En stilla stund

2 Kung 8:1

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som kommit upp för mig inför den här stunden är hämtad från 2 Kung 8:1 och handlar om hur Elisa profeterade om en kommande hungersnöd för den kvinna i Sunem, vars son han hade uppväckt från de döda (se 2 Kung 4:35). Men innan jag går vidare ska jag be om vägledning och hjälp av Guds Ande, så att allt blir rätt tänkt och förmedlat.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om hjälp att förstå ditt ord om Elisa och hans profetia. Jag ber att din Ande ska ge mig den insikt som du vet att jag behöver för att på rätt sätt förkunna det budskap som du vill ha förmedlat. Amen.”

Elisa hade profeterat för Sunemitiskan om hungersnöden som skulle komma och sa till henne: ”Stå upp och drag bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på hungersnöd och den skall komma över landet i sju år. Då stod kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade” (2 Kung 8:1-2 – SFB).

Hungernöden kom för att Israel inte hade lyssnat till Herrens, sin Guds röst, genom att följa hans bud. Det är ju så att om man följer Guds röst så följer också Guds väl-signelse med den som går på Guds vägar, men om man i olydnad och gudsförnekel-se vägrar följa Guds ord och hans principer, så följer förbannelse i stället över landet. Det här är ju något som för den troende människan är enkelt och naturligt, men för den icke-troende människan är det helt obegripligt. Om man inte tror på Gud, eller på hans skapelse och på hans ständigt uppehållande makt, så kan man tydligen inte heller förstå hur det kan finnas ett samband mellan gudsfruktan och landets välfärd. Den icke-troende inser inte att Gud älskar sina skapade varelser och vill hjälpa dem på alla sätt, men om de vänder honom ryggen och förnekar honom, i stället för att vaka över sin gemenskap med Gud i gudsfruktan inför hans ansikte, så försvinner Guds beskydd både över land och folk, växter och djur.

MUSIK

Att Guds välsignelse följer på lydnad för hans bud, kan man klart och tydligt se om man går tillbaka till undervisningen i Gamla Testamentet t ex i 5:e Moseboken och det 28:e kapitlet, där det står så här:

”Alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst. Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken. Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord. Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg. Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut.” Men lika säkert som att Guds välsignelse följer på lydnad mot Gud och hans ord, lika säkert följer förbannelse på olydnad och förnekelse av honom. Om jag förstår det rätt så är det vad bl. a. judarna har fått vara med om under historiens gång, efter att ha förnekat Jesus deras Messias och vägrat ta emot honom.

MUSIK

Jag sa innan att judarna avvisade och förnekade sin Messias och att det, om jag förstår bibelordet rätt, är anledningen till att de under tusentals år fått vara med om hur Guds beskydd tagits bort över dem - helt eller delvis - i olika situationer.

Nu kanske du invänder att det där måste väl ändå vara en felaktig slutsats, eftersom de flesta ju inte ens trodde på Jesus som deras Messias, hur kunde de då avvisa honom? Till och med Jesaja profeterade ju och sa, 750 år innan Jesus föddes: ”Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?” (Jes 53:1).

Javisst, så står det. Det är rätt. Men om du slår upp bibelsammanhanget om vad som hände när Jesus står inför Stora rådet så ser du en annan sida av ’saken’.

Det står så här: ”Översteprästen sa till Jesus: Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son. Jesus sade till honom: ’Du själv sade det’. Men jag säger er: ’Härefter ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.’ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ’Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen?’ Se, ni har nu hört hädelsen. Vad anser ni? De svarade: ’Han är skyldig till döden.’ Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp och ropade: ’ Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?’ (Matt 26:63-68 SFB).

Både översteprästen och de andra tänkte sig alltså att Jesus skulle kunna vara deras Messias. Många var motståndare till ”den vägen.” Andra levde i stor ovisshet om det som Jesus sa, som skilde sig från Mose lag, kunde vara rätt eller inte, medan andra var helt övertygade i sin tro på att Jesus var Guds Son. Någon enig uppfattning var det inte, men det har det ju aldrig varit...

MUSIK

Nu finns det ju andra invändningar till mitt resonemang. Skriften säger ju att Gud hade förstockat judarnas hjärtan eftersom de själva hade förhärdat sig mot honom. Alltså kunde de inte längre ta till sig Sanningen, trots att han som är Guds Sanning, stod mitt framför dem. Det var alltså inte längre bara så att de inte VILLE tro på Jesus. De hade förhärdat sina hjärtan till den grad att de inte längre KUNDE tro. När hjärtat blir hårt och förhärdat då blir det ju steg för steg svårare och svårare för Guds Ande att påverka det. Det är ju därför Hebréerbrevets författare citerar Psalm 95 och vers 8 med orden: ” I dag om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan” (Hebr 4:7).

En annan, ännu mer bärkraftig, och avgörande, invändning är att allt ingick i Guds stora frälsningsplan. Det avgörande var alltså i och för sig inte varken att judarna förnekade Jesus som sin Messias inför Stora rådet, eller att de faktiskt fick se Jesus oförskyllt fälld för hädelse och till sist korsfäst genom Pontius Pilatus dom. Deras öde var nog avgjort redan i skapelsens gryning, när Gud -efter syndafallet- sa till ormen: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen”

(1 Mos 3:15). Till allt det jag nu har sagt kommer, att Jesus hade fått makt av Gud att både ge sitt liv och att ta tillbaka det, står det. ”Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja” sa Jesus. ”Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader” (Joh 10:18 - SFB)

MUSIK

Genom att Jesus tog på sig själv hela mänsklighetens synd (1 Kor 15:3) blev han ett med synden, och blev gjord till synd, men Jesus GAV FRIVILIGT SITT LIV - som ett syndoffer (Rom 8:3-4) - för att betala ”lösen i allas ställe” (1 Tim 2:6 – SFB).

Men, som Paulus skriver i Romarbrevet: ”Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?”/…/”Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom 8:34-39 - SFB).

Jag läste Elisas profetia i början om att ”Herren har kallat på hungersnöd” - men sådana omständigheter kan inte skilja oss från hans kärlek. Visst kan det vara besvärligt många gånger, och jag tror personligen, att det kommer tider framöver som blir mycket värre. Men oavsett hur det blir så får vi aldrig glömma Jesu ord

hos Matteus: -- ”Den som håller ut intill slutet skall bli frälst” (Matt 10:22); och genom Johannes -- ”Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona” (Upp 2:10); och ”Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona” (Upp 3:11).

MUSIK

Det gäller för oss allesamman att vara vaksamma. Samma regler gäller för oss alla.

Så här står det - det här är Guds villkor: ”Om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst” (Rom 10:9-10 – SFB). ”Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rike-domar åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst ” (Rom 10:11-13).

Varför ska man bli frälst? Går det inte bra att leva ändå – kanske till och med att dö?

Jovisst, det går kanske bra att både leva och dö utan att tro på Jesus och bli frälst. Om man inte bryr sig om det beskydd som Gud erbjuder oss människor, varken under den tid man lever här på jorden, eller bryr sig om vart man ska ta vägen efter döden, så lev på bara - så länge det går. Men kom inte och klaga på Gud sedan, när det börjar gå illa för dig, sjukdom och ångest kanske plågar dig under nattens tysta timmar när du känner tomheten och ensamheten gnaga i själens innersta… för att inte tala om hur det blir den dag och stund när din tid här på jorden är slut, om du överhuvudtaget får någon tid DÅ att tänka över din situation. Den som övervägt sin sak i tid och klarat ut sitt förhållande till Jesus som sin Herre, kan med största lugn och tillförsikt vandra vidare mot himlens land - och minnas orden i den 23:e psalmen:

”Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, jan leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen” (Ps 23:1-6 – SFB). Tvivla inte – bara tro! Amen.

MUSIK