En stilla stund

”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom
den Helige Ande” (Rom 5:5 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

Under mina förberedelser för den här stunden så kom mina tankar in på Jesus i hans yrkesroll som snickare eller timmerman. Hans samtida ansåg ju att Jesus var Josefs son och i bibeln kallas Jesus för ”timmermannens son” (Matt 13:55 – 1917) även om han inte var det. Jesus var ju Guds Son och Hans mor var Maria, Josefs hustru.
Evangelisten Markus kallar också Jesus själv för ”timmermannen” (Mark 6:3) men om han verkligen ägnade sig åt timmer- eller snickeriarbete vet jag inte. Det var ju vanligt att ett yrke eller hantverk gick i arv inom familjen, så helt omöjligt är det ju inte att Jesus ägnade en del av sina unga år i faderns verkstad. Men innan jag går vidare ska jag be om vägledning och hjälp av den Helige Ande så allt blir rätt och välsignat.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om att Din Nåd och den Helige Andes kraft ska följa ditt ord in i någon lyssnares hjärta, förbi alla tankehinder och förutfatta-de meningar som reser sig upp mot dig. Tack för att du har sänt ut ditt ord och sagt att det INTE ska återvända fåfängt utan att ha verkat så som du vill. Amen.”

Jag vet inte om skillnaden mellan snickeri- och timmermansarbete har någon större betydelse, men för mig sysslar en snickare mer med träbearbetning av den ‘lättare typen’ - inte i betydelsen enklare utan som en jämförelse mellan trä för möbelsnickeri och tyngre och grövre timmer eller stockar till exempel för stommen till ett hus. Ibland talar man ju också om byggnadssnickeri och inredningssnickeri som en sorts liknan-de jämförelse.

MUSIK

Visst är det lite underligt att tänka sig Jesus med en stor hyvel, såg, borr eller annat verktyg för träbearbetning. En typ av vardags-slit som åtminstone inte jag i första hand tänker på när jag har Jesus i tankarna. Om du någon gång har varit i en snickarverkstad så vet du ju också hur mycket sågspån, hyvelspån och annat som hamnar på hyvelbänken och golvet eller finare damm efter slipning som virvlar runt i luften. Allt det där måste ju då och då städas bort och kanske brännas upp, antingen under limpottan eller för att hålla lagom varmt i lokalen under kyliga årstider. Jag tänker mig att Jesus mer än en gång fick ta kvasten och städa undan alla träbitar och annat avfall. Inga mänskliga livs- eller yrkesvillkor är därför främmande för honom.
Varför talar jag nu om det här? Jo, det gör jag för att du ska sätta dig in i att allt som Jesus gjorde inte var av andlig karaktär eller natur.
Liksom aposteln Paulus -som var tältmakare (Apg 18:3 – 1917)- är det nog inte fel att säga att Jesus i sin jordiska gestalt hade ett vanligt hantverk eller yrke som han bidrog till familjens försörjning med, kanske intill den dag när han, omkring 30 år gammal, döptes av Johannes i Jordan och sedan började förkunna evangeliet om Guds rike. (Luk 3:23 – 1917).

MUSIK

Alla människor måste ju försörja sig på ett eller annat sätt, i den mån man kan, efter-som vi alla behöver mat, dryck och vila för att få nya krafter.
Sedan Adam och Eva blev utestängda från Edens lustgård, har arbete, slit och möda varit människans lott, även om jag inte tror att det var Guds avsikt från början. Men synden och upproret mot Gud förde med sig den här strävsamma kampen för att överleva - under människornas hela livstid.
Det var verkligen inte utan anledning som Gud varnade Adam och Eva för att äta av den förbjudna frukten på Kunskapens träd – eller hur?

Att Jesus, Guds Son, helt och fullt gick in under våra mänskliga levnadsförhållanden är ju helt fantastiskt sett ur mänsklig synpunkt. Ändå var det ett absolut villkor om Guds frälsningsplan skulle kunna förverkligas.
Genom en enda människa (Adam) kom synden in i världen med sin makt att förvilla och fördärva alla människors liv. Därför var det helt logiskt och absolut rättvist att syndens makt bröts genom en enda människa (Jesus Kristus) som återställde alla människors möjlighet att få ett evigt liv - enligt Guds ursprungliga avsikt.
Men Jesus, som kom för att fullborda Faderns vilja, gick ändå längre än så. Aposteln
Paulus skriver i sitt brev till församlingen i Filippi. Han uppmanar dem till endräkt och ödmjukhet efter Kristi föredöme och fortsätter:
”Varen så till sinnes, som Jesus Kristus var, Han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det Han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns Han i utvär-tes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset” (Fil 2:5-8 – 1917).

MUSIK

Levande Bibeln uttrycker samma sak så här: ”Ni bör vara sådana som Jesus Kristus var. Fast Han var Gud, krävde Han inte att få ha kvar sina rättigheter som Gud, utan avstod sin stora makt och härlighet för att komma till jorden och betjäna oss. Han blev en människa bland människor. Han gick så långt i sin ödmjukhet att han till och med var villig att dö som en brottsling på ett kors” (LB).
Vad finns att tillägga? INGENTING!

Jag tror inte att någon människa någonsin kan fatta eller förstå Guds kärlek till oss människor. Själva befinner vi oss -tycker jag åtminstone- på nästintill ljusårs avstånd från en sådan utgivande kärlek. Och ändå skriver Paulus och uppmanar församling-en i Filippi att ”vara så till sinnes som Jesus Kristus var.”
Eftersom Paulus lyfter fram detta, så förefaller det ju åtminstone för honom som att det skulle vara möjligt att nå upp till ett sådant mål - eller i vart fall sträva efter att ha en sådan målsättning - med Jesus som föredöme i allt.
Det är nog bäst för både dig och mig att i det här sammanhanget inta en mycket försiktig hållning. Och även om jag inte tvivlar ett ögonblick på att viljan finns i fullt mått, så är det kanske inte lika mycket bevänt med förmågan hos oss. Men den bristen fylls genom att ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande” (Rom 5:5) och inte genom någon egen styrka eller kraft.

MUSIK

Jag vet inte vilken perfekt människa du är, men själv måste jag tyvärr erkänna att det, enligt min egen bedömning, är en mycket lång väg kvar. Det är inget fel på mål-sättningen och viljan. Föredömet är i sig själv fullkomligt och vår egen brist på kärlek vill Gud fylla så att det flödar över. Varför är jag då så tveksam i mitt innersta ändå?
Ja, det är väl både självkritiken och känslan av ovärdighet och oduglighet som det hänger på antar jag. Men Gud har aldrig frågat efter vår egen förmåga, utbildning eller duglighet utan bara efter vår vilja. Finns bara den, så tror jag att Gud står för resten genom sin kraft och välsignelse i den Helige Ande – vår Hjälpare.

När det gäller allt utöver vår egen vilja, så drar jag mig till minnes hur Gud talade till Mose när det gällde att tillverka förbundsarken, prästernas kläder och allt som hörde samman med det stora arbetet.
”Herren sade till Mose:
Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam. Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten” (2 Mos 31:1-5 – SFB).

MUSIK

Om jag förstår det rätt så behövde Gud i första hand inte någon skicklig konsthant-verkare till att utföra det som skulle göras och tillverkas. Allt Gud behövde var en villig person som ställde sig till Guds förfogande - sedan försåg Gud vederbörande med all kunskap och insikt som behövdes.

I ett liknande sammanhang kan du läsa om en annan händelse som gällde Saul, när han blev kallad av Gud, smord av Samuel och insatt till kung över Israels folk.
Samuel profeterar då över Saul och säger:
”Och Herrens Ande skall komma över dig, så att också du fattas av hänryckning likasom de; och du skall då bliva förvandlad till en annan människa.”
”I det han (Saul) nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjärta...” (1 Sam 10:6, 9 – 1917).

Sammanhanget med Noa är detsamma. Jag känner inte till om Noa visste något i förväg om hur man bygger båtar… men jag tror inte att Gud behövde någon båt-byggare i första hand - han behövde en man som förtröstade till hundra procent på att Gud visste vad som skulle göras och hur det skulle ske. Det enda Han behöver är människor som är villiga att ställa sig till Guds förfogande – helt och fullt.
För Gud är ingenting omöjligt!

Är DU en sådan människa som litar på att den som Gud har förutbestämt kallar han också, och den som han har kallat den rättfärdiggör han, och den som han har rätt-färdiggjort, den förhärligar han?

Dagens minnesord: ”Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp” (Rom 8:26 – 1917)

MUSIK