En stilla stund

Tit 2:7

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När aposteln Paulus skriver brev till Titus -hans ”äkta barn i den gemensamma tron”- så uppmanar han honom att tala i överensstämmelse med den sunda läran och förmana olika grupper i försam-lingen. De äldre männen på ett sätt. De äldre kvinnorna på ett annat sätt och de unga kvinnorna i allt så att Guds ord inte smädas. I det 2:a kapitlets 7:e vers, förmanar han de yngre männen att i allt visa gott omdöme och Titus själv får uppmaningen att vara ett föredöme i goda gärningar. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så att budskapet blir rätt förmedlat.

”Gode Gud – Himmelske Fader! Jag prisar och upphöjer dig, för att du som har ska-pat allt och uppehåller allt med din högra hand, också bryr dig om varenda liten män-niska och låter din nåd omsluta henne på alla sidor. Jag kommer inför ditt ansikte med två tomma händer och med en bön om att du med Din Andes kraft ska vägleda och hjälpa mig dels att förstå ditt ord och dels att framföra ditt budskap på rätt sätt till den som med ett öppet hjärta väntar på att få lyssna till din röst. Amen.”

Paulus uppmanar alltså Titus att vara ett föredöme i goda gärningar och i sin under-visning ge prov på oförfalskad sanning och värdighet. Han förmanas också att vara sund och oklanderlig i sitt tal, så att hans motståndare måste skämmas, när de inte ”har något ont att säga om oss” (Tit 2:8 – SFB).

MUSIK

Jag vet inte hur du som lyssnar nu uppfattar Paulus förmaningsord till Titus, men du tänker kanske att med alla de där förmaningsorden i bakhuvudet är det kanske bäst att vara tyst och inte säga någonting alls.

Men ingen av oss är fullkomlig, varken i tanke, ord eller handling. Därför tror jag att vi ska sträcka oss framåt -inte i egen kraft- utan i förvissningen om att Jesus är med oss alla dagar - som han lovade. Vi får också sträva efter att i den Helige Andes kraft och överbevisning förmedla Gudsordet så oklanderligt klart, oförfalskat och värdigt som vi förstår och förmår. Behöver vi korrigeras så ska vi vara uppriktigt villiga till det så fort det står klart för oss att vi missförstått någonting i budskapet eller av oförstånd inte insett hur det skulle placeras rätt i sitt sammanhang.

I allt som har koppling till det kristna evangeliet, det glada budskapet om Guds Nåd och Frälsning för mänskligheten, har vi ALLTID tillgång till Hjälparen – den Helige Ande – som lär oss ALLT och låter sitt ljus lysa på Jesus, Guds Son och Offerlamm, världens Frälsare. Enligt Jesu egna ord ska den Helige Ande också påminna oss om allt vad han sagt. (Joh 14:26 – SFB).

Det här är mycket viktigt eftersom det under tidernas gång har utmejslat sig olika meningar om den kristna trons grundsanningar, och utan den Helige Andes ljus och exakta vägledning i ordet, så finns det stor risk att vi hamnar fel – även om vi bestämt oss för att alltid ha Guds rättesnöre för våra ögon.

MUSIK

Några sådana frågor som det än i dag finns olika meningar om är frågan om dopet, och frågan om den Helige Ande är närvarande och verksamhet i vår tid.

När det gäller dopet så går meningarna isär när det gäller barndop kontra vuxendop. ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst” står det (Mark 16:16 – SFB). Men ett späd-barn kan ju inte tro – eller hur? Och då är ju barndopet meningslöst – åtminstone för barnet. Någon menar att eftersom föräldrarna är barnets förmyndare så måste det väl i det här sammanhanget handla om ’en ställföreträdande tro’ när det gäller små barn, och att föräldrarna förpliktar sig att vara barnets ’kristna uppfostrare’. En parallell om ’ställföreträdande tro’ kan man kanske finna i situationen med den lame mannen och de fyra männen som bar honom fram till Jesus för att han skulle bli botad - även om mannen själv kanske inte ens var medveten om vad som hände när han blev buren till Jesus av de fyra männen. (Matt 9:1-7). Av frukten ska man känna trädet står det också i vår bibel (Matt 12:33 – SFB). Det måste väl betyda att en person som hän-givet tjänar Jesus och sina medmänniskor så att de kan se Andens frukter i den människans liv och leverne, är ett sådant ’träd’ som ger god frukt, oavsett vilket vatten han eller hon blivit döpt med eller hur själva dopet praktiskt gått till – dvs om det skett genom vattenbegjutning (som barn eller vuxen) eller nedsänkning som en typ av ’begravning’ av den gamla människan och uppståndelsen till ett nytt liv. Frågan är alltså om det är dopkandidatens EGEN TRO och omvändelse som är grundvalen och avgörande för den kristna tron och hans eller hennes rätt att kalla sig ”kristen” och Guds barn, eller om det är DOPSÄTTET som avgör frågan.

MUSIK

Eftersom det råder osäkerhet i den här frågan får vi lägga den i Guds hand och be om vägledning så att allt blir absolut klart – för jag tror inte att någon ska behöva vara osäker på vad som gäller. Till dess att Guds Ande förklarar hur det ligger till tror jag

att var och en måste vara viss i sitt eget sinne om vad som är rätt eller fel, utan att jag eller någon annan försöker lägga fast vilka ramar den kristna tron ska hålla sig inom. Det är Guds mening -uppenbarad genom den Helige Ande- som är avgörande och ingenting annat. Jesus själv, som var absolut syndfri, sa ju till Johannes Döparen som först vägrade döpa honom: ” Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet” (Matt 3:15 – SFB). Alltså var det här inte frågan om tro, synd eller syndfrihet, utan om att uppfylla all rättfärdighet. Dopet verkar alltså vara en del i rättfärdiggörelsen. ”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet” står det (Matt 3:16 – SFB). Texten uttrycker tyvärr inte tydligt om Jesus sänktes ner helt och hållet i vattnet eller blev döpt genom vattenbegjutning på huvudet under tiden som han stod i Jordan. Inte heller när det gäller Filippus dop av den egyptiske hovmannen är det tydligt vad som avses (Apg 8:38 – SFB).

Nästa fråga -om den Helige Ande- är av en annan karaktär. Här handlar det om tron på att Han, Hjälparen - Sanningens Ande, som sändes till jorden på den första pingstdagen, fortfarande är kvar och är verksam eller inte. (Joh 15:26; Apg 2 – SFB). När Jesus undervisade Nikodemus om Anden, så talar han om och jämför den med vinden, som man inte kan se med sina ögon, men som man ändå kan uppleva verk-ningarna av hos den som blir döpt i den Helige Ande. En sådan verkan var att alla ”började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala” (Apg 2:1-4).

MUSIK

Våra motståndare försöker alltid hitta olika anledningar till att angripa och tala illa om oss. Så har det varit i alla tider men jag tänker särskilt på den rättfärdige Job och allt som han fick stå ut med när han anklagades av djävulen -eller Åklagaren som han kallas i sammanhanget- inför Guds ansikte. Trots att Herren Gud sa till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda” (Job 1:8 – SFB), så fick djävulen Guds tillåtelse att sätta Jobs tro på prov på ett sätt som kanske ingen annan människa blivit prövad varken förr eller senare.

Job var verkligen ett föredöme i goda gärningar, men det befriade honom inte från svårigheter. Tvärtom, så blev han Guds åskådningsexempel på en tro som inte på-verkades av några sorger eller svårigheter som drabbade honom.

När Job blivit fråntagen sina barn, sin hälsa och alla sina egendomar, sitter han på en askhög och skrapar sin kropp med en lerskärva och säger: ”Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda? Under allt detta syndade inte Job med sina läppar” (Job 2:10 – SFB).

Jag ska inte trötta ut dig som lyssnar med att återge allt vad Jobs tre vänner kom till honom och sa när de skulle trösta honom i hans elände. (Det kan du läsa själv om i Jobs bok.) Det blev för övrigt mer förmaningar och ifrågasättande av Jobs renläriga liv och leverne än en verklig tröst för honom. Till och med Gud sa till en av Jobs vänner: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort”/…/ ”Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner./…/ Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än början./…/ Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva” (Job 42:7, 10, 12, 17 – SFB).

MUSIK

Jag tror att oavsett vad Gud låter oss få va med om av sorger eller glädjeämnen, så förväntar han sig att vi ska leva i tacksägelse. Paulus skriver i sitt brev till försam-lingen i Tessalonika:

”Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden.

Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.

Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont” (1 Tess 5:12-22 – SFB).

Om du tidigare har undrat över vad som är Guds vilja, så har du här en infallsvinkel

med några praktiska uppgifter som, rätt utförda, kan underlätta församlingsledarnas arbete. Och var själv ett föredöme i goda gärningar… ”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor” (Tit 2:11 – SFB). Amen.

MUSIK