En stilla stund

Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band (Ef 4:3 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag hoppas att vi tillsammans  ska få en lugn och stillsam stund, med den kristna grundton som vi alltid har, eftersom  Jesus Kristus är vår ledstjärna i allt som vi företar oss, antingen det sker i vardagslivets mångahanda eller med evigheten som perspektiv på vårt liv. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning.

”Gode Gud! Jag ber att Du ska vara oss nära och vägleda oss i bibelordet, så att våra tankar blir påverkade av Dina tankar till välsignelse för någon lyssnare. Amen.”

Alldeles särskilt riktar jag mig till dig som känner dig orolig i ditt innersta. Till dig vill jag förmedla Jesu egna ord: “Min frid ger jag er!” (Joh 14:27 – SFB). Jag vet inte om vi är mer utsatta -nu för tiden- för alla olika saker som kan rubba vår inre sinnesfrid, än man var för ett antal år sedan. Kanske har man för högt ställda förväntningar på livet, och när det inte blir så fint eller lyckligt som man trodde att det skulle bli, och som man satsat på, ja då rasar liksom världen samman. Det är det ena.
Det andra är att jag faktiskt tror att vi lever i en sådan uppstressad tid, med stora krav och stora problem. Antingen är de nära vår egen familj eller geografiskt på långt avstånd, men ändå nära genom TV, radio och tidningar på ett sätt som påverkar våra sinnen. Därför är vi kanske mer eller mindre störda och oroliga för hur det ser ut i världen och hur det ska bli... och vad som ska hända nästa gång osv. osv.

MUSIK

Den som inte är förnöjsam med livet som det är, utan alltid ska ha mer och mer och bättre och bättre, den personen ligger så att säga i en ständig kamp med sig själv och med livet självt. Saknar man dessutom en tro i sitt liv, en tro som liksom är en barlast, och hjälper en att dämpa svängningarna i livets berg-och-dalbana, då blir kasten väldigt mycket kraftigare och man tappar liksom harmonin och kommer lätt ur balans i sitt liv.

Du måste ha en barlast i ditt liv. Precis som en båt. Utan barlast kan en båt knappt hållas på rätt köl, ännu mindre styras åt det håll man önskar. Likadant är det med ditt eget liv. Tron på Gud är enligt min mening en sådan barlast.
Du kan naturligtvis råka ut för bekymmer och problem av olika slag ändå, men då har du Gud att be till och hålla i handen, och det är en otrolig skillnad, för då har du inte bara någon att tala med utan också någon att vältra över alla bekymren på. Du har en Hjälpare som står vid din sida alla dagar oavsett vilka hinder som reser sig mot dig och vill fördärva din inre hjärtefrid.

Jesus vill vara din vän och stå vid din sida, men jag vet att ibland är vi människor så pressade, nedtryckta och splittrade så att vi har svårt för att se klart och klara ut vad vi ska göra och vad vi ska tro. Och då kan du behöva en annan människas hjälp också.

MUSIK

Har du någon riktigt god vän, som du har förtroende för, så vänd dig till honom eller henne och tala ut. Det står faktiskt i min bibel att vi får bekänna våra synder för varandra och bedja för varandra. (Jak 5:16). Guds ord talar alltså klart om hur vi kan hjälpa varandra, du och jag. Det är ingenting konstigt eller felaktigt i att vi hjälper varandra, samtidigt som vi naturligtvis ber om och får hjälp av Gud.

Många tycker kanske att det borde räcka med att tala med Gud om sina problem eller vad det nu kan vara. Och det kan ju tyckas så, men om Gud själv i sitt eget ord har talat om hur vi kan gå tillväga för att hjälpa varandra -vanliga människor emellan- så är det naturligtvis för att det verkligen är meningen att det blir bäst på det sättet. Guds vishet och råd är ju menade att vara en vägledning och hjälp för dig och mig.

Kanske skulle vi, både inom kyrkans ram, men också sinsemellan mot våra medmänni-skor, försöka att vara mycket mer öppna och bry oss mera om varandra. Att försöka vårda sin egen själ är ju tillåtet, om jag får uttrycka mig så, och att vårda sig om sin nästas själ, måste också vara helt enligt vår store mästare Jesus mål och inriktning. Han har ju sagt att vi ska älska vår nästa som oss själva - eller hur? Då är det väl bara att försöka göra sitt bästa och leva upp till det.

MUSIK

Egentligen tror jag att vi allesammans -både du och jag- kan vara varandra till hjälp... mycket mer och kanske på mycket enklare sätt, än vad vi själva tror. Kanske tänker du som så, att jag vet ju inte vad jag ska säga... eller hur jag ska bära mig åt.
Vet du, att ibland tror jag att det bästa vore om vi inte varken sa någonting eller ’bar oss åt’ på det ena eller det andra viset. För oftast gäller det mycket mer att bara lyssna, än att prata så mycket. Och lyssna kan du väl göra, eller hur?
Det gäller förstås att lyssna på ett engagerat sätt, så att den som vill tala med dig känner att han eller hon möter din förståelse, eller åtminstone din vilja att försöka förstå.
Du kan ju inte sitta och läsa en bok eller syssla med något annat på samma gång, som vederbörande begär din uppmärksamhet. Då har du snabbt tappat förtroendet hos den som vill att du ska lyssna. Och om sanningen ska fram, så handlar det nog mest om förtroende, och inte så mycket om att prata eller göra en massa saker. Och så måste man förstås bevara de förtroenden man får.
Om du vill hjälpa din medmänniska så ska du alltså försöka vara en god lyssnare och bevara förtroenden. De två grundläggande sakerna är förutsättningen för att vara en god medmänniska. Gör du dessutom allt detta i tro på Guds samtidiga hjälp och vägledning då finns det inga begränsningar för vilken välsignelse du kan få vara för dina medmänniskor. Visst kan det vara knepigt ibland att kunna vara till en sådan hjälp som man så gärna vill vara. Alla människor är ju inte öppna och har inte heller lätt för att förklara vad det är som tynger dem.
Ibland kan det också vara så komplicerade förhållanden som är orsak till bekymren, så det inte är så lätt att reda ut alltsammans heller.

MUSIK

Men ett sätt som alltid är rätt, oavsett hur tillkrånglad situationen är, det är att berätta om sina egna erfarenheter. T ex om hur Gud hjälpt en själv i liknande förhållanden. Inget går upp mot att vid rätt tillfälle berätta egna erfarenheter - om hur det kändes att det blev på det eller det sättet... och hur man kunde uppleva saken när det ena efter det andra så småningom löste sig.
Den innerlighet och äkta medkänsla som du kan förmedla, om du själv har haft erfarenheter från samma problemområde, är någonting som alltid bidrar till att under-lätta din förståelse för din medmänniska.

Och visst kan en del bekymmer ha en speciell karaktär, som kanske inte är så lätta att komma underfund med och hjälpa till med, men det mesta är sådant som kan drabba vem som helst av oss vanliga människor. Från hjärtesorger till ensamhet och sorg efter någon som gått bort och som man saknar oerhört till exempel.

Kanske tycker du att det verkar underligt och lite världsfrånvänt eller verklighetsfräm-mande, när jag talar om hur Gud kan hjälpa dig, när du känner dej stressad, orolig, nedstämd och bekymrad. Men jag säger det ju därför att jag av egen erfarenhet vet att det är sant och att det fungerar. Hur det fungerar har jag ingen aning om... men jag skulle tro att det hänger samman med att man får lägga av sin börda inför Gud, och att Han tar hand om den. Och det är ingen inbillning utan verkligheten själv. Gud kan verkligen förändra sinnelaget hos en människa. Både hos dig själv och hos dem som du umgås med på ett eller annat sätt.

MUSIK

Gud kan leda människors tankar och handlingar på ett sätt som vi inte kan förstå, men som är lika verkligt ändå. Eftersom han själv har skapat oss, så vet han givetvis hur vi är ’konstruerade’ och kan förändra allt efter sin egen vilja.
Jag tror personligen att Gud bara har en önskan när det gäller oss människor som vill ha med honom att göra, och det är att allt ska bli så bra som möjligt – och samverka till det bästa på alla sätt under de givna förutsättningarna i livet.

Jesus säger om sig själv i bilden av honom som den sanna vinstocken:
”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, TY UTAN MIG KAN NI INGENTING GÖRA” (Joh15:5 – SFB). Och det är precis min erfarenhet. Visserligen är mycket arbete och hjälp som vi kan ge våra medmänni-skor enkelt och högst jordnära, men det kan också finnas en andlig dimension som kräver lyhördhet och ett öppet andligt sinne i samarbete med Jesus Kristus, Guds Son.
Och ska vi kunna utföra några insatser av andlig karaktär så kan vi inte göra någonting som har bestående värde utan Jesus som har all makt i himmelen och på jorden.

Dagens minnesord: Jesus sa: ”Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er” (Joh 15:12 – SFB)