En stilla stund

1 Pet 1:25; Jes 40:6 ff

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden så har 1 Petrus brev 1:25 kommit upp för mig. Texten handlar om att gräset vissnar bort och blomman faller av, men att Guds levande ord förblir i evighet. Innan jag fortsätter med att försöka tränga djupare in på det området ska jag be om Guds Andes hjälp.

”Gode Gud! Jag tackar dig för att du bryr dig om oss små människor, när vi kommer inför dig med vår bräcklighet och oförmåga att förstå ditt ord och dra de rätta slutsats-erna. Tack för att du låter din Andes kraft förmedla dina välsignelser när vi följer dig. Lär oss din väg, Herre, och hjälp oss att alltid vara vaksamma och beredda på din ankomst på himlens skyar. Amen.”

”Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud” - står det i inledningen till Jesajas 40:e kapitel. Och längre fram i samma kapitel skriver profeten: ”Hör någon säger: Predika! Och jag svarar: Vad skall jag predika?” - Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det. Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet” (Jes 40:6-8 – SFB). Ingen kan liknas vid Gud. ”Vem har utforskat Herrens Ande, och vem kan ge honom råd och undervisa honom?/…/ Vet du inte, har du inte hört att Herren är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta” (Jes 40:13; 28-31).

MUSIK

Petrus skriver sitt brev till de troende som lever kringspridda, bland annat i en på den tiden romersk provins i Mindre Asien, som nu motsvaras av västra Turkiet. Han skriver: ”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta” (1 Pet 1:22 - SFB).

De här orden av Petrus talar om ett Guds helgelseverk i de troende – om jag förstår budskapet rätt. Och orden är lika aktuella i dag som de var på Petrus tid, när han tröstade och förmanade brevets mottagare. Många fick lida för sin tros skull.

”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen” skrev Petrus. Det är också vad han säger vid mötet i Jerusalem med apostlarna och de äldste, när frågan kom upp om de troende hedningarna måste hålla Mose Lag och låta omskära sig. Men Petrus går emot sådana tankegångar och säger: ”Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem (alltså för hedningarna) genom att ge den Helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han (alltså Gud) gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan” (Apg 15:8-9 – SFB).

MUSIK

Bara genom lydnad kan tron bevisa sin äkthet, eftersom tron renar hjärtat. Johannes skriver så här om Guds barn i sitt 1:a brev - och det 3:e kapitlet:

”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet

att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren./…/Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden./…/ Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än an-klagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. Och detta är hans bud, att vi ska tro på hans Sons, Jesu Kristi namn, och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss” (1 Joh 3:1-3; 13-14; 18-24 – SFB).

MUSIK

”Vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat” skrev Johannes (1 Joh 3:2). I sitt brev till Filipperna skriver Paulus: ” Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig” (Fil 3:21).

Och till de heliga i Kolosse skriver han: ”När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall ni också träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare” (Kol 3:4-10 – SFB).

”Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det” skrev Jesaja.

Ja, gräs kan aldrig få ett varaktigt värde, därför att materialet är för dåligt för det.

På samma sätt är det med allting som människan gör. Det är förgängligt och kan sjunka i värde eller ödeläggas. Bara det som kommer från Gud består.

Så länge du och jag försöker arbeta i egen kraft händer det ingenting annat än att vi blir trötta och till slut blåa i ansiktet av utmattning. Men om vi följer Jesu uppmaning att söka Guds rike först, och Hans rättfärdighet, då kan vi också räkna med den Helige Andes kraft och vishet. Han som alltid är hos oss eftersom han bor i oss – han är vår ständige hjälpare och vägledare. Då får vi också ta till oss Paulus ord till Efesierna: ”Till sist, bli starka i Herren och i Hans väldiga kraft” (Ef 6:10 – SFB).

MUSIK

”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå” sa Jesus (Matt 24:35).

Han, Jesus, Guds Son, kan säga så med full auktoritet, för han var med när alltsam- mans skapades och Hebréerbrevets författare skriver:

”Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk. De skall gå under men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad./…/ Men du är densamme, och dina år har inget slut” (Hebr 1:10-12 – SFB).

Allt som är bundet till tiden är jordiskt och kommer att förgås – men allt som är av evighet kommer att bestå. Det är just det som är skillnaden mellan tid och evighet. Evigheten är inte något tidlöst ingenting som bildar någon sorts gränslöst tomrum eller vaccum i kosmos - varken av sig själv eller genom Guds kraft. Nej, det tidsbund-na är det som förgår, medan det eviga är det som består. De s.k. ’svarta hål’ som astronomerna lär ha funnit ute i rymden och som till och med sägs sluka ljuset på grund av sin enorma dragningskraft, är såvitt jag förstår inte mer uppseendeväckan-de än något annat som Skaparen kallat på – även om inte vi människor har upptäckt det förrän nu – efter hand som vår kunskap om Guds fantastiska skapelse så små-ningom har ökat en liten smula. Men människorna har mycket kvar än att utforska, om hon någonsin kommer så långt med sitt begränsade förstånd…

MUSIK

När den rättfärdige Job höll fast vid att han var oskyldig och ansåg att Gud undan-höll honom hans rätt (Job 27:2), så svarade Herren ur stormvinden. Han sade: ”Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände ut mätsnöret över den? Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnor-na tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje? Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet, när jag gav moln åt det att klä sig i och lät tjockt mörker bli dess linda, när jag bestämde dess gräns och satte bom och dörrar för det, och sade: ’Hit får du komma, men inte längre, här skall dina stolta böljor lägga sig’?

Har du, sedan dina dagar började, befallt dagen att gry och anvisat morgonrodnaden en plats där den kunde fatta jorden i dess hörn, så att de ogudaktiga skakades bort från den? Då ändrar jorden form som leran under sigillet, och allt träder fram som i ny dräkt. Då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyfts bryts av. Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten? Har dödens portar uppenbarats för dig, har du sett dödsskuggans portar? Har du kunnat se ut över jordens vidder? Låt mig veta, om du har insikt i allt detta.

Var går vägen dit där ljuset bor, och mörkret, var har det sin boning, så att du kan föra det till dess gräns och finna stigarna till dess hus? Ja, du vet, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!” (Job 38:4-21 – SFB).

Job svarade Herren och sade: ”Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen. En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer” (Job 39:36-38). ”Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig. Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod./…/Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska” (Job 42:2-3, 6).

Så slutade Jobs samtal med den Evige Allvise Guden. Tvivla inte – bara tro. Amen.

MUSIK