En stilla stund

2 Kor 9:6

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. För den här stunden har jag valt ett bibelställe om sådd och skörd från Paulus andra brev till församlingen i Korint.

Jag vet inte om Paulus tänkte så mycket på Guds naturlag när han skrev det här brevet, men jag tror visst att man kan dra andliga paralleller till de fysiska lagar som gäller för sambandet mellan sådd och skörd, åtminstone då det gäller frågan om att så sparsamt eller att så rikligt. Men jag börjar med att be Gud om vägledning.

”Gode Gud! Jag kommer ännu en gång inför ditt ansikte med en bön om hjälp och in-sikt i ditt ord, så att jag kan förstå det och förmedla det på rätt sätt efter din vilja.

Jag ber, Herre, att du låter din Ande leda ditt ord in i någon lyssnares hjärta, som just nu väntar på ett tilltal från dig. Amen.”

Jag tror att man måste börja med att skilja på en sådd i vår fysiska värld t.ex. av blommor eller grönsaker och en sådd av andlig natur – även om det i båda fallen är Gud som ger växten. Vad säger Skriften? Så här står det:

”Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud” (1 Kor 3:7- SFB).

MUSIK

Guds lag om sådd och skörd utgår ju ifrån att man får räkna med att skörda mer än man sådde. I annat fall är det ju rätt så meningslöst – eller hur? Då kunde man ju lika väl äta upp utsädet också -om det nu är ätbart- och sedan vore det slut. Men så har ju inte Gud skapat människans levnadsvillkor, utan det är av skörden -utöver utsädet- som alla kan leva.

Hur är det då med det andliga utsädet – i vårt fall förkunnelsen om den kristna tron? Jesus talade ju mycket i liknelser. Ibland för att de som lyssnade lättare skulle förstå hans budskap, men ibland också för att budskapet tvärtom skulle förbli dolt och bara uppenbaras för hans egna lärjungar. En sådan liknelse var den om såningsmannen (Matt 13). Storleken på ”skörden” berodde ju på i vilken jordmån utsädet föll, efter-som förutsättningarna var mycket olika. Den bilden förstod alla som hörde Jesus tala, men de förstod inte att det var om dem själva som han talade. En del av de som lyssnade avvisade ordet, eftersom de aldrig förstod vad det handlade om. Andra tog till sig ordet med glädje, men det slog inte rot i dem så att de kunde stå emot angrepp utifrån. Andra lyssnade men bar på världsliga bekymmer och satt fast i en bedräglig rikedom som förkvävde det, så att det inte bar någon frukt. Medan andra -slutligen- hade ”god jord” inom sig och bar mycket frukt. De hörde, förstod och vann i sin tur andra för ”den vägen” som man sade. ”Lyft blicken” sa Jesus ”och se hur fälten har vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete” (Joh 4:35-38 – SFB).

MUSIK

Många gånger har jag funderat över det här med skörden, eller vilket resultat det blir av det arbete man gör för Guds rike.

I det dagliga livet ser man ju ofta ett resultat av det man sått ut, rätt så fort. När vår-solen börjar värma jorden blir det fart bland fröer och rötter och det som såtts eller planterats ut får kraft att växa till, om det får lagom med vatten. Men oavsett hur man planterar, gödslar och vattnar så kan man ju aldrig göra någonting åt själva växten – eller hur? Nej, det är bara Gud själv som har hand om det.

På samma sätt är det med den andliga sådden. Man försöker så ut ’ordet om tron’ på olika sätt och vid de olika tillfällen som står till buds. Man ’vattnar’ med bön, bön och åter bön. Ibland faller ordet i god jord och ett ’resultat’ visar sig snabbt. Ibland går det år efter år utan att man tycker sig se någonting alls… Men det är ju då rötterna bildas och växer till därnere under ytan, fast man inte ser någonting av det. Och utan rötter kan det ju inte växa upp någonting alls – eller hur?

Jag vet inte om jag har rätt, men jag tror att det där med resultatet, skörden, det får man lämna åt Skördens Herre. Min uppgift är först och främst såningsmannens. Visst är det roligt och uppmuntrande om och när man får se ett resultat av det arbete man lägger ner, men jag tror att jag har lärt mig under årens gång, att man får akta sig så att man inte blir nedslagen bara för att man inte ser resultat fort nog.

MUSIK

Om man i den fysiska världen vet vad man ska så ut eller plantera, så är det inte lika enkelt i den andliga världen. Jesus sa till sina lärjungar att de skulle predika att ’Guds rike är nära’ och bota de sjuka. Den viktigaste uppgiften som Jesus själv hade, var ju att förkunna Guds rike till syndernas förlåtelse. Visserligen botade han också alla som var sjuka eller besatta och ville ha hjälp, men det var inte det som var huvudsa-ken med hans kommande till vår jord.

Hur är det då för dig och mig som vill hjälpa människor att nå fram till Gud genom det glada budskapet om tron på Jesus?

Det enda verkligt effektiva svar jag kan ge är att vi har fått en Hjälpare, som heter den Helige Ande. Han ensam känner till alla människors personliga situation och vet därför vilket budskap som vid varje tillfälle har störst möjlighet att bli mottaget för att bära frukt, till syndernas förlåtelse, frälsning, upprättelse, tröst och välsignelse.

Om han får styra budskapet som han vill, ibland kanske inte bara genom en direkt förkunnelse, utan också genom medmänsklig omtanke och barmhärtighet, till upp-byggelse och förankring i tron - kanske också till förmaning och vila för vilsna tankar,

så kommer det att bära mycket frukt i sinom tid. Kanske inte i din och min tid, men det viktigaste är ju att det bär frukt överhuvudtaget – eller hur?

Det är inte lätt alltid att bära tunga bördor, men Jesus har själv sagt att vi ska komma med våra bördor till honom så vill han hjälpa oss. Om vi tänker på vilken börda han själv bar -för oss- så blir det kanske lättare att bära våra egna bördor och i någon liten mån förstå hur det var för honom som bar hela mänsklighetens synd i sig själv, och ändå blev korsfäst av avundsjuka människor -som visserligen inte förstod vad de gjorde- men ändå… (Matt 11:28-30). ”All vår skuld lade Herren på honom” (Jes 53:6).

MUSIK

Den kristna tron utgår ifrån att ALLT som behövde göras för att hela mänsklighetens alla synder över alla tider redan är gjort av Jesus – Guds Son. I det ögonblick Jesus på korset utropade ”Det är fullbordat” och gav upp andan, så var den största segern i universum vunnen. (Joh 19:30 – SFB).

Guds godhet hade övervunnit Satans ondska – för evigt och en gång för alla. Satan och hela hans anhang av änglar och demoner är besegrade och vi, du och jag, får del av den segern. Genom att tro på Segraren, Jesus Kristus, och hans uppståndelse från de döda så är vi rättfärdiga i Guds ögon och genom vår bekännelse blir vi frälsta (Rom 10:10).

”Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe. Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom (Jesus) genom lidanden, han som för dem till frälsning.

” Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt./…/

Genom sin död skulle han (Jesus) göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas” (Hebr 2:9-18 – SFB).

MUSIK

När det gäller frestelser så står det alldeles klart att den som frestar -Frestaren- är djävulen och ingen annan (Matt 4:3), men han är överallt och alltid i farten för att göra Guds frälsningsplaner om intet (Upp 12:7-9). Han försöker att få alla Guds barn att falla på de mest skilda områden och sätt - överrumpling och list - är några av hans favorittricks.

Han använder inte bara onda människor i sin tjänst, utan till och med gudsordet i sig självt (Matt 4:6) och goda människor – t.ex. Petrus (Matt 16:23).

Frestaren, djävulen, är en avsvuren fiende till Gud, till Guds folk och allt gott verk. Han är själv ett skapat väsen som fallit, som gjort uppror mot Gud, men ”Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh 3:8).

Profeten Jesaja skriver: ”Hur har du (Lucifer) inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: ’Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron” (Jes 14:12-13 – SFB).

Vetskapen om att Gud avpassar frestelsen efter människans förmåga att bära den, är en stor tröst i frestelsens stund. ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad männi-skor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut”

(1 Kor 10:13 – SFB). ”Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft” (Ef 6:10 – SFB).

” Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom” (Jak 1:12 – SFB). Amen.

MUSIK