En stilla stund

”Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning” (1 Tim 6:6 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När jag läser i min bibel om hur Gud hjälpte sitt folk i gamla tider, i striderna mot deras fiender, när de skulle inta det land som Gud hade lovat dem, så återkommer samma sak gång på gång. Det var när de förtröstade på Herren sin Gud, som de vann seger... helt oavsett hur många det var som stred. Det står helt klart att Gud inte på något sätt är beroende av hur många ‘stridsmän’ som är iblandade. Tvärtom, om det är ‘för många’ så kan det förleda de stridande att tro att det är på grund av deras eget stora antal som fienden ger upp och man vinner seger över dem, när det egentligen är Guds allmakt bakom alltsammans. Innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning i bibelordet och hjälp att förmedla det budskap som ska framföras på rätt sätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med två tomma händer, men med ett hjärta som bara längtar efter att du genom den Helige Ande ska ta en total kontroll över mitt eget JAG så att det inte blir ett hinder på något sätt. Herre, jag ber att du ska låta någon lyssnare få uppleva att det verkligen är rätt att bara förtrösta på dig och ingen-ting annat av egen kraft eller förmåga. Amen.”

Kanske är det precis på samma sätt för dig idag. Du förlitar dig på dina egna resur-ser eller ansträngningar på ett sätt som kanske får dig att tro att det är du själv och ingen annan som ger dig ‘segern’ eller ‘framgången’ eller vad du vill kalla det för. Du kanske har ‘glömt’ att räkna med Gud och Guds under i din vardag. Själv har jag förstått det så att det finns minst 2 olika sätt som Gud prövar en människa på.
Det ena är när Han ökar hennes välstånd steg för steg, ända till hon når den punkten då hon tror att välståndet beror på hennes egna ansträngningar och hennes Guds-relation avtar. Jag tror att Gud vill se hur mycket välsignelse Han kan låta en männi-ska få, innan hon tar åt sig äran själv.

MUSIK

Jag tror alltså att Gud har olika sätt att pröva en människa. Det första alternativet är alltså att välsigna henne mer och mer, steg för steg, till det blir någon sorts gräns för ‘välmågan’ och hon börjar förtrösta mer på de egna resurserna än på Guds hjälp.
Det andra alternativet är det motsatta. Det vill säga när Gud tar ifrån en människa steg för steg, det ena efter det andra, till exempel pengar, hälsa, arbetsförmåga, arbete osv för att se var den punkt ligger när hon börjar beskylla Gud för allting som sker henne och därför drar sig ifrån Gud av den anledningen. I det fallet så tror jag att Gud vill se var gränsen för hennes ‘lidande’ går, eller smärtgränsen för när hon börjar tala emot Gud eller på annat sätt tänka illa om Honom. Jag vet inte om mina tankar är riktiga, men om jag har förstått något av Guds handlande, så tror jag att han vill ha både mig och dig därhän att vi tackar Honom i eller under alla livets förhållanden, oavsett hur vi bedömer vår gudstro. Den som tror att gudsfruktan är ett medel till egen vinning har kommit på sidan om den väg som är beroende av ett hängivet hjärta. (1 Tim 6:5).

MUSIK

Det är sant att Gud välsignar den som sätter sin förtröstan till Honom, men DET är ett resultat av ditt och mitt hjärtas hängivna tillit till Honom och ingenting annat. Att vi ska tacka Gud i alla livets förhållanden betyder kanske inte att vi behöver tacka Gud FÖR allt som händer oss. Samtidigt har jag personligen den erfarenheten att när det ser riktigt illa ut så ska man tacka desto mer. Det förändrar ofta inte situationen, men det förändrar radikalt min egen SYN på omständigheterna. Kanske också en sorts ‘förnöjsamhetens vinning’ (1 Tim 6:6).

Gud vill vara vårt enda hopp... vår enda utväg. Han vill inte dela ‘äran’ med någon annan eller med något annat. Det är inte bara så att Han tycker att vi ska upphöja Honom av någon sorts plikt eller för att vi känner oss tvingade till det. Nej, Gud är absolut rättfärdig och skulle aldrig gå med på något sådant. Det är därför som Han är Gud. Han låter alltid det onda och det goda finnas tillsammans på samma gång, för att Han i tidens längd ska få se det uppenbarat som kanske är fördolt i dunkla motiv. Och Han är mäktig att få vara ensam om all äran. Inte så att Han styr den till sin fördel... nej, men eftersom Hans godhet är större än all ondska, så vet Han att det goda kommer att segra till slut - även om det ser trångt ut ibland. O, att jag kunde förklara för dig hur absolut omutligt rättvis och rättfärdig Gud är. För Honom existerar inga ‘grå-zoner’ eller ‘tveksamma områden’ som vi människor kanske står frågande inför ibland… där man inte är riktigt säker på vad som är rätt eller fel, ont eller gott.

MUSIK

”Gud är ljus och inget mörker finns i Honom” står det (1 Joh 1:5). Vad är det då för någon sorts ‘norm’ som Gud använder sig av när han utrannsakar hjärtan och njurar och bedömer en människas innersta tankar och motiv? Ja, det vet jag inte, för det kan nog vara så att hjärtats övertygelse är en sak, men trots de renaste och ädlaste motiv så kan det ändå bli totalt fel, när vi människor är ‘inblandade’ och handlar på felaktiga sätt. Även om avsikten var rätt så blir det ändå fel ibland, därför att vi är begränsade och ofta bara ser en del av det totala sammanhanget men inte helheten.

Vi handlar också fel ibland därför att vi missförstår situationen eller varandras reak-tion. Men Bibeln är inte alls främmande för sådana mänskliga brister och förhållan-den, varken i Gamla eller Nya Testamentet. Tänk t ex på Elia och hans lärjunge Elisa. När Elisa såg att fiendens här hade omringat dem blev han rädd. Men han ‘såg’ inte det som Elia såg. Först när Gud öppnade Elisas ögon så att han såg den ‘osynliga hären av eld’ så förändrades situationen för Elisa (2 Kon 6:15-17) - inte den yttre situationen, men den inre övertygelsen om verkligheten. Eller tänk på Jesu lärjungar (Jakob och Johannes) som ville kalla ner eld från himmelen över folket i den samaritiska byn som inte ville ta emot Jesus när Han var på väg till Jerusalem (Luk 9:54). Eller lärjungen som högg av översteprästens tjänare ena örat, när Judas förråde Jesus med en kyss i Getsemane (Luk 22:50).
Men Gud som har skapat oss människor Han känner till alla sådana ‘brister’ som vi har. Han vet att vi är ‘stoft’ och därför har Han också ett stort tålamod med oss. Han har till och med skapat ett samvete i alla människor, med tankar som anklagar eller försvarar oss och våra handlingar (Rom 2:15).

MUSIK

Det finns ett osäkerhetsproblem med vårt samvete. Men eftersom samvetet inte är någon ofelbar instans som alltid är felfritt, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt (1 Joh 3:20). Gud är alltså den högsta dömande instansen, som vi alla med hundra procents förtroende kan lita på.
För att vi som är svaga och bristfälliga varelser ändå ska kunna hålla oss på rätt sida -så långt vi förstår- så säger Hebréerbrevets författare att vi har ett korrektiv i ordet självt.
Så här står det: ”Ty Guds Ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; OCH DET ÄR EN DOMARE ÖVER HJÄRTATS UPPSÅT OCH TANKAR” (Hebr 4:12).

Jag vet att det inte alltid är kristallklart hur det ena eller det andra ska förstås, men om vi allvarligt försöker ställa frågan ”Hur skulle Jesus ha gjort?” och låter vårt sam-vete pröva våra tankar och beslut helt förutsättningslöst, så får vi hänskjuta resten sedan till Gud själv.

För att komma till slutet med mina funderingar om Guds absoluta rättfärdighet så tänkte jag på vad det står om den slutliga domen inför Guds tron... om böcker som öppnades och där allt vad vi människor gjort eller inte gjort under vårt jordeliv kom-mer fram i ljuset och blir bedömt (Upp 20:12-13). Dessutom står det om en annan bok som heter ”Livets Bok”.
Om Livets Bok står det: ”Om någon icke fanns skriven i Livets Bok, så blev han kastad i den brinnande sjön” (Upp 20:15). Och ingen ska heller komma in i det nya Jerusalem som inte är skriven i Livets Bok - Lammets bok. (Upp 20:27). Det kommer alltså att bli en ny himmel, en ny jord och ett nytt Jerusalem - där rättfärdighet bor.

MUSIK

Den här tidsåldern går mot sitt slut... och då menar jag inte något årsskifte eller lik-nande utan den tid av nåd som Gud i sin räddningsplan för mänskligheten stakat ut. Scenariot är så oerhört stort och omfattande så det är - åtminstone för en människa som jag - omöjligt att fatta eller förstå. Men som väl är har Gud aldrig begärt att du eller jag ska förstå Hans planer. Bara att vi hundraprocentigt ska lita på Honom, på hans ord och gå Hans vägar.

Vi får aldrig glömma att Gud gör det omöjliga. Det vill säga det som för oss männi-skor är ‘omöjligt’. För Gud finns det inga begränsningar av något slag. Det var därför Guds räddnings- och frälsningsplan kunde sättas i verket utan att någon kritik någon-sin kan riktas mot den. Genom tron på Jesus Kristus, Guds Son, som föddes in i vår värld kan människan räddas undan syndens välde. Eftersom Jesus var både sann människa och sann Gud på en och samma gång, var det möjligt. Något liknande hade aldrig hänt förut i universums historia, men det betyder ingenting i samman-hanget. För Gud finns det alltid ett oändligt antal utvägar och problemlösningar. Alla unika i sitt slag! Förtrösta på Herren Gud, av hela ditt hjärta!

Dagens minnesord: ”Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet…” (1Tim 6:12 – 1917)

MUSIK