En stilla stund

Hebr 1:3

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Texten för den här stunden är hämtad från Hebr 1:3 och handlar om att Gud talar genom sin Son, Jesus Kristus, och hans försoningsverk. Men innan jag går vidare, ska jag be till Gud om hjälp, insikt och vägledning i bibelordet, så att allt blir rätt tänkt, förstått och förmedlat.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om hjälp och vägledning genom din Ande, så att jag kan förmedla ditt budskap om frälsning i Jesu namn, på rätt sätt. Jag ber att din kraft och välsignelse ska leda bibelordet fram till, och in i, den lyssnares hjärta som väntar på dig och längtar efter ditt ljus och meningen med sitt liv. Amen.”

Hebréerbrevets författare skriver i de 3 första verserna: ”Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.

Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden” (Hebr 1:1-3 – SFB). Högra sidan är hederssidan, de frikändas sida.

Guds sannings ord är alltså att Jesus har fullgjort sitt uppdrag att rena mänskligheten från deras synder. Efter sin död och uppståndelse har han sedan satt sig på Majestä-tets högra sida. För den som personligen vill bli fri från syndens makt i sitt liv, återstår det bara att ta emot Guds gåva och i tro på Jesus bekänna honom som Herre.

MUSIK

Psalmisten -kung David- skriver:

”Herren handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta. Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar. Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd. Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt. Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara ifrån oss. Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom. Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft” (Ps 103:6-14 – SFB).

”Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg” (Jer 31:34 – SFB).

De här texterna är verkligen bevis på Guds rättfärdighet och nåd mot oss människor, och rättfärdiggörelsen genom tron är den fundamentala evangeliska sanning som hela den kristna tron och det eviga livet i Jesus Kristus vilar på. Guds nåd och rättfär-dighet genom tron på Jesus Kristus är alltså själva centralpunkten för den kristna tron, och skiljelinjen mellan judarnas gärningslära och kristendomens nådesbudskap.

MUSIK

Aposteln Paulus skriver:

”Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig./…/Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:15-16, 21 – SFB).

”Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn./…/Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande” (Rom 9:6-8).

”Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn. Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham:

”I dig skall alla folk bli välsignade” (1 Mos 12:3). Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: ”Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter” (5 Mos 27:26).

Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.” Men lagen säger inte ”av tro” utan den som håller dessa bud skall leva genom dem (Hab 2:4). (”Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem” 3 Mos 18:5 – SFB).

”KRISTUS FRIKÖPTE OSS FRÅN LAGENS FÖRBANNELSE, NÄR HAN BLEV EN FÖRBANNELSE I VÅRT STÄLLE” (Gal 3:7-13 – SFB).

MUSIK

Den som i sitt hjärta tror att Gud har uppväckt Jesus från de döda blir rättfärdig och den som med munnen bekänner den levande Jesus som herre i sitt liv, blir frälst, står det (Rom 10:10). Av texten i romarbrevet framgår det alltså att ’rättfärdighet’ är en sak och ’frälsning’ en annan, men de hänger samman på så sätt att utan rättfärdig-heten genom tron på Jesus, kan ingen komma inför Guds ansikte och bli frälst. ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig” sa Jesus (Joh 14:6).

Om hjärtats tro på Jesus är uppriktig, så visar det sig i de gärningar som är en följd av tron och kärleken till nästan - t.ex. omsorg om den fattige, den arbetslöse och flyktingen; mat och dryck till den hungrige, tak över huvudet för den hemlöse o.likn.

Jakob skriver i sitt brev: ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?/…/Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar./…/Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död” (Jak 2:14, 17, 26 – SFB).

Var och en av oss får därför rannsaka vårt eget liv, så ser vi snart hur det står till.

MUSIK

Jag vet inte hur du har det som lyssnar just nu, men själv upplever jag ibland hur jag blir påmind om att trons ord utan handling är död. Jesus varnade också vid upprepa-de tillfällen för fariséernas surdeg (Luk 12) – det vill säga att tala om för andra vad de ska göra och hur de ska bete sig, men inte göra det själv.

Visst finns det ibland ’mycket prat och lite verkstad’ som någon sa.

Eller i klarspråk – det pratas mycket men lite blir uträttat…

Jesus uttryckte som vanligt det hela med en mycket större och mer inträngande skärpa när han sa: ” Anden är villig, men köttet är svagt” (Matt 26:41 – SFB).

Jesaja profeterade och sa: ”Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud” (Jes 29:13).

I det här sammanhanget kommer jag aldrig ifrån Jesu ord om den smala vägen. Han sa: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det” (Luk 13:24).

På samma sätt måste vi ha klart för oss allvaret i texten om Människosonens dom, där de rättfärdiga skiljs från de orättfärdiga och onda. De två grupperna av människor har blandats på jorden, men nu skiljs de åt av Gud, som gör det med lätthet – medan alla andra kan ta fel. Gud ser till motiven - inte till resultaten och ingenting glöms bort.

Här är det frågan om en dom mellan folken (Matt 25:31 ff) och alltså ingen uppstån-delse som vid den slutliga domen enligt Upp 20:11-15.

MUSIK

”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig/.../ Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig” (Matt 25:34-36, 40 – SFB). Eftersom texten inte nämner någonting varken om apostlar eller andra framträdande personer, så kan man kanske sluta sig till att Jesus talar om alla som har del med honom i hans lidande och sorger.

I ljuset av bibeltexten från Matt 25:31-46 är det klart att ingen kan värdera sin egen ställning på rätt sätt. Det är den enskildes karaktärsegenskaper som avgör slutmålet

evigt straff eller evigt liv. De som nämns här blir INTE frälsta genom sina gärningar. Men gärningarna bevisar verkligheten i deras tro, och uppenbarar hjärtats verkliga tillstånd. De är frukten på trädet. Det var alltså inte frågan om vad de tänkte, kände eller ansåg, utan om vad de gjorde – eller lät bli att göra.

Jesus sa: ”Många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första” (Matt 19:30 – SFB).

” Ty i Kristus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har

en tro som är verksam i kärlek” (Gal 5:6). Låt oss sträva efter en sådan tro. Amen.

MUSIK