En stilla stund

Upp 14:19

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Från Uppenbarelsebokens 14:e kapitel har jag hämtat bibeltexten som är bakgrund till den här andaktsstunden. Den handlar om en ängel i himlen som räckte ut sin skära över jorden och skördade de mogna druvklasarna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning så att allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer på nytt inför ditt ansikte för att be om din hjälp och insikt i bibelordet. Jag ber, Herre, att du låter din Ande lysa upp och förklara ordet för mig, så att jag kan förmedla det på rätt sätt, för den som vill öppna sitt hjärta nu. Amen.”

Den vinstock som den här texten handlar om är den falska och antikristliga, där djävulen är vingårdsmannen – i motsats till den sanna vinstocken, Jesus, och Herren Gud som vingårdsmannen, i Johannes evangelium (Joh 15:1 – SFB). Att druvorna var mogna på den falska vinstocken innebär såvitt jag förstår att folkens synders mått var fyllt och nådens år definitivt slut. ”Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna på en sträcka av 1600 stadier” står det (Upp 14:20 – SFB). Det kanske är intressant att veta att hela Israels längd, enligt gammal romersk beräkning, var 1664 stadier (296 km). Kanske betyder den här texten att det blir en blodsutgjutelse som täcker hela jorden…

Redan profeten Joel gav oss Herrens ord om det som ska ske. Han skriver: ”Låt lien gå, ty skörden är mogen. Kom och trampa, ty pressen är full, presskaren flödar över, ty deras ondska är stor” (Joel 3:13 – SFB).

MUSIK

Guds vrede över människornas ondska utkrävs enligt Upp. 14 och Hebréerbrevets författare varnar sitt folk för avfall när han skriver så här:

”Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. (5 Mos 32:35, 41-43). Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer” (Hebr 10:26-31 – SFB).

Om man syndar med berått mod efter att ha fått veta sanningen, blir man skyldig till en så grov synd att det är som om man trampar Guds Son under sina fötter. Här är det alltså ett avfall från tron och sanningen som man en gång bekände – alltså en fullständig förkastelse av den kristna tron. Det finns inget annat offer för synd, än det blod som Jesus i sig själv bar fram och förkastar man det så finns det ingen frälsning.

MUSIK

Redan under det gamla förbundets tid var det en orubblig sanning att: ” utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”

”Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod” skriver Hebréerbrevets författare. ”När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla (2 Mos 24:8).

På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” (Hebr 9:18-22 – SFB).

”Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.

Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på det orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom (den) evig(e) Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet” (Hebr 9:11-15).

MUSIK

Jag läser några verser till ur Hebréerbrevet 9:

”Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen (i tabernaklet) renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen (i Guds tronhimmel) för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull” (Hebr 9:23-24 – SFB).

”Han (Jesus) är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen” (Kol 1:18-20 – SFB).

Bibeltexten förklarar alltså att till och med de himmelska tingen själva – inne i själva himlen – behövde renas, (anledningen till det känner jag inte till) och först sedan den eviga försoningen med Gud hade blivit genomförd kunde en fullkomlig frid skapas både på jorden och i himlen – i kraft av blodet på hans (Jesu) kors. TACK JESUS!

Jesus är inte bara den förstfödde i skapelsen utan också i uppståndelsen. Hans uppståndelse markerade ju en triumf över alla de makter och krafter som höll männi-skan fången. Den triumfen får du och jag också del i när vi, genom vårt hjärtas tro, tar emot honom, Jesus, vår Frälsare, som syndens och dödens besegrare.

MUSIK

När kampen mellan det onda och det goda började i himlarymderna, vet jag inte. Kanske var det i samband med Lucifers fall (Jes 14:12-14; Luk 10:18; Upp 12:9). Slutet beskriver Johannes däremot (Upp 20:10). Annat i det här sammanhanget, som inte heller är uppenbarat än, låter jag vara inneslutet i 5 Mos 29:29 där det står: ”Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid…”

Det finns givetvis hemligheter som bara Gud själv känner till, och som vi antagligen inte ens skulle fatta innebörden av, även om de blev uppdagade för oss. Och jag kan tänka mig att en sådan hemlighet är just frågan om varför det överhuvudtaget finns två makter som ligger i strid med varandra – en ond och en god. Det är väl tillåtet att fråga sig om det måste finnas sådana motsatser? Jag vet inte. Men när Jesus en gång ska upprätta sitt frids- och rättfärdighetsrike så blir det i alla fall slut på allt ont.

Att människans onda natur kom till i samband med syndafallet är väl odiskutabelt. Men tidigare, när hela Guds skapelse var fullbordad, såg Gud att allt ”var mycket gott” står det (1 Mos 1:31). Det måste väl betyda att Gud var glad och tillfredsställd med det han hade gjort. Vi människor är ju allesamman skapade av Gud -till hans avbild- (1 Mos 1:26-27) alltså lika Gud, med samma karaktär och känsloliv som han har. Kunskapen om det är grunden för vårt egenvärde, som alltså inte är baserat på någonting annat.

EGENVÄRDE ÄR ATT VETA ATT GUD HAR SKAPAT OSS LIKA SIG SJÄLV.

Vi har därför rätt att se positivt på oss själva och på den förmåga som Gud har skapat oss med. Kritiserar eller nervärderar vi oss, så kritiserar vi det som Gud har gjort. Kunskapen om att du och jag som personer är oändligt värdefulla, gör oss fria att älska Gud, lära känna honom på ett personligt sätt och bli betydelsefulla för vår omgivning.

MUSIK

Ondskan riktas ofta och gärna mot människor (Ps 49:6). Men ibland är den också direkt riktad mot Gud (Ps 2:2). Men Herren Gud har ondskan under kontroll (Ps 2:4)

och sätter en gräns för den (Ps 74:16-23). Det här glömmer i regel de som gör det onda och som därför tillåter sig att triumfera över sina offer (Ps 10:2-11).

Men hämnden är Guds! Det här med att Gud har ondskan under kontroll, är lätt att glömma bort, kanske mest av dem som blir utsatta för ondskans vedervärdigheter och därför tror och klagar över att de har blivit övergivna av Herren (Ps 22:2-6).

Särskilt tungt och svårt är det naturligtvis att behöva utsättas för ondskan, när man håller sig till Gud och menar sig vara oskyldig. Den rättfärdige Job är ju ett underbart exempel på det. Gud tillät ju Åklagaren att utsätta Job för det ena slaget värre än det andra, bara för att visa att Job inte skulle komma att anklaga Gud för det onda. När allt Job ägde och hade, var taget ifrån honom, hans barn, hus, hem och alla ägodelar -till och med hans hälsa- så säger han när sitter han på en askhög och skrapar sin kropp med en lerskärva: ”Dock, jag vet att min förlossare lever, och att Han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri från mitt kött få skåda Gud” (Job 19:25-26 – 1917). Under allt som drabbade Job syndade han inte och kom inte med någon anklagelse mot Gud (Job 1:22). Därför blev Job också mer välsignad mot slutet av sin levnad än han varit tidigare.

Låt oss följa i Jobs fotspår. Amen.

MUSIK