En stilla stund

När detta börjar ske, så räta på er… (Luk 21:28 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Det här är en enkel och rofylld stund som handlar om kristen tro i vardagslivet och inför evigheten. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp genom den Helige Ande så allt blir rätt.

”Gode Gud! Tack för att du alltid är med och hjälper oss genom Din Ande, när vi går på dina vägar. Herre, jag ber om insikt i bibelordet och hjälp att förmedla budskapet
om den frihet som du har berett för alla som vill tro på Dig och på den som du har sänt, Jesus Kristus. Låt budskapet bli till välsignelse för någon lyssnare i dag Amen.”

Guds Nåd är densamma igår, idag och i evighet, och är alltså ett faktum som gäller för oss alla. Människan skapades till Guds avbild för att råda över den övriga skapelsen, och till att bruka och bevara Edens lustgård. Före syndafallet, när ormen bedrog Adam och Eva, var vi människor Guds fria och lyckliga medarbetare, men när synden kom in i mänskligheten, så kom också förbannelse och möda över arbetet och tjänandet. Israels historia handlar om hur Gud på olika sätt kallar människor tillbaka till sann och trogen tjänst. Men trots Herrens befallning och sitt eget löfte om att vilja tjäna Honom så vandrade Israel ofta sina egna vägar, i olydnad mot sin Gud. De tillbad hednafolkens avgudar, helt emot Herrens ord där Han talar om att Han själv ska strida för Israel under förutsättning att de följer Hans befallningar.
Så här står det om Israels fiender: ”Du må icke sluta förbund med dem eller deras gudar. De skall icke få bo kvar i ditt land, på det att de icke må förleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjäna deras gudar, och detta skulle bli dig till snara” (2 Mos 23:20-33 – 1917).

MUSIK

Att tjäna andra gudar kan alltså bli oss till en snara. Från Ordspråksboken läser jag: ”Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror” (Ord 5:22). När Jesus talar om Jerusalems förstöring och sin egen tillkom-melse säger Han: ”Tecken ska visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid  havets och bränningarnas dån” /…/ ”Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning” (Luk 21:25, 28 – SFB). Sedan använder sig Jesus av en liknelse för att de skulle förstå när Han berättar för dem om hur fortsättningen kommer att bli (från och med vers 29): Han säger: ”Se på fikonträdet och på alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. När ni ser att detta händer, (alltså tecknen i solen, månen och stjärnorna), vet ni på samma sätt att Guds rike är nära.
Amen säger jag er: Detta släkte ska inte förgå, förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgå men mina ord ska aldrig förgå. Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er som en snara. Ty den ska komma över alla som bor på jorden. Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen” (Luk 21:29-36 – SFB).

MUSIK

Vad är det alltså bibeln varnar dig och mig för? Jo, den varnar för en dag som ska komma som en snara över oss alla. Vi håller alltså på att bli insnärjda i ‘livets bekymmer’ och ser inte klart att den verkligt viktiga frågan är var vi ska tillbringa vår evighet någonstans.
Jag återkommer till det jag sa förut om att tjäna Gud och att Gud lovade att vaka över Israel och strida för dem om de höll sig till Honom och gjorde som Han hade befallt dem. Men otaliga gånger gick de ändå sina egna vägar. Kanske som du och jag. På samma sätt gäller det oss som lever nu. Guds villkor är desamma. Han förändras aldrig. Hans metoder kan förändras men Hans principer förändras aldrig. Matteus skriver: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (Matt 6:24). Ordet mammon betyder ‘något som man förlitar sig till’, förtröstar eller tror på.’ Egentligen står det för ‘allt som kan värderas i pengar’. Det kan också betyda orätt vinning, oärlig profit, mutor el. likn.  Läs t.ex. om ‘den orättrådige mammon’ (Luk 16:9-11). Det syndiga består inte i att man som Guds förvaltare är ägare till jordiskt gods, utan att man glömmer att man ÄR förvaltare och att ens jordiska gods egentligen är Guds egendom. Förvaltaren får inte ge sig ut för att vara ‘husbonden’ själv. Det är den synden som, ofta omed-vetet, sitter så djupt i den naturliga människan, och som Jesus påtalar och fördömer. (Luk 16:1-13). Ingen kan tjäna två herrar!
Gud har ingenting alls emot om du är aldrig så förmögen, så länge du har kommit över dina pengar på ett ärligt sätt. Det enda Gud har att invända emot, såvitt jag förstår, är när du sätter dina pengar före Gud själv, både när det gäller själva kärle-ken till dem och den förtröstan och trygghet som du knyter till pengarna, i stället för att förlita dig på Gud.

MUSIK

Så här står det i Skriften:
”Önskar du bli verkligt rik? Det är du redan om du är gudfruktig och förnöjsam. Vi hade faktiskt inga pengar med oss när vi kom till denna världen, och vi kan inte ta med oss ett enda öre när vi dör. Därför bör vi vara helt och hållet nöjda utan pengar, om vi har vad vi behöver av mat och kläder. Men människor som längtar efter att bli rika börjar snart göra alla möjliga ljusskygga saker för att få pengar, handlingar som skadar dem och som leder till ogudaktighet och slutligen sänder dem till helvetet, för kärleken till pengar är första steget till alla slags synder. En del människor har till och med vänt sig bort från Gud på grund av sin penningkärlek och som en följd av det har de drabbats av många sorger” (1 Tim 6:6-10 – LB). ”Gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning” står det /…/ och ”Penningbegäret är en rot till allt ont” står det också i den äldre bibelöversättningen (1 Tim 6:6, 10 – 1917).
Ordet ‘fruktan’ betyder inte att du ska vara rädd för Gud som älskar dig, utan att du ska ha respekt och visa vördnad för Honom. Jag vet inte hur du uppfattar det här med pengar, men visst kan det vara lite besvärligt ibland att veta hur man ska göra. Jag tycker det i alla fall. Om jag i stället lät Gud avgöra vad jag ska satsa mina pengar på, så skulle det med all säkerhet bli till en mycket större välsignelse på rätt ställe och i rätt tid. Andens ledning är det kanske som saknas - tror jag.

MUSIK

Jag känner i mitt hjärtas innersta ibland att jag borde göra si eller så... skänka pengar till det ena eller andra behjärtansvärda ändamålet, men så gör jag inte det ändå. Kanske just därför att jag vill känna någon sorts trygghet i att veta att jag har en sparad slant om det skulle hända oväntade saker. Varför tänker jag så? Jo, det gör jag för att jag av erfarenhet vet att jag är en sådan människa som gärna ‘känner för’ det ena eller det andra.

Jag sa förut att det kanske är den Helige Andes ledning som saknas i vårt offrande eller annat givande. Men ska du och jag få uppleva Andens direkta ledning så krävs det ju att vi är lyhörda för hans röst, så att vi kan lyssna in det Han vill säga till oss, låta det tränga igenom allt vad vi har för händer av vardagliga omsorger och bekym-mer och handla på rätt sätt.

Tydligen är det just i det här sammanhanget som Gudsordet vill varna oss alla. Både du och jag kan vara så upptagna med att sköta vårt dagliga liv, vårt arbete, vår skolgång etc så vi har ingen tid över för Gud och att lyssna till Hans röst. Naturligtvis HAR vi tid, men vi avsätter den inte på rätt sätt. Vi reserverar inte tid för Herren så som vi borde. Det är en mycket dålig användning av vår tid att INTE låta Gud råda.
Varför är det så?
Jo, därför att Guds lag om sådd och skörd gäller universellt i alla sammanhang. Sår du med din tid i bön inför Guds ansikte så kan du absolut räkna med att få mång-dubbel lön av Herren. Många har vittnat om att ju mer tid de avsätter inför Guds ansikte, desto lättare går sedan allt det andra arbetet som de måste göra under dagen. Det finns ingen mänsklig förklaring alls till det här, men det är Guds sätt att arbeta och välsigna. Har du och jag då råd att INTE vara stilla inför Hans tron i bön?

MUSIK

Jag hoppas att du inser att jag talar precis lika mycket till mig själv som jag talar till dig - om inte mer. Jag behöver kanske mer stillhet och tid i bön än de flesta andra, om jag känner mig själv rätt. Ofta -inte alltid- går jag hela dagarna och ber för mig själv liksom i mitt hjärtas innersta. Jag försöker att varje dag få Guds Andes ledning när det gäller att läsa och förstå Hans ord, så att jag kan ta det till mig och att det på så sätt kan verka i mina tankar och i mitt övriga liv. En människas handlingar börjar ju i tankelivet - om de inte bara är rena reflexer. Men i alla de fall där du funderar över någonting som är av betydelse och överväger om du ska besluta dig för det ena eller för det andra, där är ju din tanke i full verksamhet och så att säga ‘förbereder’ hur du ska handla. Alltså gäller det i ditt dagliga liv att vara så överlåten åt Gud att du tänker och beslutar rätt. Jag menar inte alls att du ska vandra omkring som någon sorts drömmare eller överandlig figur - inte alls. Tvärtom! Du kan vila tryggt i förviss-ning om att Gud vakar över alla dina tankar om och när du försöker lämna dina vardagliga bekymmer till Honom, och låter Gud få bli en del av dig själv i bön.

Dagens minnesord: ”Gör er intet bekymmer, utan låt i allting era önskningar bli kända inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Så ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus” (Fil 4:6-7 – 1917).

MUSIK