En stilla stund

Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric.

Detta program har en evangeliskt-kristen grundton i alla inslag och i dag ska jag lyfta fram två olika bibelställen som jag har blivit observant på.

Det första är från Matteus 5:6 och det är en vers ur Jesu bergspredikan. Jag läser för Dig:
"Saliga är de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skall bli mättade."
Innehållet i den här versen talade särskilt till mej när jag tyckte att mitt liv och leverne inte var så som jag skulle vilja att det vore. Jag tycker ibland som aposteln, att det jag inte vill det gör jag och att det jag vill gör jag inte... På det sättet ”hungrar och törstar jag efter rättfärdighet”. Och jag blev glad när jag fick klart för mig fortsättningen... där det då står om att "de ska bli mättade"... alltså att de som längtar efter rättfärdighet ska bli mättade. Jag hoppas att det också gäller den renhet och rättfärdighet som man själv saknar och därför längtar efter.

Inte därför att man sedan ska kunna göra sig bred och bli självgod, utan därför att vi frimodigt med tillförsikt ska kunna gå fram inför Guds tron, nådens tron, genom att tro på Jesus, och så växa till... ett steg i taget...

"Ty Gud ville, att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bli känd för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre" (Ef 3:10-11).
Om du själv vill läsa vidare så hittar du det här sammanhanget i Efesierbrevets 3:e kapitel och den 10:e versen och följande.

Det andra bibelsammanhanget som jag tänkte läsa för dej är hämtat från Johannes evangelium, det 10:e kapitlet och den 24:e versen... till den 30:e.

MUSIK:

Då ska jag läsa för dej från Johannes evangelium 10: 24 och några verser framåt:
Så här står det:
"Då samlade sig judarna omkring honom (Jesus) och sa till honom: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg  oss det öppet.” Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er det, men ni tror mig inte. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittnar om mig. Men ni tror mig inte... ty ni är inte av mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin förgås, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett."
En dag satt jag och lyssnade i bilen på en kassett med Bo Setterlind, som läste just de här orden som jag nu nämnt. Kanske läste han någon annan översättning. Jag vet inte, men ordalydelsen var lite annorlunda... därför reagerade jag särskilt. Så här läste han: (Det är allltså Jesus som talar)

"Ingen ska rycka dem ur min hand. Vad Fadern har gett mej är större än allt annat."
Det var de där sista orden, som jag tyckte gick rakt in i mitt eget hjärta:
"Vad Fadern har gett mig, är större än allt annat."
Ja, så känner jag det verkligen. Det Fadern har gett mig, genom Jesus, är en grund att stå på när det stormar omkring mig i tillvaron. Den frid som min Gud och Fader har gett mig är verkligen större än allt annat. Den övergår allt mänskligt förstånd.

MUSIK:

Min käre vän, som lyssnar just nu: Det som Gud har gett oss människor är verkligen större än allt annat. Gud har, genom din tro på Guds Son, Jesus Kristus, skänkt dej ett evigt liv.
Hur går det till? Jo, det går helt enkelt till så att du överlåter den fria vilja som du har fått... till honom Jesus, genom att tro på Honom... och erkänna Honom som din Herre, i ditt eget liv, i en personlig relation av tro till Honom. För att dettta ska kunna ske måste du ju också tro att Jesus, som var död, har blivit uppväckt igen av Gud och nu lever igen.
Alla vet ju att Jesus gav sitt liv och dog på ett kors... och blev begraven... men uppstod igen
-genom Guds kraft- och har sedan blivit upptagen igen till Guds himmel. Där sitter han nu, på Guds högra sida, och "manar gott för oss". Jo, det står faktiskt så i Guds eget ord. Vill du att jag läser om dettta för dej? I romarbrevets 8:e kapitel och med början från den 31:a versen läser jag:
"Är Gud för oss, vem kan då va emot oss? Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit Honom för oss alla, hur skulle Han kunna annat än också skänka oss allt med Honom? Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör. Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar också gott för oss. Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse och ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?... Nej, i allt detta vinner vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.
Ty jag är viss om att varken död eller liv; varken änglar eller andefurstar, varken något som är eller något som ska komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

MUSIK:

Det är omöjligt för oss människor att fullt ut förstå vad Gud har berett åt den som vill tro på honom och det underbara frälsnings- och försoningsverk som Gud har berett genom sin Son Jesus Kristus. Det enda vi kan göra är att i vårt hjärta tro på Gud och på Jesus och lita på att det som är skrivet om honom är sant och ett absolut faktum.
När vi då gör det... och tar steg ut i tro, på trons väg... då har Gud sagt att när du nalkas Honom på det sättet i tro, då nalkas Han dej. Och när du och Gud på det här sättet nalkas eller närmar sig varandra... då måste det ju bli en välsignad "träff" eller hur?
Gud är inte död... tro för all del inte det. Hans önskan är tvärtom att möta dej med sin egen nåd, kärlek och barmhärtighet i fullt mått och på ett härligt sätt.
Hans arm är utsträckt till din hjälp... och den är inte för kort.
Nej, för Gud är allting möjligt, oavsett hur omöjligt det än kan se ut för en människa.
Glöm aldrig det!

MUSIK:

Psalmisten säger i den 8:e psalmen:
"När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en människa att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?"
(Ps 8:4-5). Ja, det är för  en människa egentligen helt otroligt att Gud i himmelen, som skapat och styr universums galaxer och vintergator... lika väl som han skapat och styr elektroner och atomer i mikrokosmos... också bryr sig om varje liten människa. Och inte bara bryr sig om henne, utan intresserar sig så mycket för oss var och en, att han har en särskild plan med vars och ens liv. Hur detta är möjligt, det övergår naturligtvis vårt förstånd. Och ändå är det sant!
För Gud är ingenting omöjligt!
Vi förundras ibland över hur den ena superdatorn starkare än den andra, kan hålla en ofantlig mängt olika data lagrade och färdiga att plocka fram precis på sekunden. Och ändå är det vi själva, som med våra oerhört begränsade mänskliga hjärnor skapat de här datorerna.
Tänk då när Gud börjar sitt stora skapelseverk med att säga sitt "Varde ljus!" Och det blev ljus. Ibland har jag undrat vad det var för ljus som Gud skapade. Solen och månen och stjärnorna de kom ju till först på den 3:e dagen... men ljuset skapade Gud redan på den första skapelsedagen. Alltså måste det finnas ett annat ljus... kanske en annan sorts ljus, än det som utgår från solen och stjärnorna. Detta står ju omtalat i  bibelns första bok och de första verserna där. Går vi i stället tilll bibelns sista bok, uppenbarelseboken och det 21:a kapitlets 23:e vers, så står det där om ljuset som ska lysa upp det nya Jerusalem. Så här står det: "Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den, och dess ljus är Lammet. Är detta en tredje sorts ljus? Eller är det kanhända samma ljus av Guds härlighet som skapelsens första gryningsljus? Bara Gud  själv vet detta och för honom är ingenting omöjligt.
Och Gud håller reda på allt från den minsta atomen till den största galaxen. Med exakthet och i absolut balans och harmoni upprätthåller och styr Gud allt.
Vilken underbar Gud vi har! Och han vill vara din vän! Får han vara det?

Detta var "En stilla stund" med Jan Eric. Gud välsigne Dig!