En stilla stund

1 Kor 10:31

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden vilar på bakgrundstexten från 1 Kor 10:31, som handlar om Paulus uppmaning till försam-lingen i Korint att alltid göra allt till Guds ära. Men för att det ska bli rätt, både tänkt och förmedlat, ska jag börja med att be om Guds hjälp och vägledning.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om din hjälp och vägledning i ordet, så att det blir rätt förstått och så att ditt budskap blir riktigt framfört. Amen.”

Aposteln Paulus talar i den här texten om ’samvetets frihet’ och säger:

”Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet men allt bygger inte upp. Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres./…/ Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta” (1 Kor 10:23-24, 29-33 – SFB).

Vad är det Paulus säger egentligen? Jo, han säger att du och jag ska inte göra någonting som väcker anstöt hos någon annan - för att det inte ska bli till hinder för deras tro - utan att alla ska kunna bli frälsta, även om mitt eget samvetes frihet skulle bli beskuren på något sätt.

MUSIK

Det Paulus talar om kan, såvitt jag förstår, enkelt sammanfattas i övertygelsen om att en människo-själ är ovärderlig. För att göra det tydligt berättade Jesus en liknelse för de fariséer och skriftlärda som ständigt kritiserade honom och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.”

Men Jesus sa: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: ’Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat!’ (Luk 15:4-6 – SFB). ”Jag säger er att likaså blir det mer glädje i himlen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöver” (Luk 15:7 – 1917).

Det är så du och jag också ska se på varje människa. Ingen uppoffring eller försakel-se kan jämföras med värdet på en människas själ. Jesus sa: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Och vad kan en männi-ska ge till lösen för sin själ?” (Mark 8:36-37 – 1917). Svaret är INGENTING!

Ingen fysisk lösen i världen kan bytas mot ett sådant andligt värde, som löser en människa från synd och evig död. Bara Jesus kunde det och han betalade med blod.

MUSIK

Jag vet inte om vi någonsin kan förstå vad Jesus gjorde när han GAV SITT LIV för mänsklighetens synd och betalade deras skuld till Gud med sitt eget blod. Det var ju inte ’bara’ så att hans liv hade ett så stort värde så att det utan vidare täckte allas vår skuld, utan det var också så att han -den syndfrie- betalade en lösen som för evigt har giltighet i själva himlen, inför Guds tron.

Johannes pekade på Jesus och sa: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var om honom jag sade: ’Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten./…/Jag kände honom inte, men den som sände mig att döpa i vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och BLI KVAR över, han är den som döper i den Helige Ande. Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son” (Joh 1:29-31, 33-34 – SFB).

”Ty han var före mig” sa Johannes. Och profeten Mika sa: ”Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2 – SFB). HAN ÄR GUDS SON.

Psalmisten skriver: ”Jag vill kungöra Herrens beslut. Han sade till mig: ”DU ÄR MIN SON, JAG HAR I DAG FÖTT DIG. Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom. Du skall krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor” (Ps 2:7-9 – SFB).

MUSIK

Ingenstans i något sammanhang finns det omtalat eller beskrivet någonting liknande det som Gud -(JHWH) JEHOVA- gjort för den mänsklighet han själv skapat.

Psalmisten skriver: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människo-son, att du låter dig vårda om honom?

Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter…” (Ps 8:4-7 – SFB).

Men det underbara ’gudaväsen’ som blev skapat till Guds avbild, började sin ’karriär’ med att använda den fria viljan som de hade blivit skapade med, till att vända ryggen mot sin skapare och gå sin egen väg, trots att de hade blivit varnade av sin Skapare.

”Herren Gud gav mannen denna befallning: ’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö” (1 Mos 2:16-17 – SFB). Sedan skapade Gud kvinnan. Han sa: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like” (1 Mos 2:18). Men de båda första människorna, Adam och Eva, litade mer på sitt eget omdöme än på de förmaningar de hade fått av Gud.

Så gick det också som Gud hade sagt. Det gör det alltid.

Döden kom genom synden in i människosläktet och fördärvade Guds skapelse och den gemenskap som Gud hade planerat för dem i Edens lustgård. Precis hur allt var tänkt vet jag inte, men av bibeltexten drar jag den slutsatsen att Gud nog aldrig hade tänkt sig att vi skulle behöva arbeta i vårt anletes svett för att kunna livnära oss. Men eftersom vi inte följde Guds befallningar så förbannade han marken för vår skull och sa: ”Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever. (1 Mos 3:17-19).

MUSIK

Om du eller jag hade fått bestämma om framtiden efter syndafallet, är jag rädd för att vi skulle ha låtit människorna klara sig själva, eftersom de inte lytt tillsägelserna som de hade fått. Men SÅ handlar inte Gud. Han är full av nåd, kärlek och barmhärtighet och det är den enda anledningen till att det inte är ute med oss allesammans.

Men Guds grundläggande avsikt med hela sin skapelse, inklusive människosläktet, det vill säga att bo hos människorna, var kanske ännu större än att ’bara’ göra det möjligt för oss att leva tillsammans (Hes 37:27-28). Kanske har jag fel, men eftersom vår bibel på olika ställen talar om Guds Son som brudgummen, så måste det finnas en brud också (Lammets hustru – Upp 21:9) för att Lammets bröllop ska kunna bli en verklighet i himlen. Guds församling på jorden -brudeskaran- består ju av människor som tagit emot Guds frälsningsbudskap i Jesus Kristus och sagt sitt JA till honom. Det kommer alltså en dag -när den här tidsåldern är slut- att finnas en stor skara människor som älskar Jesus, deras Frälsare från synden och Förlossare från döden.

Kanske är Guds slutliga syfte med allt, att finna och föra fram en hustru åt Jesus?

Om den stora skaran skriver Johannes i Uppenbarelseboken så här:

”Därefter (alltså efter det att Johannes hade sett de 144.000 från Israels 12 stammar) såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna./…/ En av de äldste frågade mig: Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit? Jag svarade: Min herre, du vet det. Då sade han till mig: Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” (Upp 7:9, 13-14 – SFB).

MUSIK

Längre fram i Uppenbarelseboken, i det 19:e kapitlet skriver Johannes: ”Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga: Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud, ty sanna och rättfärdiga är hans domar./…/Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. Åt henne har givits att klä sig i skinande rent linnetyg. Linne-tyget är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid” (Upp 19:1-2, 7-8 – SFB).

Till bröllopet i himlen är bröllopsgäster inbjudna. Vilka är de? Jo, det är de som har bekänt sin synd, fått nådens förlåtelse för den i namnet Jesus, och på det sättet tvättat sina kläder i Lammets blod. Deras herre och brudgum är Jesus själv. De har en andlig hemvist och ett nytt -och evigt- medborgarskap i Guds himmel - i Guds Jerusalem (Hebr 12:22-23 – SFB).

En ängel visar Johannes det nya Jerusalem (Upp 21:9-27) och han skriver: ”Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på varje sida om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken.”

(Det är ingen som är sjuk och behöver läkedom av det slaget, utan överallt där livets vatten drar fram ger det hälsa och friskhet – Hes. 47:12). ”Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor” (Upp 22:1-4 – SFB). Ska du och jag vara med där min vän - i Guds himmel? De som tror på Jesus och bekänner honom som sin herre får mötas där. Amen.

MUSIK