En stilla stund

Mark 2:7

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Evangelisten Markus relaterar i det 2:a kapitlet händelsen med den lame mannen som fyra män sänkte ner genom taket framför Jesus för att han skulle bli botad. Men Jesus började med det som var mer väsentligt – nämligen att förlåta mannens synder. Det var då några skriftlärda tänkte att Jesus hädade, eftersom de menade att ingen annan än Gud förlåter synd.

Men innan jag går vidare i det här ämnet ska jag be om hjälp och vägledning.

”Gode Gud! Du som vet allt och känner till alla förhållanden. Jag ber att du låter din Ande ta en total kontroll över mina tankar, ord och handlingar, så att allt blir rätt tänkt, sagt när det gäller det budskap som du vill få förmedlat till lyssnarna. Amen.”

Den här frågan om ’vem som kan förlåta synder’ som de skriftlärde ställde, är väl enkel att besvara – eller hur? De skriftlärdas mening är givetvis rätt - att Gud kan förlåta synder (Mark 2:7). Deras teologi var rätt, men de använde den på fel sätt.

Men att Jesus också har makt att förlåta synder det kunde de inte fatta eftersom de inte förstod att Jesus var Guds Son, och därför både Gud och människa på samma gång. Jesus korrigerade därför de skriftlärda genom att säga till dem: ”Men det skall ni veta att Människosonen (här talar Jesus alltså om sig själv i tredje person) har makt här på jorden att förlåta synder” (Mark 2:10 – SFB).

MUSIK

Jesus lyfter hos evangelisten Matteus också fram Guds församlings makt att på jorden binda och lösa någons synder. De ska då också vara bundna eller lösta i himlen säger han. (Matt 18:15-18 – SFB). Såvitt jag förstår det, handlar det här om en allvarlig offentlig synd just mot församlingen.

Går vi sedan till evangelisten Johannes, så säger Jesus där till sina lärjungar, när han ska sända ut dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan han hade sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot den Helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden” (Joh 20:21-23 – SFB). En hel värld skulle nu alltså få veta att den var försonad med Gud. Fadern hade delegerat all myndighet åt Sonen och Jesus sände nu ut lärjungarna som sina budbärare. En Jesu lärjunge kan inte rena någon från hans synd, men Jesus gav här auktoritet åt sina lärjungar att tillsäga en syndare rening och förmedla förlåtelse. På så sätt blir den som är bunden i synd löst och befriad. Jesus kom till vår värld för att bära och ta bort människosläktets alla synder. Det var ju det Johannes Döparen talade om när han vid floden Jordan såg Jesus komma och sa: ” Se Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29 – SFB). ”Ingen som tror på honom skall stå där med skam” står det (Rom 10:11; Jes 28:16). ”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst” (Rom 10:13; Joel 2:32 SFB).

MUSIK

Jag vet inte hur du har det som lyssnar nu, men jag måste erkänna att för min egen del är det ingen självklarhet att kunna förlåta sig själv. Men jag har förstått det så att eftersom Gud genom Jesus redan har förlåtit oss all vår synd, så måste vi ju också förlåta oss själva, även om det kanske ibland är det svåraste.

Om det alltså är så att du och jag med knapp nöd kan förlåta oss själva, hur ska det då inte vara att förlåta andra människors försyndelser och oförrätter – sjuttio gånger sju – som Jesus sa till Petrus (Matt 18:22 – SFB) – egentligen ett obegränsat antal?

I egen kraft går det nog inte heller, men med Guds hjälp och den Helige Andes kraft så går det att förlåta. Men det är inte nog med själva förlåtelsen, utan om vi ska förlåta som Gud gör -och det ska vi ju göra- om vi lyder våra egna ord i bönen Fader Vår: ”Förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro…” så ska vi dessutom återställa hela situationen som den var innan försyndelsen begicks. Vi ska alltså betrakta den som försyndat sig mot oss, som helt frikänd, oskyldig och sätta in honom eller henne i den position, hon eller han hade innan det hela inträffade.

Sedan kommer kanske det svåraste av allt – ATT GLÖMMA !

Genom profeten Jesaja säger Herren, ”han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min./…/ Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg” (Jes 43:1, 25 – SFB).

På liknande sätt tror jag att Gud ser på oss, och OM inte vi förlåter lika helt och fullt, så blir vi inte heller förlåtna själva av honom. Kanske börjar du och jag nu förstå lite bättre vad profeten Jesaja skriver om i sitt 53:e kapitel - vad Gud har gjort för oss (Jes 53:4-6; Hebr 8:12 – SFB) - medan vi ännu var syndare.

MUSIK

Gud har, i och genom Jesus, gjort allt för att du och jag ska bli helt upprättade i en fullkomlig gemenskap med honom, trots att det ju är vi människor som har förbrutit oss och syndat mot honom - och INTE han mot oss. Gud behöver ingen förlåtelse men det behöver vi - du och jag. Och det erbjuder han oss också genom den försoning som Jesus är i sig själv (1 Joh 2:2 – SFB). Han offrade sitt liv för oss. Därför är han, Jesus, Guds Son, FÖRSONAREN mellan oss och Gud, och från Guds sida är alltså allting klart. Det enda som återstår är att vi säger JA och accepterar Guds frälsningsvillkor – ATT TRO PÅ DEN HAN HAR SÄNT – Jesus Kristus.

Hebréerbrevets författare skriver:

”Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden” (Hebr 1:1-3 – SFB).

”I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan” (Hebr 4:7; Ps 95:7-8 – SFB).

MUSIK

Paulus skriver i sitt brev till romarna bl.a. om lagens vanmakt att framkalla det goda:

”Vi vet att lagen (Mose lag) är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte, Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa!

Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag” (Rom 7:14-25 – SFB).

MUSIK

Man kan ju med viss rätt tala om att det finns en viljans frihet att välja mellan gott och ont även om det egentligen nu -efter syndafallet- handlar om köttets sinne, som är fiendskap mot Gud (Rom 8:7 – SFB).

Eftersom viljan är trälbunden till att vilja synden, gäller det att vi öppnar oss för Gud till omvändelse, så att vi kommer till insikt om sanningen och slipper loss ur djävulens snara (2 Tim 2:26 – SFB). Hans bästa ’knep’ är att få oss att tro att han inte finns till, för då behöver vi ju inte ta ställning till lögnen eller det onda i våra liv. Det här innebär ändå inte att människan kan ursäkta sig med att hennes synd är ödesbestämd på något sätt, och att hon skulle vara tvingad av någon utomstående makt att göra vad hon själv innerst inne inte vill. Syndafördärvet i oss själva består mycket mer i detta att MÄNNISKANS EGEN VILJA VILL SYNDEN. Att viljan hos den naturliga icke-pånyttfödda människan är trälbunden under synden är visserligen sant, men betyder ändå INTE att människan INTE KAN fatta sitt eget beslut den dag när Guds Ande söker henne – nämligen genom att säga sitt JA och fullt ut genom tron acceptera Gud och hans Son, Jesus Kristus. Det hon INTE KAN GÖRA SJÄLV är att i egen kraft göra sig fri från lagens förbannelse och få del av Guds rättfärdighet.

Genom en människas tro på Jesus, får hon förlåtelse för sin synd och blir född på nytt av Guds Ande. Då skapas en NY VILJA, I FÖRBUND MED GUDS VILJA. Gud verkar alltså en vilja efter sitt behag (Fil 2:13 – SFB).

En människa kan inte nå fram till frälsning genom något eget viljebeslut, men hon kan vilja vända om -från Satan till Gud- genom att säga JA i sitt inre och göra sinnes-ändring, när Guds röst kallar till frälsning och väcker hennes döda ande till nytt liv.

Det jag nu försökt säga är att människan själv är ansvarig för det avgörande beslut som hon träffar när det gäller frågan om vem hon vill tillhöra, alltså vem som ska vara Herre på hennes hjärtas tron – Gud eller Satan – ett val som också avgör var du ska tillbringa din evighet, i himlen eller helvetet. Alla måste välja själv. Du också. Amen.

MUSIK