En stilla stund

1 Krön 19:13

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. ”Herren må göra vad han finner vara bäst” är de ord som har kommit upp för mig från 1 Krön 19 och vers 13.

Men innan jag går vidare i det här sammanhanget ska jag be om Guds Andes hjälp.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med två tomma händer men med ett hjärta som ingenting hellre vill än att bli fyllt med den insikt jag behöver i ditt ord, för att jag ska kunna förmedla det på rätt sätt – så att det blir till välsignelse för någon. Amen.”

Den här bibeltexten handlar om ett av kung Davids krig, som han på ett underligt sätt blev orsak till, när han ville visa godhet och skickade sändebud för att trösta Hanun,

-kungen över ammoniterna- som fått sorg efter sin far som hade dött. Men sände-buden blev totalt missförstådda och man trodde att David hade skickat dit dem för att bespeja landet och fördärva det, i stället för att visa godhet. Efter diverse förveckling-ar står så dels en lejd här av amoréer och dels en här från ammoniterna uppställda till strid mot en här från David, under befäl av Joab och hans bror.

”Var modig!” sa Joab till sin bror. ” Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst” (1 Krön 19 – SFB).

Striderna slutade med att Davids folk besegrade fiendehärarna, men när de insåg att de hade förlorat så samlade de ihop ännu mer folk från andra sidan om floden Eufrat. Då samlade David i sin tur alla stridsdugliga män i Israel, anföll de fientliga fiende-styrkorna, besegrade dem och dödade 7.000 stridsvagnssoldater och 40.000 man av fotfolket. Ja, David hade verkligen fullt upp med alla sina fiender runtomkring, men eftersom han stödde sig på sin Gud, lyckades han besegra dem och utvidga riket.

MUSIK

Man kan ju undra varför David aldrig fick fred och ro, utan ständigt var attackerad av fiender från olika håll, som försökte rycka riket ifrån honom. Men allt det här hade sin orsak i den synd som David en gång begick, när han på ett svekfullt sätt arrangerade det så att Uria stupade i striden mot ammoniterna. David kunde då ta Urias vackra hustru Bat-Seba till sig. Hon visste själv ingenting om det som hade skett, men sörjde sin man som hade blivit dödad. David tog henne sedan till sin hustru – men allt det här som David hade gjort misshagade Herren, och genom profeten Natan sa han: ”Varför har du (då) föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i Herrens ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd. Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig”

(2 Sam 12:9-10 - SFB). Där är alltså svaret på frågan om Davids alla krig och fiender.

Davids sätt att handla förde också det med sig att han inte fick bygga templet, Guds hus, i Jerusalem. Hans händer var så besudlade med blod, så Herren tillät inte David att bygga templet utan det fick hans son Salomo göra. Ja, synden har alltid med sig följder, antingen av det ena eller av det andra slaget.

MUSIK

Livet är ingen slump, utan är bestämt av Gud från den första sekunden till den sista, oavsett om vi sedan tror på det eller inte. Om du inte vill tro på Gud så har det ju inte ett dugg med sanningen att göra – Gud kan ju finnas och finns ju ändå. Om en myra säger till sig själv att myrstacken här är min värld och jag har allt vad jag behöver. Det finns ingen annan som bestämmer någonting om mitt liv mer än jag själv – så betyder det ju ingenting mer än att hon är egocentrisk och inte förstår att det finns en värld utanför hennes egen. Att det finns människor som är tusentals gånger större och mäktigare än hon själv och kan förstöra hennes liv på ett ögonblick, finns inte ens en gång med i hennes tankar eller föreställningsvärld. Men sanningen om henne i det större perspektivet blir ju inte annorlunda bara därför att hon begränsar sig själv och sin uppfattning om sin omvärld – eller hur?

Ungefär på samma sätt tycker jag att den argumenterar som säger att det inte finns någon Gud. Det här är vår värld och utom den finns ingenting. Jag har allt vad jag behöver och det där med änglar och himlar är bara människornas idéer, drömmar, sagor och önskningar om sådant som de inte själva begriper.

Men bibeln har aldrig väjt undan för mänskliga underligheter och brister i hennes rent förståndsmässiga utrustning. Tvärtom så avslöjar Gudsordet precis allt.

Psalmisten -kung David- skriver till exempel i den 14:e psalmen: ” Dårarna säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud” (Ps 14:1 – SFB).

MUSIK

Det är konstigt det här med att människan alltid tror att hon är medelpunkten i univer-sum. Hon älskar att sätta sig själv främst och i centrum av allt. Hennes egenkärlek är tydligen nästintill obegränsad, och ödmjukhet är sannerligen inte hennes mest framträdande egenskap. Stolthet, högmod och egenrättfärdighet verkar däremot att ligga rätt så högt upp på listan.

Många människor tycker att ödmjukhet är en svaghet, i stil med feghet eller inställ-samhet, medan det i Bibeln är ett av gudsfruktans viktigaste kännetecken. I Jesu förkunnelse är därför ödmjukhet den enda rätta inställningen som en människa kan inta till den Helige Guden, och innebär att människan överger det falska självförhärli-gandet och egenrättfärdigheten, som hon annars ofta och gärna omger sig med.

Aposteln Petrus skriver i sitt första brev: ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upp-höja er när hans tid är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er” (1 Pet 5:5 – SFB).

Om inte du och jag förstår vad verklig ödmjukhet är, så är det kanske inte så under-ligt i och för sig, för att döma av Jesu undervisning för sina egna lärjungar, hade de tydligen inte heller förstått det på rätt sätt. Vid ett tillfälle kom de fram till Jesus och frågade:

”Vem är störst i himmelriket? Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: Amen säger jag er: Om ni INTE omvänder er och blir som barn, kommer ni inte IN i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket” (Matt 18:1-5 – SFB). Några kapitel längre fram hos Matteus säger Jesus till sina lärjungar: ” Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare” (Matt 20:26). Den som alltså böjer sig under Guds vilja, låter Guds Ande styra och förtröstar på Gud i sin tjänst, visar enligt min mening en sann ödmjukhet.

MUSIK

Det är inte undra på att David och hans härförare vann stora segrar. De förtröstade på Gud och på hans allmakt. Jag erinrar mig också ett annat tillfälle när Gud grep in på ett underbart sätt för att hjälpa sitt folk i striden. Jag tänker på Josafat som var kung i Juda. En gång hade Moabs och Ammons barn sammangaddat sig för att strida mot honom och Josafat insåg att han inte hade någonting att sätta emot den stora skaran som var på väg mot honom.

Vad gör Josafat?

Han börjar inte fundera på att snabbt mönstra in och rusta upp sina egna styrkor, som kanske många andra före honom skulle ha gjort.

Nej, han var en mycket klok man. Han rådfrågade Herren och utlyste en fasta över hela Juda, står det. Från alla Juda städer kom man för att söka hjälp hos Herren. De erkände öppet sin egen oförmåga och sa: ” Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till DIG är våra ögon vända. Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel. Han sade: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds./…/ Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se Herrens frälsning./…/ Tidigt följan-de morgon gick de ut till Tekoas öken.” Kung Josafat trädde då fram och sa: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på Herren, er Gud, så har ni ett säkert fäste.” Sedan ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ” Tacka Herren, ty hans nåd varar i evighet. Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna.” Bytet var så stort så de höll på i 3 dagar att plundra de slagna. (2 Krön 20:12-15, 17, 20-22, 25 – SFB).

I ödmjuk förtröstan vände sig alltså kungen och alla som var med honom till Gud i fasta och bön - och Gud bönhörde dem på ett underbart sätt.

MUSIK

Jag är övertygad om att Gud är densamme i går, i dag och i evighet. Alltså är hans arm inte för kort i dag heller, utan i förtröstan ENBART på honom får vi går ut i striden mot mörkrets makter, i vilket sammanhang som helst och oavsett hur de än uppen-barar sig. Hur våra böner fungerar begriper jag absolut ingenting om, men det viktiga är inte alls ATT eller OM jag förstår det eller inte. Det viktiga är att jag TROR och förtröstar på Herren Gud. Paulus säger i sitt brev till de troende i Efesus: ”Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja” (Ef 5:115-17 – SFB).

Även om Paulus säger att vi ska FÖRSTÅ vad som är Herrens vilja, så betyder det ju INTE att vi också måste förstå HUR Herren går tillväga. Det får vi nog lämna och i stället begränsa oss till det vi kan göra - det vill säga lovsjunga Herren och tacka honom för att Hans nåd varar i evighet.

Det kommer säkert många tillfällen när din och min tro sätts på prov, men då får vi klänga oss fast vid orden i Hebréerbrevet 13:8 där det står: ” Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.” TVIVLA INTE – BARA TRO! Amen.

MUSIK