En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag hoppas att du vill va med mig i en fördjupning av bibelordet, och några tankar om den gåva som Gud gett åt den som tror på Jesus Kristus - nämligen att profetera i Hans namn. Men för att allt ska bli korrekt tänkt, förstått och kommenterat, så vill jag börja med att be om den Helige Andes ledning i alla detaljer.

”Gode Gud, jag tackar Dig för att jag får komma inför Dig och be om hjälp, stöd och vägledning genom Din Helige Ande, inför den här stunden. Hjälp oss alla att ta ytterligare ett steg på trons väg – i Dina fotspår. Amen.”

Utgångspunkten för min tankegång inför den här stunden är en bibelvers i Paulus brev till de på Jesus troende - i Rom.

Jag läser alltså bibelns ord från Paulus brev till romarna, det 12:e kapitlet och med början från den 7:e versen. Först ur Svenska Folkbibeln och sedan läser jag ur den äldre översättningen - från 1917 – och till sist ur Bibel 2000. Så här står det:

”Vi har olika gåvor alltefter den NÅD som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron” (Rom 12:7 SFB).

Och samma text från 1917 års bibelöversättning lyder så här: ”Vi har olika gåvor alltefter den NÅD, som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro” (Rom 12:7, 1917).

I den av våra svenska bibelöversättningar som heter ”Bibel 2000” har samma text den här översättningen: ”Vi har olika gåvor allt efter den NÅD vi har fått. Profetisk gåva i förhållande till vår tro…”

MUSIK

Alla de 3 översättningarna jag läste utgår från den NÅD vi har fått. Sedan talar de om samma sak, men är ändå olika. 1) Den första översättningen ”Att profetera i överensstämmelse med den kristna tron”, är i alla fall för mig, en självklarhet, åtminstone för den som bekänner Jesus Kristus som sin Herre.

2) Den andra översättningen: ”Att profetera efter måttet av sin tro”, är åtminstone i min tankegång, ett annat sätt att bestämma något om tron – förutom NÅDEN.

Handlar det om trons storlek hos den som behöver -och ber om- hjälp? Jag vet inte.

(Jesus visste det. När han talade med en hednisk officer om hans tjänare som var lam sa Han: ”I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro” Matt 8:10 SFB).

(Paulus visste det. I staden Lystra fanns en man som varit lam i sina fötter sedan han föddes. Han hörde Paulus predika om Jesus och när Paulus fäste ögonen på honom, ”såg han att mannen hade tro så att han kunde bli botad” står det i Apg 14:9 SFB).

MUSIK

Bibelordet förklarar inte hur Paulus kunde se att den lame mannen hade tro så att han kunde bli botad. Jag vet det inte heller, men jag tror att den Helige Ande inom Paulus, lät honom förnimma det och övertygade honom i hans inre.

Ytterligare ett exempel på vad den 2:a översättningens uttryck ”efter måttet av sin tro” kan betyda – bortom NÅDEN.

När apostlarna bad Jesus om ”mer tro” svarade Han: ”Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er” (Luk 17:6 SFB).

Varför jämför Jesus deras tro med det minsta av alla frön – senapskornet? Troligen därför att det räcker med det minsta tänkbara -av mänsklig tro.

Nu till en annan tanke än trons storlek eller styrka i texten ”efter måttet av er tro”.

Kanske menar Jesus den erfarenhet den som profeterar har av att tro på Guds under och övernaturliga ingripanden. Eller erfarenheten av att profetera.

Med det menar jag, den erfarenhet jag har av tidigare tros-steg eller den erfarenhet jag har av att profetera, som jag -i tron på en alltid trofast Gud- vågar bygga vidare på, steg för steg, därför att jag sedan tidigare vet att tron på Gud håller…

MUSIK

3) Nu till den 3:e textöversättningen av Rom 12:7, där det alltså står: ”profetisk gåva i förhållande till vår tro…”

Den profetiska gåvan antas alltså stå i någon sorts förhållande till vår tro. Och det behöver ju inte vara varken storleksmässigt eller erfarenhetsmässigt – utan kan lika väl vara en andlig gåva av nåd, genom tron, som Herren själv ”delar ut” efter sin vilja.

Aposteln Paulus skriver i sitt brev till de kristna i Rom: ”Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro, som Gud har tilldelat var och en” (Rom 12:3 1917).

Och till de kristna i Efesus skriver han: ”Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva” (Ef 4:7 1917).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det är Gud som genom Jesus Kristus tillmäter och tilldelar var och en, NÅD och TRO - och profetisk gåva i förhållande till vår tro. INTE i förhållande till vad VI kan prestera av tro, eller hur bra eller mycket vi tror, utan i förhållande till det mått av nåd och tro som Gud tilldelat åt oss – som alltid är ett fullt mått – om vi inte själva begränsat det, med vår otro.

” Ty i sin kärlek förutbestämde Han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag” skriver Paulus i sitt brev till efesierna (Ef 1:5 1917).

- och fortsätter i vers 9 och 10:

”Gud har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som Han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden” (Ef 1:9-10 SFB).

MUSIK

Guds vän -Mose- önskade att allt Herrens folk vore profeter.

Han säger (4 Mos 11:29): ”Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” (SFB).

När Herren Gud talar om sin vän Mose säger Han (4 Mos 12:6): ”Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig tillkänna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor…”

Paulus skriver till församlingen i Korint (1 Kor 6:17): ”Den som håller sig till Herren, han är en ande med Honom.” Och det är en oerhörd förmån, som åtminstone jag själv, på inga villkor vill vara utan.

Nu några erfarenheter av Guds uppenbarelser i syner, drömmar o likn. (egna och andras). Alltså några exempel som jag känner till:

1) Det var söndags-förmiddagsgudstjänst. Jag upplevde hur Guds Ande manade mig att gå fram till talarstolen och säga några ord till nån i samlingen. Det handlade om hur besvärligt det kunde va med barnen i söndagsskolan, som inte lyssnade, utan höll på med allting annat i stället. Jag talade om hur jag själv, en gång i tiden, gått i söndagsskolan, men kanske suttit mer under stolen än på den… till synes kanske ouppmärksam… men - konstigt nog - så hade det ändå gått in ett och annat i barnahjärtat – och ”här står jag nu”, sa jag. Jag har en hälsning till dig. Ge inte upp!

Efter gudstjänsten kommer det fram en dam och säger under tårar: ”Tack för det där du sa. Det var till mig – jag är söndagsskollärarinna. Det är så jobbigt med barnen i söndagsskolan så jag hade bestämt mig för att sluta, och aldrig mer gå dit och tala till dom. …Men nu ska jag fortsätta ändå”, sa hon!

2) Gud kan ju tala på många olika sätt. Nu ska jag tala om en dröm jag hade en gång, som fick betyda mycket i en mans liv. Det här hände under en av de årliga evangelistveckorna i Jönköping. På natten fick jag i en dröm mycket tydligt se en man som gick längs en gata i Jönköping. Jag upplevde också att jag skulle ta kontakt med honom, direkt på gatan, och tala med honom om Jesus. Dagen efter satt jag och åt lunch på ett ställe, men efter en stund upplevde jag i mitt inre att det var dags att gå. Alltså ut på gatan och jag började gå gatan framåt. Helt plötsligt får jag syn på mannen som jag sett i min dröm. Jag kände igen honom på klädseln. Jag gick fram till mannen och sa som det var, att jag tillfälligt var i Jönköping och att jag i en dröm sett honom och blivit manad att tala med honom om Jesus. Då började mannen gråta och berättade att han i 30 års tid bott tvärs över gatan, alltså mitt emot gamla pingstkyrkan i Jönköping, men aldrig satt sin fot därinne. Jag frågade honom om han ville att vi skulle be tillsammans och det ville han. Så vi gick in i närmaste hus, och där i trappuppgången, böjde vi två våra knän och bad till Jesus. Sedan gick vi ut igen. Våra vägar skildes och jag har aldrig sett honom mer. Jag var själv så tagen av min upplevelse så jag frågade honom aldrig om varken namn, adress eller telefon-nummer. Alltsammans påminner mycket om Filippus och den etiopiske hovmannen, som bibeln talar om i Apg 7:26 SFB. --- Sånt här sker alltså i vår tid om vi är öppna för vad Gud vill säga till oss och vill gå Hans ärenden.

MUSIK