En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Från Paulus första brev till församlingen i Korint har jag hämtat bibeltexten som bildar bakgrund för den här stunden. I det 13:e kapitlets 12:e vers säger han: ”Nu förstår jag endast till en del.”
Men innan jag går vidare i den här texten, vill jag be om Guds hjälp och vägledning.

”Gode Gud! Jag kommer på nytt inför ditt ansikte och utber mig din direkta och totala kontroll och styrning av mina tankar, ord och handlingar, så att det budskap som du vill ha framfört också blir förmedlat av mig på rätt sätt. Jag ber om att det ska få bli till välsignelse för den som med ett öppet hjärta och sinne lyssnar till din röst. Amen.”

Den 12:e versen som jag citerade en rad ifrån, lyder i sin helhet:
”Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd” (1 Kor 13:12 – SFB).

Ja, det är verkligen någonting att se fram emot. Alltså att i det kommande livet få skåda Gud ansikte mot ansikte. Till det måste jag säga, att om jag själv har något ’andligt förstånd’ överhuvudtaget, så beror det bara på Guds Nåd och att han ger mig den insikt som han -mycket bättre än jag själv- vet att jag behöver.
Den kunskap om Gud som vi kan få nu, genom bibelordet och tron på Jesus, är visserligen ofullständig och gåtfull som en oklar spegelbild, men han har genom sitt kärleksfulla och självutgivande exempel visat oss vem Gud är.

Eftersom Skriften säger att Jesus är både sann Gud och sann människa, så kan han sätta sig in i vårt mänskliga och begränsade sätt att tänka. När han sitter på Faderns högra sida och ber för oss som det står skrivet (Rom 8:34) (eller ”manar gott för oss” – som det står i den äldre bibelöversättningen - 1917), så vet han av egen erfarenhet hur vi människor är.
Gud, som älskat dig och mig innan vi ens visste om att han fanns till har aldrig begärt att vi ska vara några helgon för att kunna komma till honom. Han har ju själv skapat oss och vet dels att vi är stoft, och dels att vi inte har någon egen förmåga alls för att kunna älska, varken Honom, oss själva eller våra medmänniskor. Det var ju därför som han sände sin egen Son, Jesus Kristus, till vår hjälp, och i tro på honom så är ”Guds kärlek utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som han har gett oss” (Rom 5:5 – SFB). Med den kärleken kan vi älska på det sätt som Gud har avsett att vi ska göra -enkelt och okomplicerat- utan att förvänta oss eller begära någonting i gengäld eller som motprestation. För det mesta är ju vi människor så fixerade vid vårt eget välbefinnande, så vi söker alltid en respons för vår egen del. Men sådan är inte Gud. Han älskar oss för att vi ska nå fram till honom genom Hans Son, Jesus Kristus, och bli räddade till ett evigt liv. (Joh 3:16). Det är Guds mål.

Gud kallar inga självgoda och egenrättfärdiga ’helgon’ till bättring.
Jesus sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare” (Mark 2:17 – SFB).

Nej! Det är till oss, syndare, som han av nåd sträcker ut sin hand för att dra oss upp ur syndens djup och hjälpa oss att leva vidare, steg för steg. Vi som inte klarar av att leva så rättfärdigt som vi åtminstone själva tycker att vi borde. Det är oss han erbju-der sin nåd och frälsning - först för att hjälpa oss här under resten av vårt liv - och sedan rädda oss undan den eviga döden och till ett evigt liv i gemenskap med Gud.

Du kanske inte själv tycker att du är en syndare, men Gud har en annan uppfattning.
Ingen människa är rättfärdig inför honom bara för att han följer lagen och är skötsam och god mot sina medmänniskor i största allmänhet. Lagen har bara en uppgift, och det är att ge människan insikt om vad hon eventuellt bryter mot. Att hon nitiskt följer lagen ger inga ’plus-poäng’ i Guds poängtabell – om han nu hade haft någon sådan, vilket jag inte tror att han har. Däremot står det att varje människas liv är uppskrivet i Livets Bok och efter vad som står där, kommer vi en gång att dömas allesammans. (Upp 20:11-15 – SFB).

I sitt brev till romarna förklarar aposteln Paulus hur det här med alla människors synd hänger ihop. Det finns flera bibelställen som belyser det.
Jag läser ett av dem. Det står så här:

”Därför är det så: Genom en enda människa (Adam) kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns (där gäller det egna samvetes lag). Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma. Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många (egentligen alla) har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.”/…/”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikänn-ande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad (Adam), så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av en endas lydnad” (Jesus). (Rom 5:12-15, 18-19 – SFB).

Alla människor har alltså syndat genom Adams synd, eftersom vi allesammans här-stammar från honom. Genom honom kom alltså synden och döden -både den fysiska och den eviga döden- över alla människor. Vad kunde vi göra i det läget? Svaret är: INGENTING. Vi var nämligen andligen döda, eftersom Guds befallningar hade över-trätts av Adam och Eva. Och är man död så är man ju död – eller hur? Är man död så kan man ju inte ens ropa på hjälp och räddning…
DÄRFÖR sände Gud sin Son Jesus Kristus, för att rädda den som tror på honom.

”Nu förstår jag endast till en del” sa Paulus - om Guds kärlek i Jesus Kristus.
Guds kärlek och hans eviga plan för att frälsa och rädda hela mänskligheten undan Satans välde är ofattbar för en människa. Det är ju också därför det står att: ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jes 55:8-9 – SFB).

Och Gud gör det sannerligen inte heller lätt för sig själv. Han kunde givetvis ha sopat undan både synd och syndiga människor med en pust av sin ande, men se det är inte så Gud arbetar. Hans rättfärdighet och sanning ska ALDRIG kunna ifrågasättas av någon makt, och därför kan han inte handskas hur som helst med sin egen all-makt heller, även om det kanske vore mycket enklare att ta till storsläggan med en gång. Nej, det var lidandets väg för hans egen Son, det oskyldiga blodets offer, som var den rätta vägen för att besegra Satan och ondskan EN GÅNG FÖR ALLA. Ofattbart för oss men rätten och rättfärdigheten och sanningen skulle segra, och då finns det inga ’genvägar’.

Jesaja profeterade om Herrens tjänares lidande och härlighet omkring 750 år innan Jesus föddes och sa:
”Se, min tjänare skall ha framgång. Han skall bli hög och upp-höjd, ja, mycket hög. Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors. Han skall rena många folk. Inför honom kommer kungar att förstummas, ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem och lära känna vad de aldrig har hört.” (Jes 52:13-15 – SFB).

”Straffet var lagt på Honom för att vi skulle få frid” skriver Jesaja vidare ”och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom (Jesus)./…/ Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida” (Jes 53:5-6, 10 – SFB).

Allt det här handlar alltså om Jesus, Guds Son, och hans ställföreträdande lidande och död för alla människors skuld. All synd är alltså förlåten och all skuld är redan ut-plånad. Det enda som du och jag måste göra själva, för att Jesu offer ska få en direkt verkan i våra egna liv, det är att TRO PÅ JESUS, att Gud har uppväckt honom från de döda och låta hans förlåtelse för våra synder bli en personlig verklighet, genom att vi tar emot honom i vårt hjärtas innersta och med vår mun bekänner hans namn och honom som herre i våra liv. Då är vi frälsta, står det i Skriften (Rom 10:9-10 – SFB).

Det är alltså tron på den uppståndne och levande Jesus och bekännelsen av honom som herre som är det enda avgörande för varje människa personligen, som har hört evangeliets förkunnelse om synd, nåd och förlåtelse. Hur det ska gå med alla andra människor, som aldrig hört evangeliet, det överlåter jag till Gud ensam att avgöra. Kanske låter han vederbörandes eget samvete avgöra den frågan på domens dag, antingen genom att samvetet dömer eller frikänner. Nu har jag förklarat frälsningens väg för dig, till Gud, genom tron på Jesus. Tag emot Honom i ditt hjärta. Amen.