En stilla stund

Kol 4:2

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När Paulus skriver till de troende i Kolosse och uppmanar dem att vara uthålliga i bönen, så skriver han i det 4:e kapitlets 3:e vers: ”Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet så att vi kan predika Kristi hemlighet…” Men innan jag går vidare ska jag be om vägledning.

”Gode Gud! Helige Fader! Du som har skapat himmel och jord och allt som finns där. Jag kommer inför dig med en bön om Din hjälp och vägledning genom den Helige Ande, så att ditt budskap blir rätt framfört. Jag ber också om att ordet ska följas av den kraft och välsignelse som Du ensam vet att vi behöver så väl. Amen.”

Som du ser av brevet till de troende i Kolosse, så ber Paulus om deras förböner att Gud ska öppna en dörr för ordet – inte för Paulus. Det handlar alltså inte om att han ska få framgång i sitt arbete eller med sin predikan, utan om att GUDS ORD ska få framgång och ingång i hans lyssnares hjärtan.

Vid den tiden när översteprästen och hans anhängare i Stora rådet i Jerusalem, lät gripa apostlarna och piska dem, så förbjöd man dem också att undervisa i namnet Jesus, men Petrus och apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändel-se och syndernas förlåtelse åt Israel. Vi är vittnen till detta, vi och den Helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom” (Apg 5:29-32 – SFB).

MUSIK

Lärjungarnas antal i Jerusalem ökade och man utsåg 7 församlingstjänare som skulle göra tjänst vid borden där man bland annat delade ut mat åt församlingens änkor. Man valde då ut Stefanus, Filippus och några till som man förde fram inför apostlar-na, som bad och lade händerna på dem. ”Och Guds Ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt” står det (Apg 6:7 – SFB).

Evangeliet -budskapet om Guds frälsning till människorna- bär i sig Sanningen om Guds Nåd och välsignelse. Genom Guds kraft får det med hjärtats tro ingång och framgång när det bärs fram i bön. Kanske undrar vi ibland varför inte Gudsordet med den Helige Andes kraft får en ännu större framgång bland människorna, och av de citerade bilorden att döma beror det på att vi inte är tillräckligt ”uthålliga i bönen, vakar och ber under tacksägelse” som det står.

Om du och jag verkligen är hängivna och intresserade av att frälsningens budskap ska nå ut till flera, måste vi alltså gå in för det i uthållig bön under tacksägelse. Vi måste också engagera oss mer och gemensamt arbeta för evangeliets spridning på de olika sätt som vi kan, med de möjligheter vi har. På den yttersta dagen kommer du och jag att få svara för vad vi gjorde med de möjligheter som vi fick i livet. Men du kommer aldrig att behöva svara för något som det var min uppgift att göra – och vice versa. Gud är ALLTID rättvis in i minsta detalj. Det är min absoluta övertygelse.

MUSIK

Jag tillhör de människor som tror att Gud har skapat oss precis som vi är, därför att hans avsikter bäst kan bli genomförda då. Själva har vi kanske en helt annan bild av vad vi förmår eller duger till, men jag tror inte att det är det Gud menar. Han är inte beroende av vår duglighet eller förmåga. Det enda han är beroende av är VÅR VILJA att stå till hans förfogande – sedan gör han oss skickliga på det ena eller det andra, om det behövs, men för det mesta tror jag bara att vi ska vara som vi är, där Gud har placerat oss, för att hjälpa och vägleda våra medmänniskor till en gemenskap med honom, efter den förmåga vi har eller får och i de situationer som Gud leder oss in i.

Det är troheten och barmhärtigheten Gud bryr sig om, och inte vår förmåga eller de resultat som våra ansträngningar eventuellt leder fram till. Vi är Guds förvaltare och hos en sådan väntar man sig framförallt trohet och pålitlighet.

I sitt första brev till de troende i Korint skriver Paulus: ”Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud” (1 Kor 4:1-5 – SFB).

Jag vet inte hur du har det som lyssnar nu, men jag blir ofta så besviken på mig själv när jag -av någon anledning- försöker att rannsaka mitt liv och värdera vad jag gjort eller inte gjort. Är det i Guds ljus eller är det kanske i min egenrättfärdighets ljus, som jag så gärna vill se någonting gott eller bra - som kan tillfredsställa min självkänsla? Eftersom jag så ofta blir besviken när jag märker att jag inte nått upp till det ideal eller den nivå av andlighet eller medmänsklig godhet, som jag strävat efter, så är det kanske dags att jag i stället frågar mig om det överhuvudtaget är min egen uppgift att försöka göra någon sådan bedömning? Tillkommer inte det i första hand min skapare eller kanske, i någon mån, mina medmänniskor som -åtminstone utifrån- kan bedöma det som är för ögonen, även om mitt hjärtas tankar och avsikter är dolda för dem.

MUSIK

Varför sätter vi så ofta upp mänskliga ideal som vi sedan strävar efter att följa i stället för att göra det vi kan för att följa i Jesu fotspår, han som är ödmjuk i hjärtat?

I sitt brev till de troende i Kolosse skriver Paulus så här:

”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avguda-dyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare” (Kol 3:1-10 – SFB).

MUSIK

Vi vet ju att Jesus Kristus är den grund som vår kristna tro vilar på. Till Guds försam-ling i Korint skriver Paulus: ”Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus” (1 Kor 3:11 – SFB).

Varför skriver Paulus det här till synes självklara? Jo, det gör han för att ingen ska få för sig att försöka börja bygga det andliga byggnadsverket på någon annan grund än den som redan är lagd. Varken goda gärningar eller andra idéer om den kristna tron duger inför Guds ögon. Godhet, ärlighet och hederlighet är fina egenskaper, men kan aldrig ersätta förlåtelse av synd och borttagande av skuld.

Att vara mänsklig, eller human, är ju ett fint drag, men i förlängningen av filosofins humanistiska tankekonstruktion, placeras då människan på den plats där teologin placerar Gud, dvs som alltings centrum och utgångspunkt. I och med det faller hela grunden för människans medvetande om synd och skuld i hennes relation till Gud som Skaparen och hans Son Jesus Kristus som mänsklighetens Frälsare.

Den inre tomhet som visar sig när människan själv försöker lösa sina andliga behov utan Gud, vill många ”hjälpa” henne att fylla. Till exempel uppmuntras den sökande inom New Age (Nya Tidsåldern) att få kontakt med sina ”andliga vägvisare” som man menar kan leda till att hon då blir upplyst och medveten. Jag skulle vilja säga att det enda hon blir upplyst och medveten om är sin egen oförmåga, eftersom hon då är inne och klampar på Guds område. Och hos honom finns det inte någon plats för Satans lögner, mörker och ockultism.

MUSIK

Om de falska vägvisarna skriver Paulus: ”Sådana som de är falska apostlar, oheder-liga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare (demonerna) uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar” (2 Kor 11:13-15 – SFB).

Och det slutet som de förtjänar och om Kristi seger över Satan skriver Johannes: ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid” (Upp 20:1-3 – SFB).

”Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter” (Upp 20:10).

Men du och jag som har fäst vår tro på Jesus, Guds Son, vi går in i det eviga livet, i en gemenskap med Gud som han har berett för alla som vill tro på honom. Amen.

MUSIK