En stilla stund

Därför säger den Helige Ande: ”I dag, om ni får höra hans röst, så förhärda inte era hjärtan” (Hebr 3:8-8 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har den Helige Andes närvaro blivit så påtaglig för mig och jag känner ett så starkt beroende av att hans vilja får ske och att han får ett så stort utrymme som möjligt i mitt liv. Men för att allt ska bli rätt tänkt och framfört av det budskap som han vill ge oss i dag, så ska jag börja med att be om hans hjälp och vägledning nu.

”Gode Gud! Jag tackar dig för att vi får vara nära dig, genom tron på din Son, Jesus Kristus. Tack för segern på korset, där all vår synd blev sonad och vår syndaskuld betald. Herre, jag ber om din direkta vägledning, kontroll och korrigering av mina ord och tankar så allt blir rätt framfört – enligt din vilja. Amen.”

Det finns en gammal sång som lyder så här: ”Har du funnit din viloplats i Jesus, som en gren uti Guds vinträd ympad in? Där är ro från sorg och nöd uti bönens stilla vrå. Där kan seger, ständig seger bliva din.”

Bakgrunden till den här sångtexten är att frälsningen, enligt bibeln, kommer från judarna -Guds egendomsfolk- som först fick ta emot budskapet om räddning från synden. Men genom Israels otro har Guds frälsning också kommit till oss ’hedningar’ och aposteln Paulus förklarar det genom att likna oss vid grenar från ett vilt olivträd som ympas in på ’det äkta olivträdet’ -alltså Israel- i stället för några grenar som brutits av där.

MUSIK

Så här skriver Paulus till romarna: ”Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna, att det icke är du, som bär roten, utan att roten bär dig. Nu säger du kanhända: Det var, för att jag skulle bli inympad, som en del grenar bröts bort. Visserligen. För sin otros skull blev de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Ha då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan. Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så ska Han icke heller skona dig” (Rom 11:17-24 – 1917).
Gud har alltså, på ett absolut rättvist sätt, gett alla människor samma möjligheter. Judarna som Guds egendomsfolk fick visserligen först av alla möjligheten att ta emot Jesus som sin Messias och Frälsare - men en del vände sig bort ifrån Honom och ville inte tro. Som en följd av det korsfästes Jesus av den romerska ockupationsmak-ten. Då fick vi ’hedningar’ också möjligheten att tro, och om vi tar vara på den möjlig-heten, så får vi vara kvar i ’det äkta olivträdet’ i Guds omedelbara närhet. Men bara så länge vi blir kvar i tron på Jesus. Om vi lämnar den ’kopplingen’ till Gud så bryter Han bort oss igen som ’grenar’ från det äkta olivträdet och ympar in de judar igen som tidigare inte ville tro - men som av avundsjuka mot oss kan komma tillbaka igen. Paulus slutar med orden: ”För att ni mina bröder, inte ska hålla er själva för kloka, vill jag yppa för er denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och ska fortfara, intill dess hedningarna i fulltalig skara har kommit in” - och så ska hela Israel bli frälst. (Jes 6:9; Rom 11:25).

MUSIK

Jag tror inte att judarna i första hand får lida för att de en gång medverkade till att Jesus blev korsfäst - för de förstod inte bättre. Men för deras otros och hjärtans hårdhets skull, som blev oss hedningar till gagn, lät Gud en ’förstockelse’ drabba dem. Guds svar på människans hårdhet i hjärtat är hans vrede mot syndens makt att bedra det svekfulla bedrägliga människohjärtat, som så lätt vill göra motstånd mot Gud. Den som förhärdar sitt hjärta mot evangeliets sanning kommer på det sättet in i en process som gör hjärtat hårdare och hårdare och mer och mer likgiltigt för Guds kallelse och påminnelser för varje gång det sker. Om man tänker på Farao i Gamla Testamentet, så är han ju ett dramatiskt exempel på förstockelse i samband med Israels folks befrielse från Egypten. ”Alltså är han (Gud) barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han” (Rom 9:18; 2 Mos 4:21 – 1917).
För att Guds namn skulle bli känt över hela jorden förstockade han Faraos hjärta. Den ena plågan avlöste ju också  den andra utan att Faraos hjärta veknade, ända till dess den ödesdigra natten kom, när mordängeln dödade allt förstfött som inte hade blodets beskydd.

För varje gång som du förhärdar ditt hjärta så blir det alltså hårdare och hårdare. Samma sak gäller naturligtvis för mig. Alla människor är såvitt jag förstår underkasta-de samma villkor. Därför gäller det att lyssna och vara lyhörd för Guds röst när han kallar och manar oss. Om vi är motsträviga och ständigt säger nej till Guds erbjudan-de i vårt innersta, så blir vi kalla, hårda och omedgörliga. Då blir det också svårare och svårare för Guds Ande att nå fram till oss med sina varningar och till slut kom-mer vi att bli så avvisande att vi inte ens reagerar för det mest allvarliga budskap som riktas direkt till oss.

MUSIK

Jag menar inte att det är omöjligt eller försent då, men det jag menar är att det blir svårare och svårare ju större motstånd vi gör. Om du då samtidigt har en mor eller far eller någon annan som ber intensivt för dig, så vill ju Gud helst av allt svara på en sådan bön, men du gör det då själv omöjligt för honom att nå fram till dig på ett ’normalt sätt’ och han tvingas kanske att ta till något drastiskt för att kunna få dig att förstå hur allvarligt du är ute, och för att du ska inse hur det står till med ditt hjärtas hårdhet.
Det finns otaliga exempel på den sanningen. Just när jag säger det kommer jag att tänka på Jona, som Gud ville använda som ett redskap för att rädda den stora staden Nineve. Men Jona ville inte lyda Gud. Vad hände då? Ja, du kan ju själv läsa i din bibel om vad Jona råkade ut för. Det gick ju bra till sist, men Jona kunde ha besparat sig många förtvivlade timmar och dystra upplevelser om han hade sagt ja till Guds kallelse från början.

De flesta av oss människor är ju tyvärr likadana allesammans. Vi vill gå vår egen väg, trots att vi kanske vet att det är fel. Vi litar för det mesta inte på att Gud verkli-gen vet allt in i minsta detalj om vårt liv och om alla våra livsdagar. Därför går vi också ofta miste om ett bättre och rikare liv tillsammans med Gud, på Guds väg, än vi någonsin kan medverka till av oss själva.

Vi blir kanske rikare, mer utbildade och mer ansedda i samhället - men lyckligare? Nej, aldrig!

MUSIK

Det finns inget liv som kan bli bättre än när Gud får ta hand om det i unga år, för han vet saker om oss och våra förhållanden som vi inte vet eller förstår själva. Det är ett faktum, som är naturligt eftersom Gud själv har skapat oss, men tyvärr förstår man inte det förrän man börjar bli gammal, livet har passerat och man har det mesta av ’framtiden bakom sig’ som någon sa en gång. Det är förunderligt, men hela tiden är det samma sak. Människan vill inte lita på Gud så hundraprocentigt som hon skulle gjort om hon hade förstått hur begränsad hon själv är innerst inne. Det är otroligt hur historien upprepar sig, generation efter generation. ”Det enda vi lär oss av historien är ju att vi inte lär oss någonting av historien” – eller hur? Människans förstånd är så begränsat, så hon inser det inte själv. Hon börjar därför inte heller att söka Gud varken från någon sorts förståndsmässigt eller erfarenhetsmässigt perspektiv.
Kanske kan man undra över varför det förhåller sig så. Jag tror för min egen del att det beror på att Gud själv en gång bestämt att så ska det vara, för att ingen ska kunna söka sig fram till honom med förståndets hjälp - utan bara på trons väg. Det är den enfaldiga, barnsliga och uppriktigt oförfalskade tron i hjärtat som Gud ser (Matt 11:25). För Honom ligger alla ditt hjärtas uppsåt och tankar i öppen dag. Han läser dem som en uppslagen bok. Ingenting är fördolt för Honom. Är ditt hjärta öppet och mottagligt för Guds röst så ser han det. Är det svekfullt så ser Han det. Människans stolta och gudsfientliga hjärta är själva syndens källa i henne. Därför är det hårt och stängt och måste öppnas av Guds Ord och hans Ande som skapar hjärtats tro (Apg 16:14). När det sker, så tar Kristus sin boning i hjärtat (Ef 3:17) och Guds kärlek kommer in i den troendes hjärta genom den Helige Ande. Då skapas genom Anden ett nytt hjärta (Hes 11:19; Jer 31:33) som i motsats till hjärtats tidigare hårdhet nu fördömer sin synd och får visshet om syndernas förlåtelse eftersom hjärtat är renat genom tron på Kristus (1 Joh 3:20; Hebr 10:22; 1 Joh 1:7).

MUSIK

När ett människohjärta genom tron har tagit emot Jesus Kristus, så välsignar Gud det rena hjärtat (Matt 5:8) och Hans frid regerar och bevarar det (Kol 3:15; Fil 4:7). Han tröstar, styrker och leder det (2 Tess 2:17) och han skriver sin lag i det (Rom 2:15). ’När Gud då rannsakar sina barns hjärtan så vet han vad Anden menar, för det är efter Guds behag som Anden manar gott för de heliga’ skriver Paulus i sitt brev till romarna (Rom 8:27). Herren Gud ger styrka åt de ödmjukas hjärta och är nära dem som har ett förkrossat hjärta säger psalmisten (Ps 10:17; 34:19). Du ser så mycket gott Gud vill ge den som öppnar sitt hjärta för Honom. Det är därför det står: ”Du ska älska Herren din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft” (5 Mos 6:5). Utan den kärleken så kan inte Gud nå fram till dig med allt det som han vill ge dig. Gud söker inte dig för att döma dig utan för att han vill ha gemenskap med dig. Men det ska ske på frivillig väg och Guds hela avsikt är bara att kunna ge dig hjälp. Först och främst undan synden och sedan -när synden är undanröjd- vill Gud ge dig av allt sitt goda... i sina förrådshus. Han som är livets källa, alltings upphov och alltings uppehållande kraft har skapat alla universums lagar för sin skapelse. Till exempel lagen om sådd och skörd, och saven som stiger om våren därför att det finns en spänningsskillnad mellan plus på marken och minus i växtens topp. På fint språk heter det elektro-osmos. Jag tror att det är omöjligt för en människa att förstå hur mycket hon går miste om, när hon sätter Gud åt sidan och vänder sig bort ifrån Honom. Min vän som lyssnar nu. Bedra inte dig själv utan ta ett steg i TRO.

Dagens minnesord: ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse och att känna Den Helige är förstånd” (Ords 9:10).
MUSIK