En stilla stund

1 Pet 1:5

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har bibelns ord från 1 Pet 1:5 kommit upp för mig. Det handlar om hur du och jag som tror på Jesus, Guds Son, också kan bli bevarade genom Guds makt. Men innan jag går djupare in i det här sammanhanget vill jag be om den Helige Andes hjälp och vägledning så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer igen inför dig med två tomma händer, men med ett hjärta och sinne som jag vill ska vara vidöppet mot dig, så att du kan ge mig den insikt och det förstånd som du vet att jag behöver för att överhuvudtaget kunna förkunna någonting som kan bli till välsignelse och hjälp. Amen.”

”Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden” står det. /…/Lite längre fram skriver Petrus:” Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få” (1 Petr 1:5, 10 – SFB). Petrus skriver alltså till de troende främlingar som bodde kringspridda i Mindre Asien. Han vill trösta och förmana dem som lider för sin tros skull. För att de inte skulle vara rädda för att tappa bort sin tro i olika prövningar som de fick gå igenom, så hänvisar han till Guds makt att bevara dem, när de ”är på väg att vinna målet för sin tro, sina själars frälsning” (1 Pet 1:9).

Just de här orden var min svärfars sista till sin omvärld. Han hade nämligen skrivit en liten tidningsartikel som han aldrig själv fick se och läsa, eftersom tidningen kom ut efter hans befordran till härlighetens ljusa och underbara värld. O, vad jag beundrar de här rakryggade kristna gudsmännen, som gick sin väg rakt fram, utan att snegla vare sig åt höger eller vänster. De talade om himmel och helvete -utan att hymla- för den som ville lyssna och ta till sig budskapet.

MUSIK

Jag undrar om det inte är så att människor i dag är så innerligt trötta på alla insmick-rande budskap av reklamkaraktär, så de önskar inget hellre än att få raka besked om sanning och verklighet. Det betyder ju inte att man okritiskt behöver ta till sig allt som sägs, men det betyder att man får välja själv – men välja bland sanna, rätta och rätt-färdiga alternativ. Det betyder också att man kan ta avstånd från det som är fel, orätt, omoraliskt och nedbrytande. Men för att en normalbegåvad människa ska kunna välja det rätta och välja bort det som är fel, så måste hon ju först veta vilka alternativ som ÄR rätta och vilka som är fel – eller hur? De flesta människor har också någon sorts inre riktlinjer i sitt samvete, om vad som är rätt och vad som är fel, oavsett om hon styrs upp av någon tro eller något ideal som säger henne vad hon bör göra eller inte göra. Om hon sedan följer den riktlinjen och faktiskt handlar så, är nästa fråga, men mellan de här två ståndpunkterna – alltså om vad man bör göra och vad man sedan faktiskt gör – slits de flesta människor otaliga gånger på sin resa genom livet.

MUSIK

I skapelsens början, i Edens lustgård, ställdes ju den här situationen en gång på sin spets, när Gud hade varnat Adam och sagt till honom att inte äta av frukten på kunskapens träd som stod mitt i lustgården, för då skulle han dö. Men Eva blev förledd av ormen och tänkte att man fick förstånd om vad som var gott och ont om man åt av trädets frukt, så hon gjorde det och gav också åt Adam - som också åt.

Eva visste att hon inte fick äta av frukten. Inte därför att hon hade förstånd nog att förstå följderna om hon gjorde det - och låta bli av den anledningen - utan därför att Gud hade sagt vad som gällde. Där stod alltså Eva mellan sina båda alternativ.

Om du inte vet hur det gick, så kan du ju läsa om det själv, på din bibels allra första sidor – i Första Mosebokens tredje kapitel.

Jag läser:

”Vid kvällsbrisen hörde Adam och Eva Herren Gud vandra i lustgården” står det. ”Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: Var är du?

Han svarade: Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig. Då sade han (alltså Gud): Vem har berättat för dig att du är naken?” (1 Mos 3:8-11 – SFB). Gud frågade egentligen Adam hur han kunde förstå att han var naken, och bad om en förklaring. Gud visste förstås att det inte fanns någon annan förklaring än att Adam hade ätit av frukten på kunskapens träd, men han frågade ändå för att få höra Adams egen bekännelse: ”Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?” Och Adam svarade fegt: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt” (1 Mos 3:8-12). Där började människosläktets vandring mot avgrunden – mot helvetet – djävulens och alla onda makters eviga hemvist. Inte i första hand för att Adam och Eva hade ätit av frukten på kunskapens träd, utan därför att de hade överträtt Guds befallning.

MUSIK

Kanske kan man fråga sig om Gud gjorde ett misstag när han skapade människorna till sin avbild med en fri vilja. Nej, det tror jag inte alls – men människorna gjorde ett stort misstag när de inte följde Guds befallning. Gud ville inte att de skulle synda och gå bort från honom, till de förlorade i helvetets kval – i en evig pina. Han ville precis tvärtom, att de skulle leva i hans gemenskap, i ljus, harmoni och glädje. Jag tror att Gud skapade människorna för att kunna ha gemenskap med de mest högtstående varelserna i universum, som älskade honom av fri vilja och samtidigt skulle de råda över hela skapelsen, tillsammans med honom själv, hans änglar och andra tjänste-andar. Hur skulle det gå nu då, när människorna gjorde tvärtemot Guds vilja? Var det ”kört” nu – som man säger ibland? Ja, det var det absolut. Men det som inte var slut-kört, det var Guds kärlek till de människor som han hade skapat. Trots att de hade gjort precis det som de inte skulle ha gjort, så älskade Gud dem ändå – och sträckte ut sin hand till dem, för att rädda dem från den eviga döden. Det var en fullkomligt gigantisk uppgift som Gud tog på sig själv. Gud hade ju inte syndat och behövde ingen räddning och frälsning – men människorna behövde det. Följaktligen borde de, enligt Guds eviga rättvisa, själva betala sin ’skuld’. Men eftersom de var andligen döda genom synden, så var det en absolut omöjlighet för dem. Men för Gud är ingen-ing omöjligt. Han sände därför en oskyldig Människoson till oss, som själv tog på sig hela mänsklighetens skuld för alla synder under alla tider. Hans namn är Jesus.

MUSIK

Samme Gud och samma Guds makt som skapade människan, sände alltså Männi-skosonen, Jesus Kristus, till allas vår frälsning. Det betyder alltså räddning, inte från den fysiska döden, utan från den eviga döden. Den eviga döden, som bibeln talar om innebär dels att bli skild från gemenskapen med Gud och dels en evig vistelse i det pinorum som kallas helvete. Men helvetet har aldrig varit avsett för någon enda människa, utan för djävulen, hans änglar och onda andar. Att människan kommer till helvetet ändå, beror alltså bara på hennes egen ovilja att ta emot den räddning som Gud av nåd erbjuder henne genom tron på Jesus Kristus, han som en gång för alla har tagit hela människosläktets straff på sig själv. Gud tillräknar därför inte längre någon enda människa någon enda synd – men varje människa som förstår frågan och synd, skuld och förlåtelse, måste själv ändå personligen, genom ett eget viljebeslut, ta ställning till Guds erbjudande om nåd och frälsning i Jesu namn, för att det ska få den eviga livsverkan som Gud har avsett. Gud som alltid är absolut rättvis, låter alltså alltid människans fria vilja välja vägen till det eviga livet eller vägen till den eviga döden, som ett resultat av vem hon själv satt som herre på sitt hjärtas tron. Antingen tillhör hon djävulen eller Gud. Det finns inga andra alternativ, oavsett vad eller vem hon själv anser sig tillhöra eller inte tillhöra. Att djävulen och hans onda anhang ständigt gör sitt yttersta för att få människan att handla orätt och synda mot Gud, oavsett om hans vilja kan utläsas i Guds bud och hans förordningar om hur vi ska leva, eller om den finns inom oss som en samvetets morallag, förstådd av den enskilda människan, beror INTE på att människan tvingas synda av en ond makt.

MUSIK

Om människan, av någon djävulsk makt, skulle tvingas att synda skulle hon kunna ursäkta sig med att hennes synd är ödesbestämd. Nej, hennes synd beror mycket mer på att hennes egen vilja vill synden, eftersom hon helt enkelt är fördärvad av synden i sitt innersta alltsedan syndafallets dagar. Hon kan inte på något sätt frigöra sig från någon synd i egen kraft – utom genom tron på Jesus – alltså den väg som Gud själv har anvisat och öppnat. Egna goda gärningar, av vilket slag de än må vara, kan aldrig befria från synd. Det kan bara ske genom människans eget viljebeslut och den grund för försoningen med Gud som Jesus blev i sig själv när han offrade sitt liv en gång för alla. ”Han bar genom evig Ande fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud” står det. Han gick in i själva himlen som vår överstepräst och Frälsare och renade för evigt allt med sitt eget blod. Jesus är själv det ” bättre offer” som omtalas (Hebr 9:23).

Dels på grund av syndafallet och vår del i det som Adams och Evas avkomlingar, och dels på grund av våra egna och alla människors synder och orättfärdiga handlingar, ända sedan skapelsens början, måste skulden sonas för att människan ska kunna bli rättfärdig inför Gud. Jesus sonade all skuld, i vårt ställe, och om vi accepterar den vägen till Gud genom vår tro på honom så är vi fria från all synd och all skuld.

På den yttersta dagen, på domens dag, kommer vårt syndaregister inte ens att existera för den som eventuellt skulle vilja känna till det. Allt sådant är uppslukat och för evigt förintat i kraft av blodet som offrades av Jesus på hans kors. Och när Gud uppväckte Jesus från de döda, så var det ett verkligt bevis på att han - fullkomligt - accepterade Jesu offer. Det offret har du som tror på Jesus också del i, genom tron, för det är samma Guds bevarande kraft, i din uppståndelse också, när Guds tid är inne och han kallar dig hem till sig. Herren Jesus känner de sina. Amen.

MUSIK