En stilla stund

”Mitt tal och min predikan framställdes inte med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft” (1 Kor 2:4)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. En dag läste jag en artikel om svårigheten -i allmänhet- att nå ut med budskap, och -i synnerhet- frågan om varför inte evangeliet om Jesus Kristus, får ett bättre rotfäste i den svenska folksjälen. Ja, det är en fråga som många ställt under gångna tider och kanske är, åtminstone en del av svaret, att förkunnaren försökt nå lyssnaren med sin egen vishet. Eftersom evangeliet handlar om en tro som bara kan upplevas genom Guds kraft i ett ödmjukt hjärta, så förblir många tveksamma. I sitt brev till de kristna i Korint skrev Paulus:
”Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” (1 Kor 1:18 – 1917). Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning i bibelordet och hjälp med att förmedla budskapet på ett rätt sätt.

”Gode Gud! Jag tackar dig för att jag får komma inför ditt ansikte och utbe mig din vägledning och hjälp varje dag. Jag ber att din Ande och din kraft ska vägleda mig i bibelordet så att jag själv kan ta det till mig och förstå det. Jag ber också om nåden att få framföra ditt budskap om frälsning i namnet Jesus, så att någon lyssnare -genom tron- tar det till sig med ett öppet hjärta. Amen.”

Redan profeten Jesaja (700 f. Kr) lyfter fram frågan om att nå fram med budskapet när det gällde judarnas ovilja att lyssna och tro. Han sa: ”Herre, vem trodde vad som predikades för oss?” (Jes 53:1; Rom 10:16 – 1917).

MUSIK

Att försöka övertala någon med egna visdomsord har tyvärr aldrig fungerat tidigare och kommer aldrig att fungera, eftersom det handlar om en förnyelse av människans inre -och hennes egen andes pånyttfödelse- ett budskap som inte har någon förank-ring i eller koppling till den fysiska värld hon lever i.

Aposteln Paulus skrev så här till sina bröder i Korint om Guds hemliga vishet:
”När jag kom till er, bröder, var det också inte med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för er Guds vittnesbörd. Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland er inte veta om något annat än Jesus Kristus och Honom såsom kors-fäst. Och jag uppträdde hos er i svaghet och med fruktan och mycken bävan. Och mitt tal och min predikan framställdes inte med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i Ande och kraft; ty er tro skulle inte vara grundad på människors vis-dom, utan på Guds kraft” (1 Kor 2:1-5 – 1917).
I sitt brev till romarna skriver Paulus också: ”Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord” (Rom 10:17).
Hebréerbrevets författare betonar ytterligare Gudsordets kraft så här: ”Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar”/…/ ”Inför Honom skall vi stå till svars” (Hebr 4:12, 13 – 1917).

MUSIK

Jesus sa: ‘Utan mig kan ni ingenting göra.’ Och innan Han blev upptagen till himmelen gav Han oss missionsbefallningen med orden: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat” (Mark 16:15). ”Jag är med er alla dagar intill tidens ände” (Matt 28:20 – 1917).
Det är ju evangeliet om Honom, Jesus, som vi vill nå ut med till människors hjärtan. Och Jesus sa: ”När Den Helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8 – 1917).

När det glada budskapet -evangeliet- om Jesus, världens Frälsare, blir förkunnat och förlåtelsen för all synd genom Hans namn blir mottagen, så är det kraften i korsets budskap som bär fram evangeliet och ingenting annat!
Hur budskapet sedan på olika sätt tas emot och bär frukt hos den som lyssnar i tro, berättar Jesus själv om i liknelsen om såningsmannen. Han talar där om att en del av den goda säden - alltså det goda gudsordet - föll på stengrunden där det inte fanns mycket jord. Det sköt genast upp (dvs togs emot med glädje) men brändes snabbt bort av solens hetta (dvs lidande och förföljelse kom in och tog bort det) därför att det inte hade någon rot. Men, en del föll i god jord och bar mycket frukt (det betyder att den som lyssnar, tar emot och förstår ordet, bär frukt, så länge inte världsliga bekymmer och bedräglig rikedom förkväver Gudsordet så att det dör).

Budbäraren eller förkunnaren behöver alltså ett vidrörande av Guds Ande, för att på rätt sätt kunna förmedla budskapet, som det levande ord det är, skarpt och fyllt av Guds kraft. Utan den Helige Andes hjälp blir det bara tomma ord och munväder, oavsett hur ädla våra motiv än kan vara att försöka rädda människor för himlen.

MUSIK

Kan vi då göra någonting själva för att på ‘det mest effektiva’ sättet förkunna namnet Jesus och hans försoning för alla människors synd på korset? Ja, Jesus sa ju till sina lärjungar att ”när den Helige Ande kommer över er, ska ni få kraft att bli mina vittnen”
Vad gjorde då lärjungarna när Jesus hade lämnat dem ute på Oljeberget och blivit upptagen till himlen? Jo, det står att de återvände till Jerusalem till den övre salen där de brukade hålla till. Det var alltså 120 stycken lärjungar som ‘endräktigt höll ut i bön’ ... och på pingstdagen hände det som Jesus hade sagt. Den Helige Ande kom över allesammans som var samlade.

Vad var det för andlig kraft som lärjungarna behövde? Jo, de behövde dels en stor frimodighet för att förkunna Guds väldiga gärningar och Jesus Kristus, som Messias för judarna, som hade låtit korsfästa honom (Apg 4:31). Dels behövde de andlig kraft för att kunna stå fasta under den förföljelse som skulle komma att bryta ut, både mot församlingen i Jerusalem och mot dem själva - någonting som de då ännu inte kände till (Apg 8:1-3). Mycket lidanden och försakelser skulle lärjungarna också få möta när de skingrades bort från Jerusalem. Men det var helt enligt Guds plan för hur evan-geliet skulle spridas så snabbt som möjligt - precis som Jesus hade sagt. Först i Jerusalem, sedan i Judéen och Samarien och slutligen till jordens yttersta gräns (Apg 1:8).

MUSIK

Hur gick det då? Jo, allt var förberett enligt Guds plan. Och genom den Helige Andes kraft så blev det glada budskapet förkunnat, först bland judarna och sedan bland oss ‘hedningar’.
Kan vi lära oss någonting av detta? Arbetar Gud likadant fortfarande? Ja, Gud förändras inte, även om metoderna för att sprida det glada budskapet förändras, bland annat beroende på hur tekniken för att sprida information utvecklas.
Vad händer nu då? Är Guds frälsningsplan fullbordad eller fortsätter förkunnelsen om Jesus att spridas runt vår jord? Min bestämda uppfattning är att Guds verk fortsätter med oförminskad kraft genom den Helige Ande och människor som är villiga att lyssna in Guds röst och gå Guds ärenden.
Såvitt jag vet har det aldrig tidigare varit en så febril verksamhet som det är nu. Budskapet om förlåtelse för synd i Jesu namn är exakt detsamma även om metoder-na att föra ut det förändrats. Den muntliga traditionen, alltså det personliga budska-pet man och man emellan, har under århundradena kompletterats massmedialt på olika sätt. Först och främst givetvis genom det tryckta ordet. Sedan genom elektroni-kens utveckling inom radio, TV, ljudband, skivor, Internet osv som bärare av det glada budskapet.
Men de personliga förutsättningarna som bygger på en positiv vilja, ett öppet sinne och ett mottagligt hjärta där budskapet om Jesus kan tas emot, begrundas och förstås så att det bär frukt, är fortfarande desamma.
Men alla är inte villiga, varken att gå eller att lyssna, och därför står frågan kvar än, med orden från Jesaja som jag inledde den här stunden med: ”Herre, vem trodde vad som predikades för oss?” (Jes 53:1).

MUSIK

Aposteln Paulus sa: ”Ty jag blygs inte för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken”
(Rom 1:16 – 1917).
Budskapet om Jesus är det viktigaste som mänskligheten någonsin fått höra och som Guds ängel proklamerade för herdarna i Betlehem den natt när Jesus föddes.
Ängeln sa: ”Var inte förskräckta, Se, jag bådar er en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en FRÄLSARE blivit född åt er i Davids stad, och HAN ÄR MESSIAS, HERREN” (Luk 2:10-11 – 1917).

Guds tid var inne för Jesu ankomst till vår jord. Att han inte kom för att befria judarna från det romerska ockupationsoket mot sitt folk, var en besvikelse för många som hade väntat på att profeternas ord i Skriften skulle uppfyllas på det sättet. Men Gud hade, som vanligt får man väl säga, mycket större planer och högre tankar än så. Han tog verkligen ett ’helhetsgrepp’ på frågan om att befria både judarna och hela mänskligheten från den andliga ockupationen av människornas sinnen som sedan syndafallets dagar förskräckt dem – nämligen fruktan för döden.

Till dig som lyssnar nu vill jag avsluta den här stunden med att citera Jesu uppma-ning till oss alla:

Dagens minnesord: ”TVIVLA INTE UTAN TRO!” (Joh 20:27 – 1917)

MUSIK