En stilla stund

Matt 1:18

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Bibelns text om Jesu födelse börjar med uppgiften i Nya Testamentet om att hans mor Maria, var trolovad med Josef. Men innan de hade kommit tillsammans som man och hustru, så visade det sig att Maria redan var havande genom den Helige Ande. Det är bakgrunden till den här stunden. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning.

”Gode Gud! Du som ensam tronar på Israels barns lovsånger och är den ende Sanne och Levande Guden, låt mig få den insikt som du vet att jag behöver för att på ett rätt sätt kunna framföra det budskap som du har lett mig in i. Herre, jag ber om att kunna få förmedla budskapet på ett sätt som du kan sanktionera genom den Helige Andes kraft, till välsignelse och uppbyggelse för den som öppnar sitt hjärta för dig. Amen.”

För att börja från början, så var det här med trolovning ett offentligt förhållande som enligt judisk sed hade bindande verkan och rättslig giltighet. Inför lagen var Maria alltså -genom trolovningen- Josefs hustru och trolovningen kunde bara brytas genom ett skilsmässobrev.

Man förpliktade sig alltså genom trolovningen att ingå äktenskap, även om det full-bordades senare genom bröllopsfesten och att brudgummen förde hem bruden till deras nya gemensamma hem. Under trolovningstiden fortsatte den unga kvinnan nämligen att bo hos sina föräldrar.

MUSIK

Många, inbegripet Josef själv, trodde nog att Maria hade varit otrogen. Hur skulle en graviditet annars förklaras? Men Josef ”var god och rättfärdig” står det (Matt 1:19 – SFB). Han ville inte utsätta Maria, sin hustru, för offentlig vanära genom att uppge orsaken till skilsmässan i ett skilsmässobrev, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet. ”Men när han tänkte på detta” står det ”se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ’Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den Helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.’ Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten Jesaja: ’Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel,’ det betyder Gud med oss” (Matt 1:20-23; Jes 7:14). När tiden var inne föddes alltså Jesus i Betlehem, exakt så som det förutsagts genom profeten Mika -samtida med Jesaja- ungefär 700 år före Jesu födelse. Det är lite osäkert om Jesus föddes under Herodes ’regeringstid’ eftersom hans mandat i den romerska ockupationsmakten, slutade 4 år före Jesu födelse – enligt annalerna. Det finns också de som hävdar att Jesus egentligen inte föddes förrän år 7, enligt vår tideräkning. Ett sådant ’fel’ på tidsangivelsen kan möjligen bero på att man inte alltid räknat år och tider på samma sätt. Om den uppgiften är riktig så inträffade alltså det officiella millennieskiftet år 2000 - egentligen år 2007…

MUSIK

Oavsett hur tideräkningen gick till och vilket år som är det rätta, så är det väl mindre viktigt – enligt min personliga mening. Det som däremot är VIKTIGT är att Jesus verkligen föddes, absolut syndfri, hit till vår syndiga jord för att som vår Frälsare ta på sig själv alla människors synder och öppna en ny väg, för oss, till en evig gemenskap med Gud, vår Fader, i himlen.

Jesu födelse var alltså ett Guds under, som överträffade alla ditills kända ’normala’ mänskliga sätt att skapa nya människor. Men på det unika sättet -som aldrig inträffat tidigare- och aldrig mer kommer att inträffa, föddes Jesus, Guds Son, både fullkomlig Gud och fullkomlig människa på samma gång -i samma kropp- när tiden var inne.

Maria var naturligtvis mycket förundrad över ängelns budskap om barnet som var avlat i henne, men hon accepterade det med orden: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” /…/ ”Salig är du som trodde” sa Elisabet, Marias släkting, till henne ”ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse” (Luk 1:38, 45 – SFB).

Från kung Herodes och framåt i tiden får vi genom bibeltexterna veta hur Israels världsliga och religiösa auktoriteter från första stund visade Jesus likgiltighet och/eller fiendskap. Som en klar motsättning kommer så de 3 vise männen, hedningar från Österns länder, och hyllar den nyfödde judakonungen. I samband med det, verkar det som om Herodes var den ende i Jerusalem som trodde på vad de vise männen berättade. De skriftlärde som visste var Jesus skulle födas, var förstockade i sitt sinne och gjorde sig inte ens besväret att ta sig till Betlehem för att se om det verkli-gen förhöll sig som de vise männen sa, trots att man ivrigt väntade på sin Messias.

MUSIK

Under historiens gång visar det sig ofta att Guds tankar inte överensstämmer med våra mänskliga tankar. Men kanske skulle det inte behöva vara så stora skillnader, om vi människor försökte att i ödmjukhet lyssna in Guds röst, i stället för att alltid tro att vårt eget förnuft är det enda rätta och saliggörande. Jag tror personligen att Gud väldigt gärna skulle vilja förklara mycket mer för oss, till exempel om framtiden, om vi bara ville ta emot det på rätt sätt, utan några villkor eller förbehåll men med en full förtröstan på att Gud vet allting redan.

I det här fallet med Jesu födelse, så visste ju åtminstone de skriftlärde, både hur Jesus skulle födas och var det skulle ske. Det enda man inte visste var när det skulle ske. Trots att kunskapen alltså fanns tillgänglig i Skrifterna, visade man inget större engagemang för att ta reda på det verkliga förhållandet, och kanske berodde det just på att man inte väntade sig Messias som ett nyfött barn, utan som en härförare som skulle kasta ut ockupationsmaktens inkräktare och återställa ordningen i Israel.

Varför var det så? Jo, därför att Guds tankar var så mycket högre än judarnas och deras förmåga att tänka bortom Mose lag och alla de begränsningar av laggärningar som den satte för hedningarnas frälsning. Gud ville nämligen rädda och frälsa hela mänskligheten -och inte bara judarna- även om de var hans egendomsfolk.

Det var en del av Jesu förnedring, att han inte bara kom i köttet (Joh 1:14) utan också i ”syndigt kötts gestalt” (Rom 8:3 -1917), eftersom Jesus var jude men också har hed-nisk härstamning -genom Rakab och Rut- båda av hednisk börd (Matt 1:5 - 1917).

MUSIK

Man kan med fullt fog säga att hela mänskligheten har del i Jesus, särskilt med tanke på att han, som jag sa tidigare, också hade hednisk härstamning.

Mot den här bakgrunden ser man också hur fullständigt bibelfrämmande och onödig läran om Marias syndfrihet är. (Studiebibeln Band I).

Om man ser lite närmare på judarnas stamtavlor så upptäcker man att det är ovanligt att judarna nämner kvinnor överhuvudtaget i dem. Ännu mer anmärkningsvärt är det då att både Tamar, Rakab och Batseba nämns som synderskor i Gamla Testamen-tet. Även om det kan verka anmärkningsvärt, att Jesu stamtavla också tar upp namn på syndiga människor, så är det rättframt och sanningsenligt - tycker jag. Jesus kom ju för att frälsa oss syndare.

Att de skriftlärde bland judarna fick för sig att Jesus hädade, när han i olika samman-hang förlät människor synder -något som man menade att bara Gud kunde- så var det givetvis därför att man inte kunde förstå att Jesus var både människa och Gud samtidigt. Att man inte förstod det, berodde dels på att deras sinnen var förstockade och dels på att deras förstånd var förmörkat av både avundsjuka och okunnighet om Skrifternas verkliga innehåll. Därför förkastade man Jesu budskap om ”den vägen” -det vill säga att rättfärdighet kunde vinnas genom tron - och trodde sig i stället göra en välgärning när man till slut röjde Jesus ur vägen genom att korsfästa honom.

Hur fel de hade, kommer väl inte att framstå i sin fulla klarhet, förrän Människosonen kommer tillbaka på himlens sky och DÅ ska de förstå att Jesus var deras Messias, som de ”har stungit” (Sak 12:10 – 1917).

MUSIK

Visst är det sant att frälsningen kommer från judarna, det sa Jesus själv. Men när nästan allt folket i Antiokia ville lyssna till Paulus och Barnabas, när de förkunnade Herrens ord på sabbaten, fylldes judarna av avundsjuka, hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt och sa:

”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss./…/När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv” (Apg 13:46-47 – SFB).

Det var alltså inte lätt för apostlarna att förkunna Herrens ord om ”den vägen” till rättfärdighet – vid sidan om Mose lag. Det var verkligen en ”stötesten” för judarna. ”De stöter emot den därför att de inte lyder ordet” står det (1 Petr 2:8 – SFB), och man är böjd att hålla med en kommenterande uppfattning, att ’deras otro tog anstöt av det gudomliga för att det uppenbarades i en ringa skepnad’ (1 Kor 1:27-31-- SFB).

Världens visdom och korsets dårskap kom på kollisionskurs. Men hedningarna jubla-de förstås, eftersom de inte hade ’lagen’ att hänga upp sin tro på, utan i stället fick uppleva Guds barmhärtighet och nåd genom den rättfärdighet i Kristus Jesus, som Gud berett för dem genom tron. Från hedningarna ska evangeliet också en gång i framtiden återkomma till judarna. ”Och det är så hela Israel skall bli frälst” står det (Rom 11:25-32). ”Den vägen” -till rättfärdighet- som inte många rättroende judar vill acceptera, kommer till sist att visa sig vara den enda rätta både för de judar och hedningar som vill tro på Jesus. Gör det du också och ta emot det eviga livet. Amen.

MUSIK