En stilla stund

”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som han har gett oss” (Rom 5:5 – SFB).

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden ska handla om kärlek – alltså om Guds eviga kärlek och nåd. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp så att allt blir rätt - både tänkt och sagt.

”Gode Gud! Tack för att får fråga Dig till råds, dels om bibelordet och dels om hur det ska framföras så att blir till välsignelse, när den Helige Andes kraft lotsar fram det till någon lyssnares innersta. Amen.”

Jag börjar alltså med att läsa några bibelord för dig, om Guds kärlek till sitt Israel – hans egendomsfolk. Så här står det i 5 Mosebokens 4:e kapitel:
”Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han skall icke övergiva dig eller fördärva dig; Han skall icke förgäta det förbund Han har ingått med dina fäder och med ed bekräftat. Ty fråga framfarna tider, dem som har varit före dig från den dag, då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens ena ända till den andra, om någonsin något så stort som detta har skett eller om man har hört talas om något som är detta likt” /…/ ”om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt sig ut från ett annat folk” /…/ ”eftersom Han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem och själv med sin stora kraft förde dig ut ur Egypten --- därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat, att Herren är Gud uppe i himmelen och nere på jorden, Han och ingen annan” (5 Mos 4:31-32, 34, 37, 39 – 1917).

MUSIK

Om det övergivna Sions återupprättelse säger Herren:
”I min förtörnelses översvall dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger Herren din förlossare” (Jes 54:8 – 1917).

Om Israels frälsning i kommande dagar säger Herren:
”Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: ”Ja, med evig kärlek har jag älskat dig; därför låter jag min nåd förbliva över dig” (Jer 31:3 – 1917).

Om Sions konung säger Herren:
”Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle” (Sak 9:9 – 1917).

Hela Guds handlingssätt mot Israel bygger på KÄRLEK. En evig, oföränderlig och aldrig upphörande kärlek, hur än tiderna och folket självt växlar. Tvärt emot allt mänskligt förnuft älskar Herren Gud sitt folk. Han har hämtat ”ett folk åt sig ut från ett annat folk” och något liknande har aldrig hänt varken förr eller senare. Det är unikt!
HERREN, VÅR GUD, GÖR ALLTID DET SOM ÄR UNIKT!

Nu, några ord om Guds kärlek till oss personligen, genom Jesus Kristus.

MUSIK

Så här skriver aposteln Paulus till romarna:

”...ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, vilken har blivit oss given” (Rom 5:5 – 1917).
Den Helige Ande uppenbarar alltså Guds kärlek i Kristus för oss, för att i oss skapa ett svar på den. Inte för att vi är värda att älskas, utan för att Guds namn ska bli upp-höjt och ärat och för att Guds kärlek, nåd och barmhärtighet är utan gräns.
Psalmisten skriver ju i den 23:e psalmen: ”...Han vederkvicker min själ; Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull” (Ps 23:3 – 1917).

Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus.
”Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och Han sitter på Guds högra sida, Han manar ock gott för oss.
Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?”/…/ ”Nej, i allt detta vinner vi en härlig seger genom Honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom 8:34-35, 37-39 – 1917).

MUSIK

Jag tror att om och när Guds kärlek får flöda fritt igenom dig eller mig, som rena kanaler utan motstånd eller hinder, så kan Guds välsignelser också nå ut till våra medmänniskor på ett underbart sätt. Då är det inte heller någon svårighet att älska sin nästa - som sig själv, därför att det inte handlar inte någon egen prestation, utan om att ställa sig till förfogande för Guds kärleks ström - från Guds tron ut till männi-skornas vardag - och tillbaka som tacksägelse från ett glatt hjärta. Jag tror att det är så Gud menat att principen om välsignelse och tacksägelse ska fungera.

Det står ju skrivet:
”Sök Herren, medan han låter sig finnas; åkalla Honom, medan Han är nära.
Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till Herren, så skall Han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty Han skall beskära mycken förlåtelse. Se, mina tankar är icke era tankar, och era vägar är icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Ty lika-som regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att ha verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det” (Jes 55:6-11 – 1917).

Vad innebär då texten som jag läste om att ‘ordet som utgår ur min mun inte skall vända tillbaka till mig fåfängt utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det’?

MUSIK

Jag ska återge den liknelse som Jesus själv använde när Han skulle förklara hur ‘ordet om riket’ sås ut och tas emot på olika sätt. ‘Vad såningsmannen sår ut är ordet’ sa han (Mark 4:14 – 1917). Alltså Guds ord, som under den Helige Andes inspiration och ledning är uttryckt i bibeln. Jag läser sammanhanget ur den Levande Bibeln, som har ett lite enklare språk.
Så här står det: ”En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så. När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
(Förklaring: Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.)
Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden, men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
(Förklaring: Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje, men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.)
Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
(Förklaring: Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer* förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.)
Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
(Förklaring: Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.) (Matt 13:1-8, 19-23 – LB).

*) Anm: uttrycket ‘vardagens bekymmer’ i den här bibeln, har översatts med orden ‘tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse’ i 1917 års bibelöversättning.

MUSIK

Guds avsikt med Ordet är alltså att den människa som lyssnar, tar emot det, förstår det och låter Ordet växa i sitt eget hjärtas goda åkerjord, går sedan ut och sår det vidare så att det blir ett vittnesbörd för många och för till och med hundra gånger så många andra människor, in i Guds rike.

Att ta emot Ordet (se Joh 1:1) betyder alltså att man i sitt hjärta tror på  budskapet om Jesus, Guds Son -vägen till Gud- och bekänner honom som sin Herre.
Hur är det med dig min vän som lyssnar nu? Har du tagit emot Guds Ord så att det kunnat växa och bära frukt i ditt eget liv? Har du sedan -i din tur- också sått ut det, till ett vittnesbörd för dina medmänniskor, om nåden, sanningen och förlåtelsen för all synd i namnet Jesus? Då har du fullgjort din uppgift och kommer att lysa som himla-valvets ljus, alltid och för evigt (Dan 12:3 – SFB).

Dagens minnesord: ”Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig…”(Jes 55:9 – SFB)

MUSIK