En stilla stund

Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen (Ps 8:6 – 1917)
                                                                                                                                                              
Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Det här är inget för dig som redan har svaren på alla livets gåtor, utan det är mycket undran och förundran av mig inför en Gud, som inte utan vidare har besvarat alla frågor som vi människor ställer. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp genom den Helige Ande.

”Gode Gud! Tack för att jag får komma inför dig och utbe mig hjälp och vägledning om saker och ting som jag inte förstår. Jag förtröstar till 100% på att du förmår ge mig den insikt och det förstånd som jag behöver för att kunna förmedla ditt ord och dina sanningar till mina lyssnare. Tack för att du hör min enkla bön. Amen.”

Jag ska från början klart deklarera hur jag ser det. Jag tror inte alls att Gud sitter och håller undan någon kunskap från oss, för att Han vill vara överlägsen och markera sin upphöjdhet över de människor Han har skapat. Nej, jag tror faktiskt att Gud mer än gärna skulle vilja kommunicera med dig och mig om alla tankar som Han har, i en öppen gemenskap med oss, för jag tror att vi är skapade av Gud just för att Han vill ha gemenskap med oss. Med detta vill jag ha sagt att det är inte Gud som är den som håller tillbaka någon kunskap från oss.
Däremot tror jag att vi visserligen är skapade till Guds avbild, men det betyder ju inte att vi är fria från alla begränsningar. Psalmisten säger i den 8:e psalmen -som handlar om Gud och människan: ”När jag ser Din himmel, Dina fingrars verk, månen och stjärnorna som Du har berett, vad är då en människa, att Du tänker på henne, eller en människoson, att Du låter dig vårda om honom? Dock gjorde Du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte Du honom. Du satte honom till herre över Dina händers verk; allt lade Du under hans fötter” (Ps 8:4-7 – 1917).

MUSIK

Vi människor är alltså -allesamman- skapade av Gud, NÄSTAN till gudaväsen. Detta ”nästan” betyder för mig till exempel att vi är begränsade av tiden och rummet. Vi kan alltså inte förflytta oss fritt varken i tiden eller i rummet, alltså avståndsmässigt utan är bundna och begränsade till vår fysiska kropp som ju inte utan vidare låter sig förflyttas obehindrat. Det var en negativ aspekt på vad vår begränsning innebär. Men då är vi väl inte heller ”nästan” några gudaväsen, tänker du kanske. Tja, jag vet inte det. Kanske betyder det att vi -trots allt- verkligen absolut fritt kan förflytta oss, inte fysiskt men mentalt, med hjälp av vår tanke. Sekundsnabbt, och vart som helst i universum. Är det inte sant? Det är väl inte dåligt - eller hur? På ett ögonblick kan du med din tankes hjälp förflytta dig tusentals år tillbaka i tiden. Det är ju bara din fysiska kropp som hindrar dig från att vara personligt närvarande. Gud har inga sådana begränsningar, men så är Han ju Gud och inget ”nästan-gudaväsen”. Gud är Ande och har efter vad Skriften säger ingen kropp, även om Han i Jesus Kristus kom i kroppslig gestalt, och ändå var till 100% GUD på samma gång. Vi människor har alltså begränsningar inte bara då det gäller tid och rum, utan när det gäller vår intelligens och intellektuella kapacitet. Därför kan vi inte förstå Guds tankar eller Hans avsikter med det Han gör eller låter bli att göra. ‘Guds tankar och vägar är så mycket högre än människors tankar och vägar, som himlen är högre än jorden’ står det (Jes 55:9).

MUSIK

Jag är nu inne på frågan om vilken Guds-bild vi har. Är Din Gud en sträng och dömande Gud, eller är han en god, rättvis och barmhärtig Gud, som alltid finns vid din sida och aldrig överger dig - även om du själv tycker det ibland när det är svårt. Han överger dig aldrig och vill bara att du ska vara hos Honom. Om det skulle vara så att du av någon anledning förlorat din tro, din tillit och ditt förtroende för Gud, så ska du veta att Han inte tappat förtroendet för dig. Eftersom Han i Jesu gestalt och genom Jesu liv vet exakt hur det är att vara människa, så vet han också hur det känns att vara förkastad, trots att Han bara gjorde väl och hjälpte alla. Därför vet han hur du har det, som kanske i stället för att sova på nätterna vrider dig i oro och ångest och vaknar lika trött som när du gick och la dig.
Men eftersom Han känner till allt det där, och också vet varför du har det så, så vet han också hur din situation kan förändras.
Gud vet att du behöver vila och ro i ditt innersta. Han vet också att genom barnslig förtröstan på Honom och på hans makt, så kan du släppa all egen ambition och prestation som bara ger dig en sämre och sämre självkänsla. Jag vet att det här låter ‘ljusblått’ och godtroget, men kanske att du ska lyda ett råd som jag själv fick av min gamle far en gång, när jag tyckte att livet var för besvärligt.
”Du tackar kanske för lite” sa min far. När han sa det tyckte jag att det var som ett slag i ansiktet på mig, men jag började faktiskt ändå att tacka Gud för hans godhet och för allt Han gjort för mig. Och kan du tänka dig!?  Det var som att vända om från mörker till ljus. Helt plötsligt så hade inte min klagan och mitt eget stora elände och min självömkan första platsen i mitt tankeliv längre, utan mitt inre vände sig uppåt mot Gud med tack i stället för Hans godhet.
Det är svårt att förstå hur påverkade vi kan vara av hur vi tänker, men så är det faktiskt. Pröva själv att följa min gamle fars råd. Börja tacka!

MUSIK

Ibland önskar jag att mitt liv vore fyllt av underbara upplevelser och uppenbarelser som jag kunde berätta för dig om. Men så är det inte, utan jag lever ett rätt så vanligt liv - tror jag i alla fall. Jag har en tro på Gud sedan barnsben, men det betyder inte alls att allting bara är ‘guld och gröna skogar’ om du tror det.
Min vardag är visserligen inte kantad av småbarnsbekymmer längre, eftersom våra barn är utflugna ur boet sedan ett antal år tillbaka, men det finns ju annat i livet också, även om jag vet att barn innebär mer eller mindre 20 års förpliktelser. Är de dessutom sjuka eller har andra problem, så underlättar det ju inte precis föräldrarnas liv. Men man får inte ge upp utan måste gå vidare ändå.

En gammal predikant, som hette Mattsson-Bozée och som jag ofta lyssnade på med glädje i min ungdom -han är hemma hos Jesus nu- sa alltid att ‘den som ger upp vinner aldrig seger’ och ‘den som vinner seger, ger aldrig upp!’
Jag vill inte att det jag säger ska verka ‘glättigt’ på något sätt, därför att för dig som lyssnar just nu är livet kanske fyllt av kamp och strid, avundsjuka och oförsonlighet. Kanske till och med i din närmaste familj eller släkt. Om det är så, försök att själv ta det försonande steget, även om det inte är ditt fel, det som har hänt. Kanske känner du bara bitterhet inom dig och tycker att du själv är absolut utan skuld. Kanske du har rätt, men försök ändå att ta första steget, så har du åtminstone gjort vad som ankommer på dig. Vill din motpart inte gå med på en försoning och ta emot din utsträckta hand, så är du i alla fall själv fri att gå vidare.

MUSIK

Kanske har du problem med arbetslöshet, ekonomi och svårigheter att få livet att gå runt en dag i taget. Kanske känner du dig oduglig och liksom utslängd på en soptipp, utan värde och en fast grund att stå på. Du hade kanske följt alla goda råd och skaffat dig en bra utbildning och ett bra arbete. Men så svänger konjunkturens pendel, och det drabbar dig precis som det kanske drabbat en massa andra männi-skor också. Jag vet hur det kan vara. Men jag vet också att Gud kan lösa alla slags problem, både av det ena och det andra slaget. Men ibland får man vänta. Jag vet inte varför. Jag har som sagt inte svar på alla livets frågor. Det enda som jag säkert vet, det är att den Gud som jag förtröstar på, Han känner till alla omständigheter och bryr sig också om hur Hans barn har det, de som vill tro och sätta sin tillit till Honom. Men det räcker ändå inte ibland att vilja förtrösta när man ändå kanske inte känner någon tröst inom sig. Livet är inte alls rättvist i alla sammanhang - men Gud är god ändå! Med tanke på att vi bara lever här på jorden en kort tid -eller som Harry Martinsson uttryckte det ”Din stund på jorden” så är det egentligen inte mycket att orda om, åtminstone inte för den som tror på Gud och det eviga liv som han har lovat alla som vill tro på Honom och på den Han sänt till din räddning, JESUS KRISTUS. Men visst, jag tycker också att jag vill leva så länge som möjligt - och så ‘hyfsat’ som det går. Livet för en kristen är visserligen inte på något sätt utlovat att bli en ‘dans på rosor’ bara för att det har Jesus som grund. Själv blev Han korsfäst, trots att han bara gick omkring och hjälpte alla som ville ha Hans hjälp - och han sa en gång att vi som hans tjänare inte skulle förvänta oss ett bättre liv än han som Mästare fick.

MUSIK

Det här programmet heter ju ”En stilla stund” därför att jag tycker att vi ibland behöver en stilla stund fri från stress och oro - bara med Guds Nåd som omsluter oss. Egentligen är vi fullständigt odugliga när det gäller någon som helst prestation som skulle kunna duga i Guds ögon. Det är en absolut omöjlighet för dig och mig att själva, i egen kraft eller med hjälp av vårt eget förnuft eller egen godhet nå målet - det eviga livet - hos Gud. Det målet når man inte på grund av egen förträfflighet. Du eller jag kan inte ens berömma oss av vår egen tro till befrielse från synd och skuld. Nej, om inte Gud själv skänkt oss dels tron som en gåva var och en personligen, och dels sin egen Son, Jesus Kristus, som trons hövding och fullkomnare, att tro på, så hade det varit ute med oss allihop. Aposteln Paulus skriver i sitt brev till efesierna: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tro - och det inte av er själva - Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen ska berömma sig” (Ef 2:8-9 – 1917). Trons gåva är alltså Guds Nåds verk i ditt hjärta och när du tar emot den gåvan så leder det till en trons avgörelse och överlåtelse åt Jesus Kristus. ”Ty genom hjärtats tro blir man rättfärdig och genom munnens bekännelse blir man frälst” och får det eviga livet som gåva. (Rom 10:9-10 – 1917). Alltså är det inte den kristna tron som du ska tro på - utan på Jesus Kristus, Guds Son. Han ensam är vägen till Gud! Det var han och ingen annan som betalade priset för din själs eviga väl, när Han dog på ett kors för din skull. Tag emot Jesus i ditt hjärta genom att säga ditt JA till Honom. Det är det enda som du kan göra själv, för det är ett beslut som är beroende av din egen fria vilja. Säg JA i tro, och bekänn Jesu namn så får du ett evigt liv hos Gud som gåva.

Dagens minnesord:
Om någon av er brister i vishet så må han utbe sig sådan från Gud, som ger åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bli honom given (Jak 1:5 – 1917).

MUSIK