En stilla stund

(Apg 16:5)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Det bibelsammanhang som har blivit aktuellt för mig inför den här stunden hänger samman med Paulus 2:a missionsresa, när han vände tillbaka för att besöka bröderna i de städer där han tidigare hade predikat Herrens ord, och se hur det var med dem. Men innan jag går vidare vill jag be om Guds Andes vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte med en bön om att Du måtte genom den Helige Ande ta en total kontroll över mina tankar, ord och handlingar, och ge mig den insikt som jag behöver för att förstå Ditt ord och för att kunna förmedla Ditt budskap så att det blir till den välsignelse, förmaning och tröst som Du har bestämt. Amen.”

Bibelsammanhanget som jag nämnde om inledningsvis är hämtat från Apg 16 och vers 5, där det i den äldre översättningen (från den grekiska grundtexten) står: ”Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för varje dag” (Apg 16:5 – 1917). I den nya översättningen (från den hebreiska grundtexten) står det: ”Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar” (Bibl 2000). Vilken översättning som är mest trogen originalet vet jag inte.

MUSIK

Att Paulus och hans följeslagare, under den 2:a missionsresan återvände för att besöka dem som de tidigare hade predikat för, kan jag tänka mig hade sin grund i att det tidigare hade uppstått oenighet om de troende hedningarna kunde bli frälsta utan att låta omskära sig enligt Mose lag (1 Mos 17:10-11) – något som en del omvända men nitälskande fariséer lärde och ville införa. Paulus kallade dem ’falska bröder’ (Gal 2:4) och opponerade sig kraftigt mot kravet på att hedningarna skulle omskäras.

Den här stridsfrågan utreddes genom församlingen, apostlarna och de äldste i Jerusalem, och i ett brev till deras troende bröder ”av hednisk härkomst” i Antiokia skrev man: ”Den helige Ande och vi har beslutat…” osv. Brevet hade överlämnats till församlingen i Antiokia, som blev uppmuntrade och styrkta, eftersom man hade beslutat att något krav på omskärelse, som frälsningsgrund, INTE skulle införas.

Frågan om kroppens omskärelse för hedningarna var därmed utagerad, men Paulus talar i stället om en ’hjärtats omskärelse’ när han skriver så här till de troende i Rom: ”Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud” (Rom 2:28-29 SFB).

Hos profeten Jeremia, det 9:e kapitlet, står det: ”Se, dagar skall komma, säger Herren, då Jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna. Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kant-klippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta” (Jer 9:25-26 SFB).

MUSIK

I sitt 2:a brev till korintierna försvarar Paulus i det 10:e kapitlet sin apostlatjänst och skriver: ”Vi har ju kommit ända fram till er med Kristi evangelium. Vi vill inte berömma oss omåttligt av andras arbete. Men när er tro växer till, hoppas vi att vårt arbetsfält hos er skall utvidgas kraftigt. Då kan vi predika evangelium i trakter bortom ert område och behöver inte berömma oss av det som är uträttat på någon annans område. Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren” (2 Kor 10:14-17).

Paulus slutord till korintierna, om att berömma sig av Herren, är egentligen hämtade från profeten Jeremia kapitel 9, där det står: ”Så säger Herren: ’Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner Mig: Att Jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har Jag Min glädje, säger Herren” (Jer 9:23-24 SFB).

I ett uppriktigt försök att ’berömma mig av Herren’ vill jag berätta att när den här texten om att ’församlingarna styrktes i tron’ kom upp inför mig, så började en gammal välkänd sång tona i mitt inre och den släppte mig inte förrän jag skrev ner så pass mycket så att jag kunde leta rätt på den.

Texten i kören lyder så här:

”Dig, o Guds Lamm, ske ära, att Du vårt offer blev

och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev…”

De där orden i den gamla sången, är en exakt sammanfattning av det kristna evangeliets huvudbudskap och jag är så glad att jag får vara med och förmedla det.

MUSIK

Jag vill gärna berömma mig av att Herren Gud, genom Sin Ande, gett mig insikt om Sig själv och Sitt Ord – ’att Han är Herren, som verkar med Nåd, Rätt och Rättfärdig-het på jorden.’ Han påminner mig på ett underbart sätt om sånger och texter som jag i mig själv glömt för länge, länge sedan. För övrigt har jag inget att berömma mig av. Allt är bara nåd utöver nåd…

Hebréerbrevets författare skriver i kapitel 2, vers 10:

”Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, Honom hövdes det, att när Han ville föra många Sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding. Han som helgar och de som blir helgade har nämligen en och samme Fader…” (Hebr 2:10-11 -- 1917). I sammanhanget kan vi påminna oss vad

Paulus skriver om apostelns tjänst, i sitt brev till kolosserna:

”Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för er; och vad som fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för Hans kropp, som är församlingen” (Kol 1:24 – 1917).

Det är alltså en andlig lag att ett visst mått av ’Kristus-bedrövelser’ måste genomlidas - såväl för den enskilde troende som Jesus själv och hela Hans församling - för att kunna föras till härlighet.

MUSIK

Om vi alltså lider med Honom, Jesus, vår Herre, så ska vi också bli förhärligade med Honom skriver Paulus. I Romarbrevet 8:17 står det: ”Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med Honom, för att också bli förhärligade med Honom” (Rom 8:17 SFB).

Vi ska inte bara bära våra prövningar med tålamod (1 Pet 4:19) utan med glädje (Kol 1:24) som en förmån som har getts den troende för Kristi skull (Fil 1:29). Jesus upp-manar lärjungarna att springa upp av fröjd, när de måste utstå förföljelser för Hans namns skull. Då är deras lön stor i himmelen (Matt 5:11; Luk 6:22).

Johannes skriver om martyrerna, som har burit de största lidandena, och genomgått den antikristliga vedermödan utan att ta på sig vilddjurets märke eller tillbe dess bild, att de blir levande igen och får regera med Kristus i 1000 år. (Upp 20:4 SFB).

”Men de andra döda” skriver han vidare ”levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med Honom i tusen år” (Upp 20:5-6 SFB).

”För de utvaldas skull skall vedermödans tid förkortas” står det (Matt 24:22). I vers 29 fortsätter evangelisten Matteus och säger: ”Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöras att ge sitt sken, och stjärnorna skall falla ifrån himmelen, och himmelens makter skall bäva. Och DÅ skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skall då jämra sig. Och man skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet.”

MUSIK

Frågan om församlingen ska ryckas upp Herren till mötes på skyarna FÖRE, UNDER eller EFTER vedermödan som ska pågå i 42 månader (Upp 13:5) är inte något som jag har någon uppenbarelse om. 42 månader är ju detsamma som 3½ år och det enda man kan säga om det är väl att i förhållande till den långa tid som Gud bevisat världen Sin nåd, så är vedermödans tid mycket kort.

Den här tiden, den mörkaste tiden i mänsklighetens historia blir alltså trots allt, mycket kort och Paulus skriver i sitt brev till romarna:

”Gud bevisar Sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom Hans blod skall vi av Honom så mycket säkrare bli räddade från vreden” (Rom 5:9 – Bibel 2000).

Enligt den äldre grekiska översättningen står det ”genom Honom bli frälsta undan vredesdomen – 1917). Men den här vredesdomen är (enligt bibelkommentarerna) inte bestämd för Guds församling. Enligt Skriften (Upp 19:7) så skall ”Lammets vrede inte drabba Lammets brud” – ”Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus” skriver Paulus (1 Tess 5:9 – 1917). Lukas skriver om att vi ska vara på vår vakt, och i kap 21, vers 36: ”Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen” (Bibel 2000). Innanför eller utanför himlens port, var ska du stå en gång? Tro på Jesus och bekänn Honom som Herre. Då vet du hur det blir. Amen.

MUSIK