En stilla stund

”Hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta” (1 Kor 12:7 – SFB).

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden kom jag att läsa några rader ur en bok som handlar om hur den kristna tron växer i många av Fjärran Österns länder.
Författaren avslutar med orden: ”Vi är i desperat behov av Andens livgivande vind. Låt oss därför överlåta oss åt Herren och hans Ande och be om sådan andekraft, att vi kan komma med liv där döden råder. Låt oss släppa den egna kontrollen och fångas av Andens vind! Herre, förnya oss och ge oss både nya och förnyade elds-vittnen! Tredje världens kristna visar vägen.” Men innan jag går vidare ska jag be om Guds Andes vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte med en tacksamhetens bön för allt rent och gott som Du står för. Herre, låt i dag Din Andes eld vara verksam så att kraft och välsignelse från Dig själv kommer oss till del. Jag ber att någon lyssnare ska få upp-leva att Du är nära och att Din barmhärtighet är densamma som förr. Amen.”

Det var ganska märkligt att jag fick ögonen på just den här boken och de där rader-na som jag citerade för dig. Märkligt därför att det är nämligen precis vad jag har bett om varje morgon sedan jag började arbeta med den här programserien. Därför känner jag hur mitt hjärta stämmer in så precis i bönen som de hängivna bedjarna ber: ”Släpp kontrollen över ditt eget liv, överlåt dig åt din Herre!”

MUSIK

Jag har så småningom insett att om det är någonting som jag kan och måste göra - om Guds Ande ska kunna ha någon som helst användning av mig - så är det att överlämna kontrollen helt och hållet över mitt liv, i tanke ord och handling, över hela min personlighet och hela mitt väsen - till Gud.
Jag ber därför om det och att få vara ett redskap i Guds hand, en kanal som Han kan använda för att Hans tankar, planer och välsignelser ska kunna förmedlas genom mig, och ut till mina medmänniskor i när och fjärran.

Om en kanal ska kunna användas maximalt så måste den vara ren och får inte heller ha någon beläggning eller bottensats av gammalt skräp som slammar upp och hind-rar. Den måste också vara slät och ha en sådan följsam utformning som underlättar ett fullt och fritt flöde.

Kan en människa bli sådan?

Ja, det kan hon! Inte i sig själv eller av någon egen förmåga, men om Guds Ande får förfoga helt fritt över henne, så är jag övertygad om att det är möjligt. Kanske är det en lång väg dit, men varje livsresa måste börja med ett första steg, för att sedan följas av nästa och nästa...


MUSIK

Profeten Hesekiel skriver:
”Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade.
Han sade till mig: ‘Du människobarn, kan de här benen få liv igen?’ Jag svarade: ‘Herre, Herre, du vet det.’ Då sade Han till mig: ‘Profetera över dessa ben  och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren” (Hes 37:1-6 – SFB).
På samma sätt tror jag att Guds Ande kan komma och ge liv till våra ‘förtorkade ben’, när de hör Herrens ord. Ett liv som pulserar -inte av mänsklig kraft och mänskliga initiativ- utan av Guds Ande och Hans kraft. Gamla förtorkade tankebyggnader och föreställningar om hur det ena eller det andra ska gå till, måste bort. När Guds Ande tar en total kontroll över oss, så kommer det kanske inte alls att ske på något sätt som vi tidigare varit med om. Vad mig själv anbelangar så får det ske på vilket sätt som helst, bara Gud håller i trådarna och Guds Ande har en total kontroll över alltsammans.
Jag tror personligen, att i samma ögonblick som vi låter Herren Gud totalt ta hand om oss, och föra oss samman till en enhet, under den Helige Andes inflytande, som de förtorkade benen i Hesekiels profetia, oavsett tidigare hemvist, då kommer Guds kraft att frigöras på ett sätt som vi aldrig tidigare har upplevt eller fått vara med om.

MUSIK

Aposteln Paulus förmanar de kristna i Efesus att bevara Andens enhet genom fridens band. Han menar att de ska leva i ödmjukhet och saktmod, och med tålamod, så att de har fördrag med varandra i kärlek, ”till dess att vi allasammans kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bli fullvuxna, intill Kristi fullhet” (Ef 4:12-13 – 1917).
Paulus menar här att Herren Jesus gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare, för Han ville göra alla dem som tror, skickliga till att utföra sin tjänst, var och en. Alltså tjänsten att på olika sätt, men ändå gemensamt, bygga upp Kristi kropp, det vill säga Guds församling.
Andens enhet och enheten i tron är två olika saker. Jag tror att Andens enhet redan finns, men däremot har vi inte nått fram till enheten i tron än. Den ser olika ut för olika betraktare, förkunnare och församlingar. Det är ju därför det också finns olika uppfattningar och, i och med det, också olika kristna gemenskaper, vilket förstås verkar förvirrande för icke-troende, även om det kanske inte har så stor betydelse som vi ibland tror – när allt kommer omkring.
När Paulus efter sin första missionsresa kommer tillbaka till Antiokia, säger han att Gud under gångna tiders släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar men att Gud nu öppnat en dörr till tro för hedningarna (Apg 14:16, 27 – 1917). En tro som ÄR gemensam för hedningarna men som de har olika syn på. Jesus är densamme men tron är ändå inte enhetlig. Men ‘Anden är en och densamme’, säger Paulus, när han talar om de andliga nådegåvorna, tjänsterna och kraftgärningarna. ‘Gud är också en och densamme, Han som verkar allt i alla.’ (1 Kor 12:4-6 – 1917).

MUSIK

För att kunna växa till i Kristus, så måste man förbli i ett rätt förhållande till Honom.
Det är lika naturligt som att ett träd, som du planterat, måste förbli i den goda jord som du med stor omsorg planterade trädet i, för att kunna växa till. Det rätta för-hållandet är att du måste se till trädet, skydda det mot angrepp, vattna det så det inte torkar ut och sköta om det på bästa sätt. Om du i stället gräver upp det då och då, för att se hur rötterna utvecklas eller av någon annan anledning, så blir det inte mycket av med någon tillväxt – eller hur? (Ef 4:15-16 – 1917).
Jesus undervisade lärjungarna om att vandra i tro - dvs i beroende av Gud, Fadern, och Honom själv, som varande ett med Fadern. I Kristus når Guds kärlek människor-na (Joh 17:23 – 1917). Tron är alltså en förtröstan på Guds nåd i Jesus Kristus, hans gudomliga makt att hjälpa, och hans mål att förverkliga och fullborda Guds fräls-ningsplan. (Matt 9:6, 22, 29, 35 – 1917).

”Var inte rädd. Tro endast” sa Jesus till synagogföreståndaren, när hans dotter hade dött och man sa till honom att han inte skulle besvära Mästaren mer. Men Jesus gick med hem till synagogföreståndarens hus och uppväckte hans dotter igen från de döda. (Mark 5:36 – SFB).
Till synderskan i fariséen Simons hus sa Jesus: ”Dina synder är dig förlåtna. /…/ Din tro har frälst dig. Gå i frid” (Luk 7:48, 50 – 1917).
Jag tror inte att kvinnan fick förlåtelse för sina synder därför att hon grät vid Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, eller därför att hon smorde Hans fötter med den smörjelse hon hade med sig. Nej, men hon fick förlåtelse för den kärlek hon visade mot Jesus. Till Simon sa Jesus: ”Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder är henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får lite förlåtet han älskar också lite” (Luk 7:45 – 1917).

MUSIK

Tron i sig själv, bara som en plikt att hålla buden, följa goda vanor och dygder, och göra goda gärningar, kvalificerar ingen till rättfärdighet och frälsning. Med stöd i Mose lag (3 Mos 18:5) försökte redan fariséerna på Jesu tid en egen rättfärdighet på gärningarnas väg - och många människor i våra dagar gör tyvärr samma misstag. Den frälsande tron däremot, förutsätter hjärtats oskrymtade tro på den uppståndne Kristus, i kärlek till Honom som den Herre man dagligen överlåter sig själv och sitt allt till - och en bekännelse av Honom inför sina medmänniskor. (Rom 10:9-10). Dag för dag och steg för steg, får vi sedan ”arbeta på vår frälsning” (Fil 2:12) och växa till, med målsättningen att bli mer och mer lika Honom, Jesus Kristus, ”och så bli fullvuxna, intill Kristi fullhet.” (Ef 4:13 – 1917).

Vi är inga färdiga utställningsföremål någon av oss, utan får i tacksamhet till Gud varje dag bli bearbetade i ‘hans verkstad’ och vägledda vidare i tron på och kunskapen om vår Herre. Du får också vara med!

Dagens minnesord: ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus” (Fil 4:6-7 – SFB).

MUSIK