En stilla stund

”Mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen” (Joh 8:45 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden känner jag mig manad att lyfta fram bibelorden från profeten Jesaja och det 53:e kapitlet (egentligen slutorden i kapitel 52) som bär överskriften ”Herrens tjänares lidande och förhärligande.” ”Se min tjänare skall ha framgång; Han skall bli upphöjd och stor och högt uppsatt” profeterade Jesaja om Jesus (Jes 52:13 – 1917). Men innan jag går vidare ska jag be Gud om hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Herre, jag tackar dig för att jag får komma inför ditt ansikte och utbe mig din hjälp och vägledning med det här programmet. Jag ber om att du genom den Helige Ande ska ta en total kontroll över mina tankar, ord och handlingar, så att allt blir rätt. Jag ber också för den lyssnare som är med och väntar på att få lyssna till ditt ord och få del av den välsignelse som du låter följa bibelordet. Amen.”

Liksom synden kom in i världen genom enda människa - Adam- krävde Guds rättvisa också att synden skulle kastas ut ur världen genom en enda människa - Jesus Kristus. Jag tror att Guds absoluta krav på rättvisa i alla sammanhang, fordrade att det i båda fallen skulle ske genom en människa.
Du får gärna korrigera mig om jag har fel, men jag tror att villkoret för att ‘i Jesu namn alla knän skall böja sig, deras som är i himmelen och deras som är på jorden och deras som är under jorden, och för att alla tungor skall bekänna, Gud Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herre’ (Ps 22:30 och Fil 2:10 - 1917) - var att Jesu vandring i total ostrafflighet och syndfrihet kunde ha misslyckats.
Återigen stöder jag min tankegång på Guds omutliga rättvisekrav. Adam kunde ju ha valt att lyda Guds förmaning och inte låta sig lockas att äta av frukten på Kunska-pens träd. Det alternativet fanns ju, liksom det motsatta - eller hur? Därför menar jag att de båda alternativen också skulle finnas när det gällde Jesus. Både att segra och att misslyckas! Det är inte att förringa Guds frälsningsplan på något sätt utan tvärtom att upphöja kung Jesus Kristus, som till hundra procent lyckades att göra djävulens plan om intet och föra Guds plan fram till seger i ljuset.

MUSIK

Djävulens plan bestod i att krossa människan i hennes vilja att leva utan Guds förmaningar - en frihetsdröm som samtidigt skulle tillintetgöra hennes hopp om ett evigt liv. Guds plan var tvärtom att rädda människan från synden, ge henne fri igen och dessutom skänka henne ett evigt liv. Människans egen möjlighet att efter synda-fallet bli fri från syndens makt var NOLL eftersom hennes gemenskap med Gud var bruten. Hennes ande var död och skulle så ha förblivit, om inte Gud hade gripit in. Men genom den seger över synden som Jesus vann på sitt kors, kan Gud nu (om människan vill tro på Segraren) uppväcka människans ande igen och ge henne evigt liv. Det är alltså en pågående strid om människans eviga liv alltsammans handlar om. Satan som är Guds fiende, vill på alla sätt hindra Guds kärlek att nå fram till människan för att hon inte ska förstå att det finns en ny väg av tro som leder till en evig och ljus tillvaro i Guds gemenskap.

MUSIK

Varför är det så här då? Jo, det är så därför att det är Gud som har skapat männi-skorna till sin avbild och det är Han och ingen annan, som i sitt nästintill oändliga tålamod, fortfarande söker en gemenskap med människan. Att den här striden pågår utan uppehåll i den andliga världen, beror på att alla vi människor ÄR evighetsvarel-ser - alltså skapade för att leva i evighet. Satan vill naturligtvis få människorna att tro att talet om ett evigt liv bara är en utopisk dröm utan minsta förankring i verkligheten, därför att om han lyckas intala människorna att tro på den lögnen, så är det ju ingen som söker något evigt liv och framför allt bryr man sig givetvis inte det minsta om hur detta (obefintliga) eviga liv skulle kunna vara. Någonting som inte existerar bryr man sig ju inte om - eller hur?
Inte undra på att djävulen i bibeln kallas för ”lögnens fader.” Det uttrycker nämligen hans väsen och han gör därför det som är naturligt för honom. Det blir då också ‘naturligt’ för de som har djävulen till sin fader, att inte tro på sanningen - på Jesus Kristus, Guds Son.

När Jesus samtalar med ‘de judar som trodde på Honom’, enligt den uppfattning som de själva hade om Messias, säger Han: ”Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte ’står ut med’ att höra på mitt ord. Ni har djävulen till er fader, och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från begynnelsen, och i sanningen står han inte, ty sanning finns inte i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. Men mig tror ni inte, just därför att jag talar sanning” (Joh 8:43-45 – 1917).

MUSIK

De judar som Jesus här talade med kände sig kränkta i sin egenrättfärdighet. De menade att de var Abrahams barn och att detta var nog. De var det utvalda folket. Men Jesus hävdar att det inte är detsamma att vara Abrahams avkomlingar som att
i andligt avseende vara av ‘Abrahams säd.’ (1 Mos 12:7, 17:7, 19 – 1917).
Jesus sa att de inte var Guds barn även om de tillhörde Abrahams folk - eftersom de inte gjorde Abrahams gärningar som bestod i tro på Gud i lydnad för Hans ord.
Barn liknar sina föräldrar - men de här judarnas handlande var det direkt motsatta. De var redskap åt en makt som hade gjort sig till herre över dem. Jesus säger att de inte kunde lyssna till hans ord. Deras hjärtan var inte öppna för Hans ord, och de hade ingen önskan att lära känna Hans vilja. Därför var Jesu undervisning obegriplig för dem.
Att ‘höra Guds ord’ har med hjärtat att göra. Det betyder att ta emot och tro till fräls-ning. Men de här judarnas tro var en ytlig tro och en övertygelse om att Han var den politiske Messias som de väntade på. I det ena ögonblicket hade de alltså en ‘tro på Jesus’ medan de i nästa ögonblick, när de kände sig anklagade för egenrättfärdighet och olydnad därför att den andliga aspekten inte hade gått upp för dem, planerade att döda Honom. Hans ord hade alltså inte ‘fått ingång’ i dem. Det hade inte fått verka och bära frukt i deras liv. Hur är det med dig? Har Jesu ord fått ingång i ditt hjärta?
Vad innebär det att Gudsordet får ingång i en människas hjärta och får verka och bära frukt? Jesus förklarar detta med liknelsen om såningsmannen - i bergspredikan.

MUSIK

Jag läser för dig från Matteus evangelium och det 13:e kapitlet:
”En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron!” (Matt 13:1-9 – SFB).

Sedan, när de hade blivit ensamma, förklarade Jesus sin liknelse för lärjungarna, så här: ”När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt.
Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt” (Matt 13:19-23 – SFB).

Bär Gudsordet frukt i ditt och mitt liv? Ja, det får våra egna samveten ge oss besked om och våra liv utvisa i den mån vi känner till det. Om vi inte ser någon sådan ’frukt’ under vår stund här på jorden, så kanske vi får reda på det en gång i Guds himmel. Mycket av det vi gjort mot våra medmänniskor här, kommer säkert att vara ’hemlig-stämplat’ till dess att vi får reda på det en dag, när allt ska bli känt, i ljusets värld. Den som gjort gott kommer att få sin lön för det och tvärtom blir det för den som gjort ont. Den enväldige domaren -Jesus Kristus- som är utsedd att döma, har själv lidit döden för alla dem som han ska döma. Han kommer på den dagen att döma en så rättvis dom att ingen kan opponera sig, eftersom allas samveten och dolda motiv kommer att kunna granskas där de ligger i öppen dager – inför Honom som har ögon som eldslågor.

MUSIK

Jag tror att Gud hade sin frälsningsplan klar från skapelsens början, eftersom han visste hur det skulle gå. Efter syndafallet sa Gud till Satan – i ormens skepnad: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen” (1 Mos 3:15; Rom 16:20 – 1917).
Men det underbara med Guds plan är att det slutade inte där, utan Guds kärlek, nåd och barmhärtighet mot de människor han har skapat, är större än de synder som de har begått. Därför lät Gud sin nåd gå före rätt och försoningen är ett faktum för den som tror på FÖRSONAREN – Jesus Kristus – och hans blodiga offer för våra synder på korsets trä. ”Var och en som tror skall i honom ha evigt liv” (Joh 3:15 – 1917).

Dagens minnesord: ”Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade 
han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad” (Jes 53:4 – 1917).

MUSIK