En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

Vid ett tillfälle under Jesu vandring här på jorden, så kom en far till Honom med sin son som hade en stum ande. Mannen sa till Jesus: ”Om Du kan, så förbarma Dig över oss och hjälp oss!”

Jesus svarade och sa: ”Om Du KAN, säger du. ALLT FÖRMÅR DEN SOM TROR.”

De här orden av Jesus är utgångspunkten för mina tankar i dag. Och för att allt ska bli rätt, både tänkt och sagt, så behöver jag Guds vägledning genom den helige Ande och därför ska jag be om det nu.

”Gode Gud! Du som ensam är god och barmhärtig mot alla som åkallar Ditt namn. Du vet att jag i mig själv saknar varje möjlighet att förmedla ordet som Du har tänkt Dig, om Du inte vägleder mig och styr mina tankar genom Din helige Ande. Min högsta önskan är att förhärliga Din Son, Jesus Kristus -Människosonen- vår medlare som sitter på Din högra sida i höjden. Jag ber om Din hjälp att tänka och tala på rätt sätt. Amen.”

Sammanhanget om den här situationen finner vi i Markus 9:e kapitel, där det står:

”Jesus sade strängt till den orene anden i pojken:

Du stumme och döve ande, JAG befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!”

MUSIK

Att Jesus gick omkring och hjälpte alla, som ville ha Hans hjälp, det vet vi från bibelns blad. I det här fallet med pojken som hade en stum ande i sig, var det kanske ändå något utöver det ’vanliga’ antar jag.

Mannen sa nämligen: ”Jag bad Dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.”

Längre fram i texten förklarar Jesus för lärjungarna varför de inte kunde driva ut den orene anden. Han sa: ”Detta slag kan endast drivas ut med bön.” (Mark 9:29 SFB).

I den äldre bibelöversättningen står det: ”Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.” (1917).

Bibelkommentarerna säger: ”Att detta slag av andebesatthet inte kunde upphävas utom genom bön och fasta, tyder på att lärjungarna inte hade vårdat sitt eget inre liv i tillräcklig grad.” Ja, kanske var det så.

När evangelisten Matteus relaterar den här händelsen (Matt 17:20) så svarar Jesus på frågan om varför lärjungarna inte kunde befria pojken: ”Därför att ni har så lite tro.” I den äldre översättningen står det: ”För er otros skull.” (1917).

Jag har ingen ytterligare kommentar utan lämnar frågan där.

En annan fråga som kommer upp inom mig är att mannen, alltså fadern, sa att pojken hade en stum ande (Mark 9:17), medan Jesus talar om en både stum och döv ande. Visste inte fadern att pojken var både stum och döv, eller förstod han det inte?

Jag vet inte och har inget svar. Huvudsaken är ju att pojken blev helt frisk eller hur?

MUSIK

Jag undrar över en hel del i det här sammanhanget. En sak är faderns svar när Jesus frågade honom: ”Hur länge har det varit så med honom?” Och fadern svarade: ”Sedan han var barn.” (Mark 9:21).

Min undran är, kan verkligen ett barn, som är renheten själv, ändå ha en oren ande i sig? Det var ju i alla fall vad fadern sa.

Hade barnet kanske blivit utsatt för någon form av besvärjelse eller förbannelse, med följden att en ond ande hade tagit ifrån pojken både hans talförmåga och hörsel?

Jag har inget svar på den här frågan.

När pojkens far sedan sa till Jesus: ”Om du kan, så förbarma Dig över oss och hjälp oss” så svarar Jesus: ”Om Du kan, säger du. Allt förmår den som tror.” Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” (Mark 9:24). Han förstod alltså att hans egen tro var svag men att den ändå hade betydelse i sammanhanget för det som eventuellt skulle ske.

Frågan är egentligen aldrig om Jesus kan, utan gäller alltid vår tro på Honom som ensam förmår och har all makt. Här är det alltså frågan om att erkänna Guds kraft och tro på Honom – och ingenting annat.

MUSIK

Jesus sa strängt till den orene anden: ”Du stumme och döve ande, JAG BEFALLER dig: Far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom.” (Mark 9:25 SFB).

Jesu ord vittnar om den makt som Han fått av Gud. Och när Jesus befallt anden att lämna pojken så gjorde den det, men mycket motvilligt. Det står nämligen att: ”Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp.”

Den orene anden ville alltså inte lämna sitt offer, men Jesu makt var större än djävulens. Hos Matteus 28:18 säger Han i den uppmaning som vi kallar ’missionsbefallningen’: ”Mig är given all makt i himlen och på jorden” (1917).

Vår tro som Guds barn sätts ofta på prov, och kanske behöver den det, för att vi ska växa till i vår tro. Att tro är ingenting som man i egen kraft presterar, eller tar som en medicin för att vara beredd om det skulle behövas.

Nej, tro är en tillit och förtröstan på Guds kraft (Hebr 11:1,6). Kanske är vi människor alltför begränsade i vårt eget tänkande av uttryck som ’oförmåga’, ’egen-prestation’ och vår vilja att ’förstå’ Guds vägar, för att kunna lämna allt i Guds hand.

Ändå har ju Gud aldrig begärt att vi ska förstå vad Han gör, bara att vi ska TRO och vandra vidare i Guds Nåd och den helige Andes kraft. (Ef 2:8-9).

Jesus talade ju också om tro som ett senapsfrö – det minsta av alla frön (Luk 17:6). Om vi hade det åtminstone, så skulle det vara tillräckligt, menade Han. Jag tror inte Jesus tog det som ett exempel bara därför att senapskornet är litet, utan mer för att det i sig har liv som kan växa och utvecklas, vilket t ex ett sandkorn ju inte har.

MUSIK

Att lära sig tro på Gud och växa till är ingenting som man klarar av på någon intensiv-kurs under en veckas ledighet. Personligen tror jag att det tar en människas livstid. Inte därför att vi har så svårt för att lära, utan mycket mer därför att Gud kanske har problem med vår brist på ödmjukhet och 100 %-iga tillit till Honom. Till en del är vi kanske också fångade i vårt förstånds begränsningar. Jag menar med det, att vi nog har extra svårt för att tro på det som är omöjligt för oss att förstå.

Jag tänker t. ex. på Noa och på Abraham och Sara.

Enligt min bedömning kunde Noa omöjligt förstå hur den stora arken skulle kunna flyta. Såvitt jag förstår fanns det inget vatten alls i närheten där en båt kunde sjösättas. Men det var ju inget problem för Gud – bara för oss människor. Gud kallade på vattnet när arken var färdigbyggd, och vattnet kom, både underifrån och från himmelen – i en mängd som dränkte hela jorden. Allt levande förgicks – utom de sjödjur som redan levde i vatten, antar jag. För Gud är ingenting omöjligt!

Abraham trodde att Gud kunde göra det till synes omöjliga, nämligen att ge honom och Sara en son på deras ålders höst, när båda för länge sedan, mänskligt sett, var absolut oförmögna att få några barn. Men Abrahams tro ledde till rättfärdighet i Guds ögon. Och när Sara hade fött Isak, så ledde Gud Abraham in i en så svår prövning så man undrar hur han kunde klara av det. Gud begärde ju att Abraham skulle offra Isak, sin ende son. Men Abraham stod orubbligt fast i sin tro på Guds allmakt, och därför lovade Gud honom också, att i honom skulle alla jordens folk bli välsignade, något som gick i uppfyllelse när Jesus av Davids hus och släkt föddes in i vår värld, led och dog för all världens synd och blev världens Frälsare för den som vill tro.

MUSIK

Jesus sa att vi som tror och följer Honom genom vår tro, ska i Hans namn och genom ordets förkunnelse göra ännu större tecken och under än vad Han själv gjorde under sin egen tid här på jorden.

Men det var ju inte undren och tecknen i sig själva som var mest framträdande i Jesu förkunnelse. I stället handlade det alltid om att Gud, Fadern, skulle bli förhärligad och att Hans namn skulle bli ärat, prisat och upphöjt över alla andra namn.

Jag tror att vi som lever nu, ska handla på precis samma sätt.

För Gud är ingenting omöjligt. Om Han vill att under och tecken ska ske, så sker det också. Legioner änglar lyder Hans befallningar och genom Hans ord kommer det till och skapas som inte finns, som om det redan funnes till. När Gud skapade världen sa Han: ”Varde ljus!” och det blev ljust. Inte på grund av någon sol eller måne som lyste, utan ljuset skapades därför att Gud sa så. Det behövs aldrig någon anledning som kan begripas av en mänsklig hjärna, för att Guds skapelseunder ska kunna bli till. Vi får bara se resultatet av Guds oändliga godhet och ta det till oss i den mån vi kan. På samma sätt som under och tecken sker i vår fysiska värld, sker de också på Guds befallning i den andliga världen. Att den är osynlig för oss, betyder ingenting för Gud. För Honom är allt lika verkligt, synligt och absolut fritt från problem.

Det enda stora problemet tror jag för Gud är att vi människor så ofta tillåter oss att tro mer på vårt eget förnuft och våra egna erfarenheter, än på Guds oändliga kraft och resurser. I det ögonblick som vi låter Gud bli Herre i allt, frigörs också kraft i våra liv.

MUSIK