En stilla stund

”Den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek” (1 Pet 3:10)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Under de här stunderna brukar vi tala om den kristna tron och hur det är eller kan vara med en kristen tro mitt i var-dagslivet. Och ibland talar vi också om den kristna trons förlängning i tiden, alltså in i det eviga livet – i evighetens värld. I dag ska jag fortsätta på den linjen, men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om vägledning i ditt ord och hjälp med att på ett rätt sätt kunna förmedla det budskap som du vill ha framfört. Du ensam, Herre, känner också till vilka lyssnare jag har med mig och vilka behov de har av tröst och vägledning i dag. Välsigna dem som bara du kan, Herre. Amen.”

På min arbetsplats kom vi häromdagen till att prata om det här med att tro på Gud och Jesus. Och det var en hel del intressanta synpunkter som mina arbetskamrater kom med. Men det jag fäste mig mest vid var de anledningar de talade om varför de INTE kunde tro, som de sade.

Hade det funnits en Gud, sa en av mina arbetskamrater, så hade Han väl åtminstone hjälpt de oskyldiga barnen så de hade sluppit lida. Ett annat skäl till att INTE tro var det här: ’Om det nu finns en Gud, så kan han ju bara ge en sorts mental trygghet i själva tron… men någon konkret fysisk hjälp kan man ju inte räkna med… och då får det ju vara…’
En tredje sa så här: ’Inte behöver man någon Gud för att leva rätt och hederligt och så… det kan jag ju lära mina barn själv. Det har väl inte med kristendom att göra…
Nej, religion det får vara för mig. Det startar bara en massa krig, bråk och elände.
Titta på Irland och nu Irak… nej, det blir bara en massa motsättningar, konflikter och sådant.’

MUSIK

Om jag nu ska ta mina arbetskamraters argument för att INTE tro ett i taget och försöka bemöta dem, så skulle jag vilja säga så här:

För det första så är tron på Gud ingenting som man resonerar eller diskuterar sig fram till. Det är en fråga om tro och ingen intelligens- eller förståndsfråga. Alltså inne-bär det för mig att jag måste ta ett steg bortom det jag kan förstå med min hjärna eller uppleva med mina mänskliga sinnen. Jag förstår inte Gud eller vad Han är… eller var Han fanns innan universum skapades osv… sådana frågor som många tar upp. De flesta lyfter fram sådant bara för att de inte vågar ta det där steget i tro som jag talade om innan. Det är ju först när man tagit det där steget och sagt sig själv att: ’OK, jag vill tro på Gud om Han finns. Jag förstår det inte men jag är villig att pröva och se om det verkligen är sant, det där som de kristna brukar tala om… om Gud… och om att Jesus förlåter synder osv. Om du är uppriktig, så att du tar ett sådant steg i tro och vill försöka, då är du på rätt väg.

MUSIK

Gud är så stor så Han tillåter dig att tvivla, men ändå pröva om det är sant att Han är en verklighet.
Nu, tillbaka till mina arbetskamraters argument för att INTE tro.
Först var det frågan om varför oskyldiga barn ska behöva lida. Om det finns en Gud så skulle väl inte det behöva ske, sa någon.

Ärligt talat så har jag inget bibelenligt svar på frågan om varför lidandet finns på vår jord överhuvudtaget, varken då det gäller oskyldiga barn eller vuxna.
Det jag själv tror däremot är att lidandet har sitt ursprung i syndens makt att förstöra det som Gud har skapat. Jag tror att våra förfäders -Adams och Evas- syndafall en gång i Edens lustgård, drog med sig mänskligheten ner på en nivå som Gud aldrig hade avsett. De kom bort från Gud själv, Livets Furste, som bara är kärlek, liv och hälsa. Människorna tog själva det absolut förödande och fördärvbringande steget till ohälsa och död, som Gud varnat dem för.
Eftersom vi allesammans, både du och jag -efter syndafallet- bär våra förfäders arvssynd i våra gener, så drabbar lidande, sjukdom och död oss alla oavsett om vi är oskyldiga, kristna eller inte. Det är syndens följder, men har ingenting med personliga straff mot dig eller mig att göra.
Jag tror inte alls att Gud straffar oss på något särskilt sätt, med sjukdom eller lidande för att du eller jag inte har presterat det ena eller det andra. Absolut inte!
Tron på Gud har aldrig varit och är fortfarande ingen egen prestation som du och jag kan tillgodoräkna oss inför Guds ansikte. Tvärtom står det i bibeln att ”Tron kommer av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord” --- ”i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en” (Rom 10:17; 12:3 – 1917).

MUSIK

Så till den andra anledningen som min arbetskamrat tog upp, nämligen att tron på Gud ju aldrig kunde ge mer än någon sorts mental trygghetskänsla… alltså något att förlita sig på, i brist på annat att stödja sig på i sin vilsenhet eller känsla av hopplös-het. Någon direkt och konkret hjälp i vår fysiska materiella verklighet kunde det ju inte bli, sa han. Men det är ju precis det som är tron i vardagen… som jag har talat om så många gånger. Om Gud för mig bara var en snäll farbror som sitter och gungar på ett moln i sin himmel och kanske någon gång när Han tycker att det passar, tar en titt på mig och ser hur det går för mig här på jorden, då tycker jag inte att den tron skulle vara tillräcklig för mig.
Men jag får ju i min alldeles vanliga dagliga fysiska verklighet uppleva tröst, vägledning och hjälp när jag inte räcker till längre i mig själv.
Verkligheten är för mig tvådelad.
Dels i den verklighet som jag brukar kalla vardagen… och dels i den andliga verklig-heten, som är precis lika påtaglig som den fysiska, men av en annan dimension.
Likaväl som Gud skapat himmel och jord och dig och mig på ett alldeles verkligt sätt, så står det i min bibel att Gud är ande, och därför måste man förstå honom på ett andligt sätt. Gud är alltså ande. Vad är det då? Ja, det vet jag inte riktigt, men om jag frågar dig vad vind är för något, så kan du inte svara på det heller. Det handlar alltså om en verklig existens men utan fysisk gestalt.

MUSIK

Kan du ta på vinden? Kan du säga att här är den eller där är den? Nej, det kan du inte. Men du kan känna vindens kraft ändå – eller hur? Och inte ifrågasätter du väl att det finns en vind bara för att du inte kan se den eller ta på den?
Kärlek är en annan sådan existens som du inte heller kan ta på men uppleva ändå – eller hur?
Så till det tredje argumentet som mina arbetskamrater kom med för att INTE tro. ’Inte behöver man någon Gud för att leva ett hederligt och rättskaffens liv’ sa de. Det kan man ju själv undervisa och lära barnen hemma… och inte behöver man väl kräva att skolan ska ha kristendomsundervisning och sådant. Vad ska det vara bra för?
På det svarar jag: Hela sanningen om Jesus Kristus och kristendomen är ju att Gud söker upp männi-skan för att erbjuda henne vägledning om hur hon ska leva sitt liv för att det ska bli så bra och konfliktfritt som möjligt. Det är ju därför som Gud har gett oss de råd och regler som vi kallar ”10 Guds bud” som är underbara riktlinjer för oss människor att leva efter – när vi verkligen vill göra det – och gör det.

Om människan sedan INTE VILL leva efter de regler och bud som Gud har ställt upp för att hennes liv ska bli så bra som det överhuvudtaget är möjligt att få det här på jorden, då måste det vara människorna själva -dig och mig- som det är fel på och inte Gud – eller hur? Hela vår civilisation vilar ju på moral och etik som bibeln undervisar om. Men när vi inte vill veta av Guds vägar och sätt att vägleda de människor som Han själv har skapat – ja, då går det ju som det går…

MUSIK

Hur ser det ut utanför din egen dörr? Tycker du att brottsligheten, skilsmässorna som splittrar familjer och allt våld i samhället vittnar om att man lyder Guds bud?
Är det verkligen så som min arbetskamrat sa, att man ju själv kan lära barnen allt det som är hedervärt och rätt i umgänget mellan människor? Det behöver man ju inte ha skolan eller någon kristendomsundervisning till – sa han. Är det sant? Tycker du att man kan se ett sådant resultat av föräldrarnas undervisning av sina barn i hemmet?
Jag är mycket ledsen, men jag kan i alla fall inte se att det förhåller sig så.
Tvärtom är det så, att när man slutar undervisa om kristendomens grunder, om Guds existens… om att man inte ska stjäla, inte ha begärelse till sin nästas egendom eller hans hustru, inte döda osv… då börjar hela samhällets grundvalar att vackla. Kanske tycker du att det låter underligt – men det är ju tyvärr sant – eller hur?
Varför gör man då ingenting radikalt åt saken? Jag tror själv att skälet till det är mycket enkelt. Man har nämligen aldrig förstått sambandet mellan den kristna trons grunder och det mänskliga samhällets fortbestånd, ärlighet och välfärd, hederlighet och välgång. Varken politiker eller andra har velat eller vågat ta till sig den enorma kunskapsmassa om kristendomens betydelse för sanning och rätt i samhället, som är hela basen för mänsklig samlevnad.
DÄRFÖR SER DET UT SOM DET GÖR i vårt land först och främst… och i andra länder ut över världen.

Dagens minnesord: ”Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och Hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda” (1 Pet 3:12 – 1917).

MUSIK