En stilla stund

Luk 24:45

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. För den här stunden har ett bibelsammanhang från Luk 24:45 kommit upp för mig. Det handlar om att Jesus, efter sin uppståndelse, visade sig dels för de båda Emmaus-vandrarna och dels för de 11 lärjungarna i Jerusalem. Men innan jag går vidare och fördjupar mig i texten ska jag be till Gud om hjälp och vägledning så att allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om att du tar en total kontroll över mina tankar, ord och handlingar, så att det budskap som du vill ha framfört också blir förmedlat på rätt sätt. Jag ber, Herre, att du låter den Helige Ande följa ditt ord med kraft och den välsignelse, tröst och förmaning som bara är din. Amen.”

Evangelisten Lukas berättar i det 24:e kapitlet, bland annat om de båda Emmaus-vandrarna och det möte med Jesus de fick vara med om när han förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. När han sedan försvann ur deras åsyn, när han bröt brödet, sa de till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” (Luk 24:27, 32 – SFB). ”Sedan bröt de genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade” står det. De hade alltså först vandrat drygt 10 kilometer till byn Emmaus, och nu var de så överväldigade av sin upplevelse så de gick tillbaka igen, till Jerusalem, antagligen mitt i natten, för att berätta vad de varit med om.

MUSIK

Lukas berättar vidare om de båda Emmaus-vandrarna och den övriga lärjungaskaran och säger: ”Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”/…/”ALLT måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem” (Luk 24:36, 44-47 – SFB).

Vad var det i Skrifterna som Jesus troligtvis hänvisade till?

Om vi börjar med Mose-böckerna så var det nog bland annat:

1:a Mos 3:15; 22:18 och 49:10; 2:a Mos 3:6; 4:e Mos 21:8 samt 5:e Mos 18:15, 18.

Hos profeterna: 2:a Samuelsboken 7:12 ff; Job 19:25; Jesaja 4:2, 7:14, 9:6 och 53:1 ff. Jeremia 23:5 ff, 30:9; Hesekiel 34:23; Daniel 2:34; Hosea 11:1; Mika 5:2; Sakarja 3:8, 6:12, 9:9, 11:12, 12:10, 13:7; Malaki 3:1ff; Mika 5:2.

Från psalmernas bok bland annat Psalm 22 och 69 om Jesu lidande; psalm 110 om Jesus som den evige Konungen och Prästen och Psalm 16 om Jesu uppståndelse.

Det finns ytterligare ställen i Gamla Testamentet som handlar om Jesus, både hos profeterna, bland psalmerna och till exempel i Ordspråksboken 8:22-23. Forska själv!

MUSIK

Visst öppnar Herren både sinne och hjärta för den som vill läsa och lyssna i tro.

I ett bibelsammanhang står det talat om en icke-judinna som hette Lydia. Hon fruk-tade Gud och hade antagligen tagit till sig den judiska tron, utan att helt och hållet gå över till judendomen. På sabbaten gick Paulus och Timoteus i alla fall ut från staden Filippi och vid ett böneställe längs floden, träffade de på Lydia. Paulus predikade då evangeliet om Jesus, ”och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade” står det (Apg 16:13-14 – SFB).

Genom den Helige Andes kraft och vägledning står det på många ställen i bibeln om hur människor blev hjälpta och förändrade -både till ande, själ och kropp- det vill säga både fysiskt och andligt. (Matt 12:28; Joh 16:13; Apg 2:33).

Det viktigaste av allt är nog Andens verksamhet i den troende, till helgelse i karaktär-en och i livet (Rom 8:1-16; 1 Kor 13; Gal 5:16-25 – SFB).

Att människan är tre-delad och har både ande, själ och kropp framgår klart i Skriften.

Paulus skriver i sitt brev till församlingen i Tessalonika: ”Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst” (1 Tess 5:23 – SFB).

Sambanden ser enligt bibelkommentaren ut så här:

Människans ande lever i gemenskap med och hämtar liv och impulser från Guds Ande; de impulserna meddelar den åt själen, genom vilken den behärskar kroppen och utövar sitt inflytande på omvärlden.

Människans Ande är alltså sätet för Guds Helige Ande i henne. Paulus skriver till de troende i Efesus, ”ni förnyas nu till ande och sinne” (Ef 4:23 - SFB), eller som det står i den äldre översättningen ”genom Anden, som bor i ert sinne” (1917).

MUSIK

I Paulus brev till romarna skriver han: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom”/…/” tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en” (Rom 12:2-3 – SFB).

Personligen menar jag absolut att tron kommer före förståndet, eftersom tron från Gud är hundraprocentigt korrekt i allting, medan vårt förstånd dels är begränsat och dels bristfälligt. Inte för att Gud skapat det bristfälligt, utan för att vi inte har förmåga att alltid använda det på rätt sätt, utan låter det vara beroende av omständigheterna.

Salomo, den visaste människan som levt på jorden, skrev:

”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, och förlita dig INTE på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna. Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda. Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben. Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda. Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin. Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan. Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär” (Ords 3:5-12 – SFB).

MUSIK

Jag vill inte på något sätt förringa Guds skapelse av oss människor, men ju äldre jag blir och ju mer erfarenhet jag får, desto mer övertygad blir jag om att människans förstånd är ganska begränsat. De som känner till det här med hjärnans kapacitet menar att vi inte använder mer än omkring 1 procent av den. Det betyder alltså att Gud lätt skulle kunna öka en människas kapacitet med omkring 99 procent. När kung Salomo bad Gud om vishet sade Gud till honom: ”…se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig” (1 Kung 3:12 – SFB). Om fysisk hjärn- kapacitet sedan -allmänt sett- också har något samband med kunskap och vishet vet jag inte. Att ha, eller skaffa sig, en massa kunskap betyder ju tyvärr inte alltid att man också har vishet nog att använda den på rätt sätt.

Vad är då vishet? Skriften svarar genom Predikarens ord: ” Vishet är att göra allt på bästa sätt” (Pred 10:10 – 1917).

När profeten Job tyckte sig bli orättvist behandlad av Gud, så frågade Gud Job:

”Vill du göra min rätt om intet, vill du döma mig skyldig för att själv stå rättfärdig?” (Job 40:3 – SFB). Jag vet inte, men kanske hade Gud sympati för Job och allt som drabbade honom, men det säger han i så fall ingenting om, utan läxar i stället upp Job när han svarar honom ur stormvinden och säger: ”Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det du talar så utan insikt? Omgjorda nu som en man dina länder; jag vill fråga dig och du må ge mig besked. Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. Vem har fastställt hennes mått – du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? Var fick hennes pelare sina fästen, och vem var det som la hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?” (Job 38:1-7 – 1917).

MUSIK

När Job hade sansat sig, så svarade han Herren och sa: ”Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod./…/ Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska” (Job 42:3, 6 – SFB).

Jag tror att det var det klokaste Job sagt och gjort i hela sitt liv.

Ibland funderar jag över hur olika förståndsgåvor blivit ’givna’ eller ’spridda’ bland människorna. De mest elementära kunskaper om hur livet ska levas verkar ibland att ha passerat fullständigt obemärkt. Man pratar vitt och brett utan tanke på att det man säger kan få oöverskådliga konsekvenser.

Om sådant säger Skriften: ”Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter” (Ords 21:23 – SFB). Om den elaka tungan står det: ”Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den

smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna” (Jak 3:5-6 – SFB).

Lyssna min vän! Låt Herren Gud öppna ditt hjärta och ditt sinne för tron på Jesus Kristus, och bekänn honom som din herre. Då får du som gåva ett evigt liv. Amen.

MUSIK