En stilla stund

Är du den som skulle komma… (Matt 11:3 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden har alltid en klart kristen och evangelisk grundton om Jesus Kristus. Det betyder också för mig en solid grund för min vardagstro och evighetslängtan. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag önskar av hela mitt hjärta att du ger mig den insikt i ditt ord som du vet att jag så innerligt väl behöver, för att jag i min tur ska kunna förmedla det vidare på rätt sätt till någon lyssnare som väntar på din vägledning och hjälp. Amen.”

Jag antar att du liksom många andra, kanske ibland funderat över vem Jesus är eller var och varför jag talar så mycket om Honom. För det första kan jag tala om att du sannerligen inte är ensam om dina funderingar. Till och med Johannes Döparen undrade över samma sak. Johannes som var utsedd av Gud som en vägröjare för Jesus och var uppfylld av Guds Ande innan han ens var född... och som själv hade pekat på Jesus som ‘Guds Lamm’, döpt Honom i Jordan och sett Anden som en duva sänka sig ner över Jesus. Javisst hade Johannes Döparen fått vara med om mycket tillsammans med Jesus.
Men livets hårda verklighet tärde på Johannes och på hans innersta övertygelse. När han sitter där ensam i fängelset och får höra om Jesu gärningar så sänder han därför bud med sina egna lärjungar och låter dem fråga Jesus: ”Är du den som skulle komma, eller ska vi förbida någon annan?” (Matt 11:3). Levande Bibeln uttrycker samma fråga såhär: ”Är du verkligen den som vi väntar på, eller ska vi vänta på någon annan?” Finns det någon förklaring till den här frågan?

MUSIK

Om vi ser tillbaka lite på hur situationen var när Johannes lät ställa frågan till Jesus, så var ju läget oroligt och förvirrat med ockupationen under romarna. Men det var inte bara det romerska oket som var förvirrande. Själv tror jag att Johannes, precis som hans judiska bröder, hade låst sig fast vid profetian av profeten Natan. Man kände ju till de gamla profetiorna om att Gud skulle sända en kung till dem, på deras fader Davids tron, och att kungen samtidigt skulle vara deras Messias (som betyder ’Herrens Smorde’). Tankefelen man gjorde var att man dels inte kunde tänka sig en kung utan ett jordiskt rike och dels att man trodde att Kungen / Messias samtidigt skulle befria dem från romarna. Jag tror att Jesus förstod exakt vad Johannes Döparen tänkte och kände i sitt inre. Men Han sa inte ‘Snälla Johannes... kommer du inte ihåg hur det var när vi var tillsammans du och jag och du döpte mig i Jordan? Minns du inte det och har du glömt hur vi hade det då...?’
Nej, Jesus sa till dem som Johannes hade skickat till honom: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom om de under som ni har sett mig göra - om de blinda människor som jag har botat, de lama som nu kan gå utan hjälp, de spetälska som blivit friska, de döva som hör och de döda som uppväckts till liv igen, och berätta för honom, att jag förkunnar de goda nyheterna för de fattiga” (Matt 11:4-5 – Levande Bibeln).

MUSIK

Det Jesus lät Johannes veta var absolut vad hans ande och själ behövde få veta för att hans tvivel skulle blekna bort som ett moln för solen. I annat fall hade Jesus lämnat ett annat besked. Han berörde inte med en stavelse vilka felaktiga förvänt-ningar som judarna och kanske också Johannes smittats av i sitt innersta, om att Jesus skulle befria judarna från romarnas tyranni och herravälde.
Säg till Johannes sa Jesus: ”Lyckliga är de som inte tvivlar på mig!”

Att tvivla betyder ju inte att man lämnar det som man är tveksam till och funderar över. Det betyder såvitt jag förstår bara att man inte omedelbart accepterar det som ligger framför en utan prövar det hela på olika sätt.
När Jesus var född i Betlehem, i Judéen, så uppenbarade sig en Guds ängel i drömmen för Josef och talade om för honom att han och Maria med Jesusbarnet måste fly till Egypten, eftersom Herodes var rädd att få konkurrens om sin kungatron och därför ville döda Jesus. När Herodes var död visade sig en ängel på nytt i en dröm för Josef och sa åt honom att ta de sina och flytta tillbaka till Israels land. Men när Josef fick höra att Herodes son, som hette Arkelaus, hade efterträtt sin far och regerade över Judéen, så vågade han inte flytta dit utan vägledd genom ytterligare en uppenbarelse i drömmen, så drog han bort och bosatte sig i Nasaret i Galiléen. På det sättet fullbordades också den gamla profetian om Jesus, att Han skulle kallas nasaré (i enlighet med det andra kapitlet i Matteus evangelium).

MUSIK

Många år senare, när Jesus på de sista dagen i lövhyddohögtiden i Jerusalem, ropade och sa: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger. Det sa Han om Anden...” så undrade några bland folket som hörde vad Jesus sa, om Han inte kunde vara ”Profeten” (med stort P) eller kanske rentav den ”Messias” som skrifterna också talade om. Hur rätt hade de inte, även om många tveksamt undrade.

Nikodemus, en av judarnas rådsherrar som sympatiserade med Jesus, hade ju tidigare besökt Jesus nattetid (eftersom han var rädd för judarna). Senare talade Nikodemus till försvar för Jesus, men översteprästerna och fariséerna var ilskna och sa till och med att ”detta folk, som inte känner lagen, det är förbannat.”  ”Rannsaka (skrifterna)” sa de till Nikodemus, ”så ska du finna, att ingen profet kommer från Galiléen” (Joh 7:37-39; 49; 52).  Men, just de som skulle känna till lagen och de heliga skrifterna, förde ju folket bakom ljuset, antingen medvetet eller av ren okunnighet. Jesus kom ju från Betlehem i Judéen, precis som de gamla skrifterna hade förutsagt. Att Han senare flyttat till Nasaret i Galileen hade fariséerna missat totalt. De hade alltså ‘rannsakat skrifterna’ men ändå kommit fel i sin uppfattning och övertygelse.
Jag kom också att tänka på ett bibelställe från profeten Malaki, i samband med uppmaningen till de troende att föra sitt fulla tionde till Herrens hus. Kanske fanns det de som var tveksamma till det, jag vet inte, men Gud säger ”pröva mig, så får ni se hur jag sedan blir” (Mal 3:10). Det är som om Gud ville säga till oss att ta första steget själva och sedan se hur Gud faktiskt blir.

MUSIK

”Rannsaka och se efter själv hur det står skrivet” sa fariséerna till de som var tvek-samma. Men Gud sa: ”Pröva mig” så får ni se sedan hur jag blir. Det är något annat - eller hur? Handfast och ingenting man själv bara bedömer så där i största allmänhet. Sådan är Gud! Trofast och mycket, mycket praktiskt handfast! ”Pröva mig” säger Herren, så får ni se hur jag sedan blir. Det är inget hymlande där inte, utan rakt på sak - utan krusiduller. Sådan tror jag att Gud är. Rak, fast och absolut i allt Han gör. Har Gud sagt en sak så blir det så. Visst vet jag också att Gud kan ångra sig över någonting som Han har bestämt, när Han antingen ser att människorna inte handlar efter hans vilja -utan det går snett- eller när Han ser att människorna gör bot och bättrar sig. Exempel på att det trots Guds godhet ändå kan bli fel och ‘gå snett’ på grund av oss människor, är att Gud ångrade att Han skapat människorna när Han såg att de alltid bara tänkte och gjorde det som var ont (1 Mos 6:5-6). Det andra exemplet jag kommer att tänka på är det som i bibeln berättas om profeten Jona och att Gud ångrade det onda som Han tänkt göra mot den stora staden Nineve och dess invånare, när Han såg att de vände om från sin onda väg (Jona 3:10).
I det ena sammanhanget så ångrade Gud sig -till straff- om man får uttrycka sig så. Jag menar att resultatet av människornas ondska blev att Gud sände syndafloden och utplånade allt levande på jorden  - utom Noa och hans familj, med de djur som Gud lät följa med Noa i arken.
I det andra fallet ångrade Gud sig och avvärjde det han hade tänkt göra, nämligen att omstörta den stora staden Nineve. Orsaken till Guds tanke på straff var i båda fallen densamma. Ondskan hade kommit upp inför Guds ansikte och följden kunde bara bli en, nämligen att det onda måste bort... alltså röjas undan på något sätt.

MUSIK

Guds vredes glöd måste släckas! Men det finns 2 vägar för att släcka Guds vrede. Den ena vägen är att utplåna ondskan genom att utplåna de onda människorna som bedriver ondskan. Den andra är att de onda människorna vänder om från sin onda väg och gör bättring. Eftersom Gud till sin natur är kärlek och alltid -om det finns den minsta möjlighet- vill vara barmhärtig och rädda människorna, så släcks Guds vrede när en människa gör bot och bättring och ändrar sig och sitt sätt att vara.
”Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, Herren, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva?”
Den som kommer till insikt och vänder om från sina överträdelser som han har begått får leva och ska inte dö. Det garanterar Gud och hans absoluta rättvisa och rättfärdighet. Bibelverserna som jag läst för dig handlar ju om Israels folk. Men till sist säger Gud: ”Jag har ju ingen lust till NÅGONS död.” Omvänd dig därför så får du leva. (Hes 18:29-32). De orden gäller oss alla om jag förstår det rätt, och inte bara Israels hus. Om vi alltså omvänder oss, från våra onda och syndiga vägar och vänder oss till Gud som bara vill vårt väl, så får vi leva i evighet. Hur går det till att omvända sig då? Jo, det går till så att man bestämmer sig för att man vill tro på Gud och på den som Han har sänt till vår räddning, nämligen sin Son, Jesus Kristus. När man bekänner Jesus som sin herre blir man frälst. (Rom 10: 9-10)

Dagens minnesord: ”Och detta är evigt liv, att de känner dig, den ende sanne Guden, och den Du har sänt, Jesus Kristus” (Joh 17:3).

MUSIK