En stilla stund

”Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom…” (2 Petr 1:3 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Tomas, en av Jesu lärjungar, undrade en gång hur han skulle kunna känna till vägen, när han inte visste vart Jesus skulle gå. Jesus sa då till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6 – SFB). Men innan jag går vidare och talar om vägledning, ska jag be till Gud att han tar hand om allt i dag så att det blir rätt tänkt och framfört.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med stor tacksamhet för att jag får be Dig dels om vägledning i bibelordet och dels om hjälp med att kunna förmedla evangeliet med den Helige Andes kraft, så att det når in till någon lyssnares längtande hjärta. Amen.”

Under den här stunden ska jag alltså tala om vägledning – det vill säga Guds vägled-ning i en människas liv, och vad är då riktigare att börja med, än att tala om Jesus och hur han själv blev vägledd.
Om jag har förstått sammanhanget rätt så är det de följande tre vägvisarna som tillsammans utgör den enda absoluta vägledning som man kan lita obetingat på.

- Skrifterna (alltså Gudsordet i lagen och profeterna - som fanns på Jesu tid);
- Den Helige Ande som i dag uppenbarar Guds vilja, samt
- Omständigheterna (Guds försyn) med sanktion eller hinder för Guds frid.

MUSIK

Fanns det något ‘vägskäl’ som Jesus var undrande inför under sin vandring här på jorden? Själv sade han att han bara gjorde vad han såg Fadern göra. Fadern och Sonen var ju ett. Fanns det ändå tveksamhet vid något tillfälle?
Ja, jag tror det, och jag tänker då på den andliga kampen som Jesus fick gå igenom i Getsemane. Det står att han bad tre gånger om att få veta Guds vilja. Visserligen visste Jesus med sig långt tidigare i livet, att han var sänd till jorden av Fadern för att lida och dö för mänsklighetens synder, men den oerhörda bönekampen vittnar om att det slutliga beslutet ändå måste fattas av Jesus själv - i ensamhet inför Fadern. (Matt 26:36-44 – SFB).

Första gången bad Jesus: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som Du vill.”
Andra gången: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske Din vilja.”
Tredje gången: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske Din vilja.”

Om Guds vilja och frälsningsplan skulle kunna genomföras kunde inte kalken undvikas. Jesus kunde ha sagt nej - Men det gjorde Han inte! Han gick hela vägen, för Dig och mig.

MUSIK

När jag en gång i tiden lärde mig hur man navigerar på sjön, så minns jag att det fanns något man kallar för ‘enslinje’ som betyder att en tänkt förbindelselinje mellan två sjömärken visar var farleden går. När man skulle igenom en trång farled, till exempel ett hamninlopp, kunde man ibland använda sig av två eller tre fasta punkter på land, som man alltså kunde se samtidigt. Nattetid var det förstås ljuspunkter – så kallade ’ledljus’. När punkterna eller ledljusen gick ihop och syntes som en enda eller rakt över varandra, då gick man rätt i den trånga leden. Om någon av punkterna låg vid sidan av de andra, var man ur kurs och då var det fara på färde. Jag vet inte om jag gör en felaktig jämförelse med vägledningen i andliga sammanhang, men jag tror inte det. Så här tänker jag i alla fall själv:

1) Guds Ord är den första fasta punkten.
a. (‘Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och ni gör väl, om ni aktar därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan’ 2 Pet 1:19-20 – 1917).

b. (‘All skrift, som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bli fullt färdig, väl skickad till allt gott verk’ 2 Tim 3:16 – 1917).

2) Den Helige Ande som uppenbarar Guds vilja är den andra punkten.
a.    (Då sade Anden till Filippus: ‘Gå fram och närma dig till denna vagn’
Apg 8:29 – 1917).

b.    (‘Sedan tog de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den Helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien’
      Apg 16:6 – 1917).

3) Omständigheterna med sanktion eller hinder för Guds frid är den tredje punkten.
a)   ‘Låt Kristi frid regera i era hjärtan...’ Kol 3:15 – 1917).
b)   ‘Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus’ (Fil 4:7; 917).

MUSIK

Här är ytterligare några exempel från bibelns blad och 1917 års översättning:
‘De redligas ostrafflighet vägleder dem...’ (Ords 11:3).
‘O, att du ville akta på mina bud! Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström och din rättfärdighet såsom havets böljor’ (Jes 48:18).
‘Varför låter ni inte ert eget inre döma om vad rätt är?’ (Luk 12:57).
‘Men vi vet, att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter Hans rådslut’ (Rom 8:28).
‘Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan har sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont’ (Hebr 5:14).

Vår fiende -djävulen- kan imitera allt annat (till och med uppträda som en ljusets ängel) - men han kan INTE imitera Guds frid!

MUSIK

När våra känslor eller vårt intellekt gör uppror är det bäst att vi är på vår vakt!
Men hur är det med profetiska budskap?
Ja, jag har själv tagit emot sådant som jag prövat stämmer med både Guds ord, den Helige Andes ledning och omständigheterna med sanktion och Guds frid.

Det gäller alltså att pröva profetiorna. Ett råd är att inte ta emot profetior i enrum med den som profeterar. Låt profeten profetera inför hela gemenskapen och låt då också andra pröva riktigheten av profetian.
Många falska profeter, falska budskap eller budskap som är en blandning av både äkta profetia och profetens egna ord - har lett många människor fel och orsakat oerhörda missgrepp och lidanden. Det betyder inte alls att man behöver vara rädd eller att Guds profeter skall hålla tillbaka det Gud inger dem att tala, men sann och riktig profetia ger alltid utrymme för prövning och bedömning.

När ledljusen stämmer överens - handla då i Jesu namn.
Om något inte stämmer - avvakta!

Det är ingen fara att vänta därför att om det verkligen är Guds vilja och vägledning så stämmer alltid ledljusen överens!
(Anm. En del kommentarer är hämtade ur boken ”Ledd av Gud” av Bob Mumford).
         
Var och en måste vara viss i sitt eget hjärtas innersta och inför Herren ansvara för sin egen bedömning. Följ aldrig en profetia som inte stämmer överens med din egen övertygelse eller förvissning. Är den korrekt så tåler den alltid att prövas.

MUSIK

Min vän som lyssnar nu! Jag vet inte hur du har det i ditt liv, men själv behöver jag en stadig hand som leder mig rätt vid olika frågor eller beslut. Och det enda jag säkert vet är att det är bättre att fråga Herren till råds ’en gång för mycket’ om man nu får uttrycka det så, än ’en gång för lite.’

Tyvärr är jag inte någon tros-hjälte om du nu skulle tro det. Nej, jag är osäker både nu och då, det är ett som är säkert. Jag frågar också ofta Herren utan att få något svar. Och då kan man ju undra hur man ska handla. Jag tolkar det så att jag då ska använda det förstånd som Herren Gud har gett mig. Jesus sade: ”Varför låter ni inte ert eget inre döma om vad rätt är?” (Luk 12:57 – 1917). Om man ändå är osäker på hur man ska göra är det bäst att vänta eller avstå till dess att ’dimmorna skingras’.
Om vi alltid försöker göra det som vårt samvete bedömer vara rätt har vi -enligt min mening- åtminstone kommit en bit på väg. Jag vet visserligen att samvetet också kan ta fel, men ingen begär att vi -utan Guds direkta hjälp och vägledning- ska kunna fatta beslut som har betydelse långt in i framtiden, när NUET är vår begränsning.

Dagens minnesord: ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Petr 1:19 – SFB).

MUSIK