En stilla stund

1 Tess 2:4

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När Paulus skriver sitt brev till församlingen i Tessalonika, så lyfter han i det 2:a kapitlet fram apostelns tjänst och förklarar att evangeliet predikas trots hård kamp. Han säger vidare (vers 4):

”Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet, talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.”

Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön och önskan om att du genom din Helige Ande ska ta en total kontroll över mina tankar och ord så att det budskap som du vill ha förmedlat också blir framfört på rätt sätt. Jag ber om att den lyssnare som just nu väntar på din vägledning ska få uppleva att du svarar på hjärtats bön. Amen.”

Evangeliet har alltid varit kontroversiellt både att framföra och till sitt innehåll, därför att det är sprängladdat med Guds kraft som ”bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud” (2 Kor 10:5 – SFB).

Paulus skriver i Romarbrevet (1:16): ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: ’Den rättfärdige skall leva genom sin tro’ (Hab 2:4 – SFB).

MUSIK

Att försöka vara människor till lags och bara tala det som så att säga ’faller dem på läppen’ och ’kliar dem i öronen’ det går kanske bra under en tid, men rätt som det är lyser tomheten igenom och välsignelsen från Gud uteblir. Och om inte den Helige Ande kan sanktionera budskapet med kraft genom under och tecken som Herren låter åtfölja ordet, då blir alltsammans bokstavsträldom och inget annat.

Däremot om den Helige Ande får verka fritt och ha full kontroll, då finns det inget större behov av djupsinniga utläggningar enligt predikokonstens alla regler.

Guds Ande arbetar då i oss och med oss, precis efter det behov var och en har just då, och efter vad som får ingång i hjärtats innersta – något som säkert är väldigt olika för olika människor, beroende på vilka kunskaper och erfarenheter vi bär med oss i vårt innersta. Det betyder inte alls att förberedelse är av ondo. Tvärtom så tror jag att Herren just under förberedelserna i stillhet, kan visa oss och påminna oss om sådant som sedan blir riktat mot någon som vi kanske inte alls känner till – men som Gud vet om – Han som känner alla hjärtans innersta behov.

Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst, menar Paulus (Rom 7:6 – SFB). Och i sitt andra brev till Guds församling i Korint skriver han: ”Han (Gud) har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv” (2 Kor 3:6 – SFB).

MUSIK

Aposteln Paulus är alltså det nya förbundets tjänare, i den Helige Ande, och skriver: ”En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud./…/ Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet/…/Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild (2 Kor 3:6, 9 + 2 Kor 4:1-4 – SFB).

Vilket ljus är det som strålar ut från evangeliet? Jo, det är sanningen som evangelist-en Johannes på ett så underbart sätt lyfter fram med orden: ” I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har INTE övervunnit det./…/ Det sanna ljuset (Jesus) som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.

Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud” (Joh 1:4-5, 9-13 – SFB).

MUSIK

För mig talar den här texten i Johannes evangelium både om det fysiska och det andliga livet eftersom människan är ett väsen av både stoft och ande. ”Kroppens liv är i blodet” står det (3 Mos 17:11) och när blodet slutar pulsera och förse våra organ med syre, så slutar det fysiska livet. Kroppen myllas ner i jorden och blir stoft igen - som den är tagen ifrån. När förbindelsen med Gud bröts genom syndafallet, så dog människans ande i henne, men andens liv är i Gud som ” gjort oss levande tillsam-mans med Kristus” (Ef 2:1-5). Om jag förstår det rätt så är det en och samma livs-ande från Gud. I det ena fallet kan en död kropp få liv igen (Joh 11:43) och i det andra fallet kan en död ande få liv igen genom den siste Adam (1 Kor 15:45) - ett pånyttfödelsens under. Det är två former av samma liv, eftersom det hela tiden är Guds livgivande Ande det handlar om. I det fysiska livet finns den i den fysiska kroppen, och sedan, om människan under sin livstid fäst sin tro vid Jesus, lever den vidare -efter den fysiska döden- i en evig och andlig Gudsgemenskap. Alla människor har evigt liv (Pred 3:11). Skillnaden är att UTAN TRON PÅ JESUS får man INTE tillbringa det eviga livet i gemenskap med Gud, i himlen, utan i det pinorum som den rike mannen talar om. (Läs Luk 16:19-28 – SFB). Den här sanningen dels om döden och dels om det eviga livet är naturligtvis obehag-lig för den icke-troende att ta till sig, eftersom den enligt vår bibel betyder att den som inte tror på Jesus, Guds Son, går evigt förlorad, eftersom synd är otro. (Joh 16:9).  

Punkt och slut!

Jag kan inte göra någonting åt det. Det är Gud som har bestämt villkoren både för vårt fysiska liv och det eviga livet.

MUSIK

Förutsättningarna och villkoren för människolivet -alla människors liv- oavsett längd och var det ska tillbringas någonstans, har alltså bestämts av Gud – allas skapare.

Det behagade Honom att lösa problemet med synden, döden och räddningen så att

syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Synden: ”Alla människor har syndat” (1 Joh 1:8; Rom 3:23 – SFB).

Döden: ”Syndens lön är döden” (Rom 5:12, 6:23 – SFB).

Räddningen: ”Hos ingen annan finns frälsningen” (Apg 4:12, 10:43; 1 Tim 5-6 – SFB)

Alla människor har -såvitt jag förstår- ett eget val, någon gång under sin livstid.

Alltså valet om man VILL TRO på Jesus, Guds Son, eller inte.

Om man INTE VILL TRO så finns det enligt bibelns budskap inget annat alternativ än det jag har förklarat nu för dig – en evig pina.

Tror du på Jesus så är han din herre, och Guds gåva till dig är det eviga livet i himlen i Guds gemenskap.

Tror du inte på Jesus så är djävulen din herre – och din evighet blir det helvete som Gud vill rädda dig ifrån.

(Läs bibelns sista bok, ”Uppenbarelseboken”: kapitel 20 och 21).

Livets mål är det eviga livet. Livet på jorden är bara en förberedelse inför evigheten, och en startsträcka där vår karaktär -som vi tar med oss in i evigheten- mejslas ut.

Livets mening här är att vi ska leva och inte bara existera. ”Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker” står det (Ords 19:21 – Bibel 2000).

Dels ska vi ”tjäna Guds vilja” i vår tid (Apg 13:36 – Bibel 2000) och hjälpa andra att göra det – till Guds ära.

Dels ska vi fatta vårt personliga beslut att ANTINGEN i tro säga JA och acceptera Jesus som vår herre, ELLER att i otro säga NEJ och avvisa Guds erbjudande av nåd, frälsning och räddning.

MUSIK

Vi ska inte leva för att vara människor till lags, utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan” står det (1 Tess 2:4 – SFB).

”Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne” skriver Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen

i Tessalonika, och fortsätter: ”Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor vare sig av er eller andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med an-språk. I stället uppträdde vi kärleksfullt ibland er. Som när en mor sköter om sina egna barn, ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss” (1 Tess 2:5-8 – SFB). Ja, en sådan omsorg om sina vänner visade Paulus och de andra sina trosfränder, önskade dem nåd och frid och skriver vidare: ”Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus” (1 Tess 1:2-3 – SFB). Jesus sa: ”Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona” (Upp2:10). AMEN.

MUSIK