En stilla stund

Rom 11:8

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Mina tankar har inför det här tillfället stannat på bibelorden från Rom 11:8 där det står om Israels folk: ”Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag” (5 Mos 29:4). Men innan jag går vidare i det här ämnet, vill jag be om Guds direkta vägledning och hjälp, genom den Helige Ande.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte och ber om vägledning och hjälp så att jag kan förmedla ditt ord och budskap på rätt sätt. Jag ber också om att den Helige Andes kraft ska följa ditt ord och välsigna den människa som tar emot det. Amen.”

Vad är det som aposteln Paulus vill poängtera särskilt i bibeltexten som jag citerade?

Jo, han talar om att Israel strävade efter en rättfärdighet på grund av laggärningar, men det som de strävade efter, på sin felaktiga väg, har de inte uppnått. ”De utvalda har nått det” skriver han ”men de andra har blivit förstockade” (Rom 11:7).

På sin felaktiga gärningsväg blev de förhärdade, och Guds väg -av nåd- kunde då inte påverka dem. Det var INTE GUD som förde dem i fel riktning, utan de vägrade själva ta emot Guds nådegåva. Resultatet av att de förhärdade sig, blev alltså att de INTE KUNDE påverkas längre - av det goda och gudomliga. De kunde inte heller längre skilja mellan det som var falskt och det som var äkta.

MUSIK

Den som konfronteras med Guds rättfärdighet, men ändå beslutar sig för att gå sin egen väg, blir hård och blind. Om man stänger sitt hjärta för Guds vilja och budskap så händer det som Paulus skriver om att: ” Många lever som fiender till Kristi kors. De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska” (Fil 3:18-19). Med tanke på den texten kan man ju fråga sig - får man inte tänka på det jordiska? Jovisst, får man det, men texten handlar om dem som BARA tänker på det jordiska.

En del människor tror att rikedom är en Guds välsignelse och ett bevis på deras rätt-färdighet, medan fattigdom i så fall skulle vara ett Guds straff. Många bland judarna på Jesu tid trodde åtminstone det.

Jag tror inte att det är så. ” Gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning” står det (1 Tim 6:6 -- 1917). Men den som inte har så mycket pengar kan ändå vara rik på andra sätt – t ex genom goda gärningar mot andra.

Hur fattig man än är, så finns det alltid någonting som man kan dela med sig av.

En del falska lärare bland judarna tänkte sig också att ’gudsfruktan’ var ett sätt att skaffa sig vinning=rikedom. Och förstår man vad som är verklig rikedom, så är det ju i och för sig en riktig uppfattning - men då gäller det inte jordisk rikedom, utan en rikedom av bestående värde - en skatt i himlen av andlig natur (Matt 6:20).

Allt beror på om vi är i Kristus - och gudsfruktan är ett tecken på att man är det.

MUSIK

Jag tror inte alls att Gud missunnar någon människa att bli rik. Det är själva begäret efter pengar som ställs på sin spets i bibelordet: ”Penningbegäret är en rot till allt ont” (1 Tim 6:10). Observera att det INTE står att penningbegäret är roten till ALLT ont.

Det finns mycket ont som inte alls har sin rot i penningbegär utan i helt andra saker,

t ex makt, prestige, ärelystnad och liknande. Men det står också skrivet: ”Sök först Guds rike och HANS rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33).

Det handlar alltså inte om pengarna i sig, utan det handlar om prioritering, alltså om vad man sätter FÖRST. Gud kan skänka dig allt gods och guld i världen, om han vill, för det är hans – alltsammans. Men rikedom har, såvitt jag vet i alla fall, aldrig garan-terat lycka åt någon människa. Visst är det lättare att leva med en full börs, men lycka sitter inte i materiellt överflöd, utan är en fråga om hjärtats inställning till Gud. Alltså en inre trygghet och harmoni – väldigt lite beroende av yttre omständigheter.

Jesus sa: ”Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar” (Luk 12:15).

Och han berättade en liknelse för dem: ”En rik man hade åkrar som gav goda skördar. Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: ’Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.

Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop?

Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara” (Luk 12:15-21; 33 SFB).

MUSIK

Gud gav alltså en del av judarna en likgiltighetens ande så att de förhärdade sina hjärtan och vägrade ta emot Guds gåva av nåd. De fortsatte med sina laggärningar och det gör majoriteten av dem än i dag. Därför fortsätter också förhärdelsen till stor del ibland dem…och Messias-troendet har svårt att få fotfäste. Men vi ska inte förhäva oss och tro att vi är så mycket bättre, bara för att vi, som är hedningar i deras ögon, har funnit den dörr -av nåd till tro- som Herren har öppnat för oss.

Det här med den kristna trons väg kan man se och uppleva på olika sätt. Som alla vägar har den också diken på bägge sidor. Det ena diket är egenrättfärdighetens där man klarar sig själv utan hjälp - präktig och from som man är. Det andra är förtvivlans dike, där det bara finns hopplöshet och förtvivlan över den egna oförmågan att klara av livets frestelser och prövningar. Någon har sagt att den enda gången man är mitt på vägen, är när man håller på att ta sig från det ena diket till det andra. Jag vet inte riktigt om det är sant, men ett vet jag, och det är att OM man lägger sitt liv i Guds hand och låter den Helige Ande styra alltsammans så blir ALLT så bra som det bara kan bli, eftersom ALLT då samverkar till det bästa.

En del människor säger då att så kan man väl inte göra -släppa sin egen kontroll- hur ska det gå? Till det vill jag bara säga att min erfarenhet är den att det finns INGEN bättre samordnare och Hjälpare i universum än Guds Ande. Så länge man låter honom leda, styra och kontrollera så kan INGENTING bli bättre.

MUSIK

Är den ’likgiltighetens ande’ som Paulus talar om i Rom11:8 detsamma som ’apati’? Det är inte Gud som är likgiltig eller ser mellan fingrarna. Nej, det är vi – du och jag. Håller vi själva på att förhärda våra hjärtan när vi med öppna ögon ser hur gudsför-nekelse och gudsfientlighet breder ut sig mer och mer i vårt samhälle - men inte gör något åt det? Vi tar inte ställning mot Gud, men vi undviker att ta ställning FÖR GUD och MOT de angrepp som riktas mot Gud och mot den kristna tron från alla håll. Antingen för att vi inte vill besvära oss med att göra något åt det - för att vi är för lata och bekväma - eller för att vi inte tror att det lönar sig att protestera.

Mina vänner! Det är kanske hög tid att vi börjar rannsaka våra hjärtan och njurar…

Jag tror att Gud håller på med en sådan rannsakan. Herren säger: ”Alla församling-arna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall veder-gälla var och en av er efter hans gärningar” (Upp 2:23).

I det här sammanhanget blir jag påmind i mitt inre om bibelns ord från Matt 23:16-22 där Jesus säger: ”Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: ’Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed. Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet?’”

Det finns en motsättning här, mellan det vi säger att vi VILL tro på, men ändå sam-tidigt INTE VILL anstränga oss för att försvara – eller hur? Håller vi på att förhärda våra hjärtan när vi försöker stålsätta oss mot de oandliga angreppp som vi upplever runt omkring oss på allt av kristen tro, moral och etik? Ja, det verkar inte bättre.

MUSIK

Hur ska vi då hantera det här som jag talat om, alltså att vi håller på att förhärda våra hjärtan utan att vi kanske varken tänker på det eller förstår vad det är som håller på att hända? Ja, personligen vet jag inte något annat sätt än att göra som man gjorde i forna tider när man var konfunderad och villrådig – man frågade Herren.

”Håll Herren Sebaot helig” står det i Skriften. ”Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för”/…/ ” Ska inte ett folk fråga sin Gud?” sa Herren till Israel. ”Till Guds under-visning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem” står det (Jes 8:13; 19, 20 -- SFB).

Så länge Israel höll Herren Sebaot helig och fruktade och bävade för honom, så svarade han alltid när man frågade honom till råds. Och med Herrens råd vann man ALLTID seger.

Det jag säger här, är naturligtvis inte alls någonting okänt för många människor. Men att det är känt betyder ju tyvärr inte att man också följer sitt hjärtas innersta mening – eller hur? Vem träder upp på muren till landets försvar?

Herren säger hos profeten Hesekiel: ”Jag sökte bland dem (alltså bland Israels hus) efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag INTE skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN. Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärning-ar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren” (Hes 22:30-31). Mina vänner. Jag tror att det är hög tid att fråga Herren till råds! Amen.

MUSIK