En stilla stund

”När kärlet som krukmakaren höll på att göra av leret
misslyckades i hans hand, begynte han omigen… (Jer 18:4 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag ska börja den här stunden med att läsa några bibelord från Matteus 7:e kapitel. De handlar om hur gärna vi ser fel hos andra, men blundar för våra egna. Jag läser ur den Svenska Folkbibeln:

”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ‘Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.”
”Därför, allt vad ni vill att människorna ska göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna” (Matt 7:1-5, 12 – SFB).
Innan jag går vidare ska jag be Gud om vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Låt någon lyssnare få uppleva din vägledning i bibelordet, till välsignelse och frid. Hjälp mig att förmedla det du vill ha sagt på rätt sätt. Amen.”

Den sista versen jag läste innan - alltså Matt 7:12 - om att göra för andra vad vi vill att de ska göra för oss, brukar man ju kalla för ”DEN GYLLENE REGELN”.

Det vore absolut hyckleri av mig själv att säga att jag alltid lever efter den gyllene regeln. Ibland när jag burit mig ohyfsat åt eller sagt något dummare än vanligt - DÅ tänker jag på den där regeln och skäms i mitt innersta.
Det där borde man ju inte behöva erkänna kanske, men jag vill vara fullständigt upp-riktig mot dig som lyssnar. Tyvärr är jag inte alls så helgad och fullkomlig som jag skulle vilja vara. Min enda tröst är att jag får fortsätta att vara kvar i Guds verkstad, på hans drejskiva, där Han oförtrutet arbetar med mig för att om möjligt få någon stil och fason på det enkla lerkärlet. Ja, det går verkligen åt mycket tid, arbete och möda från Mästarens sida för att få pli på den bångstyriga leran i Hans hand. Men Han ger inte upp utan håller på till dess att det kan bli ett hedersamt kärl till någon nytta - och sprickorna som fanns där en gång är då borta.
Min vän, som tar del på något sätt av det som jag nu har sagt. Ge inte upp! Säg inte till dig själv att ‘det här går aldrig’ eller ‘jag kan aldrig bli till någon nytta i Guds rike’. Den Gud som jag tillber och dyrkar har ännu aldrig misslyckats med något i sin hand... så länge som ’leran’ verkligen vill bli formad av Mästaren för att kunna använ-das av Honom. Visst går det sönder ibland. Till och med under tiden som det är i Mästarens hand. Men då börjar Han om igen!

Jag vet inte vem du är som Guds Ande talar till just nu. Jag vet bara att du finns där ute någonstans och nås av Gudsordet som är skarpare än något tveeggat svärd. Det åtskiljer märg och ben och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar... står det.
Jag gråter ibland där jag sitter och arbetar med underlaget till de här stunderna. Inte över dina felsteg men över mina egna.

MUSIK

Jag upplever hur Herren rannsakar oss och vill gå tillrätta med oss alla. Inte för att dela ut hugg och slag och tala om för oss hur dåliga vi är - nej, Han gör det för att vi ska besinna oss och gå tillbaka till de gamla bönestigarna och åkalla Hans namn, Han som är Allhärskaren och för änglaskarorna fram i räknade hopar och kallar dem alla vid namn. Han som har ögon som eldslågor och för vilken ingen kan bestå i Hans ansiktes ljus om det inte fanns en medlare som heter Jesus Kristus som har gått emellan - som vår sköld och skärm. ‘Gudasonen’ som har dött för oss och som nu sitter på Gud Faders högra sida och talar väl om oss och försvarar oss. Det är i Honom som Guds kärlek och vishet finns i sin absoluta fullhet och det är också därför som Han har fått ett namn som är över alla andra namn.
”Han (Jesus) gick så långt i sin ödmjukhet att Han till och med var villig att dö som en brottsling på ett kors. Och det var därför som Gud gav Honom tillbaka allt det Han varit villig att offra, både liv och gudomlighet, och också gav Honom ett namn med större makt än alla andra namn. Han gjorde det för att alla knän ska böjas inför detta namn, i himlen, på jorden och under jorden - för att alla utan undantag ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, och därmed ära vår Gud och Far” (Fil 2:8-11 – LB).

Tillbaka till ”flisan och bjälken” som jag inledde med. I det sammanhanget är det bara Gud som känner till motiven till människornas ord och gärningar.
Det är därför som det är Guds sak att döma och inte vår.
Universums grundregel att ‘det man sår det får man skörda’ gäller i allra högsta grad i det här sammanhanget också. Det är därför Jesus betonar det så starkt, det som är nedlagt i själva tillvarons grund - om sådd och skörd. Jag tror att man kan säga att den här illustrationen ur Jesu bergspredikan är ‘överdriven’ med vett och vilja just för att understryka hur fel det är att döma andra med nedgörande kritik.

MUSIK

Vi måste allesamman befria oss själva från sådant som kan hindra oss från att se på andra med ett öppet sinne och tacksamhet för deras goda egenskaper, innan vi börjar tillrättavisa dem för deras mindre fel.
Problemet är ju att vår egenrättfärdighet gör oss blinda för våra egna fel medan grannens fel förstoras. Jesus menar inte att man ska avstå från att påtala och för-söka rätta till fel - men det får inte göras med utgångspunkt från kritiklusta eller egenrättfärdighet. Det får bara vår egen ynkedom att komma i dagen så mycket mer.
Det gäller alltså för oss själva att leva i Guds Nåd, eftersom det är först då som vi kan peka på Guds Nåd för andras räkning.
Att vara en ‘hycklare’ betyder ju att man bär en mask, som en skådespelare som försöker dölja sitt verkliga jag.
Det är först när vi med ett öppet sinne, som inte är fyllt av en kritisk anda, kan börja fundera över om det är möjligt för oss att avlägsna ‘flisan’ från vår broders öga.
Det är lätt att vara sträng när man talar om den kristna trons väg, men en stränghet som bara bottnar i egenrättfärdighet, som sedan går ut över andra, är verkligen hyckleri. Måtte Gud väcka oss över sådant så att vi blir barmhärtiga och kärleksfulla så som Jesus Kristus har varit mot oss - Han som älskade oss innan det fanns någonting som ens kunde kallas ‘älskvärt’ i oss.

MUSIK

Han älskade oss medan vi ännu var syndare’, står det. Och sant är det att skulle vi ha väntat med att vända oss till Gud och Hans förbarmande genom Jesus Kristus, till dess att vi hade nått fram till någon form av bättring i egen kraft - eller blivit värdiga Guds Nåd - så skulle vi aldrig nå fram. Människans natur är helt enkelt så genom-fördärvad av synden, så hon har själv ingen förmåga att varken inse sitt eget tillstånd och behov av hjälp, eller göra någonting för att försöka ändra på det.

Utan Guds förbarmande och vilja att själv ta på sig all skuld i vårt ställe, skulle vår döda ande aldrig kunnat bli född på nytt igen. Men nu har Han betalat det fulla priset för vår frihet från syndens makt och DÄRFÖR finns det möjlighet för den som vill tro, att bli väckt över synden och behovet av förlåtelse, så att vi kan svara JA när Gud söker oss, och kan ta emot Honom i vårt hjärta och bli frälsta – befriade från synden.

Gud har på det mest underbara sätt -genom att offra sin egen Son, Jesus Kristus- öppnat den väg till gemenskap med sig själv, som tidigare var stängd genom synden. Syndens makt är nu bruten och inget hot hänger därför längre över oss, om vi vill underordna oss Guds makt i våra liv och låta Honom vara vår Herre. Segern över det onda är vunnen! Det är fullbordat! Precis som Jesus utropade från sitt kors när Han gav upp andan och segrade över allt ont - över all synd och över Satan själv, hans änglar och all makt som de förut haft. De är besegrade! Till och med döden själv är besegrad och har inte längre någon makt över den som tillhör Jesus och tror på Honom.

MUSIK

Visst kan det vara besvärligt att leva när det går upp och ner för oss. Och ibland går det kanske sönder för oss på olika sätt, även om det aldrig fanns i vår tanke att det skulle gå så illa. Men då får vi göra som profeten Jeremia skriver om krukmakaren. När kärlet som krukmakaren försökte göra av leret i hans hand misslyckades, så började han om igen.

Jag återkommer ofta och gärna till gudsmannen och förkunnaren Mattsson-Boozé som sa de uppmuntrande orden: ”Den som ger upp vinner aldrig seger och den som vinner seger ger aldrig upp.” Och det är verkligen sant. Men för den som tror på Jesus och har Hjälparen, den Helige Ande, som sin dagliga hjälp och stöd är det en stor fördel med att inte behöva bära bördorna ensam, utan alltid ha någon att så att säga ’lasta av’ dem på.

”Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: ’I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.’ Så skriver psalmisten förtröstansfullt (Ps 91:1-2 – 1917). På den ärliga och uppriktiga tron på Gud och på den han har sänt, Jesus Kristus, får du och jag också ha vår själs fäste och vårt ankare innanför pärleporten i Guds himmel.

Dagens minnesord: ”Om vi vandrar i ljuset, såsom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, Hans Sons, blod renar oss från all synd” (1 Joh 1:7 – 1917).

MUSIK