En stilla stund

Luk 24:41

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som kommit upp för mig är hämtad från Luk 24:41 och handlar om att Jesus visar sig för lärjungarna efter sin uppståndelse. Men de blev så glada över att se honom, så de kunde inte tro och fatta att Jesus verkligen var uppstånden, utan trodde att de bara såg hans ande.

Innan jag går vidare och tar nya steg på trons väg ska jag be Gud om vägledning.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om hjälp att förstå ditt ord på rätt sätt och den insikt som du vet att jag behöver för att kunna förmedla ditt budskap på ett sådant sätt att din Andes kraft kan sanktionera det och finna vägen in i någon lyssnares öppna hjärta, till välsignelse, uppbyggelse, tröst och förmaning. Amen.”

Att man kan bli så ledsen och nedstämd så att man har svårt för att fatta och förstå det man faktiskt ser och hör och dra rätta slutsatser kan vara förklarligt. Men att man också tvärtom kan bli så överväldigad av glädje så att ens förstånd liksom vägrar att acceptera faktum, är kanske inte lika lätt att förstå. Ändå är det enligt texten precis vad som hände när lärjungarna fick se Jesus stående mitt ibland dem och sa: ”Frid vare med er” (Luk 24:36).

Ja, nog kan man ibland bli överraskad av omständigheterna i livet. Kanske drar man då också den felaktiga slutsatsen att det handlar om någon sorts ’störningsmoment’ som man ska försöka komma runt på något sätt – ända tills man inser att det egentli-gen är just de störande omständigheterna som ÄR det pulserande livet, eller åtmin-stone en del av det.

MUSIK

Man kan väl säga att Jesus visade för sina lärjungar att det finns olika dimensioner av liv. De visste ju mycket väl att Jesus blev korsfäst och dog precis som de kanske tidigare sett andra bli korsfästa på samma grymma sätt – och dö. Det de däremot aldrig tidigare hade upplevt var att någon återkommit från de döda så som de nu sett Jesus liksom ’dyka upp’ ur tomma intet och visa sig för dem. Tomma intet var det givetvis inte, men det var inte lätt för dem att förstå att Jesus nu fullständigt fritt kunde röra sig mellan olika livsdimensioner – eftersom han hade iklätt sig sin härlighets-kropp, som inte har några begränsningar varken i tiden eller rummet. Om jag förstår det rätt så innebär det att Jesus nu kunde ’färdas’ -om det nu är rätt ord- genom tidsåldrarna efter sitt eget fria val. Till forntiden eller framtiden, en dröm som jag tror att människor har haft i alla tider. Han kunde också vara på flera platser samtidigt.

Om det här med härlighets- eller uppståndelsekroppen skriver Paulus i sitt första brev till församlingen i Korint: ”Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag” (1 Kor 15:35-37 – SFB).

MUSIK

Paulus fortsätter sin beskrivning av de jordiska och de himmelska kropparna:

”Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar”/…/”Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. Så står det skrivet:

”Den första människan, Adam, blev en levande varelse” (1 Mos 2:7). Den siste Adam (Jesus) blev en livgivande ande”/…/”Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild” (1 Kor 15:40, 44-45, 47-49 – SFB). Paulus säger att ”kött och blod kan inte ärva Guds rike” (1 Kor 15:50). Men om jag förstår det rätt så är härlighets-kroppen likväl identisk med den kristnes jordiska kropp, liksom Jesu förhärligade kropp är identisk med hans jordiska kropp, samtidigt som den är förvandlad och fri från all jordisk begränsning (Joh 20:26 – SFB).

När Jesus visade sig för lärjungarna sa han: ”Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har” (Luk 24:39). Jesus sa alltså att han hade kött och ben, men blodet talade han inte om. Eftersom människans blod, i hennes jordiska kropp, är bärare av själen och livet (3 Mos 17:11) så behövs det inte längre i den andliga och förhärligade upp-ståndelsekroppen. ”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare” skriver Paulus i sitt brev till de troende i Filippi. ” Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att underlägga sig allt” (Fil 3:21).

MUSIK

Mot bakgrund av vad jag nu har läst och talat om, så kommer de rättfärdiga som dött i tron på Jesus -många var martyrer- att uppstå vid den första uppståndelsen och får då en härlighetskropp, fri från alla begränsningar. Inte heller den andra döden har någon makt över dem, utan det eviga livet ligger framför.

Den andra uppståndelsen kommer att ske först 1000 år senare (Upp 20:5) -och omfattar alla de andra döda- det vill säga de orättfärdiga som har förkastat Guds nåd och vägrat ta emot Jesus.

Den första döden är alltså den fysiska (Hebr 9:27) -för alla människor- och den andra döden är den slutliga domen att bli kastad i eldsjön (Upp 20:14). ” Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen” skriver Johannes ”över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år” (Upp 20:6). Jag vet inte hur du upplever din situation inför de framtida omständigheter som jag nu har lyft fram genom de olika bibeltexterna. Personligen måste jag erkänna att jag är mest rädd för att jag på något sätt eller i något sammanhang ska svika min Frälsare och därför tror jag att det är viktigt att -naturligtvis med Guds hjälp- under tiden vi väntar, dels leva ett rent och helgat liv och dels bekänna Jesus som Herre inför våra medmänniskor.

” Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud” står det. ”Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag” (1 Joh 4:15-17).

MUSIK

Nu ska jag gå över till en annan sida av trons väg. När Paulus och Barnabas återvän-de till församlingen i Antiokia, från sin första missionsresa, sedan de genom Guds nåd hade fullgjort sitt uppdrag, ”styrkte de lärjungarna och uppmanade dem att förbli i tron” står det. ”De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike” (Apg 14:22 – SFB).

I sitt brev till de kristna i Kolosse skriver Paulus:

”Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för er och vad som fattas i det mått av Kristus- bedrövelser som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är församlingen” (Kol 1:24 – 1917). Det verkar att vara en andlig lag att ett visst mått av ”Kristus-bedrövelser” måste genomlidas - såväl av den enskilde troende som av Jesus själv och hela hans församling - för att vi ska kunna föras till härlighet.

Aposteln Petrus är inne på samma linje när han i sitt första brev till de kristna i Mindre Asien, förmanar dem som lider för sin tros skull. Han skriver: ”Mina älskade, var inte förvånade över den eld (’luttringseld’ enligt 1917 års översättning) som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat” (1 Petr 4:12 – SFB).

SAMMANFATTNINGSVIS kan man säga att det kommer aldrig att vara lätt att vara en kristen. För någon innebär det ensamhet, för andra offer, försakelser och förföljelser. Prövningar är oundvikliga eftersom den Kristus-troende konfronterar världen med Kristus, och i och med det också med en ny livsstil. Den som vill dela Kristi härlighet i den eviga världen, måste också medan de är här på jorden, dela hans lidanden och vanära. ’Luttringselden’ som den äldre bibelöversättningen talar om, är också ett prov. Enligt en kommentar är det ” bara verkligt kristna som prövas på det sättet” som Petrus beskriver.

MUSIK

Gud gjorde genom lidandet Jesus, helt och fullt kapabel till att vara sitt folks Frälsare.

Den starkaste uppenbarelsen av Gud sker, när han i Kristus försonar världen med sig själv. Paulus skriver till församlingen i Korint: ”Allt kommer från Gud, som har förso-nat oss med sig själv genom Kristus och gett åt oss försoningens ämbete, ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräkna R inte människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord” (2 Kor 5:18-19 – 1917).

Att Guds ord om försoning har blivit betrott åt oss betyder dels att vi själva blivit förso-nade genom Guds nåd och dels att vi, i och med det, är förpliktigade att förkunna den nåden för andra, till exempel genom den förkunnelse som Paulus lyfter fram i sitt brev till romarna, där han skriver:

”Alltså: liksom en endas fall (Adams) ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet (Jesus) för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv” (Rom 5:18 – SFB).

På samma sätt skriver Hebréerbrevets författare: ”Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe” (Hebr 2:9 – SFB). Guds syfte var alltså att Jesus skulle bli den fullkomlige offerprästen genom att i sin försoningsdöd utföra en fullkomlig rening från synderna (Jfr Hebr 1:3 – SFB).

”Ty den, för vilkens skull allting är och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han (Gud) ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras (din och min) frälsnings hövding (Jesus)” (Hebr 2:10 – 1917). Detta är den enda fullkomliga sanningen och teologin – alltså att JESUS DOG FÖR DIG. Amen.

MUSIK