En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden ska handla om Guds omsorg och vägledning. Det första jag då kommer att tänka på i det sam-manhanget är Guds kallelse till profeten Jona som levde omkring 750 år före Kristus. Du kan själv läsa om honom, både i Jona bok (och i 2 Kung 14:25 – SFB).

Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig för jag behöver dels Din vägledning i bibelordet så att jag kan förstå det och ta det till mig, och dels behöver jag Din hjälp med att på rätt sätt förmedla det kristna budskapet som Du vill ha framfört. Jag ber, Herre, att den Helige Andes kraft ska åtfölja ordet så att det får ingång hos någon lyssnare och blir till välsignelse, vägledning och hjälp. Amen.”

Från den stora staden Nineve -som var tre dagsreor lång - och huvudstad i Assyrien, hade  människornas ondska ‘kommit upp’ inför Guds ansikte, står det. (Jona 1:2). Gud hade därför bestämt sig för att göra något åt det och ville skicka profeten Jona dit för att han skulle predika för stadens invånare. Gud kallade alltså på Jona för att han skulle bli Guds budbärare - men Jona flydde undan Guds ansikte.

Man kan ju undra varför han flydde och i slutet av Jona bok får man en förklaring:
”Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag före-komma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att Du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att Du ångrar det onda” (Jona 4:2 – SFB).

Dessutom var det en orolig tid i Israel med krig på olika håll och Assyrien var troligen vid den här tiden ett ‘fiendeland’ för Jona. Man kan därför anta att han också var rädd för att som jude och hebré, gå åstad och predika för hedningarna i Nineve - och därför ville komma undan Guds ’uppdrag’ till honom.

MUSIK

Jag kom att tänka på orden Gud säger till Jona om folket i Nineve att: ”...deras ond-ska har kommit upp inför mitt ansikte” (Jona 1:2 – SFB).

Vad bestod deras ondska i? Jag vet inte det - men Gud visste det och det är han som avgör saken.

Var ondskan i Nineve (huvudstaden i Assyrien) större än Sodoms och Gomorras? Jag vet inte det heller. Gud dömer. Herren sade: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det”
(1 Mos 18:20-21 – SFB).

Var ondskan i Nineve större än den är i Sveriges huvudstad?
Jag vet inte. Det är bara Gud som vet och det är Han som dömer.
Personligen tror jag att om stockholmarnas synd inte är ‘större’ än de andras, så är den säkert tillräckligt stor för att börja noteras med särskild uppmärksamhet i himlen, inför Guds ansikte.
Frågan är hur uppmärksamma vi kristna är, och vad vi är beredda att göra åt det?

MUSIK

Det finns nog många folk och städer vilkas ondska har ‘kommit upp’ inför Guds ansikte. Det är inte min sak att döma någon. Varken någon enskild människa, stad, folk eller land. Det enda man kan vara säker på, det är att Gud noggrant följer vad som händer på vår jord, och registrerar allt in i minsta detalj. Det betyder att om Gud säger att ‘deras synd är mycket svår’ - så ÄR den det, och inget annat!
Vad Gud sedan säger eller tänker om Stockholm vet jag inte.

En natt hade jag en dröm. Jag gick längs Sveavägen i Stockholm - på trottoaren längs vänster sida - i riktning mot centrum, Sergels Torg och Slottet.

När jag gick där fick jag plötsligt -bortom andra sidan av Sveavägen, alltså till höger från min sida sett- se något som liknade en vit flagga uppe i skyn. Den vajade för vinden som ett banér av något slag. Jag fick en samtidig förnimmelse av Guds närvaro, men också av att Guds möjligheter att ingripa i skeendet var begränsade. Jag uppfattade det som att hans händer var ‘bakbundna’ om jag får uttrycka mig så, och att det var anledningen till att Gud inte kunde ingripa.

Hela himlen över Stockholm var täckt av ett mörkt moln, som ett tjockt täcke, och det bredde också ut sig över resten av vårt land. Jag upplevde det som om Guds ljus försökte lysa igenom någon reva i molntäcket, ner på människorna, men att det var svårt eftersom det inte fanns några större öppningar för ljuset där det kunde tränga sig fram.
Det enda som jag tydligt minns ytterligare, innan drömmen tog slut, var att banéret på himlen på något sätt hade ett direkt samband med Guds vilja.
Beredskapen fanns alltså, tycktes det mig, att på Hans kommando ögonblickligen träda i aktion.

MUSIK

När jag senare läst på lite grann om det här med banér och liknande, så har jag för-stått att ett banér är som en flagga eller ett standar – alltså något man använder i krigstid för att samla, leda och inge mod hos trupperna.

”Han (Jesus - telningen från Isais rot) skall resa upp ett banér för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn” står det /…/ ”Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind. Han skall klyva den i sju bäckar, så att man kan gå torrskodd över. Det skall bli en banad väg för den rest av Hans folk som är kvar i Assyrien, liksom det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land” (Jes 11:12, 15-16 – SFB).

Är det som omtalas här den rest av Guds folk i Assyrien (många generationer senare), som blev ett resultat av kallelsen till profeten Jona och Nineves folk som vände om till Herren? Jag vet inte, men det är nog inte otänkbart.

När Gud hade ’ruskat om’ Jona några dygn i den stora fiskens buk - för att han inte ville gå Guds väg, så kastade fisken -på Guds befallning- upp honom på land igen, och nu hade Jona en annan inställning till sitt uppdrag - en inställning som han med säkerhet inte hade haft om han inte ‘råkat ut för’ det som hände honom under vägen.

MUSIK

Jag är beredd att utan vidare se paralleller i mitt eget liv, och har också hört det av många andra, hur Guds barmhärtighet, vishet och vägledning alltid har stått bakom till synes obegripliga händelser - under vägen.
”Skulle vi någon gång komma i en situation då det behagar Gud att göra sådant som inte behagar oss, då må vi förtröstansfullt överlämna oss åt Guds suveräna vilja” skriver bibelkommentatorn Erik Bernspång i sin bok ”De tolv profeterna” (sid 167).

Jag håller personligen fullständigt med om den kommentaren.

När Jona kom till Nineve gick han en dagsresa in i staden och började predika för dem som ville lyssna, och talade om att om 40 dagar skulle staden omstörtas om de inte ångrade sig och gjorde bättring. Profeten Jona måste ha haft en oerhörd andlig kraft i sitt tal, ledsagad av Gud själv, för alla i den stora staden, både människor och djur, kungen och hans undersåtar, fattiga och rika, små och stora vände om i bot och bättring. Man utlyste en fasta då ingen, varken människor eller djur, fick vare sig äta eller dricka.
Då Herren Gud såg vad folket gjorde - att de ångrade sina synder och sina missgär-ningar och verkligen i sina hjärtan  var uppriktiga och ärliga - då ångrade Gud också det onda som han hade planerat för dem. Deras synder hade varit mycket svåra och därför var domen på väg.

Nu var förlåtelsen och botgöringen ett faktum och Gud handlade på sitt sätt, nämli-gen så att Han också ångrade sig och stoppade den dom av förstöring som var på väg över Nineve och folket där.

MUSIK

Det verkligt tråkiga är att Nineve faktiskt omstörtades, några generationer senare, när man hade glömt bort allt som hade hänt i samband med Jona och omvändelsen från ondskan till bot och bättring. Då skördade synden på nytt sina offer och Guds straffdom verkställdes.

Nineve fick en möjlighet att göra bättring. Det gjorde man, men när synden enligt vad jag förstått av historieskrivningen, återigen vällde fram med ondska inför Guds ansik-te, fanns det tydligen ingen bättringsmöjlighet längre. Nineves synders mått var fyllt och Guds vrede utplånade staden.
Gud är ytterligt kärleksfull och långmodig – men allt har ändå en gräns. Och passerar man den så är det slut. Läs om syndafloden som utplånade allt levande på hela jorden utom Noa och hans familj – 8 personer. Läs också om städerna Sodom och Gomorra som utplånades så totalt så man nästan än i dag inte vet var de låg någon-stans. Och de enda som blev räddade var Lot och hans familj - förutom hans hustru. ”På samma sätt skall det vara på den dag då Människosonen uppenbarar sig /…/ Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar. (Luk 17:30, 34 – SFB).

När Jesus talade om livet i hans efterföljd sade han: ”Den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det” (Mark 8:35 – SFB).

Dagens minnesord: ”Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och
uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till                     svars” (Hebr 4:13 – SFB).

MUSIK