En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden bad jag om Guds ledning, som jag alltid gör, och ordet ‘förståndsvisshet’ kom då upp i mitt inre. Jag vet ju av erfarenhet att många människor inte vill tro på Gud, eftersom de inte ‘förstår’ varken honom, hans väsen, hans vilja eller varför han handlar så som han gör - eller om det nu är så att han låter bli att handla - åtminstone på det sätt om vi människor gärna skulle vilja att han gjorde. Men innan jag går vidare ska jag be än en gång om Guds vägledning och hjälp så allt blir rätt både tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med ett stort tack i mitt hjärta för att jag får lov att sträcka mig mot Dig i tro. Sträcka mig efter Din vägledning i bibelordet och Din hjälp med att förmedla budskapet om förlåtelse och frälsning på rätt sätt. Herre, jag ber att Du i dag låter någon lyssnare få del av Din välsignelse i sitt innersta. Amen.”

Apropå att förstå Guds handlande kan man ju undra varför vi inte kan låta Gud hand-la efter sin egen plan? Beror det på att vi inte har förtroende för honom och hans sätt att arbeta?

I Jobs bok kan vi ju läsa om hur Gud använde den rättfärdige Job som åskådnings-exempel på en grundmurad tro oavsett yttre omständigheter. Elihu, en av Jobs vänner säger till honom - eftersom Job hävdade att han var oskyldig:
”Gud är nämligen större än människor. Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?” (Job 33:13 – LB).

MUSIK

Till Job och hans andra vänner säger Elihu:
”Måste då Gud forma sin rättvisa efter er vilja? Måste han ändra hela universum så att det passar era nycker?” (Job 34:33 – LB).

Guds tanke om Jesus Kristus och allt det underbara som det förde med sig för mänskligheten, är ju grundvalen för den kristna tron och rättstanken som hela vårt svenska samhälle är uppbyggt på.
Allt detta kom till oss utifrån - från början från judendomen. I sitt samtal med den samaritiska kvinnan vid Jakobs brunn, säger Jesus: ”Ni tillber vad ni inte känner, vi tillber vad vi känner - ty frälsningen kommer från judarna” (Joh 4:22 – 1917).

När det gäller den förståndsvisshet som jag började med att tala om, skriver aposteln Paulus till de kristna i Kolosse: ”Jag vill nämligen, att ni ska veta, vilken kamp jag har att utstå för er och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som inte person-ligen har sett mitt ansikte. Ty jag önskar att deras hjärtan skall få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och kommer till en full förståndsvisshets hela rike-dom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i Honom finns visdomens och kunskapens alla skatter fördolda. Detta säger jag för att ingen skall bedra er med skenfagert tal” (Kol 2:1-4 – 1917).

MUSIK

Den Levande Bibeln uttrycker den senaste bibelversen jag läste så här:
”Jag skulle önska att ni bara visste hur mycket jag har kämpat i bön för er och för församlingen i Laodikeia. Ja, jag har också bett för alla andra vänner som ännu inte känner mig personligen. Jag har bett att Gud ska ge er glädje och uppmuntran, en gemenskap full av kärlek och att ni ska förstå vilken möjlighet Gud har gett oss för att vi ska få del av den djupa visdom och kunskap som finns i Kristus. I Honom finns nämligen all vishet och kunskap gömd. Jag berättar detta så att ingen ska kunna lura er att tro något annat.” (Kol 2:1-4 – LB).

I Kristus har alltså människan allt vad hon behöver, men alla ser det inte. Det är dolt för de likgiltiga och självgoda, men det är uppenbart för de små och ödmjuka.
Kristus kallas också Guds kraft och Guds visdom. (1 Kor 1:24 – 1917).

Det kristna livet börjar med att man personligen tar emot Jesus Kristus. Det är inte frågan om en vidare utveckling av mänsklig godhet, utan om ett konkret ingripande av Gud, genom den Helige Ande – som väcker hennes ande till nytt liv. Det är väckelsens budskap!

Att ta emot Jesus är att tro på Honom, och att tro på Honom är att ta emot Honom.
En människas själ tar inte bara emot vittnesbördet OM Jesus Kristus. Nej, den tar emot Honom själv, eftersom den inte får någon frid bara genom en abstrakt sanning utan i en person, som själen har en intim gemenskap med - inte heller i kärleken som en morallag - utan i en person som själv är kärleken.

MUSIK

Efter det här första mottagandet av Jesus följer vandringen ”i honom” genom att vara ett med honom - sammanvuxen med honom - och inympad i det äkta olivträdet.
Detta betyder att man räknar med honom i allt. Vandringen betyder en fullständig överlåtelse och invigning åt honom som tagit plats på hjärtats tron och är Herre där.

Ett sådant djupt Kristusförhållande påverkar givetvis vårt personliga uppträdande i allmänhet, men inte bara det, utan är också en stegvis karaktärsdaning -en helgelse- till likhet med Jesus Kristus. Tyvärr är vägen dit är ofta lång. Inte därför att den treenige Guden lägger några som helst hinder i vägen, utan därför att vi människor har så förtvivlat mycket ‘felaktigt bagage’ och tankegods som vi släpar på och som måste arbetas bort steg för steg, alltefter som vi kommer till insikt om oss själva och Guds väg för oss. Egentligen får det ta hur lång tid som helst, eftersom det ska göras så grundligt att det inte bara håller fram till himlens port, utan blir en grundval att bygga på igenom hela evigheten. Jesus kräver inte av oss att vi, som ett resultat av vår vandring tillsammans med Honom, ska lämna den livsglädje som Gud har gett oss, men han vill att vi förnekar oss själva och våra egna begär.

Jesus sa:
”Om någon vill efterfölja mig, så skall han försaka sig själv och ta sitt kors på sig; SÅ följe han mig. Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” (Matt 16:24-26 – 1917).

Jesus lär oss alltså här att, den som väljer att försaka sitt liv för Honom, ska vinna det. Genom att ställa oss till hans totala förfogande blir det alltså ett välsignat liv både för den som försakar det, och för den som den kristne i sin tur bär ut Guds välsignelser till.

MUSIK
  
Det här med att mista sitt liv kan ju förefalla väldigt drastiskt. Egentligen är det precis tvärtom eftersom det gäller att förlora ‘ett lägre liv’ och vinna ‘ett högre.’ Korset är ett sätt att dö, men för Jesus Kristus och den som vill följa honom, betyder det livets väg - genom döden.
Genom att ge sitt fysiska, timliga, liv till Kristus, vinner man alltså sitt andliga, eviga liv. Tvärtom så förlorar man det, om man på ett själviskt sätt försöker att behålla det.

Vi ska älska Gud mer än vi älskar något annat och med all den kärlek vi har. Det betyder också att vi ska vara villiga att lämna det som Gud ber oss att försaka.
Vad är det då Jesus talar om, som Han vill att vi ska göra?
Han sa: ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd” (Matt 22:37 – 1917).

I det här sammanhanget talar ju Jesus om att älska Herren Gud som ‘det yppersta och förnämsta budet’ och ‘ett som är detta likt’ är att älska sin nästa som sig själv.

‘Nästan’ är för Jesus var och en som behöver vår hjälp. Om budet att älska ‘sin nästa’ -enligt Jesu ord- är likt det förnämsta budet, att älska Herren Gud - så borde ju själviskheten var den största synden. Därför lär Skriften självförnekelse men inte självutplåning. Gud ser till motiven och inte till resultaten.

MUSIK

Mot vår nästa ska vi handla så att Jesus Kristus på domens dag kan säga till oss:
”Kom, ni min Faders välsignade, och tag i besittning det rike som är tillrett åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig, och ni gav mig att äta; jag var törstig, och ni gav mig att dricka; jag var husvill, och ni gav mig härbärge; naken och ni klädde mig; jag var sjuk, och ni besökte mig; jag var i fängelse och ni kom till mig.” /…/
”Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:34-36, 40 – 1917).

Om jag har förstått det rätt, så betyder orden ‘Dessa mina minsta bröder’ alla de som har del med Jesus Kristus i hans lidande och bedrövelser.

Vilken grupp människor tillhör Du? Den gruppen som han säger ”Kom, ni min Faders välsignade...” till…
eller dem som han i stället säger ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.” Den frågan kan du ta ställning till under din livstid här på jorden. Sedan är det för sent.

Gud vill inte att någon enda människa ska gå förlorad och helvetets pina har aldrig varit avsedd för en enda människa. Men om du INTE VILL TRO på Jesus och gå på den väg som han har stakat ut, vad tycker du då att Gud ska göra? Ska han tvinga dig in i sitt rike? Nej, Gud tvingar ingen, varken till det ena eller det andra.
Men OM du vill komma frivilligt och tror på hans Son, Jesus Kristus, så tar han emot dig precis som du är, utan något krav på motprestation från din sida.

Dagens minnesord: ”Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den välbehagliga tiden, se, nu är frälsningens dag” (2 Kor 6:2 – 1917).

MUSIK