En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Lärjungarna som var med Jesus förstod att deras tro var otillräcklig och bad honom därför att ge dem mer tro.
Men Jesus började tala om en tro som ett senapskorn och menade då att om de bara hade det, så vore det mer än tillräckligt. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt tänkt och framfört av mig.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med två tomma händer men med en tro på att du kan ge mig och mina lyssnare en sådan tro som är verksam i våra hjärtan, så att den blir till välsignelse och vägledning för vårt vidare liv i din gemenskap. Amen.”

Paulus skriverer i sitt första brev till församlingen i Korint: ”...den som är förenad med Herren är en ande med honom” (1 Kor 6:17 – SFB).

De orden skapar en trygghet inom mig och löser upp den känsla av oro som jag får inom mig när jag inte tycker att jag ger mitt innersta tillräckligt med ’andlig mat’.

Trots att jag av egen erfarenhet helt säkert vet att den tid jag avsätter för bön och stillhet  ’lönar sig’ flera gånger om, i effektivt arbete, så tycker jag ändå inte att jag tar mig den tid som jag borde göra. Hur kan det komma sig? Jag vet inte, men jag miss-tänker att det är dålig disciplin! Men som jag läste innan: ”...den som håller sig till Herren han är en ande med honom.” Tack Jesus!

Tror du på Jesus Kristus? Då har du tro! Tro nog till att också be honom om vad som helst, därför att du har förtroende för honom. Du kommer att veta, vad du ska be om och hur och var, därför att du tror på honom och älskar honom. Ditt största behov kommer att bli din största tillgång, därför att han kommer dig nära just genom ’beho-vets dörr’ när du älskar honom och vill leva i hans gemenskap. Jesus lovade och sa: ”Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut” (Matt 28:20 – SFB).

MUSIK

Jesus Kristus är vår kontaktpunkt, och när vi rör vid Honom, ensamma eller tillsam-mans med andra, frigörs kraft och våra böner blir besvarade. Eller är de obesvarade därför att det finns ’hinder’ i vägen? Vad kan det hindret i så fall vara? Ibland kan det  vara ditt eller mitt oförlåtande sinnelag. Vi får pröva oss själva.
Hur sa Jesus att vi skulle bedja? Jo, han sa att vi skulle be till vår Far i himlen: ”...förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro...”  Vad betyder det då? Jo, det betyder att vi får förlåtelse i samma omfattnig som vi själva är beredda att förlåta i vår tur. Och om ett rent hjärta -som fått förlåtelse för all synd och skuld- är en förutsättning för bönesvar, så ser vi klarare vad som kan vara ett ’hinder’ för bönesvar - eller hur? Är det brister i vår tro?

Av Jesu ord som jag nämnde i inledningen, så drar jag slutsatsen att lärjungarna INTE ens hade tro som ett litet senapskorn. Dels var deras tro alltså minsta möjliga
-kanske i verkligheten nästintill obefintlig- men när Jesus talade om senapskorn och inte sandkorn, så var det nog för att det finns liv och växtkraft i ett senapskorn, så att det kan växa till och bli större. Men ett sandkorn kan inte växa - för det saknar liv.

MUSIK

Jag håller i min hand en liten bok som heter ”BÖN - samtal med GUD” skriven av en dam som heter Rosalind Rinker. Det är en intressant bok och hon skriver bl a så här:
”Bön i förhållande till tro är för det första en bön, som är just så stor, som du har tro för. Det är inte en bön, som är så stor att bara storleken kommer dig att undra, om Gud kommer att besvara den. Det är en bön för en speciell situation. Du ber för en person eller för en sak, och du ber bara om det som du verkligen kan tro att Gud vill göra under en bestämd tid. Det begränsar inte, vad Gud kan göra, men det visar ärligt storleken av din tro. Och det finns varje skäl för att tro, att du kommer att be om större ting, efter hand som din tro växer. Att be och tro är motsatsen till att i sitt hjärta undra, om man ska få det. Den negativa bilden i ditt hjärta av att ’inte få’ det du ber om är tvivel, och dina tvivel kommer utan tvekan att hindra dina böner från att bli besvarade.

Men Gud har gett oss förmåga att kontrollera våra föreställningar. Genom ett positivt bruk av våra tankar kan vi föreställa oss, att vi får bönesvar. Det är vägen till att tro i sitt hjärta och att tro att man får det man bett om. Jesus säger: ”Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert” (Mark 11:24 – SFB). 

Det vill säga tro att ni har fått det - så ska ni få det.
Det är starka och positiva ord... inget OM eller KANSKE. Varför händer det då inte mer har du kanske frågat dig mer än en gång?

MUSIK

Jag läser vidare i Rosalind Rinkers lilla bok ”Bön, samtal med Gud”. Hon skriver: ”När jag började bli medveten om att bön borde vara ärlig, enkel och kort, lyssnade jag noga när andra bad, och kontrollerade också mig själv, efter det att jag hade bett. Jag ställde följande frågor till mig själv:
-För vilken speciell sak hade jag bett?
-Trodde jag på att jag kunde få det jag bett om?
-Kunde jag föreställa mig att få det?
Det tragiska svaret på mina bönefrågor var, att jag inte bett om nånting speciellt - och jag hade inte heller fått något speciellt. Jag bad bara slentrianmässigt: Herre, välsigna min familj och välsigna pastorerna...och välsigna....och välsigna...”

Orden välsigna och välsignelse blir väl använda, när man ber. Men vad ber man egentligen om? Ber vi om något? Talar vi med någon? Väntar vi på svar från honom som vi ber till? Två saker började komma i dagen i mina korta förenklade böner. Jag såg till att jag tackade honom för något och att jag bad honom om något, oberoende av hur litet det var. Först var det svårt att göra bönen kort, men jag gjorde det avsiktligt för att kunna tänka konkret och inte bara låta orden flöda utan att det fanns någon tanke bakom. När jag bad om något, var jag noga med att bara be om det som jag trodde att han kunde göra. Om du tror att det är lätt, så försök, och tänk på att vara exakt. Det första jag upptäckte var att jag började korrigera mina böner. Jag kunde be om en sak och sedan snabbt be om förlåtelse, därför att jag fann, att jag i själva verket inte trodde på att jag kunde få det jag bad om. Så försökte jag igen. Slutligen kunde jag komma fram till en liten sak -jämfört med vad jag först bad om alltså- som jag förtröstansfullt trodde att Gud kunde och ville göra i den här särskilda situationen.

MUSIK

Det är ju vanligt, att man ber för en anhörigs frälsning -kanske i åratal- utan att få svar. Det beror inte på att Gud inte vill frälsa våra kära, utan på att vi inte ber medvetet och med tro. Det är som att försöka ta ett jättehopp från nedersta steget av en trappa upp till översta steget. Vi VILL gärna komma uppför trappan. Vi talar och talar om att gå upp, men där står vi. Och orsaken är, att det är omöjligt att komma från nedersta till översta trappsteget i ett språng. Trappstegen är gjorda för att användas, och de är gjorda för att användas ett i taget. Trons bön liknar det här. Att ta trappan steg för steg är vad vi menar med bön i förhållande till vår tro. Ta ett steg i taget! Be bara för vad du tror att Gud kan göra för en viss person i en bestämd situation under en bestämd tid.

För att beskriva det här med bön i förhållande till tro, skriver Rosalind Rinker: Jag vill berätta om de erfarenheter som ett gift par gjorde när de flyttade till en ny bostad - jag kallar dem för Jan och Marie. Något av det första de bad om var: ”Herre, vi skulle vilja bli bekanta med grannarna. Om de inte tror på dig som sin personlige Frälsare, skulle vi vilja presentera Dig för dem. Det här var en bön helt enligt Guds vilja. Men det var en beskrivning av ett mål som de kunde nå och inte ett steg som de kunde ta. De beredde sig i stället på att ta första steget.

”Herre, bad Jan, jag vill få ett tillfälle att träffa grannen i nästa ingång och lära känna honom. Jag vill börja idag och jag tror att du kan hjälpa mig.” Marie förenade sig med Jan i den bönen och tillsammans tackade de Herren. Strax efter middan kom böne-svaret. Deras barn blev osams med grannbarnen om en trehjuling. Båda fäderna rusade ut. Jan tog hela skulden på sig och sina barn och sträckte ut handen. Jag heter Jan... vi har just flyttat in, roligt att träffa dig. Den första bönen var besvarad. Det första steget hade tagits.

MUSIK

Andra steget: ”Herre, jag vill veta vilka intressen min granne har, så att vi kan bli vänner. Svaret kom inom 2 dagar. Han var intresserad av fotboll… Tredje steget: Herre, jag behöver 2 fribiljetter till en fotbollsmatch och helst före lördag. Biljetterna kom och vänskapen växte. Fjärde steget: ”Herre, jag vill ta med min nye vän till bibelklassen, som jag leder. Skulle du vilja göra honom villig att ta emot inbjudan, när jag ber honom följa med i kväll? - Grannen var villig att följa med. Hela vägen dit talade de om fotboll. Hela vägen hem talade de om Jesus och vad det betydde för honom att bli en av oss - att Gud blev människa. Så gick det vidare... Femte steget: Jan och Marie bjöd in sina grannar. Vännerna kom en kväll och samtalade och läste bibeln. Sjätte steget: ”Herre, när vi bjuder in våra grannar nästa vecka igen, vill du förbereda deras hjärtan, så att de blir villiga att ta emot dig som sin Frälsare. Jag tror att detta är din vilja, och jag tackar dig för allt du gjort för att dra dem till dig. När grannarna kom veckan därpå tog de med glädje emot Jesus Kristus.”

Den här ’metoden’ om man kan kalla den för det, med att stegvis be i tro, kan man också använda sig av, när det gäller att få ledning om ett nytt arbete... om man ska ut och resa... köpa eller sälja ett hus... gifta sig... skriva en bok... eller något annat som du tänker på, litet eller stort. Tala med Jesus om det.

Dagens minnesord: ”Den som är förenad med Herren är en ande med honom”
(1 Kor 6:17 – SFB).

MUSIK