En stilla stund

”Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas.”
    (Matt 12:31 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Under den här stunden ska jag gå in på ett område som jag inte talat om tidigare och jag inleder med att läsa bibelns text om när Jesus botar två som var besatta av onda andar.

Evangelisten Matteus skriver så här:
”När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön (som låg sydost om Galileiska sjön) kom två besatta emot Honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. Nu skrek de: ‘Vad har vi med Dig att göra, Du Guds Son? Har Du kommit hit för att plåga oss i förtid?’ Ett gott stycke därifrån gick en stor svinjord (omkring 2000 svin Mark 5:13) och betade.
De onda andarna bad Honom: ‘Om Du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden.’
Han sade till dem: ‘Far iväg!’ Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsamman, också det som hade hänt med de besatta. Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se Honom, bad de att Han skulle lämna deras område” (Matt 8:28-34 – SFB).

Jag har alltid undrat varför de onda andarna bad att få bli skickade in i svinen. En förklaring kan vara att: ”De onda andarna var orena och ville ta orena djur i besittning” som en bibelkommentar uttrycker det.

MUSIK

Kanske är det så att de onda andarnas ‘hemvist’ i helvetet eller var det nu är någonstans, ändå mycket värre för dem än att vara inne i en död gris. Jag känner inte till någonting om de onda andarnas förhållanden och jag intresserar mig inte för det heller. Att onda och gudsfientliga andar existerar är det inget tvivel om, trots att bibeln inte innehåller så mycket upplysningar om det.

Evangelisten Matteus skriver om att man till Jesus förde en besatt man som var blind och stum. Och Jesus botade honom så att den stumme talade och såg.

Då häpnade folket och sa om Jesus: ‘Kanske är han Davids son?’
När fariséerna hörde det, sade de: ‘Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som Han driver ut de onda andarna. Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem:
’Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. Men om det är med Guds Ande Jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er’ (Matt 12:22-28 – SFB).

MUSIK
   ESS- A 306 / Sid 2(3)
”Den som inte är med mig, är emot mig, och den som inte samlar med mig, han förskingrar” sa Jesus (Matt 12:30 – SFB).
Det är omöjligt att vara neutral när det gäller det här området. Antingen följer man Jesus Kristus och står emot Satan eller också följer man Satan och står emot Jesus.

Jesus fortsätter:
”Därför säger jag er: ‘All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden (alltså den Helige Ande) skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den Helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den tillkommande” (Matt 12:31).

Det bibelord jag citerade om att hädelse mot Guds Ande inte skall förlåtas betyder att det inte ‘bara’ är tal om en eller flera syndiga handlingar, utan om en hållning man intar. Grundtextens ord för ‘hädelse av Anden’ (tu pnevmatos blasfemia) är en oerhört grov förbrytelse, en anklagelse mot den Helige Ande för att vara något orent och ont - något sataniskt. Fariséerna var så onda så de var i det här sammanhanget väldigt nära att begå hädelse mot den Helige Ande - när de sa att Jesus samarbeta-de med de onda andarnas furste Beelsebul. Det var därför Jesus varnade dem.

Många människor går och oroar sig över att de kanske har begått den här synden mot den Helige Ande och aldrig kan bli förlåtna. Men den ‘risken’ är som jag ser det åtminstone utesluten för den som ‘oroar eller ångrar sig’ över det, eftersom orsaken till att den här hädelse-synden mot Den Helige Ande inte kan förlåtas, är att den som hamnat i den här inställningen är förhärdad och utan ånger. Den personen fortsätter med sin hädelse och vill inte ha förlåtelse, och om man inte vill ha förlåtelse kan man inte heller få det.

MUSIK

Oro för att man kan ha begått ’den oförlåtliga synden’ bevisar att man inte gjort det.

För den som förhärdat sig, är förutsättningarna till förlåtelse -ånger och tro till omvändelse- borta. När en människa har nått det här stadiet är omvändelse omöjlig, och en sådan synd är inte något man begår utan att veta om det.

Nu är ju sanningen den att helvetet har aldrig varit avsett för någon människa över-huvudtaget, eftersom Gud vill att alla människor skall bli frälsta och räddade undan detta pinorum. Nej, helvetet är från begynnelsen bara berett åt Satan eller djävulen och hans änglar. Men de människor som inte vill ha med Gud att göra, var skall han göra av dem när de dör? Gud kan ju inte tvinga den som inte vill, eftersom alla människor har fått en fri vilja att välja vem de vill tillhöra.
DÄR HAR DU SITUATIONEN I ETT NÖTSKAL !

I min hand fick jag en dag en liten skrift -en traktat- skriven av en person som fått se in i några av helvetets många fasor. Och det var en så fruktansvärd verklighet, så han vill om möjligt berätta det för alla människor och varna dem på det mest allvarliga sätt som han förmår och det är därför som jag lyfter fram hans ord här.

MUSIK

Så här skriver han:
”Till min förfäran såg jag ett hav av eld, fullt av människor. Några av dessa kände jag igen. Så långt jag kunde se, var där eld och människor. Det slags eld som jag förut känt till var inte alls vare sig så fruktansvärd eller så het som denna såg ut att vara. Den var så het att det låg som en dunst över den, nästan liknande ånga. O, vilket elände och vilket lidande! Orden sviker mig fullständigt när jag försöker ge en före-ställning om vad jag såg och hörde. Några av människorna skrek, andra jämrade sig på det ömkligaste, och alla bad om vatten, vatten! Några slet sig i håret; andra gnisslade med tänderna; och några bet sig i armar och händer. Det är omöjligt för mig att beskriva denna syn. --- Där var en kvinna som utstötte eder, och när hon såg att det inte hjälpte, jämrade hon sig och sade: ‘Det brukade lätta mitt sinne, men det gör det inte längre.’ En annan som stod intill sade: ‘Men vi fick välja!’ Men kvinnan svarade: ‘Nej det var just det vi inte fick! Predikanterna talade inte om för oss, hur fruktansvärt helvetet är. De talade om för oss hur härlig himlen är, men jag tyckte att jag hade roligt nog på jorden. Om de hade talat om helvetet och sagt hur det är, skulle jag kanske inte ha kommit hit.”
Min vän som lyssnar nu – vad väljer du?
Jag vill inte skrämma dig, men om jag skall vara ärlig så måste jag ju tala om sanningen sådan som bibeln beskriver den, eftersom jag talar utifrån bibelns ord.
Vill du själv läsa mer på egen hand både om mörkret och ljuset så föreslår jag:
Jes 53:12; Dan 12:2; Matt 3:12, 8:12, 10:28, 25:30; Luk 12:5; 16:19-31;
2 Tess 1:7-10; Upp 7:9-17 och  Upp 20 – SFB).

MUSIK

”Om någon inte fanns skriven i Livets Bok kastades han i eldsjön” står det också i bibelns sista bok (Upp 20:15 – SFB).
”Om vi vandrar i ljuset som Han (Jesus) är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, Hans Sons, blod renaR oss från all synd” (1 Joh 1:7 – SFB).

Om du INTE VILL läsa din bibel och tro på det som står där om hur framtiden kom-mer att bli, så är det ju din ensak naturligtvis. Jag kan inte göra mer än att varna dig och om du INTE VILL låta varna dig så får du själv ta följderna av det. Ingen annan än du själv kommer att få stå till svars för ditt beslut på domens dag. Det finns människor som säger att det där med helvetets plågor är ju inte bevisat så därför vill de eller kan de inte tro på det.
Vad tror du man sade på Noas tid under de 120 år som han höll på att bygga arken – innan syndafloden kom och dränkte dem allesamman? De skrattade antagligen åt gamle Noa som kunde vara så tokig så han byggde en jättestor båt långt uppe på land – och hur skulle den båten få vatten under kölen? Att man byggde båtar i när-heten av sjöar eller floder det visste man ju, men hur vattnet skulle komma till båten i stället för båten till vattnet, det kunde man bara inte förstå. Men Gud begär aldrig att man ska förstå. Han begär ’bara’ att man ska tro på att det han säger är sant. Noa trodde på Gud och det räckte för honom. Därför blev han räddad undan syndafloden.

Dagens minnesord: ”Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig” (1 Mos 7:22 – SFB).

MUSIK