En stilla stund

Matt 6:2

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. I dag ska vi se lite på vad Bibeln säger om att ge gåvor på rätt sätt. Och för att allt ska bli riktigt tänkt och begrundat av mig, så börjar jag med att be Gud om vägledning.

”Gode Gud. Du vet redan vad jag har i sinnet att tala om, men jag kommer inför Dig för att ingenting ska bli felaktigt sagt eller framfört av mig. Hjälp mig, Herre. Jag ber om att Du ville låta Din Helige Ande se till att jag håller rätt kurs när jag förmedlar Ditt budskap i den här frågan om att ge gåvor. Amen.”

Väckelseevangelisten Kathryn Kuhlman som var verksam på 1970-talet sa apropå gåvor, att ”kärleksgärningar är något man bara gör” alltså anonymt – utan insyn och utbasunering.

Vad sa Jesus om ett rätt givande?

Jo, Han sa: ”Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen. När du ger en gåva, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger Jag er: ’De har fått ut sin lön. Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig’” (Matt 6:1-4 SFB).

MUSIK

Jag ska lyfta fram några exempel på gåvor, och hur man kan bedöma dem på olika sätt och från olika synvinklar. T ex gåvans storlek, eller gåvans värde…som inte alls behöver vara samma sak… eller den ’frukt’ som en gåva kan föra med sig.

Det första exemplet på gåvor som då kommer upp inför mig, från bibelns blad, är den fattiga änkan som lade ner 2 skärvar – som var allt hon ägde.

Evangelisten Markus skriver så här i kapitel 12, med början på vers 41:

”Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade ner 2 små kopparmynt - några ören. Då kallade Han till sig sina lärjungar och sa till dem: ’Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på’” (Mark 12:41-44 SFB).

Ett annat exempel, som anknyter till Guds universella lag om sådd och skörd, skriver aposteln Paulus om, till de heliga i Kristus Jesus, som bor i Filippi så här:

”Inte så att jag söker gåvan som sådan, utan vad jag söker är att NI skall få en riklig frukt av den gåva ni ger” (Fil 4:17 SFB).

Till de troende i Korint skrev han: ”Den som sår rikligt skall skörda rikligt” (2 Kor 9:6).

MUSIK

Vad säger de här bibelställena oss?

Jo, de säger oss att man ska ge gåvor i det fördolda – helst utan att någon får reda på det. Inte ens så att den ena handen vet vad den andra gör.

Man ska inte heller bara se till gåvans storlek, utan också se till omständigheterna. Gåvans ’värde’ för givaren beror alltså inte på summans storlek, eftersom offerviljan bedöms efter givarens förmåga och inte efter storleken på den summa som ges.

Den fattiga änkans handling säger mig att hon var en hängiven människa, som kunde ha avstått från att lägga någonting alls i offerkistan, men det gjorde hon inte, utan hon gjorde det hon kunde. Hon gav av sin fattigdom, allt hon ägde. Alltså mer än alla de andra - som gav av sitt överflöd.

I mitt minne kommer också frågan om mått och vikt upp. Skriften säger oss att Kung Salomos vishet var större än alla andra människors på jorden. Han skrev så här: ” Rätt våg och vikt är från Herren, alla vikter i pungen är Hans verk” (Ords 16:11 SFB).

Frågan om rätt våg och vikt handlar ju inte om själva givandet när det gäller att ge ut gåvor, utan om ärlighet, när det gäller att tjäna ihop till gåvan.

En annan sak som hänger ihop med det jag redan sagt, handlar om försumlighet. Kung Salomo sa (Ords 18:9 SFB): ”Den som är försumlig i sitt arbete är broder till rövaren.”

”Försumlighet” är ju inte detsamma som att någon brister i hängivenhet, eller att inte arbeta ’helhjärtat’ - men till sina trosfränder i Efesus skrev aposteln Paulus: ”Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja” (Ef 6:6 SFB). Du och jag ska aldrig försöka komma undan.

Det står skrivet: ”Herrens ögon överfar hela jorden, för att Han med Sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt Honom” (2 Krön 16:9 – 1917)

MUSIK

Paulus knyter i 1 Kor 13:3 ihop fysiska gåvor med kärlek och säger: ”Om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men INTE hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.”

Om vi nu går över från fysiska gåvor till andliga gåvor, givna av Gud och genom Guds Nåd utdelade av Den Helige Ande, är de ju någonting helt annat och till sitt väsen fullständigt annorlunda. Paulus skriver till Korintierna att ”det finns olika slags nåde-gåvor, men att Anden är en och densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, HAN SOM VERKAR ALLT I ALLA. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta” skriver han (1 Kor 12:4, 7).

Aposteln Paulus kopplar också samman andliga gåvor med kärlek. Så här skriver han: ”Om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting” (1 Kor 13:2 SFB). Han avslutar kärlekens kapitel med orden: ”Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” (1 Kor 13:13).

MUSIK

Att Paulus så kraftigt stryker under kärlekens betydelse, beror på att den kan inte överskattas. Att det ofta brister i vår mänskliga kärlek är ju tyvärr ingen hemlighet. Men Guds kärlek till oss människor, medan vi ännu var syndare, är ofattbar. Tänk att för Honom, som skapat allt och som uppehåller allt med sin starka hand, räckte det inte med skaparmakt och skaparkraft när människans största problem -SYNDEN- skulle lösas. Nej, det behövdes något annat, nämligen KÄRLEK. En kärlek så absolut gränslös att den övervann synden i all dess makt och på alla områden.

Till de troende i Rom skriver Paulus i det 8:e kapitlet, vers 1: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Det finns alltså ingen negativ dom för den som tror att Gud har uppväckt Jesus från de döda och bekänner Honom som Herre. Tack vare att Gud sände Sin egen Son som ett syndoffer är det alltså möjligt för dig och mig att leva ett liv fritt från fördömelse och behärskat av Livets Andes lag.

I den 3:e versen av det 8:e kapitlet står det: ”I Hans kropp fördömde Gud synden” (Rom 8:3). Det vill säga att i Jesu kropp -som blev gjord till synd- fördömde Gud synden. DÄRFÖR finns det inte längre någon fördömelse för SYNDAREN – det vill säga för dig och mig. GUD FÖRDÖMDE ALLTSÅ DET SOM FÖRDÖMDE OSS. Därför att synden på det sättet har blivit fördömd i Kristi kropp så blir syndaren frikänd och rättfärdiggjord i Kristus – genom sin tro på Honom.

MUSIK

Jesus kom alltså i syndigt kötts gestalt, och DÄR i den kroppen, som ett Guds offer, blev synden fördömd. Med utgångspunkt i rättfärdiggörelsen genom tron, så kan den troende därför nu bli frigjord både från syndens makt och herravälde. Men man ska ha helt klart för sig att frigörelsen från syndens makt är BARA knuten till Jesu död.

Gud har aldrig gett något löfte om att befria en syndare från hans träldom under synden – på något annat sätt eller i något annat namn än i Kristus Jesus.

Livets Andes Lag frigör från syndens och dödens lag – men bara i Jesus Kristus.

Därför kunde aposteln Petrus också stå inför Stora Rådet i Jerusalem och uppfylld av den Helige Ande frimodigt försvara sig och den kristna trons väg genom att säga: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:12 SFB).

Den enda makt som kan frigöra från syndens makt är Guds Ande, men de enda människor som Guds Ande frigör från synden är de som fått sina synder förlåtna.

Paulus inleder det 14:e kapitlet i 1:a korintierbrevet med orden ”Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva” skriver han (1 Kor 14:1 SFB). Att just profetians gåva lyfts fram, beror på att den för med sig stor ’nytta’ -INTE för den som profeterar- utan för de människor som lyssnar. Profetian ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som profeterar uppbyg-ger alltså församlingen, men den som talar i tungor uppbygger bara sig själv, när han i sin ande talar hemligheter med Gud – såvida han inte också uttyder sitt tungotal.

Käre vän! Tag till dig det profetiska Gudsordet. Men pröva allt – och behåll det goda.

MUSIK