En stilla stund

Välkommen till programmet ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Tillsammans med dig vill jag om möjligt söka mig fram till en djupare andlig dimension på den kristna trons väg. Men för att det ska kunna fungera så behöver jag -som alltid- en absolut vägledare och Hjälpare, och någon bättre och mer kunnig än den Helige Ande, den tredje personen i gudomen, känner jag inte till. Där för vill jag be om den hjälpen nu.

”Gode Gud, Du som har skapat alla människor till Din egen avbild, och himmel och jord och allt som rör sig där. Din Helige Ande, ensam, vet allt om hur jag -på bästa sätt- kan förvalta Ditt ord och förmedla det till mina medmänniskor. Jag ber därför om Din direkta vägledning så att Din avsikt med ordet skall bli förverkligad på ett rätt sätt, när jag i all min svaghet och otillräcklighet -som Din tjänare- vill förverkliga Din vilja. Amen.”

Än en gång är bakgrunden till programmet en bild i mitt innersta. Jag ser för mig Israels folk, när de står precis vid vattenbrynet av Röda Havet. Jag vet inte vad patriarken Mose -Guds vän och förtrogne- tänkte. Kanske tänkte han på profeten Sakarjas ord i kapitel 4 och vers 6, där det står: ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot” (Sak 4:6 -1917)

MUSIK

Där står alltså nu Israels folk, omkring 1 miljon människor, på Röda Havets strand, efter uttåget ur Egypten. Helt förskräckta ser de hela Faraos här närma sig, med 600 särskilt utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten, och med riktiga soldatkämpar på varenda vagn.

Då ropade Israels barn till Herren, står det, och klankade på honom för att han hade fört dem ut ur Egyptens land. Orättvist? Javisst, men det fick Mose ’stå ut med’.

Vad sa Mose då? Jo, han sa trosvisst: ”Frukta inte; stå fasta, så skall ni få se, vilken frälsning Herren i dag skall bereda er … Herren skall strida för er och ni skall vara stilla.” (2 Mos 14:13-14 - 1917).

Vad händer sedan då? Jo, tydligen så hade Mose -trots allt- tagit intryck av folkets rop och klagan, för Herren Gud säger till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de DRAR VIDARE. Men lyft du upp din stav och räck ut din hand över havet och klyv det itu, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark.”

(2 Mos 14:15-16 – 1917).

Den där uppmaningen av Herren att DRA VIDARE, blev jag påmind om när min egen far, för en tid sedan fick sälla sig till skaran som ’befordrats till härligheten’ –som våra vänner i Frälsningsarmén så fint brukar uttrycka det.

Det sista uppmaningen han gav oss, sina 4 barn, var nämligen att DRA VIDARE!

Och det är precis vad jag skulle vilja säga till dig -i dag. Du som kanske befinner dig i en omöjlig situation av något slag, som du inte kan klara av i egen kraft.

DRAG VIDARE i Herrens, Din Guds kraft!

MUSIK

Vad var det egentliga problemet – för Israels folk? Gud hade ju i århundraden mycket noga planerat exakt hur det skulle gå till, när de som från början inte var ett ’folk’ ändå skulle kallas ut ur Egypten som ett Herren Sebaots egendoms- och förbunds-folk. Men ändå hände det, en kort tid efter det att hela den här enorma processen med de 10 olika plågorna över Egyptens land och Faraos hus, satte igång uttåget, exakt på den dag Gud hade bestämt, så är folkets hjärtan inte med sin anförare Mose -utan i stället emot honom- och anklagar honom för både det ena och det andra. Vilket tålamod den stackars Mose måtte ha haft, för att inte tala om vilket tålamod som Herren Gud hade -och fortfarande har- givetvis, dels med sitt eget folk och dels med alla oss andra, sina barn.

Det enda jag kan tillägga, om jag får säga så, är att hade jag varit i Moses ställe, så hade jag nog gett upp, kanske till och med innan de nådde fram till Röda Havet. Guds gränslösa tålamod ska vi bara inte tala om i sammanhanget.

Men tillbaka till min fråga! Vad var egentligen problemet för Israels folk? Ja, själv tror jag att det avgörande var deras brist på tro och förtröstan på Gud. Att Israels Gud är allsmäktig, fick de ju verkligen bevis på, tycker man, när Röda Havet delade sig i två delar, så att hela folket kunde gå över på torr mark, om de inte egentligen hade förstått det långt tidigare när alla plågorna drabbade egyptierna -men inte dem själva. Farao släppte ju också till slut iväg folket med gåvor av silver och guld och kläder, som de fick med sig, sedan Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna. ”På det sättet tog de byte av egyptierna” står det (2 Mos 12:36 SFB).

MUSIK

Det tragiska, i samband med uttåget ur Egypten och Israels vidare ökenvandring, med Herrens vägledning i en molnstod på dagen och genom en eldstod på natten, var ju att folket, trots alla Guds bevis på kärlek och omtanke om sitt folk, inte följde Guds befallningar och Hans vilja, utan i olydnad ständigt ville gå sin egen viljas väg.

Ibland har jag funderat över meningen med alla de offer- och reningsritualer som Gud befallde dem att följa. Jag tror att Gud hade minst 2 avsikter med dem.

För det första att folket skulle lära sig att lyda Gud och respektera Hans befallningar. För det andra att det för folkets bästa, t ex ur sundhets- och hälsosynpunkt under en lång ökenvandring, med risker för smitta, sjukdomar o likn bland en så stor mängd människor - nyfödda, medelålders och gamla - det var oerhört viktigt att man iakttog sträng hygien och renlighet överhuvudtaget.

Om folket hade hållit Guds stadgar och bud så hade ökenvandringen varit över på en kort tid, och de hade fått komma in i Kanaans land, som Gud hade lovat deras fäder.

Men, på grund av olydnad, så tog det dels 40 år och dels så hann alla dö som hade varit med under ’Herrens natt’ när de lämnade Egypten och slaveriet för alltid.

Alla, utom Josua och Kaleb, dog alltså i öknen.

Till och med Mose, folkets anförare, dog utan att ha fått gå över floden Jordan, på grund av olydnad. Han slog nämligen på berget för att få vatten till folket, i stället för att ’tala till’ klippan som Herren hade sagt (4 Mos 20:8 SFB). Det Gud har befallt skall

följas av alla – oavsett vem det är. Om inte får man stå för olydnadens följder.

MUSIK

Vad kan du och jag lära oss av det som jag nu har talat om? Jo, vi kan lära oss åtminstone 3 saker. För det första: Att Gud alltid går att lita på till 100%. För det andra: Att alltid lyda Guds befallningar och vandra på Hans vägar, och för det tredje: att vi aldrig skall lita på vårt eget -begränsade- förstånd.

Vad händer nu då?

Nu är vi så att säga tillbaka på ruta 1. Hela Israels folk består nu alltså av dem som fötts under den 40-åriga ökenvandringen – förutom Josua och Kaleb.

Gud har som folkets ledare insatt Josua, efter Mose som dog i Moabs land, och folket gör sig berett att ta sig över Jordanfloden som vid den här tiden -vid skördetiden- står över alla sina bräddar. Gud hade sagt exakt hur det skulle gå till och när prästerna som bar förbundsarken, rörde vid den yttersta randen av Jordans vatten, så stannade det vatten av, som kom uppifrån, och blev stående som en hög vall långt borta – så allt folket kunde gå över på torr mark, mitt emot Jeriko.

Gud hade åter en gång visat sin allmakt över sin egen skapelse och Josua sade till Israels barn: ”Detta gjorde Han, för att alla folk på jorden skall veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid skall frukta Herren, er Gud” (Jos 4:24 SFB).

MUSIK

Tänk om du och jag, som vill ha med Gud att göra, som har lagt vårt liv i Guds hand och som vill tjäna Honom, kunde börja se saker och ting som Han ser dem.

Det vill säga att allting är ’möjligt’ i Guds hand, och ingenting ’omöjligt’. Ängelns budskap till Maria var ju att: ”För Gud är ingenting omöjligt” (Luk 1:37 SFB).

Och så är det. Gud står över alla de begränsningar och begär av alla slag som vi människor kan ha. Det är sant att vi är skapade av Gud till Hans ’avbild’ och från början var ondskan främmande för den mänskliga naturen (1 Mos 1:27, 31 – 1917), men genom syndafallet ändrades alltsammans och sedan dess är människans natur i grunden tyvärr alltigenom ond (1 Mos 6:5; 8:21 – 1917). Det betyder att människan utan Anden, alltså Guds räddande kraft i Kristus, är ohjälpligt förlorad och vanmäktig inför det onda i sin natur (Rom 7:14-25; 8:2-3). Alltså är vi både fysiskt begränsade, till tid och rum i vår fysiska värld, och ’andligt begränsade’ eller hur man nu vill uttrycka det -av vår onda natur- så länge vi är utan Gud och Hans kraft. Jag tänker

t ex på att vi kan frestas av både det ena och det andra, medan det står att Gud inte KAN frestas av det onda och inte heller frestar någon (Jak 1:13 SFB).

Jag tänker också på att vi är andliga ’måltavlor’ inför alla möjliga angrepp från den onda världen och dess makter. Det är ju också därför som aposteln Paulus varnar oss och uppmanar oss att varje dag ta på oss den andliga vapenrustningen som Gud har ställt till vårt förfogande (Ef 6:10-17 SFB), så att vi med den kan stå emot alla djävulens listiga angrepp och kan släcka den ondes ALLA brinnande pilar. Glöm inte att varje dag läsa din bibel och på det sättet fylla ditt minne, så att den Helige Ande alltid har Guds Ord -som är Andens svärd- att strida med, för din räkning. Läs, ta till dig och låt ordet helt genomsyra ditt väsen, till ande, kropp och själ, så att du kan stå emot angreppen på ”den onda dagen” (Ef 6:13 – 1917) när du blir attackerad.

Det är nämligen så att ju närmare Jesus du kommer på trons väg, ju mer utsatt och attackerad blir du, eftersom djävulens enda mål är att befolka helvetet – medan Guds mål är att befolka himmelen. Han vill nämligen att alla skall bli räddade. Du också.

MUSIK