En stilla stund

”Vad människan sår, det skall hon också skörda” (Gal 6:7 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Vår bibel innehåller många berättelser om hur människor beter sig mot varandra och jag tänker nu på Isaks båda söner Esau och Jakob. I den kultur där de levde var det så att hövdingadömet över en stam gick i arv på grund av förstfödslorätten (alltså att den som var född först var den som skulle föra faderns ställning som stamhövding vidare). Idag skulle vi kanske säga att det var en manlig successionsordning. Men förstfödslorätten var bara ett av de två krav som skulle uppfyllas. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp så allt blir rätt. Tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om din vägledning i bibelordet och hjälp med att på ett rätt och riktigt sätt kunna förmedla ditt budskap till någon lyssnare som är med i dag och väntar på att få höra din röst i sitt innersta. Amen.”

Jag sa innan att hövdingadömet över en stam gick i arv med förstfödslorätten, men det förhållandet att man var förstfödd skulle också beseglas eller kompletteras med en särskild välsignelse från den som lämnade makten ifrån sig, till den som skulle ta över. Jakobs list när han får sin bror att avstå från sin förstfödslorätt och bedrägeriet mot sin far Isak, när Jakob får honom att tro att han välsignar Esau, i stället för sig själv - eftersom Isak är gammal och inte kan se vem han välsignar - medför att han på det sättet ‘blir satt före’ sin bror, precis som Herren Gud hade talat och sagt till Rebecka när han föddes, att ”den äldre ska tjäna den yngre”.

MUSIK

Men det Jakob gjort ger honom plågsamma samvetskval. Han blir också rädd för att hans bror Esau ska döda honom om han får tag i honom. Därför flyr han långt bort till sin morbror Laban. En tyngande känsla av ensamhet plågar honom också när han reser längre och längre bort från sin familj, sina vänner och sin mor Rebecka, som alltid har hjälpt och skyddat honom. Ett straff för deras bedrägeri är att Rebecka och Jakob aldrig får se varandra igen.
Under sin långa vandring till sin morbror Laban, blir Jakob trött och lägger sig ner på marken, somnar med sitt huvud lutat mot en sten på marken och drömmer om en stege som räcker upp till himlen. På stegen går änglar upp och ner som för att komma med hjälp från Gud till Jakob. När Jakob vaknar på morgonen så undrar han över drömmen som han haft. Han förstår det onda som han har gjort - men vet också att Gud ska hjälpa honom om han lyder Honom. Jakob reser därför ett altare av sten och tillber Herren Gud. Platsen kallar han för Betel.
Efter den upplevelsen går Jakob vidare på sin väg, som en starkare ung man, därför att han funnit Gud. Han är ivrig att lämna sin oärlighet och få vandra i Guds omsorg och kärlek. Så småningom kommer han fram till sin morbror Laban och träffar döttrarna Lea och Rakel som är hans kusiner. Jakob kommer överens med Laban om att arbeta sju år för honom, om han sedan får gifta sig med Rakel som han älskar. Men Laban lurar Jakob och utan att Jakob omedelbart inser det, så blir han gift med Labans äldsta dotter Lea, i stället för med Rakel.

MUSIK

När Jakob förebrår sin morbror Laban för att han har lurat honom att gifta sig med Lea, säger Laban att det är sed bland hans folk att gifta bort den äldsta dottern först... men om Jakob vill arbeta sju år till för honom, så ska han få sin älskade Rakel till hustru redan nästa vecka. För Rakels skull går Jakob med på det. När de sju åren går mot sitt slut kommer Laban med ett nytt anbud till Jakob. Det innebär att Jakob ska få alla getter som är brokiga och spräckliga och alla lamm som är mörka i Labans fårhjord. Med de djuren får alltså Jakob börja bygga upp en egen hjord och för att vara riktigt säker på att ingen inblandning ska kunna ske, ska det vara ett avstånd av tre dagsresor mellan hjordarna.
Jakobs söner tar hand om de brokiga, spräckliga och mörka djuren, medan Jakob själv fortsätter att vakta Labans övriga hjord.

Jakob går med på Labans anbud och på några år är hans hjordar större än Labans.
Jakob tar nämligen färska käppar och gör vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita syns på dem. Sedan lägger han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren har dem framför sig när hjordarna (och särskilt de kraftiga djuren) kom för att dricka. De brukar para sig när de kommer för att dricka och när djuren parar sig blir deras avkomma på det här sättet kraftig, strimmig, spräcklig och brokig. Laban får de svaga djuren eftersom Jakob inte lägger dit käpparna när de svaga djuren parar sig. Nu blir Laban misstänksam och ser inte med blida ögon längre på Jakob.

MUSIK

Herren Gud som noga följt både Laban och Jakob, visste mycket väl hur Laban hade betett sig mot Jakob, när det gällde sina döttrar Lea och Rakel. Dessutom hade Laban ändrat Jakobs lön tio gånger under tiden som han hade arbetat för sin mor-bror... Gud sade nu till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig!”
En dag när Laban är borta från lägret packar Jakob och hans folk ihop allt de äger. När kamelkaravanen är packad och hjordarna förts samman så ger man sig iväg mot Hebron. Laban som blir arg när han kommer tillbaka till lägret och upptäcker att Jakob gett sig iväg både med hans döttrar och barnbarn utan att han ens fått tillfälle att säga adjö till dem, sätter av efter dem och hinner upp dem några dagar senare. Han har manskap nog med sig för att ta hämnd, men Gud har sagt till honom att inte skada Jakob. De samlar ihop stenar till ett röse, försonas och sluter där ett förbund med varandra.
På vägen mot Hebron möter Jakob sin bror Esau med 400 man. Jakob blir förskräckt när han får höra det och delar upp sitt folk och hjordarna i två avdelningar, för han tänker att om den ena blir anfallen så kanske den andra kan komma undan. Jakob tänker tillbaka på hur han ljög för sin fader Isak och på det sättet ‘stal’ sin brors väl-signelse. Han minns att Esau andades hot och mordlust mot honom för att han blivit lurad - och därför vet Jakob nu inte vad han ska ta sig till. Han bekänner sin synd, erkänner sin fruktan och ber om Guds hjälp att möta sin bror. Mitt i natten flyttar han sin familj till andra sidan floden för han tror att de ska vara säkrare där.
Men Jakob kan inte sova den natten...

MUSIK

Jakob ägnar nattens timmar till att bedja och får då uppleva hur han kämpar med en mystisk främling – en ängel. Det är en hård kamp, men Jakob ger inte upp förrän främlingen välsignar honom och säger: ”Du ska inte mer heta Jakob utan ISRAEL, för du har kämpat med Gud och människor och vunnit seger.”
Nästa morgon upptäcker Jakob att han har blivit halt under sin kamp med ängeln. Men Jakob är lycklig, för han vet att hans onda natur har blivit besegrad och att han blivit välsignad av Gud. Jakob går lugnt för att möta sin bror Esau. Allt går lugnt och stillsamt till och bröderna är glada över att få se varandra igen efter alla år. Efter att ha firat sitt möte säger de farväl till varandra och Jakob reser mot sin fars hem i Hebron. När han kommer fram till Betel tackar han Gud för hans godhet mot honom och fortsätter färden tillsammans med Rakel som är höggravid. Inte långt från Betle-hem föder Rakel sin andre son Benjamin - men dör själv i samband med förlossning-en. Nu är både Jakobs mor Rebecka och hans hustru Rakel döda och han undrar om de ska hinna fram till hans gamle far Isak medan han ännu lever.
De hinner fram och Jakob presenterar stolt sina söner Josef och Benjamin för Isak.

När Isak dör -180 år gammal- ”blev han samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva.” (1 Mos 35:29 – 1917).
Jakob (Israel) tar nu hand om ledningen av stammen och om hans vidare liv och äventyr, bland annat i Egypten, kan du själv fortsätta att läsa i bibeln, i Första Mosebokens kapitel 37 och följande…
Trots alla svårigheter och prövningar som Jakob får vara med om, så är Gud med honom hela tiden, vägleder honom enligt sin plan och vet exakt vad som sker. Det är mycket spännande att följa allt som sker och -på dagen efter exakt 430 år- blir Israels folk, som nu har vuxit till en skara på omkring 600.000 män, förutom kvinnor och barn, befriade från sitt slaveri under Farao och börjar sin vandring mot landet Kanaan som Gud har lovat dem.

MUSIK

Man kan ALLTID lita på att Gud håller vad han har lovat, i stort och i smått, om man följer hans vägar och lyder hans befallningar.
Som vi har sett så gällde det i detalj för Israels folk under alla år, vare sig de befann sig i landet Ur, där Gud kallade Abraham, i Egypten -först med Josef- och sedan med patriarken Jakob under slaveriets tid, eller i öknen under ledning av Mose och Aron under deras 40-åriga vandring till Kanaans land.

Allt det här har alltså skett under tusentals år, och det judiska folket lever nu åter i sitt eget land, sedan 1948, när deras stat formellt blev erkänd av världens förenade nationer, efter alla år av förskingring jorden runt. Men Gud har ALDRIG glömt sitt egendomsfolk eller lämnat dem. Trots tusentals år i förskingringen så har de behållit sina särdrag, sitt språk, sin tro och sitt samhälleliga engagemang. Gud är trofast!

Dagens minnesord: ”Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig” - Sion (Jes 49:15)

MUSIK