En stilla stund

Upp 5:6

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. På sista tiden har jag i min ande känt mig manad att lyfta fram bibelns ord från Uppenbarelseboken om Guds tron och Lammet, ”som såg ut att ha blivit slaktat.” Men innan jag går vidare vill jag be om Guds direkta ledning genom den Helige Ande, så att allt blir rätt tänkt, förstått och förmedlat av mig.

”Gode Gud! Du vet att jag har i sinnet att lyfta fram Bibelns budskap om Din tron i himlen och om Lammet (Din Son, Jesus Kristus) som såg ut att ha blivit slaktat. Hjälp mig att förmedla allt på rätt sätt efter Din vilja och ingenting annat. Amen.”

Den text som jag alltså särskilt vill lyfta fram, är det Johannes beskriver när han i sin syn får se Gud på tronen i himlen och ”framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall” står det (Upp 4:6). Det handlar vidare (i kapitel 5) om ”Bokrullen med de sju inseglen” - i handen på Honom som satt på tronen. För att bokrullen skulle kunna öppnas så att man kunde se vad som var skrivet i den, så var man tvungen att bryta sigillen. Johannes fick se att ”en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: ’Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som skall ske härefter’. Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, och Han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge som var som smaragd.” (Upp 4:1-3 Bibel 2000).

MUSIK

Johannes skriver: ”Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: ’Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill? Men INGEN i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. Men en av de äldste sade till mig: ’Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill” (Upp 5:2-4 SFB).

”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på Honom som satt på tronen. Och när det tog bok-rullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner. Och de sjöng en ny sång: ’Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty Du har blivit slaktad, och med Ditt blod har Du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden’” (Upp 5:6-10 SFB).

”Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, ALLT som finns i dem hörde jag säga: ’Honom som sitter på tronen, Honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter’” (Upp 5:13 SFB).

MUSIK

Varför tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten Jesus - Lammet, som såg ut att ha blivit slaktat? Varför ska man bry sig om det som är dött?

Jo, därför att Gud uppväckte Honom igen från de döda, på tredje dagen.

Därför att Jesus alltså är uppstånden och lever.

Enligt Mose lag skulle kropparna efter en korsfästelse tas ner före solnedgången

(5 Mos 21:22-23). Om de korsfästa brottslingarna då inte hade hunnit dö än, så var det inte ovanligt att man slog sönder deras ben för att på det sättet skynda på deras död. Så gjorde man ju nu också, med de bägge rövarna. Men när soldaterna såg att Jesus redan var död så slog man inte sönder något ben på Honom, men för att ändå vara riktigt säkra, så stack man upp Jesu sida med ett spjut. Då kom det ut blod och vatten (Joh 19:34 SFB) – som bevisar att Jesu hjärta hade brustit.

Under ett ögonblick av nåd, fick jag vid ett tillfälle se Jesu ansikte -inte som en bild, utan livs levande- liksom skymta förbi för min inre syn, och för första gången i mitt liv blev det alldeles klart för mig att Jesus lever. Visst har jag hört många gånger om Hans uppståndelse, men aldrig tidigare fattat riktigt att det är en verklighet.

Maria från Magdala och några andra kvinnor som var med vid korsfästelsen, såg var graven låg och hur Jesu kropp lades där, men eftersom det var sabbat (som började -vid solnedgången- kl 18 på fredagskvällen) så ”var de i stillhet efter lagens bud” (Luk 23 :56). Det var en ”stor sabbatsdag” (Joh 19:31; Luk 23:56) eftersom den råkade sammanfalla med ”det osyrade brödets högtid.” Det fanns därför en dubbel anledning till att man skulle ta ner kropparna från korsen före solnedgången, när sabbaten började.

MUSIK

Josef från Arimatea, en rik rådsherre, hade låtit hugga ut en grav åt sig själv i en trädgård i närheten av den plats där Jesus hade korsfästs (Matt 27:60). Han hade fått tillstånd av Pilatus att ta ner Jesu kropp från korset, och tillsammans med Nikodemus gav de Jesus en hederlig begravning i den nya graven. Josef köpte linnebindlar (Mark 15:46) och Nikodemus skänkte de välluktande kryddorna – en blandning av myrra och aloe (Joh 19:39) som behövdes i samband med en judisk begravning.

Kvinnorna som såg att man lade Jesus i graven som var uthuggen i berget, nära Golgata (Jes 53:9), hann alltså inte med att smörja Jesu kropp, utan de gick hem för att vänta till efter sabbaten. När sabbaten var över köpte de välluktande oljor (Mark 16:1) och tidigt i gryningen på första veckodagen (som enligt judisk tideräkning är på söndagen) gick de till graven igen, men fann då att Jesu kropp inte fanns kvar där, utan att graven var tom.

Jesus hade ju förutsagt många gånger att Han skulle dö och sedan uppstå på tredje dagen, men i sin upphetsning över att graven nu faktiskt var tom, tänkte kvinnorna tydligen ändå inte på vad Jesus tidigare hade sagt. Det är lätt att glömma det som man inte tror kan ske. Därför hade Jesu ord om Sin uppståndelse aldrig blivit verkliga för dem.

MUSIK

När kvinnorna inte visste vad de skulle tänka om den tomma graven, och det som hade skett, fick de se två änglar som sa: ”Varför söker ni den levande bland de döda?”

Änglarna försökte inte tvinga kvinnorna att tro, men de förebrådde dem vänligt för att de sökte i en grav efter den uppståndne och levande Herren Jesus. De skulle inte tänka sig Jesus som död, utan som sin verkligen levande Herre.

Änglarna, Guds himmelska sändebud, förklarade alltså för kvinnorna vid graven att Jesus levde, precis som Han hade förutsagt. ”Han skall före er gå till Galileen, och där skall ni få se Honom, så som Han har sagt er” sa de (Mark 16:7).

Femtio dagar efter påsk, Jesu uppståndelse och himmelsfärd så är vi i bibeltexten framme vid Apg 2, alltså på pingstdagen, när pingstens Ande -Guds Helige Ande-

blev utgjuten, det mest inspirerande i den kristna församlingens historia.

Det rådde stillhet efter allt som hänt i samband med påsken och Jesu korsfästelse.

Alla väntade i Jerusalem på vad som skulle komma, eftersom Jesus före sin him-melsfärd hade befallt apostlarna och sagt: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hör av Mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den Helige Ande” (Apg 1:4-5).

Plötsligt, när pingstdagen var inne, kom - direkt från den uppståndne Frälsarens tron- ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes ALLA av den Helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala” (Apg 2:1-4).

MUSIK

Den här händelsen, med den Helige Andes ankomst till vår jord, förstod lärjungarna, men blev ändå överraskade och fylldes med glädje över att löftet om den kraft som de så länge väntat på, nu blev uppfyllt.

De andra i den stora folkskaran, som var samlade i Jerusalem, blev ”mycket uppskakade” – häpna och förundrade, står det, eftersom de var och en hörde sitt eget språk talas (Apg 2:6).

Vad var syftet med den här andliga kraften? Jo, det var en kraft till att frimodigt vittna om Jesus och tjäna Honom, trots att Han nu inte längre var personligen synlig ibland dem. Men det var ju precis som Jesus hade sagt i förväg, att Han skulle gå bort för att sända en annan Hjälpare -Den Helige Ande- till dem. De skulle inte bli faderlösa utan alltid ha HJÄLPAREN den Helige Ande i sin mitt.

Den Helige Ande är alltså Guds egen Ande (Apg 1:8) och lärjungarna förberedde sig på att ta emot den här kraften, genom att göra som Jesus hade befallt dem; de överlät sig helt och fullt åt Gud, erkände sitt behov av gudomlig kraft, bad uthålligt och trodde på löftets uppfyllelse.

Jesus blev sedan temat för deras predikan precis som jag nu har berättat för dig som lyssnar. Ta emot Jesus i ditt hjärta genom tron, och du får göra samma upplevelser.

MUSIK