En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. I bibeln berättas det om en man som frågade Jesus vad han skulle göra för gott för att få evigt liv. Jesus svarade honom: ”En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” Om han ville vara fullkomlig och till och med få en skatt i himlen, så skulle han också gå och sälja vad han ägde och ge till de fattiga, sa Jesus. Ja, så var det på Jesu tid, enligt Mose lag. Nu, efter Jesu försoningsdöd, är allt förändrat och tron på honom gäller för oss alla. Men jag ska börja med att be om vägledning och hjälp så allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer på nytt inför ditt ansikte med bön om vägledning och hjälp. Jesus, du vet att jag inte kan göra någonting av andligt värde utan din hjälp. Jag ber att du genom den Helige Ande låter bibelordet bli upplyst så att vi kan förstå det och ta det till oss – till uppbyggelse, välsignelse och frälsning för oss var och en. Amen.”

Vid ett tillfälle satt jag ute och tittade på träd och buskar. De bara stod där i den fuktiga myllan, fast rotade och stilla - och växte dag för dag. Jag kom då att tänka på bibelorden om att vara som ”träd planterade vid vattenbäckar...” Kung David skriver om det i den allra första psalmen. Så här står det:

”Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten – det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl. Inte så med de gudlösa – de liknar agnar som vinden för bort. Därför döms de gudlösa där rätten råder och syndarna i de rättfärdigas krets. Herren är med på de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till intet” (Ps 1:1-6 – 2000).

MUSIK

Det är väl en utmärkt levnadsregel: ’att ha sin lust i Herrens lag…bära frukt i rätt tid... och allt vad man gör, går då väl.’

Kan det vara det som är meningen med livet, att vi ska vara stilla och växa till i Guds lag, till förstånd och vishet inför Guds ansikte… och till nytta, glädje och välsignelse för vår nästa - vår medmänniska?

Det finns ett annat välkänt bibelställe som är exakt lika till sin innersta mening och betydelse. Det lyder så här: ”Sök först hans (alltså Guds) rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33 – 2000).

Eftersom Herren Gud älskar det som är rätt, så överger han aldrig sina fromma. De blir bevarade evinnerligen.
Psalmisten säger vidare i den 37:e psalmen: ”Människans steg styrs av Herren, han vill trygga hennes väg. Snubblar hon faller hon inte omkull, ty Herren håller hennes hand. Ung har jag varit, gammal är jag, men aldrig såg jag den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd” (Ps 37:23-25 – 2000).

MUSIK

Visst handlar vi fel ibland. Åtminstone gör jag det. Jag gör dumheter och säger klum-piga saker som jag ångrar, nästan innan de hunnit över mina läppar. Jag blir förtviv-lad över mina svagheter som jag inte kan behärska i egen kraft. Men jag får gå tillba-ka igen. Gång på gång... gång på gång. Det känns verkligen inte varken trevligt eller uppmuntrande. Det enda jag vet är att det finns ingen annan väg än att på nytt få spika fast alla svagheter och allt annat vid Jesu kors, resa sig upp och fortsätta vand-ringen... Kanske har du det likadant – du som lyssnar nu… Jag vet ju inte det, men en sak vet jag och det är att jag har blivit mer och mer observant på behovet av själavård under vandringen på trons väg.

Det finns de som säger att ’om en människa gör en riktig omvändelse så behövs ingen själavård’. Kanske är det så, men det stämmer i alla fall inte riktigt med min erfarenhet. Vad som nu menas med ’riktig omvändelse’. Har man beslutat sig för att tro på Jesus, vänt om från synd och värld och bekänner honom som sin Herre, så kan det väl inte bli ’riktigare’ – eller hur?
Själva syndaförlåtelsen och frälsningsupplevelsen sker ju ögonblickligen men sedan börjar en lång vandring på trons väg - där det som bibeln kallar ’helgelsen’ - dvs att bli mer och mer lik Jesus - sker steg för steg.

Åtminstone för mig är det ny nåd som behövs i fullt mått varje dag och en ständigt pågående ’tillväxt’ på frälsningens väg. Paulus sa ju också att vi skulle ’arbeta på vår frälsning’. Inte så att det frälsningsverk som Jesus gjorde på Golgata kors skulle behöva bättras på... nej inte alls, men det är min inre människa som ständigt behöver ’bättras på’ och växa sig fastare under den Helige Andes omvårdnad, ”som ett träd planterat vid vattenbäckar...”

MUSIK

Själavård betyder för mig precis det ordet säger, alltså ’vård för själen’, och den vården har inte bara med syndaförlåtelse att göra och att jag underordnar mig Jesus. Det finns så många andra saker i en människas själsdjup som vi inte själva kan hantera, men som Guds Ande kan klara ut på ett förunderligt sätt om vi låter honom göra det och ger honom fria händer att hela och läka sår som nästan alltid finns i vårt innersta. Om man får förbön av sina vänner med samma tro, så finns det ingenting i en människas liv som inte kan uppenbaras och redas upp genom den Helige Andes omsorg och läkedom, oavsett om man själv är medveten om det eller inte.

För att du ska förstå vad jag talar om, så ska jag ge dig ett tydligt exempel från mitt eget liv. Jag är äldst bland mina syskon. Av någon obegriplig anledning, har jag under hela mitt liv burit på en inre känsla av tomhet, och därför sökt någon sorts närhet hos andra människor - som kompensation. Jag har aldrig förstått varför det känts så inom mig. Jag har försökt förklara för min fru, men det är inte så lätt när man inte själv vet vad man ska förklara för någonting.

Så hände det sig vid ett tillfälle att jag blev föremål för förbön, för att eventuella sår i mitt liv, ända från min barndom, skulle bli helade. Det satt fem personer runtomkring mig och bad för mig. Den som var ledare för gruppen uppmanade mig att så fort jag i min tankevärld blev påmind om någonting som den Helige Ande ’lyfte fram’ så skulle jag tala om vad det var. De hade knappt hunnit börja be för mig förrän en sak kom upp i mitt minne som jag inte tänkt på, på många, många år.

MUSIK

Min mamma dog för många år sedan, men jag minns att hon en gång berättade för mig hur svårt det var för henne när jag föddes. Hon fick något som kallas bröstböld, som betyder att modersmjölken av någon anledning stockar sig i brösten och hon sa att det gjorde fruktansvärt ont när hon skulle amma mig. Hon berättade aldrig om jag fick flaskmjölk i stället - men jag antar att det var så det gick till.

Kan det ha varit anledningen till mitt känslomässiga behov av närhet? Den som har någon kunskap om barns utveckling säger JA! Har det något med synd, otro eller ovilja att ha Jesus som Herre att göra? Svar: NEJ! Bedöm själv behovet av själavård!

Många av oss -kanske du som lyssnar också- behöver vård av din själ. Det finns hos nästan alla människor sårade minnen från barndomen, ungdomen och uppväxttiden. Kanske från skoltiden, kanske från den tid man sökte en livskamrat... kanske från äktenskapet... osv. Minnen av olika slag som man antingen inte är medveten om längre, kanske för att någonting skett så tidigt att man inte ens har något minne från den tiden (t.ex. som jag tidigare berättat från min egen barndom). Det kan också vara minnen som du förträngt och inte vill komma ihåg eller veta av, därför att de gör så ont. Kanske blev du mobbad i skolan. Kanske växte du upp med en känsla av att du aldrig dög som den du var i dig själv, utan bara för det du presterade. Kanske du aldrig fick vara med när de andra hade något skojigt på gång... på fester eller så.
Kanske du började dra dig undan då, och gå för dig själv. Kanske knöt du handen i byxfickan och tänkte att du skulle minsann visa dem att du också dög någonting till. Kanske blev det idrotten som fångade upp ditt intresse och din envishet att bli bäst... Kanske började du studera för att visa att du minsann kunde du också. Prestation, prestation, prestation... alltid bara prestation…

MUSIK

Den där tanken på prestation bet sig liksom fast i ditt innersta... och smittade kanske av sig på ditt Gudsförhållande också, fast du aldrig tänkte på det. Kyrkans verksam-het blev kanske viktigare för dig än ditt personliga förhållande till Gud och din förtrös-tan på vad Jesus redan gjort för dig?

Är det så det har gått till, fastän du aldrig menade att det skulle bli så? Kanske hade du så mycket att göra i din kyrka eller församling så familjen undrade jämt var du var någonstans. Din plats stod tom och det var kanske på det sättet som du och din fru så småningom gled ifrån varandra och barnen... Ja, de fick väl gå sin egen väg…-----

Min käre vän som lyssnar nu… Är det ditt liv jag sitter och talar om? Vad tror du att du behöver? Jo, du behöver själavård. Du måste bli uppmärksam på situationens allvar. Jag vet inte hur du har det, men om det håller på att gå snett så stanna upp och försök med Guds hjälp att rätta till det som har blivit fel. Det kan ta tid... javisst, men det är det absolut värt. Har det redan gått snett så kan det vara förödmjukande att ångra sig och be om förlåtelse... men gör det ändå. Så länge Guds Nåd finns till-gänglig i den här tidsåldern så finns det också förlåtelse för all synd.
Säg ditt JA till Jesus!

Bjud in Honom än en gång i ditt liv! Även om inte allt går att ändra på, så kan du börja om igen i dag, eftersom just den här dagen är den första på resten av ditt liv.

Dagens minnesord: ”Närma er Gud, och han skall närma sig er” (Jak 4:8 Bibel 2000).

MUSIK