En stilla stund

Matt 22:3

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Bibeltexten som jag utgår ifrån är hämtad från Matteus 22:a kapitel och den 3:e versen. Det handlar om dem som blivit inbjudna till himmelriket, och i en liknelse talar Jesus om en kung som ordnade till ett bröllop för sin son och bjöd in ett antal gäster. Men innan jag går vidare ska jag be om en direkt vägledning genom Guds Ande, så att allt blir tätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en innerlig önskan i mitt hjärta om att få insikt, hjälp och vägledning i ditt ord av den Helige Ande, så att det glädjebudskap som du vill ha framfört också blir förmedlat på rätt sätt. Jag ber också om att rätt kunna delge mina lyssnare de förmaningar som du vill låta oss alla förstå och ta till oss. Amen.”

Enligt tidens sed så hade gästerna till det här bröllopet bjudits in 2 gånger. Den första i god tid, för att alla skulle hinna förbereda sig, och den andra gången strax innan bröllopet skulle gå av stapeln. Ingen av de inbjudna hade därför någon giltig ursäkt att komma med – men DE VILLE INTE KOMMA – det var det saken gällde. Den som ville fick komma till festen, oavsett hur ond eller god han eller hon eventuellt var.

Man kan säga att de som var bjudna var värdiga att bli inbjudna men de var INTE värdiga den inbjudan de hade fått, och ovärdigheten bestod i att de förkastade inbjudan. Just genom den handlingen avslöjade de sig själva och sin inställning.

Första gången ville de alltså inte komma, och när den andra inbjudan kom, så igno-rerade de den fullständigt och gick bort för att ta hand om andra sysslor - en till sitt jordbruk och en annan till sina affärer.

MUSIK

”Många är kallade men få är utvalda” sa Jesus (Matt 22:14). Jag tror att den kallelse som Jesus talar om här, är den inbjudan som alla människor får när evangeliet förkunnas, på ett eller annat sätt. Men trots att ALLA är kallade så är det inte alla som tar emot den inbjudan till förlåtelse, frälsning och Guds eviga rike som evangeliet förmedlar. MEN DE SOM GÖR DET BLIR UTVALDA.

Ingen av oss är god av naturen. Om man var det så skulle man ju inte behöva evan-geliet. Folket, som i liknelsen togs direkt från gatan till det kungliga bröllopet, fick ju ingen möjlighet alls att förbereda sig. Deras inbjudan kom helt överraskande och de fick kanske inte tid till varken eftertanke eller planering. Men det viktigaste var ju frågan om deras attityd och viljan att komma överhuvudtaget. Värden för bröllopet hade också ordnat bröllopskläder åt alla, oavsett vilken samhällsgrupp de tillhörde, så det där med lämpliga kläder var inte heller något ’giltigt hinder’ för någon.

Ändå kom det -på något sätt- in en person utan bröllopskläder. Det är väl tveksamt om han egentligen hörde till de inbjudna gästerna, även om han själv tyckte det. Det ansågs ju i den här delen av världen vara en stor förolämpning mot värdfolket att inte ta emot de erbjudna kläderna när man var inbjuden till fest.

MUSIK

Mannen utan bröllopskläder tyckte tydligen att hans egna kläder var bra nog.

Men det tyckte inte kungen utan sade till tjänarna: ”Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder” (Matt 22:14).

Den här liknelsen handlar ju dels om judarna och dels om oss hedningar. Judarna var ju Guds egendomsfolk och de som frälsningen var riktad till från början. Men eftersom de flesta inte ville komma och ta emot Guds erbjudande, så blev vi, som är hedningar i judarnas ögon, också inbjudna till Guds nådesbord.

Men judarna är inte utestängda för evigt. Inte alls. Guds löften till sitt eget folk står kvar, även om folket själva har varit trolösa och brutit sin del av förbundet med Gud.

Men Guds nåd varar i evighet och om jag förstår bibeln rätt, så kommer det en dag när alla judar får ta ställning en andra gång. Den dagen när de på himlens skyar får se Honom, Jesus, och då förstår att Han var deras Messias som de avvisade och lät korsfästa. Om de allesamman också kommer att bli frälsta då på en gång, som en del tolkar bibeltexterna, det vet jag inte.

Vi behöver ju inte heller hålla på och fundera över judarnas frälsning, för den saken är jag övertygad om att Gud klarar av alldeles själv på bästa möjliga sätt.

Den fråga som vi däremot ska fundera mer över och verkligen försöka fördjupa oss i, är frågan om vår egen frälsning – din och min.

MUSIK

Vilken är då Guds väg till människans frälsning? Vilka villkor ställer Gud upp? För att få reda på det slår vi upp vår bibel och jag vet inget annat bibelställe som förklarar frälsningens väg enklare och bättre än Paulus brev till romarna och det 10:e kapitlet. Egentligen talar aposteln Paulus där om judarna och rättfärdigheten, men med stöd i Jesu ord (i Joh 17:20) får du och jag också ta till oss frälsningen på samma sätt.

Jag läser från början av Rom 10, där det står så här:

”Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud men de saknar den rätta insikten. De känner inte rättfärdigheten från Gud. Ty Kristus är lagens slut (alltså slutet på Mose lag), till rättfärdighet för var och en som tror.

Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: ’Den människa som håller lagen skall leva genom den’ (3 Mos 18:5). Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: ’Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då (alltså, vad säger rättfärdigheten från Gud)? (Jo, den säger): ’Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta,’ nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.’

Skriften (Jes 28:16) säger: ’Ingen som tror på honom skall stå där med skam.’ ”Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. ’Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst’ (Joel 2:32) - (Rom 10:1-11 – SFB).

MUSIK

Om du vill komma till Gud, så går alltså den enda vägen genom en personlig tro på Jesus Kristus, som själv är den rättfärdighetsväg till Gud som öppnades genom att Jesus dog på korset för dina synder skull – för att du skulle slippa undan. De flesta av oss som lever nu kommer antagligen inte att slippa undan den fysiska döden, som är bunden till naturens lagar, men det är inte den som Jesus talar om, utan han talar om den eviga döden när han säger: ” Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom (Gud) som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna (alltså i Helvetet)” (Matt 10:28 – SFB).

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16 – SFB).

De här raderna är alltså ett ultimativt koncentrat av allt som den kristna tron går ut på.

För min del får du tro på vad du vill – kanske på din egen godhet, präktighet, ärlighet, hederlighet, kärleksfullhet och barmhärtighet – men någon kristen tro är det inte, och enligt Guds Ord i Bibeln, leder det inte heller till något evigt liv för dig.

Att inte en människas godhet mot sina medmänniskor duger inför Gud som grund för frälsning och ett evigt liv, är ju tråkigt, men sant.

Om det hade varit så, hade ju inte Gud behövt sätta sin frälsningsplan för mänsklig-heten i verket, genom Jesus – eller hur?

Visst ska både du och jag sköta våra relationer till både Gud och människor på bästa sätt och så gott vi förmår, men till något evigt liv kommer de aldrig att räcka, så länge du saknar tron på Jesus som din personlige Frälsare, för dina personliga synder.

Aposteln Petrus säger -uppfylld av den Helige Ande- inför Stora rådet i Jerusalem: ”Hos ingen annan (än Jesus) finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:12).

MUSIK

Det kristna evangeliet är ett fantastiskt glädjebudskap till hela mänskligheten. Varför så många människor ändå -i stället för att förtrösta på GUDS NÅD- vill förtrösta på sin egen godhet, är en gåta för mig. Men det här med ödmjukhet och nåd, inför Guds Son, Jesus Kristus, som redan har gjort allt för vår frälsning, blir tydligen för mycket för en del människors stolthet, egoism, materialism, otro och egenrättfärdighet.

Vår inneboende vilja att, alltid och i alla sammanhang, försöka sätta våra egna pres-tationer överst på ’meritlistan’ är tydligen så grundmurad, så det är nästan omöjligt att förändra den bilden. Din och min rättfärdighet inför Gud, har aldrig haft och har inte nu heller, något som helst med vår egen godhet, styrka, kraft eller förmåga att göra. Det var ju därför Jesus kom hit till världen – vilken anledning skulle det annars vara?

Om du fortsätter att haka dig fast vid uppfattningen att kristendomen bara är en av all världens religioner, och frågar dig varför du ska tro mer på den än på de andra, så vill jag bara säga först som sist: Kristen tro har ingenting med religion att göra. Kristen är DEN SOM HAR EN RELATION AV TRO PÅ JESUS KRISTUS och ingenting annat.

Har du en sådan hjärte-relation i tron på Jesus och bekänner den utåt så räcker det.

Ingenting varken kan eller behöver läggas till eller dras ifrån. Amen.

MUSIK