En stilla stund

(Mark 12:44)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden så har Jesu ord om den fattiga änkans offergåva (relaterat hos Mark 12:44) kommit upp för mig. Men innan jag går vidare på den vägen, så vill jag utbe mig Guds Andes ledning och hjälp så att allt blir rätt tänkt, sagt och förmedlat.

”Gode Gud! Du som ser och vet allt om vad som rör sig i våra hjärtan. Du vet också vem det här budskapet är avsett för. Jag ber om Din Andes hjälp så att Ditt ord leds in i det hjärta som öppnar sig och tar emot det, så att det får verka till vägledning och bli till välsignelse. Tack för att Du hör min enkla bön och besvarar den. Amen.”

Den här händelsen under Jesu vandring här på jorden känner du kanske till från söndagsskolans undervisning. Om inte, så handlar det om ett tillfälle när Jesus satte sig mitt emot offerkistorna på förgården utanför templet ”och såg hur folket lade pengar i dem. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. Då kallade Han till sig Sina lärjungar och sade till dem: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på” (Mark 12:41-44 SFB).

MUSIK

När det gällde offren vid templet, så hade rabbinerna en lag som förbjöd bidrag på mindre än 2 skärvar. Det var alltså vad den fattiga änkan lade ner, men det var också allt vad hon hade att leva på.

Jag vet ingenting om hur du har det som lyssnar nu. Har du offrat på samma sätt som änkan någon gång? Eller säger du som jag ibland hör någon säga: ”Jag har inte råd att lägga tiondet ens, av det lilla jag tjänar, ännu mindre att offra dessutom.”

Till en sådan kommentar har jag bara en sak att säga. Om du inte ens lägger ditt tionde till Guds verk, då är det inte alls konstigt om du inte har råd med att offra mer.

Min käre vän! I Guds rike går det till så att när du skyfflar ut av dina tillgångar till Guds verk, så skyfflar Gud in till dig. Det är bara det att Gud har en mycket större ’skyffel’ än du har. Därför blir Han aldrig skyldig dig någonting. Tvärtom är det alltid du som får ta emot Guds välsignelser – i överflöd – om och när du är generös.

Det jag nu har talat om är Andens Lag som gäller i Guds rike. Jag har ingen insikt om HUR det fungerar – jag vet bara ATT det är så. Gud ser inte på ditt offers värde efter det yttre, utan Han ser till hjärtats innersta motiv. Jag vet mycket väl att det ibland – kanske till och med ofta – kan bli en konflikt mellan vad man skulle vilja ge och vad man, av någon sorts självbevarelsedrift, verkligen ger när kollektboxen kommer förbi.

Jag vet också att man ibland frågar sig om man ska ge sitt tionde (sina 10%) utifrån den bruttoinkomst man får, eller på nettot som man har kvar efter skatt till exempel.

Det där är någonting som du själv får tala med Gud om. Det enda jag vet är att Jesus sa: Ge kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud” (Matt 22:21).

MUSIK

Själv tillhör jag den känslosamma kategorin av människor. Jag är rätt så impulsiv och snabb i mina beslut – ibland lite för snabb – det ska villigt erkännas. Det är också en av anledningarna till att jag har bestämt mig för att lämna över all kontroll till Den Helige Ande. Inte bara när det gäller mitt andliga liv utan på samma sätt när det gäller det timliga eller lekamliga vardagslivets mångahanda. Jag vet att många människor fasar inför sådana underliga beslut, och menar att de aldrig skulle vilja släppa kontrollen över sitt liv på det sättet. Det enda jag kan säga till en sådan skep-tisk inställning, är att jag nu vet att DHA:s kontroll är så oerhört mycket bättre och effektivare än vad jag själv någonsin kan åstadkomma, så det beslutet är mycket enkelt att fatta.

Om jag tillåts ha någon åsikt om DHA:s styrning och kontroll av min person, så är det att Han är så mycket känsligare för vad som är rätt och fel särskilt när det gäller mina närmaste relationer och när det gäller att ha ett rätt sinnelag. Men det där hoppas jag i längden ska få den positiva följden att jag ger mer akt på mig själv som människa, och ’rättar till’ det som behöver justeras i mig - till den person jag tror att Gud en gång avsåg att jag skulle bli.

Om vi är uppriktiga inför både Gud och oss själva så får vi kanske medge - lite till mans - att det finns anledning till förändringar och justeringar både här och där inom oss. För den som är kristen behövs det lika mycket kanhända som för den som ännu inte tagit steget in på Guds sida genom förlåtelse för sin synd i namnet Jesus. Men för den kristne handlar det om vad bibeln kallar ’helgelse’ det vill säga en andlig pågående process att mer och mer, dag för dag, likbildas med Jesus Kristus. Helgelsens mål är att bli Hans avbild – inte till det yttre, men till det inre.

MUSIK

Paulus manar oss till upphöjelse genom ödmjukhet och skriver om det i Fil 2:1-5 så här: ”Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av Hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” Om du alltså hittills undrat vad som är målet för den helgelse bibeln talar om, så är det just det här som jag nyss läste om från Fil 2. Men jag gör som Paulus, strävar mot målet och är helt ense med honom när han i Fil 3:12-14 skriver: ”Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” Jag är osäker på om helgelsens mål -i mitt eget fall- dvs ’att likbildas med Guds Son’ kommer att hinnas med under min livstid, men den bedömningen får jag överlåta till överdomaren själv som Johannes skriver om så här: ”Och jag såg en stor vit tron och Honom som satt på den. För Hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna…

MUSIK

Jag vet inte vad den fattiga änkan som Jesus talar om i Mark 12:44 hade tänkt att leva av när hon hade offrat allt hon hade att leva av. Kanske tänkte hon som drottning Ester när hon skulle gå in till kungen utan att vara kallad dit på förhand. Hon sade: ”Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad” (Est 4:16).

Jag tror att Gud först och främst ser till givaren och inte så mycket till gåvan. Han ser till vilket mått av självuppoffring det betyder för givaren – inte till gåvans storlek. Vad som hände med den fattiga änkan som offrade allt hon hade, nämner bibeln såvitt jag vet ingenting om. Vad som däremot hände med drottning Ester, när hon med sitt eget liv som insats, fick nåd för kungens ögon och som ett led i vad som sedan hände, till slut räddade hela det judiska folket och också fick hämnas på sina fiender, det kan man läsa om i slutkapitlen av Esters bok i bibeln.

Det största offer som någonsin har givits, gavs på ett oansenligt träkors, utanför Jerusalem, på en kulle som kallades Golgata – det betyder huvudskalleplatsen – där man korsfäste Jesus, Guds Son. Att offret som fullbordades där, när Jesu blod utgöts, betydde Guds totala seger över synden, det förstod nog ingen då, utom Jesus och Gud själv (Matt 27:51).

Visserligen sa den romerske officeren som bevakade Jesus vid korsfästelsen och såg jordbävningen som följde: ” Denne var verkligen Guds Son” (Matt 27:54), men att följderna av Jesu död och den brustna förlåten i templet var så astronomiska och absolut unika var en Guds hemlighet sedan tidens början, som nu avslöjade Hans eviga kärlek, rättvisa och rättfärdighet i sin högsta grad och största omfattning.

MUSIK

Hur ska du och jag hantera vårt liv på den kristna trons väg under den stund på jorden som vi har kvar? Vad är absolut viktigast? Personligen tror jag att det är att ha ett lyhört öra för att kunna lyssna in vad Guds Ande vill säga till oss. Känner du på dig att du är rätt i Guds plan och i din uppgift, så bli kvar i den uppgiften och den kallelse du har. Lämna den inte om du inte blir uppmanad av Herren och är absolut säker på vad Han vill.

Om ditt livs inriktning ska ändras, så gå i tro, men inte förrän du vet exakt när Guds tid är inne. Spring inte före och släntra inte heller efter. DHA vet allt i förväg, med en större exakthet än du kan ana, så det finns ingen som helst anledning till oro. Tvärtom, när du upplever en maximal ro och harmoni i ditt innersta, då kan du vara ganska övertygad om att du är precis där Gud vill att du ska vara.

Jag talar av egen erfarenhet. Eftersom jag är en impulsiv natur, som jag sa förut, så har jag en tendens att ’springa iväg’ lite för snabbt ibland. Det har orsakat mig och mina närmaste en hel del besvärligheter i livet, som jag nog skulle ha kunnat undvika om jag hade varit mer observant på DHA:s ledning i både smått och stort.

Jag tror att Gud har en exakt plan för varje människas liv, och det gäller för oss var och en att komma rätt i den planen och steg för steg följa den Helige Andes ledning.

Allt det där förutsätter givetvis att du är villig att följa den vägledning du får och lydig när det gäller alla beslut och avgöranden, oavsett hur små eller stora de är. Sök Guds vilja i bön och ge dig inte förrän du är 100-procentigt säker. Gå sedan. Amen.

MUSIK