En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Under den här stunden ska jag tala om Jesus och hur man tar emot honom i sitt hjärta. I bibelns sista bok, i brevet till Laodicea, skriver Johannes till församlingens ängel att han står vid dörren och klappar på (Upp 3:20 – SFB).

Han står alltså utanför. Inte därför att han vill stå där utan därför att ingen har öppnat dörren för honom. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte för att utbe mig nåd, hjälp och vägledning, så att jag på rätt sätt kan förstå ditt ord och förmedla det till någon lyssnare som väntar med ett öppet hjärta och sinne för att få veta din viljas väg. Amen.”

Bibeln berättar om hur ängeln Gabriel blev sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galiléen. Jungfruns namn var Maria. Ängeln sa: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut” (Luk 1:26-33 – SFB).

När Jesus sedan var född i Davids stad - i Betlehem - i Judéen, så uppenbarade sig en ängel med en stor hop ur den himmelska härskaran för herdarna ute på marken om natten. Herrens härlighet lyste omkring dem och de lovade Gud och sa: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag” (Luk 2:13-14 – SFB).

MUSIK

Gud, hade många år tidigare talat om att allt detta skulle ske. Jesaja hade nämligen profeterat mer än 700 år tidigare och sagt: ”Se, jungfrun ska bli havande och föda en son och hon skall ge Honom namnet Immanuel, (det betyder Gud med oss)”
(Jes 7:14 och Matt 1:23 – SFB).

Namnet Jesus var alltså det namn som Gud, genom ängeln Gabriel, sagt att Marias förstfödde skulle heta. När Petrus och Johannes en dag gick upp till helgedomen för att bedja, bar man fram en man som hade varit ofärdig (eller rörelsehandikappad) alltifrån moderlivet. ”När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: Se på oss! Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréens, namn: stig upp och gå” (Apg 3:1-6 – SFB).

När Petrus och Johannes sedan grips och ställs inför Stora Rådet för att rannsakas för den goda gärning som de, i Jesu namn, hade gjort med den ofärdige mannen, så säger Petrus uppfylld av den Helige Ande: ”Ni folkets rådsherrar och äldste, eftersom vi idag för-hörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréens, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har upp-väckt honom från de döda. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:8-10, 12).

MUSIK

Om man har beslutat sig för att tro på Jesus, hur gör man då för att ta emot honom i sitt hjärta? Ja, jag vet inte om det finns något särskilt sätt - eftersom det här är frågan om hjärtats tro - men en sak vet jag, och det är hur det, enligt bibeln, gick till när den ene rövaren på korset trodde på Jesus och tog emot Honom i sitt hjärta.

Det var 3 kors som restes den där dagen på Golgata, utanför Jerusalem. Samtidigt med Jesus så korsfästes 2 rövare. Om den ene står det att han smädade Jesus och sa: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss! Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:39-43 – SFB).

”Tänk på mig, när du kommer till ditt rike” sa rövaren. Det räckte och bevisade att han trodde på Jesus och det rike som väntade på honom. Rövaren bekände också sin tro för den andre rövaren genom det han sa till honom. Jag vet inte om alla människor tror eller tar emot Jesus i sitt hjärta genom tron på samma sätt. Eller om de bekänner att Jesus är Herre i deras liv på samma sätt... men Gud vet allt och han har överlåtit till Jesus att en gång döma över både levande och döda.
Det är alltså Jesus själv som till sist avgör... om Han känner dig och mig, eller inte. Om just det kan vi lära oss genom Jesu liknelse om de 10 jungfrurna som gick ut med sina oljelampor för att möta brudgummen, och där 5 av dem inte hade tillräck-ligt med olja med sig.  Alla somnade när brudgummen dröjde så länge... men när han kom, vaknade alla. De förståndiga som hade olja tillräckligt, gick ut och mötte brudgummen -när han kom mitt i natten- och gick sedan in i bröllopssalen med honom. När de oförståndiga, som först var tvungna att gå bort och köpa mer olja, kom tillbaka sade de: ”Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: ”Amen säger jag er: Jag känner er inte!” Evangelisten Matteus skriver: ”Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer” (Matt 25:1-13 – SFB).

MUSIK

Vad eller vem är det alltså som avgör om du och jag har tagit emot Jesus och känner honom eller inte. Jo, det är Jesus själv. Känner han dig genom den tro du har i ditt hjärta och den bekännelse du har om honom som din Herre... så är allt i sin ordning. Känner han dig inte, så finns det såvitt jag förstår, ingen återvändo. Observera att det står om de 5 oförståndiga jungfrurna att de inte hade tillräckligt med olja. De hade alltså olja i sina lampor... men inte nog! Det handlade inte heller om att jung-frurna var onda eller goda, utan om de var förståndiga eller oförståndiga. Kommer du och jag att ha tillräckligt med olja, i våra hjärtans lampor, den dag Jesus kommer till jorden en andra gång, för att hämta hem dem till sig som tillhör honom? Är vi förstån-diga eller ska vi tvingas säga som de oförståndiga: ”Våra lampor slocknar?”

Huvudtanken som Jesus vill ha fram i liknelsen om de 10 jungfrurna, är att vi alltid ska vaka och vara redo (alltså vara förberedda) för hans tillkommelse. Förberedelsen är nödvändig, för den dagen och stunden kommer när det inte finns fler tillfällen eller mer tid. Dörren stängs! Vi ska därför alltid vara redo för att möta honom. Liknelsen visar också skillnaden mellan verkligt kristna och sådana som bara är det till namnet.

MUSIK

Liknelsen om de 10 jungfrurna handlar inte bara om att vara vaken, utan den handlar också om att vara förberedd. Det står att alla blev sömniga av att vänta och vaka... men det hade ju inte spelat någon roll även om de oförståndiga hade varit vakna. De hade ju saknat olja ändå – eller hur? Alltså är det viktigaste att vara förberedd.

Liknelsen handlar alltså inte om vakenhet utan om en personlig förberedelse. Observera också att allesamman gjorde i ordning SINA lampor. Var och en hade eget ansvar för sin egen lampa.
Den oväntade förseningen blev en prövning för tron. Alla de 10 jungfrurna trodde att de var redo - men det var de inte.

Varje människa måste bära sin egen börda, och man måste personligen uppleva Guds Nåd. Den som -utan fruktan- ska möta brudgummen måste själv förbereda sig genom en personlig tro och väntan.
De oförståndiga jungfrurna var okända av brudgummen. Detta att vara känd av Gud är en större välsignelse än att känna Gud (Gal 4:9).
Vi kan tycka att han dröjer... men han kommer i rätt tid.

Hur blir man känd av någon? Genom att umgås med vederbörande förstås! Om du och jag t.ex. vill bli igenkända av kungen, så måste vi börja med att ta kontakt med honom. Om den dagen kommer, när vi kanske behöver kungens hjälp med någonting... då kan det vara för sent att börja lära känna honom - eller hur? Förstår du vad jag menar? Om du vill bli igenkänd på den dagen av ditt hjärtas kung, så måste du börja umgås med honom NU... t ex genom bön.

Hur gör man när man umgås med någon och vill lära känna den personen? Jo, man tar kontakt och samtalar med honom eller henne förstås. Vad är bön? Jo, det är samtal med Gud! Hur ber man då? Ja, det viktigaste är inte vilka ord man använder, för bön är inte någon magisk formel som ska sägas ut. Det viktiga är hjärtats upprik-tiga inställning när vi ber.

Minns du kvinnan som evangelisten Markus berättar om? Hon hade varit sjuk i 12 år och hade bara en enda önskan - och det var att bli frisk. Därför tänkte hon ‘att om jag bara får röra vid Honom (Jesus) så blir jag hjälpt’. Så, mitt i folkträngseln omkring Jesus, tog hon mod till sig och rörde vid hans mantel - och blev frisk ögonblickligen. Var det manteln som hjälpte henne? Nej, det var naturligtvis Jesu person och hans kraft. Därför frågade Jesus också: ”Vem rörde vid mig?” Kvinnan bävade och var rädd, men kom fram till Jesus och sa hela sanningen. Vad sa Jesus? Jo, han sade:
”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!”
(Mark 5:25-34 – SFB).

Hur stort är ditt behov? Hur djup är din önskan efter hans förlåtelse och hjälp? Är du beredd att ta dig förbi alla hinder och säga honom sanningen? Då kommer du också att få höra Jesu ord: ”…din tro har hjälpt dig. Gå i frid...

Dagens minnesvers: ”Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag (Jesus) gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20 – SFB).

MUSIK