En stilla stund

1 Pet 1:20

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Bibeltexten som har kommit upp för mig för den här stunden, är hämtad från 1 Pet 1:20 och handlar om att vi ’lydnadens barn’ ska sätta vårt hopp till Jesus Kristus och vandra här i gudsfruktan under vår tid som främlingar i världen. Men innan vi går vidare på trons väg ska jag be om Guds Andes vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig för att utbe mig din nåd, vägledning och hjälp så att jag rätt kan förstå hur budskapet om dig, i det här sammanhanget, ska förmedlas.

Tack, Helige Ande, för att du alltid står mig bi och är min Hjälpare när det gäller att peka på Jesus – trons hövding och fullkomnare. Amen.”

Att Jesus är till av evighet, förstår man om man t ex läser Rom 16:25 eller Hebr 1:1ff.

men vad det betyder att ”han var utsedd” får jag klart för mig först när jag läser texten och fotnoten i ’Handbok för Livet’ (HfL) där det står så här:

”Gud utvalde honom (Jesus) till detta långt innan världen skapades, men det är först nu i dessa sista dagar, som hans frälsningsplan står klar för er” (1 Pet 1:20 – HfL).

I den förklarande fotnoten står det:

”Jesu offer för vår synd var ingen nödlösning eller något som Gud bestämde sig för sedan Satan fått makt över skapelsen. Planen fanns hos den Allvetande och Evige Guden innan världen skapades. Alltså var Mose Lag inget misstag, utan både lagen och evangeliet om Jesus Kristus ingår i Guds eviga plan.”

MUSIK

För de judekristna och Messias-troende måste det ha varit en glädjande ’lösning’ på deras eventuella tvekan om ’lagen’ eller ’nåden’ var den rätta vägen till Gud, när de fick veta att båda ingår i Guds eviga frälsningsplan. Den hätska oppositionen mot ”den vägen” som fortfarande idag, vilar på Abrahams tro och Mose Lag, mister ju då sin udd eftersom lagens uppgift först och främst dels var att ge en legal status åt Israel och etablera folket som Guds folk – och dels markera att Herren var deras Gud, vilket INTE lagen lyckades med (på grund av människans syndfullhet) – men som nåden garanterar.

Slutfrälsningens verklighet beror främst på Jesu offer när han gav sitt liv och därmed betalade full lösen för dina och mina synder. Utan det syndoffret hade frälsningen i Jesus varit omöjlig. Tron på att Gud uppväckte Jesus från de döda, och att han därför lever, leder till rättfärdighet. Bekännelsen av Jesus som Herre leder till frälsning, står det (Rom 10:9-10).

Alla människor erbjuds av Gud att tro. Alla synder är förlåtna – det är bara din och min tro på den Sanningen i Jesus Kristus som avgör var vi ska tillbringa evigheten.

MUSIK

Hebréerbrevets författare skriver i sina slutord till omvända judar:

”Eftersom vi har ett rike som ingen kan förstöra, bör vi glädja Gud genom att tjäna honom med tacksamhet och göra hans vilja med helig fruktan och med respekt.

För vår Gud är en förintande eld” (Hebr 12:28-29 – HfL). Det är en trons lydnad till judarna som först fick budskapet om Guds frälsning. ”Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren” står det (Luk 2:11 – SFB).

Paulus sluthälsning till romarna är i stället riktad till hedningarna. Han skriver:

”Men honom som förmår styrka er, enligt det evangelium jag förkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu avslöjade hemlighet som förut under evärdliga tider har varit outtalad, men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den evige Gudens befallning, blivit, med stöd av profetiska skrifter, kungjord bland alla hedningar, för att bland dem upprätta trons lydnad – honom, den ende vise Guden, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter” (Rom 16:25-27 – 1917).

Som ’hedning’ i judarnas ögon, kan man kanske förledas att tro att den judiska tron var lättköpt och bekväm. Men det var den inte, trots att den var utformad av Gud själv, och den bästa tänkbara religionen med uttryck för äkta tillbedjan och överlåtel-se. Genom buden, ceremonierna och profeterna blev Guds löften förkunnade och vägen till förlåtelse och frälsning uppenbarad, intill Johannes Döparen, där den tradi-tionella judendomen -grundad på lagen- har sitt slut. Så kom Jesus Kristus, Messias, som uppfyllde lagen och profeterna och segrade över synden och döden - med ett evigt liv som Guds gåva till den som tror på honom.

Men trots att judarna alltså under århundraden hade väntat och sökt sin Messias, så var han inte uppenbar för dem när han kom, eftersom de till synes var ’fångade’ i sitt lag-tänkande och genom sin religionsutövning ’låsta’ vid att iaktta inte bara lagens bud utan också alla de äldstes stadgar och ceremonier. Deras sinnen var förstocka-de eftersom Gud förstockar den som själv förhärdar sig MOT honom.

MUSIK

För en troende jude var det inte lätt att acceptera varken Jesus eller hans budskap,

trots att han på många ställen finns omtalad i skrifterna och profeterna, något som Jesus -efter sin uppståndelse från de döda- uttydde bland annat för de båda ’Emmaus-vandrarna’.

I vår bibel finns Jesus dolt omtalad redan i 1 Mos 3:15, där Gud säger till ormen i Edens lustgård: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. HAN skall krossa ditt huvud och du skall hugga HONOM i hälen.”

I vår svenska bibelöversättning finns Gud med redan på bibelns första rad där det står: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord,” medan det ordagrant (enligt fotnot till texten 1 Mos 1:1 - SFB) egentligen skulle stå ’himlarna och jorden,’ vilket översättningarna ’New King James Version’ och ’New International Version’ återger. (Dock inte den svenska ’Bibel 2000.’) Enligt en hebreisk konkordans förekommer Gudsnamnet ’Adonai’ (alltså Herren Gud) första gången i 1 Mos 2:4, men som kod har man funnit det redan i 1 Mos 1:1-2. Ja, Gud väljer själv att uppenbara sig på olika sätt, för olika människor, efter deras förmåga att förstå och ta till sig hans budskap.

MUSIK

Texten i Hebréerbrevet visar hur unikt och överlägset det Nya Förbundet är över det Gamla. Brevets budskap är ju att den kristna tron är överlägsen judendomen, efter-som Jesus i sig själv garanterar en fullständig frälsning. I sin maning till oss att därför vara uthålliga i vår tro, jämför författaren det gamla och det nya Gudsförbundet och skriver:

”Ni (hedningar) har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den (Israels folk) bad att få slippa höra mer. Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas” (2 Mos 19:12-13 – SFB). ”Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver. Nej, ni (hedningar) har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en för-samling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det Nya Förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet (bestänkelseblodet) som talar starkare än Abels blod. Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de (alltså judarna) kunde komma undan när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi (hednakristna) kunna det, om vi vänder oss bort från honom (Gud) som varnar oss från himlen” (Hebr 12:18-25 – SFB).

MUSIK

När Gudsordet går ut från Guds tron då händer det saker. Om den Helige Ande får verka fritt i våra hjärtan och vi inte ställer oss själva i vägen, då blir det storstädning med räfst och rättarting i hjärtats dunkla innandöme, bland all ljumhet, allt högmod, all egenrättfärdighet och all stolthet. Och när Gud städar och låter skurborsten gå ordentligt, ’då rinner skurvattnet ut genom ögonen’ som någon sa.

”Ty Guds Ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det (åt)skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr 4:12 – SFB).

Då blir det inte bara sådär lagom godtagbart rent, och synligt utåt för våra medmänni-skor, utan det blir en inre styrka, frimodighet och kraft - en innerlig glädje, frid och himmelsk atmosfär - som i renhet aldrig kan överträffas. Den strålar ut genom hela personligheten. Det är vad Gudsordet leder till i den Helige Andes kraft när det tas emot i ett människohjärta, och blir välsignat av honom som är A och O - början och slutet - skapelsens och återlösningens upphovsman.

”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige” står det (Upp 1:8). Johannes skriver i sitt 17:e kapitel: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus” (Joh 17:3 – SFB). Och Paulus skriver till oss alla: ”Ingen som tror på honom skall stå där med skam” (Rom 10:11, Jes 28:16). Allt detta därför att Han -JESUS- var utsedd redan före världens skapelse, till allas vår frälsning och räddning. Amen.

MUSIK