En stilla stund

”Till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord” (Jes 66:2 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden satt jag och läste ur Jobs bok. I det sista kapitlet svarade Job Herren Gud och sade:
”Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du beslutar är dig för svårt. Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag inte begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.”
Och i den sjätte versen säger Job: ”Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska” (Job 42:2-3, 6 – 1917).
Innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så att allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag tackar dig för att jag får komma inför dig, och min bön är att bli väg-ledd i bibelordet så att jag kan förstå det och ta det till mig. Jag ber också om hjälp att kunna förmedla budskapet vidare till någon lyssnare som i dag är med för att få det underlag för sitt beslut som vederbörande behöver. Amen.”

I slutet av Jobs bok tillrättavisar Herren Jobs vänner och säger att hans vrede är upptänd mot dem därför att de inte talat vad rätt är om Honom, som Hans tjänare Job gjort. När Job sedan bad för sina vänner att Herren skulle bevisa dem nåd, så gjorde Herren slut på Jobs olycka. Han blev själv upprättad och Herren gav honom dubbelt upp mot vad han förut hade haft av ägodelar och arvingar. ”Efter detta levde Job i 140 år och fick se sina barn och barn-barn i fyra led. Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva” står det (Job 42:16-17 – 1917).
Job är tillsammans med Noa och Daniel föredömen för oss allesammans i fråga om rättfärdighet (Hes. 14:14, 20) och Job prisas för sin ståndaktighet (se Jak. 5:11).

MUSIK

Den stora frågan i Jobs bok är ju: ‘Varför drabbas den gudfruktige av lidande?’
Job visste med sig att han var rättfärdig och att hans vandel var utan fläck. Han vidhöll hela tiden att han inte hade syndat och kunde därför inte förstå varför det onda drabbade honom. Men trots alla sina prövningar och lidanden sade han aldrig något som var orätt om Gud eller mot Gud, utan tvärtom de bevingade orden: ”Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!” (Job 1:21).

Gud sade heller aldrig att Job hade syndat eller talat någonting som var orätt. Det enda Gud förebrådde Job det var att han talade utan förstånd om sådant som han inte begrep. Och det höll Job till slut med om, ödmjukade sig och ångrade allt han tidigare hade sagt.
Vad kan du och jag lära oss av den historiska berättelsen om Job?
Själv ser jag det som ytterligare ett exempel på det jag sagt många gånger, att Guds vishet och förstånd alltid är så mycket större än vårt att vi aldrig kan göra något som helst anspråk på att kunna förstå varken Guds tankar, planer eller vägar. Det enda vi kan göra är att lita absolut till 100 procent på att det Gud gör är i alla detaljer det bästa och mest rätta av allt.

MUSIK                           

Jag vet inte om du som jag kanske undrat ibland över vad som hade hänt om någon av oss hade varit i Jobs ställe. Tyvärr är jag inte alls så säker på att berättelsen då hade fått samma slut. Jag vet inte ens om det finns någon grund till jämförelse överhuvudtaget.
Har jag själv någonting alls gemensamt med Job? Det enda jag kan komma på är den gemensamma erfarenheten av att det går upp och ner här i livet. Det konstaterade ju Job också när han sa: ”Herren gav och Herren tog...”
Men jag måste ju också erkänna att motgångar av en sådan omfattning som Job fick vara med om, det har jag själv aldrig råkat ut för eller blivit inblandad i.

Det enda som jag är säker på är att jag inte klarar av att leva på ett sådant sätt som jag skulle vilja, eller nå upp till den nivå av godhet och barmhärtighet mot mina med-människor som jag anser att jag borde. Det gör mig i sin tur väldigt besviken på mig själv, min egen karaktär och förmåga. Och den besvikelsen ger mig dålig självkänsla.

Alltsammans slutar med att jag upplever min förkrossade ande som en våt fläck på mattan. Men det är också då jag får Guds Andes påminnelse om bibelorden från Jesaja, kapitel 66, där det står: ”...Så säger Herren: ”  ”...jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord” (Jes 66:2).

MUSIK

Orden från Jesaja 66 och vers 2, visar exakt den gudsbild av barmhärtighet och kärlek som jag alltid måste bära inom mig för att kunna klara av att leva vidare.

Kanske har du det likadant, som lyssnar nu. För dig själv har du försökt sätta upp en nivå eller moralisk standard som du tycker att du borde kunna nå upp till - men du lyckas aldrig med det. Och jag lyckas heller aldrig. Varför är det så?
Jo, jag tror att det beror på att vi försöker för mycket i vår egen kraft och duglighet. Syndens list och makt över oss är ALLTID större än vår egen förmåga att kunna hantera den. Därför misslyckas vi.
Det var ju också därför Gud var tvungen att sända sin egen Son, Jesus Kristus, till vår hjälp. Hade det funnits den minsta möjlighet för oss människor att ensamma klara av problemet med synden, så hade Gud inte behövt sätta sin fantastiska frälsnings- och räddningsplan i verket för vår skull. Då hade vi ju haft Guds lag t ex genom de 10 buden, som ett tillräckligt skydd. Meningen med att Gud gav männi-skorna sina bud, var ju att de för evigt skulle leva genom dem om de förmådde att uppfylla kraven. (3 Mos 18:5). Det var bara det att ingen klarade av att göra det. Ingen utom Jesus själv, som var frestad i allt, men levde och dog utan synd. På det sättet uppfyllde Jesus fullständigt lagens krav - och mer än det. Det kommer heller ingen dom över dem som tror på Jesus och det Han har gjort för oss. Romarbrevet 8 talar just om det där på ett underbart sätt. Det lagen inte kunde åstadkomma efter-som den var försvagad genom människans syndiga natur, det gjorde Gud genom sin Ande. ”Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag” skriver Paulus till romarna i det 8:e kapitlets 2:a vers, och i den fjärde versen fortsätter han med orden ”Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden” (Rom 8:4).

MUSIK

Människans syndiga natur eller ”köttets sinne” som bibelordet uttrycker det, är fientligt mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Den som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. (Rom 8:7-8).

Det är alltså en omöjlighet för din och min syndiga natur att underordna oss Guds lagar. För att det ska kunna ske behövs det en ödmjukhet till ny födelse, en pånytt-födelse av människans döda ande, som det står i bibeln om. Det är det Nikodemus får höra när han besöker Jesus på natten. Jesus förklarar då det hela för Nikodemus och säger: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike... och den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh 3:3,5).

Det mest koncentrerade budskapet av vad jag nu har sagt, uttrycker evangelisten Johannes i sitt 3:dje kapitel. Så här står det:
”Ty så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom Honom. Den som tror på Honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn” (Joh 3:16-18).

DET HÄR är syndens fasansfulla och verkliga följd. ”Den som inte tror är redan dömd!” Men för den som tror finns det en underbar räddning i namnet Jesus.

Tag till dig den sanningen och glöm den aldrig!

MUSIK

Bibelns ord är att ”syndens lön är döden” – och med det menas den eviga döden. Vad är då synd? Jo, synd är OTRO! Därför säger ju Johannes också att ”Den som INTE tror är redan dömd.”
Det är ju därför jag försöker att med den Helige Andes hjälp, väcka dig och alla andra människor också förstås, som ännu inte har insett vilken fara de löper genom att en dag lämna det här jordelivet utan att tro på Jesus – deras enda räddning.

Tusentals människor myllrar fram varje stund på den breda vägen till helvetet.
Jesus varnade sina samtida i slutet av sin bergspredikan med orden: ”Gå in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många är de som går fram på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få är de som finner den” (Matt 7:13-14 – 1917).

Att det är få som kommer in genom den trånga porten, beror nog dels på att det är så få som söker efter den och klappar på, och dels på att den är så trång så att det egna JAGET med sin egenvilja, stolthet och egenrättfärdighet, inte kommer igenom, utan får lämnas utanför.
Att få kommer in på den smala vägen beror nog på att även om man hittar porten, är man INTE beredd att lämna sitt jag utanför. Man VILL helt enkelt INTE.

Dagens minnesord: ”Den väg är smal som leder till livet…” (Matt 7:14 – 1917).

MUSIK