En stilla stund

Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon… (2 Kon 18:3)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden ska handla om kristen tro i vardagslivet. Att vara ’kristen’ betyder ju inte bara att sitta i kyrkan och sjunga psalmer, be och säga Halleluja. Nej, det handlar egentligen inte alls om det utan det handlar om hjärtats tro på Jesus som den personlige Frälsaren, och munnens bekännelse av Honom som herre. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp så allt blir rätt tänkt och framfört.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om förstånd och insikt i bibelordet, så att jag kan förmedla det budskap som du vill ha framfört till hjälp för någon lyssnare som just nu väntar på vägledning i sitt liv och svar på sina livsfrågor. Amen.”

Av och till har jag läst i min bibel om de olika kungarna, i Juda och Israel, under och efter kung Davids tid. Själv gjorde kung David vad som var rätt i Herrens (Guds) ögon står det - utom i ”saken med hetiten Uria” som den gamla bibelboken uttrycker det (1 Kon 15:5 – 1917). Efter David kom sedan olika kungar. En del gjorde fel och fortsatte att vandra i de synder som deras fäder hade begått... medan andra, t.ex. Asa (1 Kon 15:11), Hiskia (2 Kon 18:3) och Josia (2 Kon 22:2) i alla stycken gjorde det som var rätt i Herrens ögon. Om kung Hiskia står det dessutom så här: ”På Herren, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit före honom” (2 Kon 18:5).

MUSIK

Under en tid har jag tänkt mycket på de där orden i bibelns kungaböcker om ‘att göra det som är rätt i Herrens ögon.’ Jag vet inte till alla delar vad det betyder, men jag anar att det bland annat innebär att låta samvetet vägleda sig i Guds ljus, till att göra det rätta. Jag menar inte att vi ska försöka i egen förmåga rättfärdiga oss på något sätt, utan bara att -så långt vi förstår- göra rätt mot Gud och våra medmänniskor. Jag tänker t. ex. på tullindrivaren Sackeus som efter sitt möte med Jesus  blev en ny människa med vilja att gottgöra vad han hade brutit i sitt tidigare liv (Luk 19:8).

Jag vet inte hur du har det i ditt liv, men jag vet hur jag själv har haft det och har det, och att jag av och till försöker ’städa upp’ och hålla rent i mitt liv. Jag vet inte om jag är så särskilt framgångsrik, för jag glömmer så mycket nuförtiden. Säkert har jag sagt och gjort mycket dumt under mitt liv. En del kommer jag ihåg och annat har jag glömt eller förträngt. Men det händer att mitt samvete väcks ibland över sådant som kan ligga långt tillbaka i tiden, men som av en eller annan anledning inte blivit uppklarat. Med Guds hjälp försöker jag då att reda ut det så långt som möjligt. Men vad gör man om den person man gjort fel mot helt enkelt inte lever längre?
Jo, jag har lärt mig att eftersom all tid för Gud är ett ständigt NU så är ingenting omöjligt för Honom. Det innebär att Jesus - som av Gud fått makt att här på jorden förlåta alla synder - inte ’bara’ förlåter det som man kan klara upp med sina med-människor medan de är i livet, utan också kan ge en människa samvetsfrid över sådana synder som det inte längre står i mänsklig makt att göra något åt.

MUSIK

Guds makt är obegränsad - och därför är allt möjligt för Honom. Är det inte under-bart? Du behöver inte längre känna dig förkrympt i ditt inre, bara för att du inte själv kan gottgöra det som du gjort fel tidigare i ditt liv. Alltså finns det hopp för dig min vän som kanske lever i ett skymningsland. Kanske är du förtvivlad över någonting som bara du och Gud i himlen känner till. Då ska du tala ut med Gud om det - i Jesu namn. Har du någon i din närhet som du har förtroende för så kan du ju också be honom eller henne - eller båda - att bedja för dig och tillsammans med dig. Förbönens makt är underbar. Den är Guds eget hälsomedel för oss alla. Till helande för både ande, kropp och själ.

Kanske har du aldrig varit med om att bli föremål för förbön. Men det är en möjlighet och rättighet som alla människor har, både de som har en tro på Gud och på Hans Son Jesus Kristus, och de som är på väg att ta emot den tron som en gåva av Gud.
Jesus är en verklighet och han har alltid ’mottagning’ för den som söker Honom. Om samvetet lyfter fram tankar på handlingar i samband med personligt ansvar och ett medvetande om egna felsteg, så leder detta naturligtvis till självförebråelser, efter-som man då lägger skulden på sig själv.
Men hos Jesus finns det något som heter ’förlåtelse’ och det innebär att all skuld -både känsla av skuld och verklig skuld- blir behandlad på ett underbart finkänsligt och totalt läkande sätt. Guds evangelium är sanning och evangeliets sanning är viktigare än det egna självmedvetandet. Som skapade individer har alla människor fått en ’dömande instans’ i sitt inre, som än bifaller än anklagar deras handlingssätt. Men man ska vara klar över att samvetet inte är någon ofelbar instans. Det betyder att samvetet kan ta fel i sin ’dom’.
Över samvetets dom står Guds dom.
Han är ’Högsta Domstolen’ - inte samvetet. ”Om vårt hjärta (samvete) fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt”, står det i min bibel (1 Joh 3:20 – 1917).

MUSIK

Just därför att samvetet är otillräckligt och kan ta fel, behöver det upplysas om sanningen (2 Kor 4:2 – 1917). Utan den möjligheten till korrigering genom Guds ord i bibeln och den kristna förkunnelsen, kommer samvetet att hämta sina normer, ideal och föreställningar från andra källor och kan då göra allvarliga felbedömningar. Samvetet kan då försvagas, förmörkas och till slut fördärvas, så att det mister sin känslighet och förmåga att fälla klara domar om det som är rätt och fel. Det goda samvetet är ett Guds verk, en Guds gåva, och har gjorts möjligt genom Jesu förso-ningsdöd. En levande tro på Gud och ett gott samvete hör ihop. Vissa människor har genom ett syndigt leverne skjutit samvetet åt sidan, men de har då, som Paulus säger, ”lidit skeppsbrott i tron” (1 Tim 1:19). Därför varnas vi för att handla mot vårt samvete (Rom 13:5 – SFB).

Jag återkommer till det jag sa i början, om att göra det som är rätt i Herren Guds ögon. Brister man i vishet så får man utbe sig det, står det i min bibel. Jag läser innantill för dig: ”Om någon av er brister i vishet, ska han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han ska få vad han ber om” (Jak 1:5). Vad är då vishet? Jo, det är att göra allt på bästa sätt!

MUSIK

Att göra det som är rätt i Guds ögon måste alltså vara att göra allt på bästa sätt - eller hur? Gör jag då allt på bästa sätt? Ja, jag ställer frågan till mig själv lika väl som till dig förstås. Mitt sanningsenliga svar måste då tyvärr bli: Nej. Varför det då? Ja, antagligen därför att jag har för bråttom och litar för mycket på min egen bristfälliga bedömningsförmåga i stället för att stilla lägga fram mina bekymmer inför Gud och invänta Hans bedömning. Så går det ju som det går också... dvs man kör huvudet i väggen och undrar sedan hur det kunde gå så illa. Men jag lär mig så småningom - åtminstone hoppas jag det. Det tråkiga är att det tar ett helt liv att lära sig leva – har jag så småningom förstått.
Tänk om man hade haft lite mer förstånd när man var ung. Kanske hade man då kunnat ta till sig lite mer av visheten i Ordspråksbokens ord. Bland annat att ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse” (Ords 9:10). Men som alla unga människor, så tror man ju att man vet allting bäst själv. Man förstår inte varken livets allvar eller korthet.
Jag kom nu att tänka på en gammal bildvävnad som min mormor hade på sin vägg. Där stod följande tänkvärda ord:
BETÄNK LIVETS KORTHET, DÖDENS VISSHET och EVIGHETENS LÄNGD.
När man är ung är det inte så lätt att betänka livets korthet... och inte så naturligt heller... men bibeln säger: ”Tänk på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna kommer...” (Pred 12:1 – 1917). Dödens visshet är inte heller så lätt att föreställa sig förrän man står där vid dödens port med alla sina varför...
Evighetens längd är om möjligt ännu svårare att få grepp om, åtminstone om man tänker på att kunna föreställa sig någonting så oändligt och konstigt för en människa som bara har ’ändlighet’ som måttstock i allt hon gör. Psalmisten säger: ”Herre, lär mig betänka att jag måste få ett slut, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår hur förgänglig jag är” (Ps 39:5).

MUSIK

I jämförelse med evigheten så är ju vårt liv oerhört kort. Ändå är det av en så oerhörd betydelse hur vi lever under den korta tiden, därför att vi alla en gång ska dö och sedan dömas... för vad vi gjort eller inte gjort under vår livstid. Varje människa får svara för sina egna handlingar och blir dömd efter vad som står skrivet i Livets Bok om vars och ens liv och gärningar (Upp 20:12 – Bibel 2000).
När jag säger det här så kommer jag att tänka på en dröm jag hade för en tid sedan. Jag såg en bok öppnas i himmelen. När jag undrade över vad det var för bok, så fick jag klart för mig att det var boken om mitt liv. När jag tittade närmare såg jag stora luckor där det inte stod skrivet någonting alls. Alla synder jag begått borde stått uppräknade där. Men när jag tittade riktigt noga på de där tomrummen, så såg jag att det stod JESUS med stora bokstäver rakt över... och då förstod jag att allt som var förlåtet i Jesu namn det fanns inte kvar längre i någon bok eller någonstans.

I min bok stod det JESUS på många ställen! Jag hade fått mycket förlåtet! Detta kan du min vän som lyssnar just nu också få uppleva. Förlåtelsen i namnet Jesus är lika för alla människor.

Dagens minnesord: ”Om vårt hjärta dömer oss kan vi inför Honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt” (1 Joh 3:20 – Bibel 2000).

MUSIK